Sommaren som kom och gick

Nyss skrev jag om syrener och gullregn och nu har sommaren och en stor del av hösten hunnit passera utan att jag riktigt fattat hur det gick till. Det kan inte bara bero på åldern utan en del tillskriver jag flytten. Den blev mer krävande än jag räknat med, alltifrån en strulig flyttfirma, en städfirma som vägrade städa (!) och så klart stressen och allt extra jobb det medförde. Som tur är så brukar det mesta lugna ner sig, så även detta och nu ser jag fram emot att fixa, dona och mysa när det är extra härligt att vara inomhus.  

 

Efter åren med en liten trång hall känns det lyxigt med allt utrymme. En av öppningarna in till köket stängde jag igen för att få ett mer funktionellt kök. 

Hösten blev lång och mild i år och nog är det härligt att promenera bland prasslande löv, andas in den friska luften och njuta av alla vackra färger. 

 

 

Härligt att stå under en stor kastanj och njuta av bladverket som omsluter en. 

      

Här och där blommar det fortfarande och nu är det bara 4,5 månader tills vårblommorna brukar dyka upp. En trösterik tanke.

De här rosorna på min balkong blommar som fanns det inte någon vinter i antågande. 

Därför hade jag inte hjärta att ta livet av dem utan de fick flytta in häromkvällen. 

Det är en sällsynt orolig tid vi lever i och tankarna på det överskuggar ofta det mesta som händer så ibland förvånas jag över att jag kan låta mig stressas av en stökig flytt och andra triviala händelser. Fast kanske är det så vi människor fungerar, vi vänjer oss rätt snabbt, anpassar oss och vardagen fortsätter. Vi orkar normalt sett inte heller gå omkring och vara rädda hela tiden, vilket ju är bra, eftersom det inte skulle förändra något. Däremot ska vi naturligtvis ta alla möjligheter att påverka och bidra med hjälp där så är möjligt. 

Äntligen var det dags för Pridetåget igen och i år valde jag att gå tillsammans med Svenska Kyrkan.

Jag har hunnit börja på min nya arbetsplats och det är spännande, intressant och väldigt roligt. Även om jag alltid tyckt om och ägnat mig åt kultur så hade jag väl aldrig trott att jag skulle komma att arbeta inom det området. Vilken förmån att få testa något helt nytt i den här åldern. Säkert nyttigt för ens gamla hjärna också. Dessutom har jag nu endast några hundra meter till mina arbetsplatser,  ja till det mesta faktiskt. Tillvaron har blivit enklare och jag får mer ork kvar. 

Att få ta del av alltifrån Lars Noréns Solitaire till Argentinska Las Hermanas Vera under arbetstid, bättre kan det inte bli för en kulturtant.

I syrenernas tid och i gullregnens månad

I morgon är det dags att hämta nycklarna till nya lägenheten, nästan exakt fyra år sedan flytten hit men denna gång känns det väldigt mycket roligare. Nu blir bostaden betydligt större och flytten förhoppningsvis betydligt enklare. Sist var det hemskt med kartonger staplade så högt att jag inte kunde nå dem. Det verkar som att det ska bli svalare till veckan och även det känns bra eftersom vardagsrummet och balkongen, utan tak, har söderläge. Nog för att det är härligt med sol men alltför höga temperaturer klarar jag inte längre och att packa den senaste veckan har varit tufft. Har en deal med flyttgubbarna; de packar det som jag inte hunnit med.

(Nästan) ingenting är omöjligt att ta på en cykel.

Vilken underbar sommar vi haft hittills. Våren och försommaren är mina favoriter, kanske för att allt vackert bara avlöser varann i så snabb takt och vi är så medvetna om hur fort den tiden går. Ni vet, tiden mellan hägg och syren är så ljuvlig men knappt hinner man blinka så är det gullregnets tid. Underbart är sannerligen kort.

I år firar Umeå 400-årsjubileum och  det uppmärksammas på alla möjliga sätt under hela året. Den 22 juni var den dagen då vi fick stadsrättigheter, något som firades dagen lång med bl.a. besök av kungen och jag gjorde en avstickare i centrum för att lyssna på musik och tal.

Midsommarafton firade jag tillsammans med min mamma och vi inledde dagen med att med gemensamma krafter avlägsna en konstgräsmatta från hennes balkong, städa efter den och lägga ut en ny. Medan jag pustade i värmen förslog mamma en promenad och så gick vi ut på blomstervandring längs älvskanten. Underbart att se hennes glädje över alla blommor och de vackra vyerna.

Midsommardagsgudstjänst i det fria utanför Umeå stads kyrka.

På väg hem på eftermiddagarna brukar jag passa på att sätta mig i någon park. 

Ser verkligen fram emot att snart kunna njuta av solen på min egen balkong.

En vänlig grönskas rika dräkt ...

Nåja, inte vet jag då om grönskan känns så vänlig alla dagar. I takt med att löven spricker ut och blommorna öppnar sig sluter sig mina luftrör. Så blir det alltid den här årstiden och det dämpar min eufori över grönskan en smula. Nyser och snörvlar men får väl vara glad att det inte är nu som för länge sedan när det förväntades att omgivningen skulle utropa "Gud signe!" varje gång någon nös.

