En ombonad känsla

"Fredagsinspiration: Ge ditt sovrum en ombonad känsla". Det kan man läsa i nyhetsbrevet från Sköna Hem. Kan man uppleva det mer ombonat i ett sovrum än i mitt? Tre av sängens sidor står tätt mot väggarna och omöjliggör att kunna gå runt sängen. Den fria långsidan inrymmer en dörröppning, ett skoskåp, ett sängbord, ett dokumentskåp, en flyttkartong samt ett dragspel. Här snackar vi ombonat!

Ombonat?


När jag sytt gardinerna ska jag fota sovrummet så ska ni få se på ombonat :)
Enklast vore ju att klippa en gardinlängd mitt itu men nån gång kanske jag kommer att bo ovan jord igen och då kan det vara praktiskt att ha gardinerna kvar.
Alltså blir det ett besök hos Ohlssons tyger idag men före det:
ett besök på Stadsbiblioteket och "Bokprat till kaffet". Kristina Andersson presenterar de Augustnominerade böckerna i den skönlitterära klassen. Intressant.
Ska också passa på att läsa Linas krönikor i NSD:s papperstidning.
Önskar er alla en skön fredag! Ta det lugnt med adventstöket, adventstiden kommer ändå.

Plus- och minuslista

När det är dags att fatta beslut kan man ibland bli hjälpt av att skriva en enkel plus- och minuslista för det som beslutet gäller. Ofta brukar man då lättare se vad som förmodligen blir det klokaste valet.

Nu närmar sig vintern och mina tankar går allt oftare till Gran Canaria och "min" lilla lägenhet där. En av mina bloggkompisar befinner sig där nu och hans blogg är fylld med härliga bilder som gör att jag vill åka dit NU.

Jag tycker detta räcker som plus- och minuslista just nu:










Säljande text

Kvällstidningarna spelar på läsarnas rädslor.

Oftast bryr man sig inte om alla märkliga formuleringar av kvällstidningar och reklammakare men om man som jag just nu, har gott om tid, kan man unna sig att grunna lite extra på sådant. Ibland funderar jag på om annonsförfattarna/ rubriksättarna verkligen tror att människor är dumma?
Några exempel:

Expressen skriver om den skilsmässovåg som nu dragit in över Stockholms kändisvärld. Hur menar de? Ska vi se upp för någonting liknande en tsunami, eller vad? De beskriver detta som något som bara drabbar, slår till, plötsligt och oväntat. Riktigt så förhåller det sig inte, det vet vi nog alla. I vart fall vi som någon gång fattat beslutet om en skilsmässa. Ingen av oss har nog upplevt att vi blev drabbade av någon sorts våg. Däremot av andra saker som osämja, svartsjuka eller våld. För dem som lever i goda förhållanden är det ingen större risk att drabbas av "vågen".

Har ni sett Doros annons om sin sk pensionärsmobil? Kanske var den svårsåld för numera kan man se följande: "Lev livet med Lill-Babs-mobilen!" Jaha, hur menar de då? Till sin hjälp med marnadsföringen har de en av de allra sämsta filmsnuttar jag någonsin sett. Tror Doro verkligen att detta kommer att locka människor att köpa deras telefon? Uppenbarligen.

 

Ett är då säkert; ALLT går att sälja med mördande reklam. 1949 när den här låten skrevs skrattade man åt den befängda idén med konserverad gröt. I dag skrattar vi inte längre åt sådant. Nu handlar vi det, alldeles oavsett om det går lika fort att koka gröten själv.

 



Minisemester

Eller mini och mini, det var nog snarare en microsemester. Tjugofem timmar från det att planet lyfte härifrån Umeå i går till det landade i dag. Ett intensivt dygn när jag och min kära väninna hann med en hel del, dock så pass intensivt att det gärna hade fått innehålla några fler timmar.
När jag satt på Arlanda Express kom ett sms från väninnan:

Normalt sett när jag reser och bor på hotell är det nästan alltid något extraerbjudande och betalningen görs i förskott på nätet, alternativt brukar det ske vid incheckningen. Det ser inte bra ut med springnota...
Till veckan kommer hotellet att få ett brev från mig med detta innehåll:

 

Nyss när jag packade upp väskan ser jag till min förvåning hotellets hårtork i den! Aj, aj, det ser absolut inte bra ut att sno med sig saker från rummet. Är ju så van att linda ihop min hårtorkssladd runt borsten och gjorde det även i morse, rent reflexmässigt. Hotellfönar brukar ju vara installerade i badrummen.

