Inläggningar

Ett hastigt besök i kolonistugan i söndags, för att tömma kyl och frys. Ännu en björn har setts i närheten, denna gång 300 meter från den väg jag brukat cykla, som jag trott var björnfri...

Bilden från VK

I rena förskräckelsen trodde jag det var en bild på en björn på skylten.

25% av årets skörd gick förlorad, det vill säga 2 äpplen.

Rosen verkar ha bestämt sig för att "gilla läget".

Likaså den här filuren som lät sig värmas i solen.

Ofta blommar det som vackrast när det är dags att göra vinter.

Som om det inte räckte med att lägga in gurkor och kantareller, så blev jag själv inlagd. Dock inte i ättikslag utan i en sal på lasarettet. Permis nu för att få sova ostört (och som av en händelse ha tvättstugetid). Jag säger det igen; vilken fantastisk sjukvård vi har här i Umeå, trots att det ju aldrig är kul att behöva den. Synd bara att vården är så orättvis och att de som bor i fel landsting kan få nöja sig med betydligt sämre eller i värsta fall obefintlig vård. Dags att skrota landstingen.

Sista rycket

Tror ni jag kunde låta bli att tacka ja till att plocka lite mer äpplen?

Nej, såklart inte. När jag hör berättas om folk som inte orkar ta hand om alla sina äpplen så bävar husmodern/hamstern i mig för att sedan minusgraderna kommit behöva se kvarlämnade äpplen i träden. Det är tur att jag har ont om förvaringsmöjligheter för hur hade det annars slutat? Det är i alla fall väldigt roligt att kunna ge bort must, saft och sylt.

Den senaste tiden har varit besvärlig pga en korsbensrotation men jag har haft turen att få börja gå hos en erkänt skicklig fysioterapeut som själv säger sig kunna göra bäckentippningar i sömnen. Orsaken till rotationerna vet man inte men det kan bero på många, täta graviditeter eller en segway-olycka och fysioterapeuten kunde för sitt liv inte förstå hur någon kunde ställa sig på en sådan som man ju "med blotta ögat ser är livsfarlig". Kanske borde jag valt en sån här, lite säkrare, variant.

Bilderna är från i lördags och eftersom vi haft så varmt blev jag förvånad över hur höstlikt det ändå hunnit bli. I dag kom jag mig ut en sväng igen och då var det ännu lite höstligare. Vore det inte för att jag gruvar så för vintern skulle jag njuta ännu mer av dofter och vyer, för nog är hösten en underbar årstid.

Klart för avgång

Torrt på fötterna

I går blev det så dags att besöka kolonin efter 3 1/2 vecka. Det är inte klokt så mycket en gräsmatta växer när den får vara ifred. Böljande, tjock och frodig. Roland har inte klippt ett dugg men när jag kommenderade ut honom tog han ett varv runt en blåbärsbuske innan han via ett ärevarv runt gården smög in i sitt lilla hus igen. Suck! Desto större lycka då att få hjälp med gräsklippningen av en i allra högsta grad alert svärson. Det var mörkt när vi kom dit men jag hann se sju stycken fina äpplen på trädet och massor av fräsch sallad. Bland bönorna var det nästan lika mycket sniglar som bönor och jag hoppas de inte börjat mumsa på potatisen. Alla tomat- och jordgubbsplantor verkar vara mer döda än levande. Det var alltså ungefär som jag anat men lite trist är det allt. Kroppen krånglar, medger inte några större arbetsinsatser och jag försöker att ta det lugnt och tänka att det kommer nya somrar med nya plantor.

Desto skönare att innan ha besökt Rådhusparken och njutit av värme och blomprakt.

Ett snabbt besök på Umeå Smakfestival i söndags innan regnet kom.

Damernas Cafétrio

Skönt att medan regnet öste ner utanför, få njuta av sång och musik inne i värmen. Mindre trevligt med massor av högljudda småbarn med ännu mer högljudda föräldrar i samma café. Visst, så små barn förstår inte att vara tysta men att föräldrarna inte förstår att dämpa sig lite eller att hindra barnen från att gå bakom scenen har jag svårare att förstå.

Häxan Surtant tog soppåsar till hjälp för att rädda skorna på hemvägen.

Skaka loss?

Eftermiddagen har tillbringats sittande på en stol medan jag kämpat mot sömnen. Jag hade helt andra planer än att vila idag och dessutom är det soligt och hyfsat varmt, +18. Ett Qi Gong pass ute i Broparken vid lunch, sedan mera vinbärs-plockning och till sist kanske ett besök i Villanäs. Under ett par timmar på morgonkvisten var jag på sjukhuset för ännu ett test. Blev varnad för att jag skulle komma att bli trött men trodde jag kunde styra över det. Det kunde jag inte ...

Supertrevlig och empatisk personal gjorde dagens besök extra trevligt. Jag är så tacksam över att de finns där och att de orkar ge så mycket av sig själva till oss patienter. På sjukhuset träffade jag några personer som jag inte sett sedan jag var tonåring och vars barn är jämngamla med mig. Fantastiskt roligt att ses efter alla år och många minnen vaknade till liv. 

