Förväntan i luften

Så sitter jag återigen på Arlanda och njuter av att vara på resande fot. Älskar verkligen flygplatser, ju större desto bättre. Fler resenärer, fler avgångar, fler resmål...Luften är fylld av förväntningar, drömmar, glädje men också ovisshet, stress och oro.

Denna gång åker jag inte in till Stockholm, utan ska istället ta det lugnt och hinna plugga några timmar. Helgen har varit intensiv och fylld av aktiviteter och det är skönt att vara här och inte kunna göra så mycket.

Högskoleprovet upptog de flesta av lördagens timmar men på kvällen var det trevlig middag hemma hos goda vänner. Söndagen bjöd på Gospelmässa i kyrkan och det var en härlig upplevelse. Gospelkörens sångare är så duktiga och glada att kyrkobesökarna var tvungna att applådera, vilket ju inte hör till vanligheterna...Dessutom kan de röra sej i takt och det är inte det lättaste, det vet jag, som själv varit med i en sådan kör.

I fredags träffade jag en ung grabb som ville flytta in omgående men jag var tvungen att be honom ta det lite lugnt, så jag säkert vet att det kommer att bli bra. Ett rum på nedra våningen är ju visserligen inflyttningsklart men den gemensamma toan mm lämnades ostädat av en nu lovledig kille. Därför får den nye hyresgästen vänta tills lovet är slut och det blir städat igen.

Det ska bli så skönt att få vara för sej själv under några veckor och slippa överraskningsmomenten när man kommer hem efter att ha lämnat sin bostad några timmar.

Förresten, läste ni att Socialstyrelsen nu definierat en ny sjukdom? De människor som går omkring och är omotiverat glada och nöjda, har nu fått en diagnos: Hypomani. När jag läste symptomen såg jag att jag kvalade in direkt. Glada, nöjda, pratsamma och totalt utan sjukdomsinsikt...Så i fortsättningen när folk påpekar att jag alltid verkar så glad, så kommer jag att svara att det beror på min hypomani.

Fjärilar i magen

Usch, en sån resfeber jag har fått idag!

Snuddar nästan vid ångest. Det är insikten om att jag snart kommer att befinna mej på samma plats som för två år sedan, där jag råkade bli sjuk och de roliga fältstudierna plötsligt byttes ut mot shock och förtvivlan.

Minnena bara sköljer över mej utan att jag kan värja mej och det har blivit många tårar här vid datorn, när jag minns tillbaka. Det mest smärtsamma är att mina barn blev tvungna att vara med om allt detta. Konstigt att det känns så här, när allt ändå slutade så bra men tydligen rår inte förnuftet över våra reaktioner. Därför tror jag ändå att det bästa är att åka dit igen, träffa alla som jag lärde känna samt även gå in till sjukhuset. Efter det har jag en känsla av att jag äntligen kan lämna allt bakom mej.

Det ska bli skönt att få fokusera mer helhjärtat på studierna. Så länge jag är här hemma, är det mycket annat som lockar och drar. Sista veckan kommer jag att vara helt ledig om allt går som planerat, så då hoppas jag på sol och värme.

Vid hemkomsten från Sundsvallsresan möttes jag av ett kallt hus. Fönstret i den ena killens rum stod öppet och det hade regnat in i rummet. Det samt att det var lika ostädat som sist gjorde att jag bestämde mej för att det rummet till våren kommer att hysa en annan hyresgäst. Hans föräldrar har nu bestämt sej för att hjälpa honom att flytta ut redan under höstlovet och själv drar jag en lättnadens suck, eftersom jag nu inte behöver oroa mej för vad som händer i huset under tiden jag är bortrest. Nu återstår bara att hitta en ny hyresgäst, vilket ju inte alltid är så lätt mitt i en termin. IRF som tingat boende åt sina studenter har nyss meddelat att de fått förlängt kontrakt hos KBAB. Synd, eftersom de eleverna är äldre och ägnar den mesta tiden till studierna.

Jag har börjat packa så smått och prickar av på kom-i-håg-listan. Det är mycket som ska ordnas denna vecka, samtidigt som en hel del aktiviteter är inbokade.

I går hade vi Kommunstyrelsesammanträde och slutade i så god tid att jag hann med att sjunga på kvällen. I morgon är det "Tankar om livet" i kyrkan på dagen, sjukhusbesök, inlämnande av kvitton efter resan, frissan mm. På torsdag äter vi surströmming i partilokalen. På lördag ska jag göra högskoleprovet och på kvällen är det middag hemma hos Ulla och Klasse. Mäklaren ringer titt som tätt angående husvisningar mm. Jag försöker ragga elektriker och rörmokare både till huset här i stan samt det i Västerbotten. Jag borde öva lite inför högskoleprovet men tror att jag istället satsar på att vara utvilad. Mitt PK-värde hoppar upp och ner och det kanske beror på att det är lite för mycket omkring mej just nu.

Apropå kyrkodagarna, så hörde jag berättas om ett protokoll från ett kyrkoråd i slutet av 1800-talet: "Mot detta beslut reserverade sej samtliga ledamöter, utom Kyrkoherden". Snacka om envälde!

