Håller med henne i sak men nog känns det som att det för hennes del blev påtvingat pga att maken dog och inte så mycket för att det var ett medvetet val.
Eftersom jag oftast reser själv är jag van vid människors reaktioner och frågor.
"Reser du alldeles ensam?"- Kan man resa bara litegrann ensam?
"Jag skulle då aldrig kunna tänka mig att resa ensam"- Kanske vore det nyttigt att tänka tanken ibland.
"Vad modig du är, som reser alldeles ensam"- Jag lever ju ensam, då vore det kanske lite märkligt att vid vissa aktiviteter plötsligt inte klara sig själv.
"Men hur gör du under julen?"- Ja, jag antar att jag kopplar av lite mer än många andra som verkar stressa sig sönder och samman.
Tänk om jag ska börja ge motfrågor. Reser ni verkligen tillsammans? Vad modig du är som reser med din man...
Tycker inte om ordet ensam eftersom det lätt kan få en negativ klang och försöker använda själv.
De här frågorna säger mer om dem som frågar än om mina "ensamresor" och jag kan bara beklaga alla som tror att man måste vara två, för att ha en bra tillvaro. Så mycket de riskerar att gå miste om och så mycket svårare de kan få att hantera livet om deras partner lämnar dem, eller dör ifrån dem. Jag betvivlar inte alls att många lever i bra förhållanden som tillåter dem att utvecklas som individer men jag ser alltför många som verkar olyckliga med den andre. Som ständigt träter med varann, eller beklagar sig inför andra, eller låter sig kuvas, hindras från att umgås med vänner, eller från att ha egna intressen. Vissa verkar avsky varann och min ständiga undran är; varför står de ut? Tror de kanske att ensamheten är värre? Beror det på ekonomiska fördelar? Hur kan man välja en god ekonomi framför ett gott liv?
Några av mina vänner har ett ständigt bekymmer med att försöka se till så jag hittar en lämplig karl och jag kan bara skratta åt dem. Förstår de inte att om jag skulle tycka att de såg så väldigt lyckliga ut i sina förhållanden, så skulle jag kanske inte föredra singellivet?
Ibland anar jag dock en viss avundsjuka. "Du har det bra du, som får göra som du vill". "Du har blivit för bortskämd av att bo ensam i alla år"(?!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar