Åtskilliga veckor har passerat sedan jag senast varit ut till kolonistugan men i går var det äntligen dags, återigen tack vare min goda vän och stuggranne. Soligt, fint och 15+. Tömde nästan alla krukor och skördade det sista så när som på en låda potatis. Fortfarande en hel del sysslor kvar inför vintern men skapligt väder är utlovat så jag hoppas det hinns med innan vattnet stängs av. Nu gäller det att ta hand om grönsakerna. Trodde att det var slut på spenat men den visade sig ha vuxit jättemycket sen sist. Ska testa att förvälla och frysa in potatis och hoppas att de sista physalisbären självmognar.
Det gäller att ta tillvara det sista av sommaren.
Inne i det här äpplet fanns många (bostadslösa?) getingar.
Blev myggbiten igen och stannade hemma från den efterlängtade körsången i går.
Visserligen sjunger jag ju inte med ögonen men ändå...
När vi pratat om vilken dag vi ska se den här filmen öppnar jag dagens post...
I fredags var det dags för 3,5 timmar i Folkets Hus med Be bop A Luba och jag som gruvat för hur det skulle gå att sitta så länge blev glatt överraskad av de sköna stolarna. Det är ju alltid kul med musik även om det här inte är min favoritmusik. Kanske hade det varit annorlunda om jag haft andra musikaliska minnen från 60-talet än barnvisor. Då skulle jag förmodligen också uppskattat de tidsenliga kläderna på ett annat sätt. För mig kändes det lite märkligt att Peter Jezewski flera gånger berättade om de stora artister han sjungit tillsammans med eller om hur stora The Boppers varit, som att han försökte övertyga oss om att han inte var en avdankad artist. Jag tyckte inte att han sjöng riktigt rent.
De senaste dagarna, eller speciellt nätterna, har varit rätt påfrestande och i går kände jag hur humöret sjönk och tårarna kom lite nu och då. Så såg jag en annons under "bortskänkes" med en biljett till det förberedande genrepet för Rigoletto på Norrlandsoperan och hade turen att få den. Lördagskvällen var räddad! Ni som har biljetter till den har verkligen något härligt att se fram emot. Där var det minsann ingen falsksång och jag njöt hela tiden. Även operans stolar fungerade bra :)
Lördagskvällen bjöd på vackert väder.
I kväll valde jag mellan några konserter men avståndet fick avgöra och det blev en med piano och tvärflöjt här på Teg. Fantastiskt duktig flöjtist men synd bara att publiken var så fåtalig.
"The last rose of summer"
Ingen ros men en ovanligt vacker paprika, kanske sommarens sista.
Min tro är att det är nödvändigt med musik för oss människor och att vi mår dåligt utan densamma. Åtskilliga studier som ger stöd för mina hypoteser är gjorda och själv känner jag verkligen hur musiken fyller mig med glädje och kraft, hur bra jag mår både själsligt och kroppsligt. Det här klippet visar musikens påverkan hos en väldigt ung person.
Sedan bäckenrotationen i januari har det varit lugnt, benen har varit lika långa och jag har inte ägnat det en tanke... tills i förrgår när jag lyfte en låda och bäckenet halkade fel igen. Därefter har det känts som en enda lång förlossning och jag ojar mig på nätterna så jag är rädd att grannarna störs. Hade tur och fick tid i går hos en sjukgymnast som är specialiserad på just detta och lyckades tippa det rätt men det tar tid innan kroppen hämtar sig. Jag skulle plockat bär och börjat göra vinter i stugan men kan inte göra ett dyft just nu och i går var jag tvungen att ta en promenad med mitt X (Karl-Oscar) Inte blev det bättre av flimmer och ösregn, ett regn som verkade komma både från sidorna och underifrån att döma av hur blöt jag blev.
Svårforcerat på sina ställen
Desto skönare att komma hem till en varm lya och mysa.