Förutom snatteri och springnota, så var det ett trevligt dygn. Teaterföreställningen var riktigt, riktigt bra med några av mina favoritskådespelare. Jag är lite småkär i Johan Rheborg, så fatta känslan när våra platser var på första raden...

Asfalt

I går kväll upptäckte jag att i ett av de nya höghusen väst på stan, skulle en etta byggas. En enda etta! Jag fick hjärtklappning, skickade intresseanmälan direkt och i morse skickade jag en till. Denna enda etta är reserverad men kanske ändrar personen sig... Hoppas kan man ju alltid.

 

Att jag får snabbare puls av en lägenhet omgiven av mer asfalt och betydligt närmare centrum, kanske är värt att beakta när jag nu snart måste ge besked angående det naturnära boendet.

Jag vet att det anses mer korrekt att längta till naturen och det absolut mest korrekta är väl att flytta ut till skogen, i nåt litet torp och varsamt rusta upp det. Fungerar kanske bra för bilburna personer, inte för en ensamstående med stora svårigheter att förflytta sig. Sen behöver det ju inte gå till överdrift. Även om jag gillar asfalt uppskattar jag naturen ( i måttliga mängder) Älskar t.ex. att vara vid havet och tycker det är roligt att odla lite till husbehov.

 

Att bo som det äldre kinesiska paret som vägrade flytta
 när motorvägen byggdes kanske är lite väl mycket asfalt.



 

 

Hälsogodis för själen

Jag är övertygad om att det är läkande för både kropp och själ att skratta, förutom att det ju är roligt.
För en tid sedan sa en man till mig att "Du skrattar lite för mycket". Jaså, för mycket för vad då? För att passa in? För att verka seriös? Nu är det ju inte så att jag går omkring och tänker på att leverera skratt i lämpliga portioner. Skrattet kommer bara alldeles av sig själv. Förmodligen har vi sedan födseln en viss läggning, mer eller mindre "lättskrattade", allvarliga osv men vi kan helt säkert öva upp förmågan att skratta och att lära oss se det som är roligt i tillvaron.
Själv tillhör jag nog de mer lättskrattade typerna och ibland tänker jag att jag måste ha fötts glad. Det betyder alls inte att livet varit utan sorger och bekymmer, tvärtom, bara att jag trots det ser så oerhört mycket att vara glad över. Ibland har jag dock känt en aningens oro över att inte uppfattas som seriös, någon att ta på allvar, eftersom det inte alltid har varit de muntraste mötena under alla år med politiken t.ex. Tror ändå att de som lärde känna mig också märkte att jag var seriös.
Innan jag började vid Linnéuniversitetet läste jag bl.a. vid Mittuniversitetet och en kurs hette Positiv Psykologi. Roligt och intressant men efteråt kände jag bara: Det här visste jag ju redan innan.
Anki Lindström heter en kvinna som tagit detta med skratt på största allvar och startat ett företag i ämnet. Här kan ni lyssna på henne:

Jag var ung när jag fick min första stroke och blev tvungen att sluta arbeta. En slags sorg i sig men det hjälper absolut inte att gråta över allt man förlorat, utan man måste aktivt leta glädjeämnena. Det går men jag säger inte att det är lätt alla dagar. Jag lever med en ständig sorg över en nära anhörigs tragiska livssituation men inte skulle det bli lättare vare sig för den personen eller för mig om jag satte mig ner och grät. Vi har alla ett eget ansvar för vårt mående och det går att träna upp sitt positiva tänk, precis som vi kan träna våra kroppar. Personligen tycker jag det är alldeles för stor fixering vid kampen för perfekta kroppar medan träning av våra sinnen glöms bort.

 Wikipedias beskrivning av skratt är både rolig och läsvärd.

Skrattklubbar finns lite varstans i landet.

Missbruk?