Attjoo!

I går kom min nya hjälm från Bikester. Det är en hjälm speciellt utformad för elcyklister som använder glasögon. Mips, visir och ett avtagbart heltäckande hölje för regnväder, belysning samt en särskild utformning så att den tar upp stötar vid en kollision genom deformering på insidan. Nu är det bara att tuta och köra 😊 Blev aningens överraskad när jag öppnade lådan och ett lysande orange hjälm, typ byggarbetarehjälm visade sig. Tack och lov var det den luftiga gråa hjälmen under skalet. F.ö. är det nog riktigt smart med den lysande färgen i snö- och regnväder. Visiret fungerar riktigt bra, även idag när det regnade. Så skönt att kunna ha på glasögonen även då.

                                     

                                     

                                                                        

Inspirerad (eller kanske smått chockad) av färgen fick mina naglar samma kulör.

Extra härlig cykeltur i går kväll när jag inte längre behövde torka tårarna som fartvinden orsakar.

Den här psalmen brukar jag ibland inte kunna låta bli att sjunga när jag är ute och cyklar under vackra sommardagar.

Nu händer det grejer

Nu rör det på sig och flytten närmar sig med stormsteg. Många kontakter med flytt- och städfirmor, bredbandsbolag osv samtidigt som eventuella blivande hyresgäster vill komma och titta på min nuvarande lägenhet. Vid förra flytten kändes väntan lång, tre månader men nu blev det endast två månader. Den här gången flyttar jag visserligen till en äldre, lite mer sliten lägenhet men äntligen till en större och inte som förra gången, en mindre. Jag kommer säkert att sakna den här ibland eftersom den var totalrenoverad och har ett rymligt badrum. Den kommande kräver lite mer fixande. Likaså kommer jag helt säkert att sakna lugnet i den här stadsdelen men förhoppningsvis överväger glädjen av att bo mitt i "smeten". Sen är det ju alltid bra att göra något nytt och i min ålder är det bäst att passa på, inte skjuta upp saker och ting.

Det ska bli härligt med badkar igen.

Apropå ålder, så var jag på information och kontraktsskrivning för mitt nya arbete i stans kulturhus Väven i torsdags. Det var nästan mer än jag tordats hoppas på eftersom min ansökan inte var så genomarbetad utan skickades in innan jag hann tänka mig för. Väl på plats såg jag mig omkring och alla andra utom jag och en till kvinna, var väldigt unga människor. Betydligt yngre än mina barn. Då insåg jag att tankar på min ålder eller dess inverkan på jobbsökande inte alls har slagit mig. För jag har ju trots allt börjat vänja mig vid den där gråhåriga människan i spegeln och på foton och förstått att de jag möter inte har en aaaning om att jag egentligen är en ung människa utklädd till tant.

Min nya arbetsplats

Ännu mer ålderssnack; i kväll spelar Per Gessle här i stan och jag är allt lite sugen på att köpa en biljett. Han och jag är födda samma år och hans låtar var en rätt stor del av mina yngre år så jag gissar att det blir en stor nostalgitripp. 

Utmattning?

Våren kämpar på och snart är vintern ett minne blott. Ännu är inte alla gator tvättade och dammet yr i vårvindarna. Vissa morgnar gnisslar det mellan tänderna flera timmar efter cykelturen. Vem vet, kanske fungerar det som tandblästring?

Det är härligt när kulturen åter öppnat upp och jag märker att min tidigare rädsla för smittorisk vid större evenemang försvunnit. Skönt att åter kunna välja ur ett större utbud. Under förra veckan blev det Anna Blomberg, Mian Lodalen, En kväll med Sveriges Radio och slutligen, på valborgsmässoafton föll valet på Mando Diao och det visade sig vara ett mycket bra val. Tanken var först att besöka någon av årets alla majbrasor men då det var rätt kyligt lockade värmen i en konsertsal mer.

I måndags small det till i cykeln på väg hem och pakethållaren blev rörlig. Gick in i verkstaden där diagnosen blev utmattning (!) och absolut körförbud. Hade ingen aning om att cyklar kan bli utmattade. Min plan var annars att fixa det med spännband. Tydligen inte lämpligt på elcyklar med ledningarna som löper undertill. Jag brukar likna det vid att lämna barn till förskolan när jag lämnar in min cykel så då kan ni förstå hur det känns att ha lämnat in den i måndags och ännu inte fått hämta ...

Äntligen har det hänt! Äntligen ska jag få flytta till en lite större lägenhet med ett riktigt kök. Mitt i centrala stan, hiss, stor balkong i söderläge och en möblerbar loftgång. Åå vad jag längtar! Det krävdes tio år i den bostadskön men dessutom en portion tur då min plats bland de som fick komma på visning var nummer åtta. I tankarna inreder jag för fullt. Inte heller denna lägenhet har ett sovrum men man kan inte få allt. Det sägs vara ett problem gällande snöskottningen av balkongerna (som saknar tak) eftersom gångbanan är nedanför. Hoppas på en snöfattig vinter. Sådant har hänt förr. Om inte, finns det ett badkar där jag kan tina snön.