Utseendefixeringen handlar inte bara om oss människor. Läser i DN om att morötter med defekt utseende nu ska ut i de svenska butikerna. I Frankrike kallas sådana grönsaker för "ärrade hjältar". Det var en glädjande nyhet för visst är det galet att kassera massor av mat pga att den ser lite annorlunda ut. Samtidigt som jag läste artikeln njöt jag av en portion morotssoppa gjord på egenodlade morötter och planerade att så ännu mer nästa sommar. Har ingen möjlighet till vinterförvaring men tycker de blir helt okej i maträtter när man grovriver och fryser.
Mina morötter blev alldeles perfekta och jag vet inte varför men jag är lite förvånad.
Man behöver inte vara en morot för att känna sig lite ärrad men ändå fullt funktionsduglig :) Det gäller att fokusera på allt man kan, allt som är möjligt. Just nu är glädjen stor över att återigen få vara med i en kör även om det tar tid att lära sig alla låtar.
På nätterna däremot kan jag ibland drömma att jag gör olika saker som inte är möjliga i vaket tillstånd. Under många år efter min första stroke brukade jag drömma om att jag sprang och nu kan jag drömma om att jag är ute och reser. I natt drömde jag att jag cyklade uppför(!) trapporna i spanska shoppingcenter.
Surströmming hemma hos dottern med sambo i går. Gott och trevligt. Äter ju inte surströmming lika ofta nu som förr om åren men vem vet, det kanske tar sig i takt med att jag återhämtar mig? Åt iaf fler strömmingar än vad jag brukar. Tog hem de som blev över fall jag ids göra en surströmmingslåda.
Något som jag däremot börjat med är att dricka kaffe flera gånger per dag, t.o.m. på morgonen, något som aldrig hänt förut. Jag har tyckt om doften men det kändes lite märkligt att koka endast för den sakens skull. Plötsligt tyckte jag att det smakade bra och det sägs ju dessutom vara rätt nyttigt. För många år sedan tyckte jag rätt bra om kaffe under en period, brukade mala och koka enligt konstens alla regler men efter en operation vaknade jag upp och allt kaffesug var som bortblåst och sedan har jag aldrig gillat smaken.
Inte heller denna lördag blev det av att besöka Bondens egen marknad och nästa lördag är den sista för det här året. Hade planer på att ta mig ut men då kom regnet så jag tog fram dragspelet i stället. Det var så länge sedan att jag glömt bort det mesta. Skulle vilja ha ett pianodragspel eftersom jag har spelat piano och det känns naturligare. På kvällen gick väninnan och jag på bio och såg Så ock på jorden. Den har ju fått urusla recensioner men fullt så illa tyckte vi väl inte att det var, även om det kändes lite väl fånigt ibland. Filmen framställer norrlänningarna/ byborna som smått korkade allihopa, med konstiga kläder och ett märkligt sätt att både prata och röra sig på. En inte alltför vild gissning är väl att det speglar Pollaks egen syn. Huvudpersonen påminner mycket om Helena Bergström och då särskilt när hon gråter, vilket verkar vara deras specialitet. Själv ger jag filmen två stjärnor, inte mer. Det fanns liksom ingen bärande handling, ingen tråd.
Har tillbringat nästan hela dagen till sängs. Tänkte först tvinga mig upp men insåg att jag ju faktiskt får vila när jag inte orkar nåt annat. Tydligen tog gårdagskvällens besök hos Refugee Welcome på krafterna. Roligt var det iaf att se så många unga engagerade människor. Det ger hopp inför framtiden. Nu ska ett samarbete inledas med bl.a. Röda Korset inför framtiden och det känns bra. Härligt att se folks generositet, hur många som vill hjälpa till. Ofattbart att det fortfarande finns människor som envisas med att likt ett mantra tjata om att det är "fel sorts" flyktingar. Hur i hela friden anser de att "rätt" sorts flyktingar ska vara? Deras världsbild verkar vara väldigt begränsad eftersom de blir upprörda över att flyktingar har vanliga kläder och mobiler. Vad skulle de själva ha på/med sig vid en flykt? De gnäller också över att det mest är unga män som flyr och när så barn och kvinnor kommer så gnäller de över att det är oansvarigt. Dumheten har uppenbarligen ingen gräns.
