Kan man njuta ihjäl sig? I så fall är det bra nära för mig emellanåt. Nöjd med att ha arbetat ett par timmar, handlat och lyckats få hem maten själv och sedan få sitta insvept i min gosepläd och mysa med tända ljus. I morgon kommer mina hjärtan tillbaka till stan och dessutom har jag en trevlig nyårsafton att se fram emot. Kan man ha det mycket bättre?
Planerar kläder och "piff" inför nyårsafton. Fyndade några doftfria hyacinter.
Det ska bli spännande att se om det stämmer och om jag tål dem.
Läser i tidningarna att det varnas för "Sibirienkyla" med temperaturer mellan 1-20 minusgrader. För mig verkar det som helt vanligt svenskt vinterväder. Här var det -9 på eftermiddagen. Brr.
Vilken underbar film! Sällan har jag sett Rolf Lassgård så lysande i någon roll och jag har redan bestämt mig för att se den en gång till. Mannen bredvid mig torkade tårarna och visst är det fantastiskt att en film kan beröra oss så.
En annan film som berör men på ett helt annat sätt kan ni se i Aftonbladets reportage Dödens kust om ni klickar på länken: http://dodenskust.story.aftonbladet.se/#24. Hoppas att så många som möjligt tar sig tiden att läsa och se för att försöka förstå vad flyktingarna behöver utstå.
Under veckorna och dagarna innan jul kan man läsa hur vänner och bekanta bakar och lagar mat i mängder och sociala medier fylls med bilder på köttbullar och kakor. Samma personer skriver redan på Annandag jul att de nu tröttnat på julmaten och äter något annat. Jag skulle också tröttna på såna enorma mängder mat. Nu är det bara en tidsfråga tills de pyntade hemmen ska befrias från pyntet och då brukar det beskrivas som en lättnad att ha fått undan det. De skulle bara veta vilken lättnad det är att inte pynta alls :) Människan är en lustig varelse, intressant att iaktta.
I morgon infaller VILODAGEN. Kom ihåg att helga den.
I går fick jag vara med om min bästa julafton på många år. Efter en stunds arbete på förmiddagen begav jag mig till Församlingsgården i centrum där ett hundratal personer skulle fira jul tillsammans. Jag hade förväntat mig något mycket enkelt så döm om min förvåning när ett helt fantastiskt julbord väntade på oss. All hemlagat och mycket godare än de jag genom åren ätit på restauranger. En man vid vårt bord utbrast: "Det är ju häpnadsväckande!" och vi andra kunde bara instämma.
Vi åt, sjöng och åt lite till och sen dök plötsligt tomten upp. Han hade med sig paket till både barn och vuxna och jag tyckte det verkade som om vi vuxna blev gladast.
På samma sätt förhöll det sig med Kalle Anka på TV:n i ett rum intill, där det satt två barn och massor av vuxna. Vi var också många som uppskattade pysselbordet och vi knåpade ihop både det ena och det andra.
Slutligen fick vi som så önskade ta med oss av den överblivna maten hem. Då var det nära att jag utbrast Prisa Gud, här kommer (kyrko)skatteåterbäringen!
Under eftermiddagen tänkte jag att det här blir den första julen på många år som jag inte kommer att gråta men när jag promenerade hemåt genom den folktomma stan kom tårar av tacksamhet.
Efter jobbet cyklade jag till Iksu Spa och ett inbokat Aquapass. Instruktören dök inte upp så istället simmade jag, njöt i en varm källa, i ett solrum inställt på Mauritius och slutligen i bastun. Såå skönt!
När jag satt i källan kunde jag inte undgå samtalet mellan ett par som planerade julaftonslunchen. Visste man inte det skulle man kunnat tro att de planerade för en längre tids camping. Själv suckade jag belåtet över att slippa planering och matlagning. Äter fortfarande av julmaten som jag fick från dottern och i morgon blir det julfirande och mat på Församlingsgården. Hade inte planerat att gå dit men ändrade mig. Det blir tillräckligt många ensamma dagar ändå och vem vet, kanske träffar jag några nya vänner?
Lägg märke till den gröna gräsmattan.
Det ser ut som om min önskan om en grön jul uppfylls och jag är så tacksam. Hur ljust och vackert det än blir med snö, så blir det samtidigt väldigt mycket besvärligare att ta sig fram. Är glad för de av mina barn som åkt upp till sin hemstad och får njuta av mängder med snö. Kiruna brukar se ut som ett enda stort julkort så här års. Jag gissar i alla fall att de njuter nu när de inte längre bor där och behöver kämpa med snöskottning.
Tydligen slängde jag ut barnen i snön hur små de än var...
Nu har det vänt och dagen i dag är en minut längre än i går. Vi går mot ljusare tider och snabbare än vi tror är det åter vår, sommar och ljust större delen av dygnet. Längtar... till doften av vår... vitsippor, scillor, skir grönska.... till min lilla stuga, jord, fröer och kaffe på uteplatsen.
