En hund begraven?

Ett internet som inte fungerar är en sak. Ett internet som fungerar ibland är något helt annat. Det förstnämnda struntar man helt enkelt i och söker sig till ett fungerande när man behöver. Om uppkopplingen däremot lyckas efter 30 inloggningsförsök blir man jätteglad,  går vidare och testar att logga in på sin mail mm. Då, när man precis lyckats med det, bestämmer sig nätverket för att kasta ut en... I går slank jag in på det närliggande hotellet för att skicka iväg ett par påsk- och grattiskort från Postens sida. Då krånglade även det nätverket och efter några timmar kröp irritationen i kroppen på mig. Senare tog jag en promenad till Skandinaviska klubben men då var batterinivån på 10 % och min egen energinivå var knappt mätbar.

Tisdagen bjöd däremot på energi, både genom en magnifik solnedgång, vackra blommor och en trevlig och prisvärd middag. För 8.50 € fick jag en trerätters inklusive dryck. Varmrätten bestod av fläskfilé, en gigantisk köttbit som smakade helt ok men som gästerna skämtade om och gissade vilket djur som fått sätta livet till. Efter att ha läst Aftonladet i går tycker jag väl inte att de skämten känns fullt så roliga längre...

 

Nu på förmiddagen har jag plötsligt internetåtkomst från min egen balkong. Härligt. Härligt också att det varit nästan vindstilla och soligt under förmiddagen. Sämre väder är utlovat och nu fylls himlen av grå moln. Till kvällen är Påskparty inplanerat på Flamboyan och jag hoppas att hjärtat sköter sig.

Nöten är knäckt!

Efter att i en dryg veckas tid gått och sneglat på cocosnöten, vägt den i handen och testat att få in en korkskruv är den nu knäckt. Hörde ljud som från en borrmaskin i huset i går och tjejen i butiken berättade att det var Benito som arbetade och ja, hon trodde nog att han kunde knäcka min nöt.  Det visade sig att hon omedelbart bad honom hjälpa mig, så han var beredd med borrmaskinen när jag såg honom. Efter att ha hällt ut cocosvattnet sågade han itu nöten och nu undrar jag om man brukar använda vattnet till något? Det smakar urk. Beskt.

Var en sväng till Las Palmas och Idiomatica en eftermiddag. Till mig själv köpte jag de här böckerna, avsedda för barn som ska lära sig spanska. Passar mig utmärkt.

 

Skönt att komma in till en stad, om så bara för några timmar. Stadens puls ger lite energi och jag gillar att gå omkring och titta på alla vackra hus med fantasifulla balkonger.

Slitet men charmigt. 

Vackrare kiosk får man nog leta efter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En skruv lös

Carl-Oskar har en skruv lös. Det kanske många kavaljerer har men fördelen med min är att det går att åtgärda för en billig penning. För en tid sedan upptäckte jag att han tappat en skruv och besökte ferreterian. Fick betala 30 cent för en skruv och mutter. När jag påpekade att det saknades en bricka blev butiksinnehavaren ilsken och menade att den inte behövdes. En kund hjälpte mig och skruvade dit den. Häromdagen var det dags igen. Muttern var borta och skruven lös. Denna gång sa affärsinnehavaren "No, no" direkt när han såg mig och även den här gången var det en annan kund, kocken på Roberto, som hjälpte mig, medan han mumlade att han har en restaurang där han behöver vara...Jag tackade honom och sa att han var en räddande ängel. Tio cent gick notan på. Nu sitter jag på hans restaurang efter att ha ätit de godaste revbensspjällen man kan tänka sig och väntar på notan som nog blir lite mer än tio cent.

Här har Carl-Oskar träffat en ny kompis :)

Jag har gjort bort mig…vill bara gömma mig med skämskuddar framför mig…åh, dessa språkproblem!!!

En av tjejerna som arbetar i butiken här i huset är så intresserad av att lära sig svenska och hon är väldigt duktig. Vi brukar ”byta ord” med varandra och i går pratade vi om hur man säger att någon är snygg. Till min fasa inser jag att jag missuppfattat vad en av männen som arbetar här heter, att jag kallat honom för Bonito i stället för Benito.  När min balkongdörr gick sönder gick jag alltså ut på balkongen och ropade "Hola Bonito! Mi puerta está kaput" samtidigt som jag vinkade in honom. Alltså: Hej du vackre! Min dörr är kaputt. Himmel! Jag vill bara dra nåt över mig. Vad ska han tro? Att jag raggar på honom? Eller bara att jag har en skruv lös?