När jag kom hem träffade jag min trevliga granne (hon med kantarellerna) och fick dessa:
Vad säger man (förutom tack)? Jag är en dam med tur :)
Jag är ofta glad och tacksam över att få bo i Umeå, vissa dagar extra glad. För hur det än är så visst blir det extra stresspåslag med sättningar, skalv och ras i gruvan. Lägg därtill oron över stadsflytten och det faktum att så många måste lämna sina bostäder. Kiruna är en fantastisk stad på många sätt och förhoppningsvis överväger allt det positiva för dem som bor där. http://www.nsd.se/nyheter/kiruna/torsdagens-skalv-bland-de-kraftigaste-nagonsin-9529601.aspx
Här i lyan har varmvattnet kommit tillbaka efter sex dagar. Felet var en avstängd kran och det är endast jag och en granne som har tillgång till den kranen... Skönt och enkelt att diska i varmt vatten.
De iskalla morgonduscharna kanske jag fortsätter med. Upplevde att jag mådde bra av dem. Ute strilar det också i dag och det är 13+, grått och mörkt. Om en stund ska jag tillsammans med en vän bege mig till en samling med Refugees Welcome för att vara med på planeringen av hur vi kan hjälpa till de närmaste månaderna. Har inte så mycket att ta med till i natt, så jag tar och skivar upp melon och tar med. Nån dag skulle det vara roligt att baka bröd. För mig ligger det så mycket symbolik i det, en slags kärlek i att baka och ge till andra.
Fortfarande utan varmvatten och konstigt nog känns den iskalla duschen som det minsta problemet. Det är när jag diskar som jag längtar mest efter varmt vatten. Tycker det är så bökigt att värma i vattenkokaren, precis som jag tycker när jag är i stugan. Somliga människor sägs älska att under sommaren endast ha kallt vatten, gärna i en brunn ute på gården, utedass och handgräsklippare. De anser att det är romantiskt att vara i avsaknad av bekvämlighet. Det gör inte jag! Kanske har det att göra med att jag inte har så mycket fysisk ork, kanske är jag helt enkelt inte tillräckligt romantisk?
Några andra som antagligen inte heller ser det som speciellt romantiskt att vara utan bekvämligheter är alla stackars flyktingar vars situation knappt går att föreställa sig. De närmaste nätterna kommer rätt många hit till Umeå på sin väg mot Finland och Refugees Welcome organiserar hjälp för att ta emot flyktingarna under deras uppehåll här. Behövs det folk i morgon natt kanske jag kan göra något. När jag nyss såg en efterlysning på saker som kommer att behövas i natt började jag gråta. Blöjor, bröstmjölks-ersättning, nappflaskor, nappar, snuttefiltar, små strumpor osv...
Hur är det möjligt att murar och taggtrådar ånyo sätts upp mellan länder? Har vi verkligen inte lärt oss något av historien? Varför reagerar inte FN, EU?
Fjärde dagen utan varmvatten, jag börjar vänja mig och man blir onekligen väldigt pigg av en iskall dusch. Många fördelar sägs finnas med det:
Bättre stresshantering
Lindring av lättare depressioner
Bättre blodcirkulation
Stärkt immunförsvar
Främjar fettförbränningen
Bra för både hud och hår
Bidrar till en djupare andning (pga köldchocken)
Iiiii!
Så glad jag blir över alla generösa människor! I dag hoppades jag komma iväg en bit utanför stan för att plocka vinbär och krusbär men det får bli en annan dag. Mycket tid har i stället fått ägnas åt diverse vårdkontakter och jakten på nya mätstickor. Till slut fick jag av Apoteket centralt tipset att köpa dem utan recept men då priset för en liten burk är över tusen kronor så avstår jag. Snart blir det kräftskiva med mina närmaste stuggrannar, dock inne i stan eftersom vi tycker att det får vara nån måtta på lantlivet när det börjar vara kyligt. Nu är det 18+ men när solen går ner blir det kallt.
Besökte Tandläkarhögskolan för en röntgen av tänderna i dag och gapade i tre timmar och femton minuter, varav en stor del av tiden var jobbig med stark smärta. Jag var tandläkarstudentens första patient och hen hade lite otur eftersom min mun tydligen räknas som liten och dessutom med för kort tungband. Hens handledare rekommenderade att träna lite mer på en docka...