Än är det en tid kvar med kyla men tack vare att vi ännu inte har snö kommer vintern förhoppningsvis att kännas kort. Överallt är det glashalt och ibland så mycket vatten att det är problematiskt att ta sig fram. Mina nya Icebugs känns som en bra investering och rädslan för att ramla har försvunnit.
Nu törs jag släppa marken med blicken emellanåt.
Konserten i lördags gick bra och efteråt hade vi en trevlig middag tillsammans. Maten kom från Travrestaurangen och jag blev mycket nöjd med mitt vegetariska val.
I söndags blev jag bjuden hem till dottern med sambo för att fira jul. Jo, jag fick veta att det var julafton och att de som påstår att den infaller på torsdag har fel. Julmat och godis i mängder och t.o.m. julklappar så de har nog rätt; det var jul i söndags :)
"Ungdomsdroppar" i en klapp och jag hoppas folk känner igen mig efter helgerna.
En plusgrad och regn när jag begav mig ut och gjorde några ärenden. Jag hoppas på ösregn hela natten så isen försvinner. Förvånansvärt lugnt på stan men kanske var julklappsköparna klara för dagen. I en av galleriorna fanns Umeå studentradio för att samla in pengar till Musikhjälpen och när jag skänkt min slant fick jag en kram och det tackar jag ju aldrig nej till eftersom sånt inte vankas varje dag.
Amanda Lindberg
Hämtade några skor som jag beställt. Det blev ett par Icebugs och ett par badtofflor. Är alltid rädd att ramla och det här känns som en bra investering. Nu gäller det bara att få tag i överdragssulor till Icebugsen. De ska klara kyla ner till -20 men det primära är väl hur mycket regn de klarar?
I morgon gäller det. Då är det dags för julkonserten och jag både gruvar och ser fram emot den. Med tanke på att mina hjärtan kommer och lyssnar hoppas jag att det går bra och att jag inte sjunger alldeles galet, tappar pärmen eller snubblar.
I går kväll övade vi i den kyrka där lördagens konsert ska äga rum. De 400 biljetterna är slutsålda och lite nervöst känns det allt. Man vill ju att publiken ska få valuta för sina slantar. Gårdagens kyla (-8) och cykling till jobb och kyrka gjorde att sångrösten försvann och ersattes av nåt kråkliknande så på lördag måste jag ordna skjuts. Funderar på om jag ska ha mina läsglasögon på mig och se noterna men inte körledaren och publiken eller de vanliga glasögonen och ha koll på både körledare och publik men inte noterna.
Tidigare i veckan:
Julmarknad på Rådhustorget
Nån stolle satte eld på en cykelhjälm så hela gallerian fick utrymmas.
Måste återigen vara gnällig angående sådant som sprids i sociala medier. Varför skickar folk sådant här? Läser de inte texten? "Om jag inte ser ditt namn så förstår jag..." Exakt vad är det ni förstår? Det är ju otrevliga antydningar.
En fin, rolig, givande och meningsfull Luciadag är till ända och mitt hjärta är fyllt av tacksamhet. Vår kör sjöng på olika äldreboenden och det var fantastiskt att få så fin respons av de äldre. Jag hade velat tacka var och en av dem för glädjen de gav oss. Det var också känslosamt, för de flesta av oss har väl nära och kära som inte längre finns med oss och naturligtvis går tankarna till dem vid såna här tillfällen. Väl hemma bakade och glaserade jag lite pepparkakor, kokade en termos kaffe och begav mig iväg för några arbetstimmar. Med kroppen fylld av sångendorfinerna njöt jag av pepparkaks-doften som fastnat på mig, av alla julbelysningar på stan och i fönstren och av glädjen i att få göra skillnad för någon. Det är ett av livets glädjeämnen, detta att kunna få göra något för en annan människa. Det finns faktiskt en del forskning på hur vi påverkas av att vara generösa och samarbeta och man har kunnat påvisa att ett njutningscentrum i hjärnan aktiveras. Inte så konstigt då att det i vårt land finns så många ideellt arbetande människor.
Min "bakkvot" i livet är fylld med råge men ett litet undantag är ändå ok.
I går testade jag att koka omelett i plastpåse, istället för i stekpanna. Tänkte att man sparar disk samt att det inte är någon risk att den blir bränd. Tyckte den smakade mer som en äggstanning än en omelett, antagligen för att det var rätt mycket svamp och lök vars vätska inte kunde avdunsta.
Lite kul var det iaf.
I morgon är det äntligen dags för ett besök hos en ny frisör igen och även denna gång utanför stan. Liite läskigt känns det faktiskt att inte ha en aning om hur den salongen är. Jag kan inte ens säga att hår växer ju alltid ut igen eftersom mitt hår är så förstört pga mediciner och det har tagit många år att få tillbaka det som jag tappat.
Ett par minusgrader, ingen snö och inte så mycket is. Det innebär att jag kan ta mig fram med cykeln ännu ett tag. Mina nyinköpta specialhandskar som skulle hålla för -15 reklamerade jag eftersom jag höll på att förfrysa fingrarna redan vid en minusgrad. Det får bli mina alldeles för stora skinnhandskar även i fortsättningen. Jobb i förrgår, i går och i dag. Även om det inte är många timmar så tar det tid och energi att ta mig till de olika platserna och jag blir väldigt trött men hjärtat håller sig iaf lugnt just nu.