Nygrillad

Efter att pga blåsten, ha hållit mig vid poolen de senaste dagarna, känner jag mig liksom grillad, speciellt i ansiktet och ögonlocken som antagit en nästan knaprig stekyta. Pratade med grannar, lyssnade på ljudbok och tänkte aldrig på att smörja in mig.

Den här grisen verkar gå på fruktdiet...

Om fem veckor den här tiden, sitter jag på Arlanda i väntan på planet upp till Umeå och det känns som om dagarna rusar fram. Förhoppningsvis bjuder Gran Canaria på lite fint vårväder den sista tiden. Den här blåsten tar ju både musten och andan ur mig. Avundas ibland de som obehindrat kan gå omkring ute, åka på utfärder och planera sin vistelse här men oftast njuter jag ändå av friheten att emellanåt ta mig ut, ha en balkong att sitta på och inte minst mötena med alla trevliga och fina människor. För mig betyder alla vänliga ord mer än de här personerna kanske anar.

I går var det mässa i Svenska Kyrkan med avtackning av den fantastiske kantorn som gjort så mycket för kören under de här tre åren. Efteråt bjöds det på tapas, något som smakade väldigt gott som omväxling till fruktdieten.

Jag vann!!!

Frukt, bär, nötter, cava och likör.

På kyrkans Vårbasar hade jag i går bara tänkt titta in som hastigast och sedan bege mig till Atlantico i Vecindario. Hjärtat började bråka så jag blev kvar, träffade en god vän, fikade och köpte lotter. Skämtsamt sa vi båda till varann att vi skulle vinna den gigantiska fruktkorgen men till min stora förvåning blev den min!



Emelie, som är en stark tjej, hjälpte mig hem med vinsten. Trots att hon fyllde en kasse med frukt, så märktes det knappt i korgen.

Mitt kylskåp som ofta ekar tomt ser väldigt annorlunda ut och jag velar mellan att låta frukt utgöra huvudfödan den närmaste tiden eller att fylla rullatorkorgen och gå ut och sälja...

 

Nu återstår bara att försöka öppna kokosnöten. Mina PK-värden är höga just nu och jag bör nog akta mig för knivar. En mejsel och en hammare borde fungera men frågan är var jag ska låna sånt?



Korkade kommentarer

Den senaste tiden har varit besvärlig med mycket flimmer och smärta, vilket i sin tur innebär sömnlösa nätter och en kropp som känns alldeles mörbultad. Det goda detta för med sig är att jag ser fram emot operationen mer och gruvar mindre.

Som sjuk får man ibland höra de mest befängda kommentarer, iaf om man har den sjukdomen jag har eller kanske ännu vanligare bland cancersjuka. Det är kommentarer om att vi själva kan styra över sjukdomsförloppet och över vårt tillfrisknande genom att tänka på ett viss sätt. De personer som anser sig veta så mycket om detta att de står över både oss som är sjuka och våra läkare har ett gemensamt: De har själva aldrig haft dessa sjukdomar, inte heller deras närmaste. I mitt fall, där mitt hopp om förbättring står till en lungvensablation, en rätt ny form av ingrepp, "vet" de alltså att om jag tror riktigt starkt på att det ska gå bra så kommer det också att gå bra... Helst borde jag enligt dem bli frisk genom att enbart tänka tillräckligt positivt och ha en stark tro. Isf innebär det att de som blev opererade för tio år sedan hade en svagare tro, inte att läkarna blivit skickligare på just denna form av operation. Det förvånar mig att dessa personer besöker både tandläkare och doktorer. Sviktar deras egen tro?
En annan gemensam nämnare är att de saknar akademisk utbildning. Jag menar alls inte att det är en förutsättning för att tänka klokt men en grundläggande sak i utbildningarna är ett kritiskt och vetenskapligt tänkande, något som de uppenbarligen saknar.

Jag har ett positivt förhållningssätt och en stark tro på att det mesta löser sig men ibland behöver vi människor sjukvård i olika former och inte "hokus pokus".

Nu blommar mimosan och jag blir lycklig ända in i själen av att se det.

Frufridagen

Ingen har väl undgått att det var Internationella Kvinnodagen  i går och i vanlig ordning har folk åsikter huruvida dagen behövs eller inte. Jag anser att det handlar om okunskap hos de personer som inte tycker att det behövs en särskild kvinnodag. Se er omkring i världen, se hur kvinnorna har det i många länder och motivera sedan varför vi inte skulle fokusera på detta, på att fortsätta kämpa för bättre villkor. Så länge vi firar alla andra möjliga och omöjliga dagar som tex Kanelbullens dag, så länge bör vi fira något som är verkligt angeläget.