Därefter hem för blixtsnabb matlagning, utskrift av noter och avfärd till mer gapande, dvs ChorAlls övning. Jag börjar lära mig själva upplägget, några namn på körmedlemmar och några låtar. Ett kort ögonblick kände jag något som liknade flow... Fick veta att körens basfärg i konsertkläderna är mörkblå och jag som trott den var svart. Himla snopet. Nu måste jag bege mig ut och införskaffa nåt blått. Det är en färg som jag aldrig någonsin tyckt om och följaktligen inte heller har några plagg i. En snabb titt på nätet ger inga napp och jag misstänker att "uppdrag hitta marinblå klänning" inte blir helt enkelt. Att sy en är uteslutet eftersom jag kommer att ha fullt sjå med att "sy ihop" min uppsats.
Vår körledare frågade om alla visste vad det lilla krysset betyder, varpå en dam svarade: Restaurang.
I går kväll fick jag en lampa och återigen kunde jag konstatera att (nästan)
Väldigt fuktigt i luften men dock uppehåll som tur var eftersom manifestationen Refugees Welcome gick av stapeln i Döbels Park idag. Efteråt mulnade det på rejält och det kändes skönt att få bege sig hemåt.
Ett skäl till att jag fortfarande har kvar mitt konto på fb är bortskänkes- och tipsgruppen. I dag fick jag de här små palettbladen av en kvinna som tog med dem in till stan. Jätteroligt att få när ekonomin inte tillåter några utsvävningar samtidigt som jag minns den tiden i mitt liv när jag hade många krukväxter, bl.a. just palettblad. Det ska bli spännande att se om de överlever i källaren.
Dag två utan varmvatten och planen var ett besök på Iksu Spa men tröttheten slog till så det får väl bli en kall dusch även i morgon. Det sägs ju vara nyttigt för kroppen att avsluta duschen kallt, så hur nyttigt ska det då inte vara med kallt hela tiden? Förmodligen både uppstramande och livgivande :)
Jag är så nöjd och glad. Äntligen har jag en liten frys (med betoning på liten) i lyan! Har en längre tid förgäves sökt efter en begagnad men nu under helgen har Elgiganten 21% rabatt på vitvaror och jag fick hjälp av mina hjärtan att frakta hem den samt hämta bären från stugan. Den rymmer endast 60 L och de som är ungefär lika stora brukar rymma 100 L men då hade det blivit lite för trångt i hallen och den här är dessutom utrustad med hjul ;) Nu återstår bara att såga av skohyllan så den får plats.
En strålande vacker höstdag.
Träden börjar skifta färg.
Om ägaren till denna händelsevis skulle vilja byta mot min cykel så skulle jag kanske överväga det.
Det är mycket som går en källartant förbi. Till exempel vädret; om det regnar, är kallt eller blåsigt, eller om solnedgången är extra vacker. I kväll när jag gick ut med soporna var himlen alldeles rosa och jag hann ta mig ner till älven för en stunds njutning. Jag var inte ensam om att titta och fota och det är alltid lika roligt att uppleva det tillsammans med andra. Mannen bredvid mig hann gå hem och hämta en riktig kamera och det är såna här gånger jag ångrar att jag inte längre bär med mig min.
Dessa underbara ljumma och vackra höstkvällar, att njuta lite extra av, medveten om att vintern närmar sig. I går var jag och väninnan, trots det vackra vädret, på en förhandsvisning av Ricki and the Flash och efteråt var det ljuvligt att komma ut i den vindstilla kvällen och se solen gå ner.
Är det bara jag som blir illamående av bilder liknande denna? Det verkar vara populärt med hamburgare i kombination med i stort sett allt möjligt. I detta fallet bl.a. kanderad munk, chokladöverdragen bacon, kanderat äpple... eller en hamburgare på nära 700 g med 120 g ost.
Vad är det för märklig trend när det plötsligt handlar om ifall gästerna klarar av att äta upp de gigantiska mängderna mat?