Grönt är skönt.
Undrar när isen lägger sig?
I början av veckan tappade jag ett örhänge på stan och i går hade jag den nästan osannolika turen att hitta det. Jag hade ingen aning om att jag ägde sådana förrän i måndags när jag rotade lite bland mina smycken. Tyckte de var lite kul så här i jultider.
Även om jag helst inte besöker gallerior och butiker i onödan så händer det att jag går in i en affär och i går tittade jag in hos Eljest, en butik med kulturell inriktning. Skönt att slippa bling bling och julmusik och trevligt att gå omkring och titta på prylar och hantverk av olika slag. Alltifrån böcker till vattlingon, blåbärssirap och en alldeles underbar spark. Strunt i att det inte finns något sparkföre- jag skulle faktiskt vilja ha den ändå. Skaparen är Ida Hillebjörk som titulerar sig påhittare, kapten, eljest och designer. Kommer i håg det medelålders par som gick förbi just den här butikens skyltfönster tidigare och när kvinnan sa något om de fina skorna sa mannen att man måste ju ha något att längta efter också.
Vilken underbar idé.
Här hittar man helt säkert en unik klapp.
Vet inte vad ni tycker om fenomenet Ernst. För egen del så har jag gjort en helomvändning och är numer omåttligt förtjust i hans program. Njuter av det han säger och det han gör men föredrar sommarprogrammen före julbestyr. Fast man kan ju njuta av två meter ögongodis ;)
"Frågan är om det är så bra att avstå från godsaker under julen. Man kanske blir ledsen i hela huvet?" Ernst Kirchsteiger
Många dagar har passerat och vi har hunnit med att få både snö och regn. Nu ligger isen blank över cykelbanorna igen och det gäller att håll tungan rätt i mun. Kommer på mig med att bli öm i käkarna ibland...
Torsdagen var soligt och fin, även i källaren.
I torsdags deltog jag i en diskussionsgrupp där ämnet var miljö och skog. Några timmars intensivt, intressant arbete tillsammans med ett gäng som verkligen älskade skog och där majoriteten dessutom var skogsägare. Jag kände mig som ett UFO. Jag vet att skogen sägs påverka oss på ett positivt sätt, att blodtrycket sjunker och depressioner försvinner men för mig är det tvärtom. Till en del beror det nog på att jag inte längre är frisk men mest beror det på mitt möte med en björn för några år sedan. Jag föredrar havet eller varför inte vackra parker inne i stan? Bland människor från andra delar av världen är det inte helt ovanligt att de blir stressade av att hamna i skogen och vetskapen om det gör att jag känner mig lite mer normal.
I fredags började det snöa.
Blötsnö ovanpå blankis= spännande
Premiärbesök på Guitars. Maten (Fish and chips) var utsökt, servicen... njae.
Efteråt ännu en premiär för min del, biljard på O´Learys. Jättekul!
I går kväll deltog jag för första gången i en konsert med min nya kör. Mycket svårsjungen lokal och efteråt kändes strupen lika torr som om den var klädd med sammet. Nu vet jag vilka av låtarna jag måste öva lite extra på inför den stora julkonserten men aldrig någonsin har jag varit mer oförberedd inför en konsert än nu. En av mina tidigare körledare sa att om vi väcks på natten ska vi kunna sjunga vår stämma och jag är helt övertygad om att vi skulle klarat det. Nu är det lite andra förutsättningar, dels är jag ny och inga arr är desamma som de jag sjungit innan, dels har jag ännu inte återfått varken ork eller röst. Borde oftare tänka tillbaka på hur det var för några år sedan när det emellanåt inte var möjligt att prata, så jag inte glömmer bort att glädjas över nuet, även om inte allt är perfekt.
Vi får hoppas att publikens eventuella tårar kommer av rörelse...
Två plusgrader i Umeå i kväll känns enligt Instaweather som -3 men frågar ni mig kändes det mycket, mycket kallare än så. Mina nya cykelhandskar som påstås klara 15 minus släppte in kylan och kvällens cykeltur blev plågsam. Månne om man får reklamera dem? Kanske var det ändå värt att frysa eftersom jag fick en sprillans ny toasits helt gratis. I morgon hoppas jag på bättre väder då jag måste till Universitetet samt ta mig till två extraknäck.
Stödstrumporna från "Min fot" kom i dag. Black friday och halva priset :)
Det stora klimatmötet i Paris har väl inte undgått någon och även kung Carl Gustaf har kommit att tänka på miljön och gett ett förslag om att alla badkar ska förbjudas. Det han inte verkar ha tänkt på är att de flesta nog duschar även i badkaret och att karbad förmodligen sker mer sällan. Däremot kan jag tycka att hans förslag är märkligt eftersom Silvia har en egen pool på slottet, något som torde kräva betydligt mer energi. Fast kanske tycker han att det är skillnad på de kungliga och på folket?