Längtar, längtar, längtar

Så var det gjort, biljetterna till Spanien är bokade. Det blir drygt en månad i Playa del Ingles och jag längtar så jag blir nästan sjuk...

Tänk att snart slippa kyla, blåst och kala träd. Att istället för att kliva i snödrivor, få gå omkring i varma sanddyner. Att kunna sitta utomhus i solskenet och plugga istället för inomhus.

Det ska bli spännande att se om jag hinner få någon hemlängtan. Hittills har det aldrig hänt.

Kylan tar hårt på mina krafter och det ska bli så skönt att förkorta den tuffa årstiden.

Drömmen är ju att vistas utomlands hela vintern och vem vet, kanske blir det möjligt nån gång?

Det går lite trögt med pluggandet. Oerhört tidskrävande eftersom allt måste översättas. Natten till måndag var jag klar med puggandet kl tre! Då är det inte så lätt att somna och först vid femsnåret slumrade jag. Kanske är det beroende på ämnet som sådant, att jag får lite svårt att somna. Då höll jag på att analysera Freuds teorier om dödsinstinkten...Klart intressant.

Ännu en man i meddelåldern är intresserad av rummet. Hoppas jag iaf. Den förre verkade mer intresserad av mej...Det är ju synd om rummet står tomt om någon behöver bostad och jag behöver pengar. Däremot kommer jag absolut inte ta in ytterligare tonåringar. Den kvoten är fylld sedan länge. Till våren lutar det åt att endast en tonåring ska bo kvar medan den andre verkar ha lite för svårt att ta hand om sej själv.

Hur är föräldrar funtade som tror att deras barn plötsligt kan diska, tvätta och städa om de aldrig tidigare fått ta ansvaret för det? Om de på fullt allvar inte har den blekaste aning om att spisen inte rengör sej själv eller vad man använder en toalettborste till. Till råga på allt finns det vissa föräldrar som anser att "pojkar är pojkar" och de "ser" inte på samma sätt som flickor! Inte är det konstigt att man får flimmer...

Jag bävar för hur det kommer att se ut här, när jag kommer tillbaka efter min spanienvistelse. Nu är det ibland, tillräckligt shockartat att komma hem efter en dags frånvaro.

Nästa vecka åker jag till Sundsvall och stannar borta fyra dagar...Kanske blir det en fingervisning om den förestående vintern?

Noll koll

Här sitter jag och läser min kurslitteratur och fattar ingenting. Eller nästan ingenting. Just nu tror jag att jag lika gärna hade kunnat läsa grekiska böcker... Vad har jag gett mej in på?

Samtidigt misstänker jag att det är ungefär likadant för mina kurskamrater. Tycker att jag märker det på våra nätdiskussioner. Eller så beror det bara på att vi spårar ur lite, vilket är lätt hänt. I morgon har vi ett extrainsatt kommunstyrelsemöte och naturligtvis tror jag att om det inte vore så, skulle jag plugga intensivt...

I går var det Vip-kväll på en av galleriorna, med modevisning och rabatterad shopping. Eftersom det bjöds på vin i de olika butikerna kan jag tänka mej att affärerna gick rätt bra. Sedan gick vi till Arran och roade oss alltför länge. Jag var hemma efter klockan ett. Hur orkar studenterna på campus med att festa så mycket som det sägs?

I veckan när jag stod i kassakön på Intersport hörde jag en man berätta att han var pappaledig, samtidigt som han inhandlade en sandsäck och boxarhandskar! Hans kompisar hade också det hemma...Kanske en jättebra ide´när tillvaron känns för påfrestande. Jag kunde inte hålla mej utan började gapskratta och till slut skrattade alla. Liite pinsamt.

Kanske kommer en pendlande man att flytta in till helgen och bo tre månader framåt tills det är dags för den IRF-studerande tjejen att komma. Är rädd för att om jag själv tar rummet i besittning så vill jag inte lämna det ifrån mej sedan.

Tids nog ska jag bo där själv. I dag bytte jag mäklare, så om jag har tur blir huset sålt. Den första fungerade inte alls och var helt ny och orutinerad samt blev dessutom rejält stressad när tremånaderskontraktet löpte ut. Då försökte hon skrämma mej till att sälja till underpris genom att kläcka ur sej den ena kommenatren värre än den andra. Hur i hela friden kom hon på den briljanta idén att bli mäklare? Kanske är hon chefens dotter?

Nästa sommars biljetter är köpta. Det blir 25 dagars vistelse i Kroatien men förhoppningsvis hinner jag med några grannländer också. Priset stannade på 1100 kr och det är jag nöjd med.

Däremot kommer jag inte att hinna hem i tid till gymnasiets skolstart men det kan inte hjälpas. Nu måste jag börja tänka på mej själv. Kanske bidrog den senaste tidens förbrukning av grytor till det beslutet... Ja, den ena killen har faktiskt hunnit med att förstöra tre(!) teflonpannor hittills. Sånt kan göra mej lite trött.