Vet inte hur det är för er just nu, hur diskussionerna går bland era vänner och bekanta och i de olika forum där ni brukar röra er. Även om jag gläds över så många goda människors reaktioner på den senaste tidens händelser och vill tro att det är början till något bra, blir jag väldigt ledsen och illa berörd när jag läser vad de med rasistiska åsikter uttrycker. Några av dem har jag känt länge, försökt ta diskussionen med dem ibland och tänkt som så att de inte förstår bättre. Har hoppats kunna påverka dem, så ett frö. Andra är nyare bekantskaper som inte gör lika ont att mista men där deras främlingsfientlighet gör mig mörkrädd. En av dem kommenterade under mitt inlägg om Jonas Elgquists företag som hade planerat en höstresa till Rom för sina 50 anställda för 400 000 kronor men i stället valde att skänka bort pengarna. Personen skrev: - Det är rätt, skänk mer så vi kan hjälpa på PLATS. Varpå jag frågade: - Jag hoppas att du inte menar att de som flyr från döden ska stanna kvar? och fick till svar: - Det är ett beslut de får ta själva naturligtvis. Just den här personen har lämnat Sverige och bosatt sig på en av Kanarieöarna för att värmen gör hen gott och uppbär sjukersättning från Sverige, något som ju sannerligen inte är att likställa med en flykt från förföljelse, krig och avrättningar, utan något som hen anser sig ha rätt till... På personens fb uttrycker hen rent rasistiska tankar och när jag svarade på mottagna pm ilsknade hen till och tog bort mig som vän.
Vad sägs om detta? Ofattbart att människor skriver så här! Människor som kanske är mammor, mormödrar, farmödrar och som i sitt arbete kanske möter flyktingar. Hur kan det ha gått så långt att människor helt öppet skriver sånt här? Har vi verkligen inte lärt något av historien?
Dagarna tuffar på trots den fruktansvärda situationen för alla flyktingar i världen och det känns så orättvist att jag får bo här i en fredlig och lugn liten vrå där oron handlar om kursstarter och liknande triviala ting. Önskar att jag vore frisk och kunnat ge mig iväg och göra nytta någonstans men försöker tänka att huvudsaken är att försöka göra gott i den situation man befinner sig. I går var det dags för ännu en anställningsintervju och målet är att kunna vara andra till hjälp, liksom tanken ursprungligen varit med allt mitt pluggande. Jag är tacksam (och förvånad) över att det äntligen är dags. Lite extra tacksam i går då jag inne i Socialtjänstens Hus kom på att jag glömt handväskan i cykelkorgen och den fanns kvar, öppen med börs och mobil synliga. Det blev rätt hög puls i början av intervjun...
PotatoPotato i ett knökfullt Kvinnohistoriskt Museum i torsdags.
Efteråt beundrade jag utsikten i den vackra septemberkvällen.
Mitt i centrum byggs ett badhus som ska stå klart om ett år. Enligt mig
en toppenplacering och vem vet, kanske överger jag Iksu spa?
Lisa Oscarsson, orgel och My Eklund, blockflöjter.
I kväll upptäckte jag att en konsert, "Pipor som klingar till himlen" skulle äga rum i Umeå stads kyrka men jag hade tänkt hinna köpa färsk lax inne på MatCity och fiskdisken skulle hinna stänga innan konserten var slut. Den trevliga och hjälpsamma tjejen la undan min lax så jag fick hämta den efteråt. Det kallar jag service!
Det såg ut som om ett rejält oväder skulle komma
men jag tror inte det blev mer än nån liten skur medan jag var inne i kyrkan.
Åtskilliga veckor har passerat sedan jag senast varit ut till kolonistugan men i går var det äntligen dags, återigen tack vare min goda vän och stuggranne. Soligt, fint och 15+. Tömde nästan alla krukor och skördade det sista så när som på en låda potatis. Fortfarande en hel del sysslor kvar inför vintern men skapligt väder är utlovat så jag hoppas det hinns med innan vattnet stängs av. Nu gäller det att ta hand om grönsakerna. Trodde att det var slut på spenat men den visade sig ha vuxit jättemycket sen sist. Ska testa att förvälla och frysa in potatis och hoppas att de sista physalisbären självmognar.