Med anledning av den mängd teaterbesök jag avverkat och bokat denna höst, börjar jag undra om jag kanske är beroende? På lördag åker jag till Stockholm för att låta mig roas av den sex timmar långa teaterföreställningen Treater. På söndag är jag tillbaka i Umeå för att på kvällen njuta av Anders Ekborgs julkonsert. Borde jag sluta upp med att gå in på teatersidorna på nätet? Mitt viktigaste argument för att gå på alla dessa tetaerföreställningar och konserter har varit att jag mår så bra av det men nyss slog det mig att det är ju exakt vad alla missbrukare brukar säga...

Definitionen av missbruk tar upp alla möjliga typer dock inte kulurmissbruk. Vem vet, kanske finns det en mängd människor som liksom jag gör nästan vad som helst för att komma över en biljett?

 



"Nu ger Lars Lagerbäck en förklaring på Henrik Larsson flopp-VM 2006.

Henke spelade sig ur form.

Men inte på planen, utan på tyska teaterscener.

Sanningen bakom
Sydeuropeiska fotbollsspelare är ökända för att falla enkelt i straffområdet, men den värsta filmaren är Henrik Larsson.

Under VM i Tyskland förra året tofflade Henke in ett mål mot England, men var i övrigt blek.

I dag ger Lars Lagerbäck förklaringen.

– Han var nästan som besatt och började försvinna utan att vi visste var han tog vägen. Sedan visade det sig både när vi var i Brehmen och Berlin att han hade kontakt med några undergroundteatrar där, säger förbundskaptenen i kvällens ”Sanningen bakom” i TV 3.

Teatermanin gick så långt att Henke tvingades till nya regler.

– Vi fick ta ett rejält snack med Henrik och han fick åtminstone lägga av dagen och kvällen före match, säger Lagerbäck.
En vecka efter Henkes uppmärksammade ”ål-in”, när Orup geggade runt en ål mellan anfallarens lår, visas i dag en uppföljare.

Dokumentären följer Larssons sidoprojekt: att spela improvisationsteater och tunga Shakespearedramer på Dramaten.

– Det är inte någon hobby, det är teater jag brinner för. Fotboll är egentligen rätt tråkigt, jag gör det mest för att tjäna pengar, säger Henke".

 

 

 

Herngren.

 

 

Naturnära boende

Dagen inleddes med ett besök på en mäklarbyrå och en biltur till ett område en bit från centrum där några hus ska byggas de närmaste åren. Sedan en tid köar jag till en etta i ett av husen. Månadskostnaden blir nästan exakt samma som i nuläget men det blir så klart nytt, fint och på bottenplan med stor uteplats. Dottern med pojkvän bor några kvarter bort. Det enda som gör mig betänksam är läget, att det ligger så långt ifrån centrum.

Det marknadsförs som ett naturnära boende och jag blir nervös av den beskrivningen. Alldeles intill både sjö och skog. Har bestämt för mig att det är såna områden som björnarna älskar att lufsa omkring i... Förra sommaren var jag livrädd varje gång jag cyklade till och från koloniområdet eftersom det var några km skog att passera. Det blir ju lite jobbigt om jag ska känna mig rädd när jag går utanför dörren i mitt hem. Mäklaren tröstar mig med att bussturerna går tätt och att ett köpcentra snart ska byggas men i nuläget klarar jag inte att åka buss själv och det är så mycket mer än ett köpcentra jag vill ha i närheten. Bibliotek, teater, bio osv. Själva känslan att strosa runt på stan bland alla människor, nära till allt, lätt att ta sig hem. Tanken var att dessa lägenheter skulle byggas rätt långt fram i tiden men nu blir byggstarten tidigarelagd och snart måste jag ta ett beslut. På måndag närmare bestämt. Under tiden myser jag med alla tända ljus och ljusslingor här hemma :)

 

Vår egen lyckas smed

Ni som följt min blogg och som känner mig vet att jag ofta uttrycker min belåtenhet med tillvaron just nu. Med den nya lyan, alla trivsamma aktiviteter, goda vänner osv. Sanna vänner brukar glädjas åt sådant och så är fallet även nu men tyvärr retar jag uppenbarligen upp några andra i bekantskapskretsen. Ja, vad kan jag säga? Problemet är deras, inte mitt. Jag har bara så förtvivlat svårt att förstå hur någon kan bli arg och avundsjuk för att andra mår bra.
För vissa människor kan ilska göra att de skjuter andra känslor ifrån sig, känslor som känns jobbiga att ta itu med och ilskan kan bidra till att hålla en förnekelse vid liv. Ilskan blir ett slags drivmedel som ger dem energi och som på något sätt gör att de mår gott ändå. Det måste vara oerhört ansträngande i längden. Jag känner en person som varit arg och bitter i ett kvarts sekel...på mig...Det är naturligtvis sorgligt även om jag kan bli full i skratt åt det emellanåt. Var och en är sin egen lyckas smed. Så sant som det är sagt.