1980 befann jag mig i Leningrad den åttonde mars och även där firade man denna dag, som där kallades "Frufridagen", dvs frun skulle få vara ledig och inte behöva göra några som helst hushållsysslor den dagen. Det innebar att hon dagen innan jobbade med att laga maten och förbereda allt och att hon dagen efter fick diska och städa undan...

I går hade vi mer än 30 grader här och jag låg ute och solade. Försökte rotera så stekytan skulle bli så jämn som möjligt. Att få en jämn solbränna är då sannerligen inget latmansjobb och jag tvivlar på att jag kommer att slutföra Projekt Solbränna.

 Nu är det 44 dagar kvar av tiden här och det känns som om dagarna går oroväckande snabbt. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig innan men det går så mycket tid och kraft till att hämta mig efter alla flimmerepisoder, så det är inte många timmar över per dygn. Även om jag vilar hela dagen innan ett evenemang, får jag betala med flimmer efteråt. Oftast är det värt det som tex i onsdags när jag kunde följa med till Las Palmas och lyssna på kyrkokörens gospelkonsert i Engelska Kyrkan, eller i förrgår när Norska Sjömanskyrkans kör framförde en konsert i Templo Ecumenico.

Natten har varit jobbig med mycket smärta och jag känner mig mörbultad. Tog en taxi till Playa del Ingles och ska kanske lägga mig på stranden en stund. När det känns som jobbigast brukar jag trösta mig med att det är roligare att vila här i solen än i Sverige, inne på sängen men jag saknar att kunna åka in till sjukhuset och få syrgas när det är som värst.

Tummen mitt i handen?

Här fortsätter den kraftiga blåsten och natten mot i går kom det även ett jättekraftigt regn. Häftigt värre och ganska mysigt när man inte behöver gå ut och bor i en bostad som det inte regnar in i.



Under gårdagseftermiddagen skiftade havet plötsligt i grönt.

I går gjorde jag ett besök hos Linda på Feel NORDIC för att få hjälp med en värkande handled. Hon fattade tag i tummen och drog ut den och nästan mirakulöst så släppte värken. Hennes teori var att den fått en så kraftig smäll vid segway-olyckan att benen tryckts ihop och hamnat lite fel.
Upprymd och glad tog jag en liten promenad. Efteråt hade jag en tuff variant av wetlook.

                                    Även den gråaste dag kan man hitta en ny liten blomma.

Tuffa norrmän och svensk mat

I går bjöd San Agustin på lite sämre väder. Morgonen var blåsig, mulen och på dagen kom det t.o.m.  några regndroppar. Satt på balkongen iförd långbyxor, tröja och fleecetröja och tittade ner på de tuffa norrmännen som struntar i vädret och låg avklädda på solsängarna. Damen hade solglasögon på näsan, kanske skyddar de mot regn?
Hörde av ullförsäljerskan att norrmän, som är de som köper mest ullbäddar, ofta sover i nollgradiga sovrum! I så fall kan jag förstå att de simmar i den iskalla poolen och solar nu.
Det var ändå en ovanligt skön förmiddag eftersom klarinettblåsaren inte satte igång förrän vid lunchtid och då endast nån timme.

På kvällen blev det Svensk Afton i Skandinaviska Klubben och det var herrarna som stod för matlagningen. Det var skoj att träffa alla glada människor igen.
På menyn: Västkustsallad till förrätt, plommonspäckad fläskkarré till varmrätt och en äppelpaj med vaniljglass till efterrätt. Till detta serverades goda drycker. Jag hade glädjen att få sitta tillsammans med de matlagande herrarnas fruar och det var rätt intressant att höra deras kommentarer och hur svårt några av dem hade för att låta bli att gå in i köket och kolla så allt blev rätt, dvs på hennes vis.

I dag är det en väldigt kraftig blåst och det har utfärdats klass2varning inför både söndag och måndag. Att ta sig den korta biten till Skandinaviska klubben var en pärs. Hjärtat skenade och hostan satte igång. Där jag sitter är det relativt vindstilla och det känns skönt med lite sol och luft. Natten har varit hemsk och jag är helt slut. F.ö. har Karl-Oskar tappat en skruv och jag hoppas han håller ihop tills jag tar mig till en ferreteria.