Inte heller i gårdagskvällens Qi Gong blev av. Även den skulle ske i Broparken men vid dåligt väder hållas inomhus. För en som bott många år i Kiruna är +16, om än mulet, bra väder så jag stod där i parken och spanade efter de övriga. Missade en lapp på ett träd där det informerades om att de gått inomhus och när jag väl tog mig dit hittade jag inte till rätt lokal. Det slutade med att jag i stället deltog i en föreläsning om TRE (trauma and tension releasing exercises). Mycket intressant men jag har aldrig tidigare hört talas om det. Lite snopet om det verkligen fungerar att skaka bort problem och spänningar eftersom jag är en stark anhängare av samtalsterapi och det känns lite för enkelt med skakningar. 

I måndags var jag med på ett prova-på-pass i slow yoga i en ny studio och i morgon har jag tänkt gå dit och prova restorative yoga. Pga bäckenrotationen verkar inte yoga fungera så bra just nu men någon form av träning vill jag hitta när mitt Iksu-medlemskap är över. Hade gammeldanskursen funnits i centrum skulle valet varit lätt.

Höst och dags för varma stickade kläder på ett av stans caféer.

Broparken i måndags kväll.

Dansfeeling

Här sitter jag på lördagskvällen, trött, yr, med ett kraftigt flimmer men såå nöjd och belåten. Egentligen borde jag väl vara besviken eftersom planen var att befinna mig på Dansyran på Folkets Hus just nu. Är ändå så glad över att ha varit med på ett par timmars gammaldans (till levande dragspelsmusik) på eftermiddagen, att det inte gör så mycket att jag inte klarade av nåt mer i dag. Vilken härlig känsla att känna takten i kroppen och få ge sig hän i dansen. Oftast vet jag inte varför flimret kommer men i kväll vet jag. Vet också att det var värt det. Det här lever jag på tills nästa dans med dansklubbarna. Vanliga danser är jag inte speciellt road av, dels för att jag ogillar att dansa med onyktra personer men också för att det inte är speciellt kul att dansa med dem som inte kan. Förr om åren, ända tills jag fick för mycket problem med hjärtat, var jag aktiv i buggklubbar och dansade ett par gånger i veckan. Minns att jag ibland hade buggskorna i väskan under körövningen och smet i väg i pausen för att danslusten tog över. Sen blev jag tvungen att sluta och det fick bli linedans istället, även det en humörhöjare. Nu är jag glad över att jag började med allt det jag kände lust till och inte sköt upp det.

Mina dansskor var helt olämpliga för gammaldans och sög fast rejält i golvet så de stackars kavaljererna hade fullt sjå med att bogsera omkring mig.

Det är väl snart bara en kurs i diskodans som fattas :)

Höstens glädjeämnen

Sommaren är definitivt över och jag går all in, hamstern/husmodern i mig tar över. Frukt och bär överallt och blotta tanken på att något i naturens skafferi ska förfaras får mig att må dåligt. I tisdags fick jag plocka röda vinbär i en trädgård med enormt stora bärbuskar, fullkomligt översållade med stora, tunga bärklasar. Familjen berättade att trots att de och andra plockar så blir det över stora mängder som fåglarna får kalasa på. Efter att ha tagit hand om hinken med bär funderar jag på att åka dit en vända till. På cykelturen i går såg jag en mängd nyponbuskar, överfulla med vackra nypon. Det har jag lite svårt att sluta tänka på ...

Väninnan och jag har haft tid att träffas ofta på slutet och i fredags klev jag på snabbtåget och tillbringade en heldag i grannkommunen. Vi hann med att besöka två olika loppisbutiker och Slöjdarnas Hus som ligger mittemot mitt barndomshem. Fika ute i solskenet med älven intill var inte fel. Sedan fick jag sätta mig vid vackert dukat bord på den mysiga altanen och njuta av surströmming. Nuförtiden äter jag det så sällan och jag njuter desto mer.

Ljuvligheternas ljuvligheter!

Dagen därpå var det dags att ses igen, då på Navet, vårt nybyggda badhus. Vi simmade, badade ångbastu och åkte vattenrutschbanor. Efteråt när vi njöt av en kopp kaffe och väninnan sa: "Visst har vi det bra?" ljöd plötsligt brandlarmet.

Rätt skönt att ha hunnit få på sig kläderna.

På nätterna regnar det ibland men dagarna är oftast soliga och håller en temp på 18+. Många härliga cykelturer blir det och jag jobbar färre timmar nu så det blir mer upptäcktsfärder.

Jag besökte Kii och spanade in alla fina gamla saker. Rekommenderar ett besök där, om inte annat så för inspiration. De har också fina kläder och jag kämpar med att försöka glömma en svart tunika med vita prickar ...

"Fina" priser med ...

Skåpet kostar 25 000 och bordet 50 000.