Läs gärna detta av Henrik Unne´. Jag delar inte hans politiska uppfattning men en hel del av detta med att vi själva är ansvariga för vår lycka håller jag med om.

Ett av dagens glädjeämnen :)

Livsförlängande åtgärder

Johan Glans gänste verkligen.
Otroligt rolig!

Summerar den gångna helgen och försöker sätta ord på den. Inte helt lätt men sammanfattningsvis tror jag man kan beskriva den som rolig. Dels var det roligt att få besök av min goda vän och f.d. granne, dels hann vi med att besöka två stå-uppframträdanden, i fredags av Johan Glans och i kväll av David Batra. Däremellan hann vi med shopping, cafébesök, besök hos dottern med pojkvän, få besök av dem och bara vara. Den bästa helg man kan önska sig alltså. Ett skratt förlänger ju livet, sägs det och den här helgen kommer att vara en av orsakerna till att vi två blir extremt gamla.



David Batra samlar på lappar
och lockade till skratt.

Jag som inte tillbringat de senaste vintrarna eller jularna i Sverige och som verkligen tyckt det varit skönt att slippa julhysterin och all kommersialism kring den, verkar nu vara på väg att utvecklas till värsta julfreaket. Inhandlade en liten naturtrogen gran, en otroligt vacker glasspira och en ljusslinga. Glögg, lagrad årgångsjulmust, julkonfekt och pepparkakskola var redan inhandlat. Min goda vän lyckades övertala mig att stoppa ner granen i kartongen igen men jag ville redan nu ha den framme. Va? Vad är det som hänt med mig? Nu fattas det väl bara att jag börjar önska lite snö till julhelgen...

Drömkåken?

Idag var det besiktning av kolonistugorna och tyvärr fanns det en hel del att åtgärda på min. Visserligen inget som är omöjligt att åtgärda men med tanke på hur lite som hänt sedan förra sommaren, tvivlar jag starkt på att detta någonsin kommer att bli klart. Vi får väl se. Om inte väljer jag nog att låta stämma försäljaren och en gång för alla slippa detta tjafs. Då köper jag i stället en etta på Tomtebo, som ska byggas nästa höst/ vinter. En bra kompromiss eftersom de lägenheterna ligger mitt i naturen. Inte riktigt min grej men nytt och fräscht är ju kul. Klicka här för att se bilder på det.

 

 

Här i källaren börjar det bli riktigt hemtrevligt i takt med att prydnadssaker och ljuslyktor plockas fram ur lådorna. Jag njuter av att vara här inne och längtar tills vicevärden sågat till bänkskivan så jag får ställa i ordning även den delen. Ser fram emot första advent när jag ska julpynta lite. Tänk att äntligen, för första gången i mitt liv, få bo ensam! Det är lycka för mig.

Tick tack

 

I går kom min gamla väggklocka upp på väggen och med ens blev det så hemtrevligt här. Jag älskar verkligen ljudet från den och eftersom den varit i min ägo i 34 år förknippar jag den med hur det ska låta i ett hem. Några av mina tidigare inneboende har störts av den medan andra precis som jag förknippat den med ett mysigt hem.

Till sommaren ska ett gökur upp på väggen i stugan. Ska bli spännande att se vilken grad av hemtrevnad det sprider. Eller grad av irritation.

 

Shoppingfynd under besöket
i Kiruna

Vet inte vad ni har för slags relation till klockor men jag tillhör den generation som började bära armbandsur nån gång kring skolstarten och sen fortsatt, trots att man alltid tittar på mobilen för att se vad klockan är. Jag köper klockor och bär dem som ett smycke. På marknaderna på Gran Canaria kostar de endast några euro, så det har blivit rätt många klockor vid det här laget.


Väckarklockor har jag svårt att tänka mig att någon under femtio använder men jag köpte en för att den var så gammaldags och vacker och placerade den i stugan. Har dock aldrig använt den. När jag var ung och svårväckt brukade jag ha fyra väckarklockor för att inte försova mig. På den tiden hade ingen hört talas om repeat...
Till min morgontrötte äldste köpte jag en väckarklocka med en propeller som flög iväg och krävde att man placerade den tillbaka. Kanske inte det smartaste med tanke på att han är hundägare...

Goda grannar

"Ernst" i växthuset som hon byggt helt på egen hand.

Här i huset har jag inte hunnit träffa så många av grannarna ännu men de jag sett verkar trevliga. I koloniområdet har jag däremot träffat de flesta grannarna och de är riktigt trevliga. Några av oss har kontakt året om via nätet och nu när jag bor här har jag nöjet att få umgås med en av dem. En alldeles fantastisk kvinna, som i området kallas Ernst, eftersom hon är så händig och klarar det mesta själv. Dessutom med mer energi än de flesta andra, lite som en duracellkanin.Det är hon som tittade på lägenheten åt mig och la ett gott ord för mig, vilket förmodligen var avgörande när den blev min. De två senaste dagarna har hon varit hos mig och hjälpt mig montera IKEA-möbler. Tvättställskåp, högskåp, skoskåp, köksskåp. Vi har också hunnit ut till stugan och till Returbutiken. Så skönt att få hjälp med allt möjligt som jag inte klarar själv. Nu börjar jag se slutet på kartonglivet och tänker mig en iordningställd lägenhet till första advent. Vi arbetar inte bara när vi ses, utan roar oss också. På lördag ska vi tillsammans med ytterligare en väninna se "Ljust och Fräscht" med Fredrik Lindström och Henrik Shyffert. Det ser jag fram emot. Livet är gott just nu.
I natt kommer även sömnen att vara extra god för min nya madrass är på plats. Även det är min kära stuggrannes förtjänst. Den var väldigt tung och vi kämpade ett bra tag innan den kom på plats. Nu återstår att se om jag kommer att vakna med ont i kroppen eller...som en ny människa?



Ingen IKEA-madrass

Borta bra...

Borta bra men hemma bäst, ett välkänt och ofta använt ordspråk som jag genom åren hört många av mina vänner och bekanta utbrista. Själv har jag ytterst sällan känt det så, nästan aldrig när jag nu tänker efter. Jag har aldrig varit lycklig över att en resa är slut, ja förutom att jag längtat mig halvt fördärvad efter mina barn och så klart varit lycklig över att se dem om de inte varit med på resan. I övrigt har hela mitt inre protesterat mot att återvända till staden långt i norr. Nu har jag varit på besök i samma stad, något som känns helt ok, eftersom jag fick åka hem igen. Hem där luften luktar som luft ska lukta (avgaser), där träden ser ut som riktiga träd och inte som ynkliga buskar, där människorna pratar så jag förstår. Där jag får trängas med massor av människor på stan en lördag och inte behöver känna mig som en som Gud glömt, som den enda på denna planet, bara för att det är helg. Och det bästa av allt: hem till min alldeles egna lilla lägenhet. Det är härligt att längta hem!

Helgen har varit bra och det var roligt att återse vänner, vara på 50-årsfest och hälsa på i mitt gamla hus. Det känns att det varit en extra ansträngning och hjärtat protesterar. Att flyga utlöser ofta flimret, så även denna gång och att styra rullatorn genom oplogade trottoarer gjorde det inte bättre.

Gunnar Wiklund var en av min mammas favoriter när jag var barn och jag minns så väl när hon lyssnade när hans låtar spelades i radion. Varsågoda, lyssna på Gunnar Wiklunds "Nu reser jag hem"

I dag var jag och en väninna på "Lärande Lunch" på Frälsningsarmen. Först åt vi en god måltid och därefter lyssnade vi till en föreläsning om stenålderskost. På vägen ut såg jag att det erbjuds gratis zumba på måndagar. Kanske är epoken med frälsningssoldater snart över och lokalerna fylls med allt möjligt annat?