Det finns forskning på att det är nyttigt att dagdrömma, så egentligen ägnar jag mig åt nyttigheter.

Ordningen återställd

Plötsligt en morgon var himlen återigen blå och solen sken. Blommorna bredde ut sig som om ingenting hänt och jag inser att min oro över att de skulle dö under all snö varit helt obefogad. 

Påsken är här och att den sammanfaller med sol och värme är ju helt fantastiskt för alla påskfirande människor. Tidigare var påsken min absoluta favorithelg. Ända sedan jag var ett litet barn som fick påskägg och fram tills mina egna barn blev vuxna. Nu firar jag den inte längre, kanske för att pandemin stoppade påskmiddagar under ett par år. Däremot är ju en ledighet under våren aldrig fel. 

I torsdags slutade vår arbetsdag oväntat tidigt och jag gjorde några ärenden på stan innan jag cyklade hem. Väl där slog den stora tröttheten till och jag nickade till flera gånger sittande vid bordet, så kraftigt att det var fara för whiplash-skada. Vilken härlig känsla att då få lägga sig med en ljudbok i öronen och veta att efter nån minut skulle jag sova gott. Det kallar jag härlig inledning av påsken. Kanske stämmer det som sägs; happy hour i den här åldern betyder en power nap. 

I träden på Rådhustorget hänger påskägg.

Liksom i de höga björkarna på Renmarkstorget.

Påskpyntade planteringar både här och där.

Ingenting går dock upp mot dessa, helt naturliga dekorationer.

Ett mimosaträd vid min bostad en vinter på GC.

GLAD PÅSK!

Nej se det snöar, nej se det snöar ...

Det var väl roligt hurra! Nja, vid det här laget kan vi väl hålla oss för skratt när snöandet når nya rekordnivåer. I går snöade det så intensivt här att både bussar och tåg stod stilla under många timmar. Den här årstiden brukar kvarvarande snö vara mer svart än vit och det ser onekligen vackert ut med all vit snö de (korta) stunder solen lyser på den. En sak är säker och det är att vi kan inte påverka vädret och därmed är det i vanlig ordning bara att "gilla läget". 

Lustig beskrivning som nästan låter påskina att någon illasinnad person vräker snön över oss västerbottningar.

Jag kan tycka att det emellanåt känns lite skönt att få ta det lugnt och vänta med iordningställandet av balkongen, fönstertvätt, däckbyte på cykeln mm. Få stanna hemma på grund av att det inte ens är möjligt att ta sig fram med cykeln. Det är en liten tid med lugn innan vårsysslorna tar vid. Sedan får vi börja klaga över värmen, flugorna, myggen, de tjuvaktiga skatorna, odlingar som misslyckas och blommor som får ohyra. För att inte tala om regnet ...

Så här har det varit sedan i måndags, förutom att drivorna blivit allt högre.

Ljuset i tunneln visade sig vara snö.

Gott om plats på parkbänkarna i går.

Jodå, de finns där under snön.

Det är alls inte så att snöandet tar bort glädjen i tillvaron, även om det här inlägget kanske ger intrycket att så är fallet. Tvärtom, livet är rikt på glädjeämnen, både stora och små. Bland annat har jag fått fira ännu ett år och glädjas åt att bli ihågkommen med hälsningar, presenter och samvaro med mina kära. 

I de här tiderna har vi som bor här så oerhört mycket att vara tacksamma över. Alla vardagliga små trivialiteter och göromål är sådant som många andra just nu skulle göra allt för att få ägna sig åt istället för att försöka ta sig till tryggheten i ett annat land.

Glädje

Jag spinner vidare på detta med vårkänslor och den intensiva glädjen över fågelsång, solsken och blommor. Är medveten om att inte alla människor mår bra den här årstiden, att deras psykiska mående t.o.m. försämras. Något som jag däremot inte förstår är de människor som oavsett orsaken till ens glädje alltid känner ett behov av att "ta ner en på jorden". Säger jag att vädret är fint är det alltid någon som känner att det är viktigt att påpeka att det ska bli sämre väder i morgon eller nästa vecka. Tycker jag att det är härligt med sommaren är det nödvändigt för dessa människor att påpeka att "snart vänder det och blir höst". Det gör mig alltid lika förvånad för ingen av oss vet ju om vi ens lever nästa dag. Jag funderar över hur dessa personer mår. Tillåter de sig att vara genuint glada över något eller törs de inte riktigt ta ut glädjen? Jag är en sån som gärna tar ut glädjen i förskott. Har jag en inbokad resa eller konsert så gläder jag mig vid tanken på detta lång tid innan. Blir resan eller konserten inställd så har jag iaf fått glädjas. Blir det av så får jag glädjas även då. Ibland verkar det rentav opassande att vara alltför glad. Minns ännu, mer än trettio år efteråt, hur en arbetskamrat frågade varför jag var så glad på morgnarna, hur hon tyckte det var märkligt då jag hade ett svårt sjukt barn. För mig var det självklart att bli glad av cykelturen och mitt barn blev inte friskare om jag skulle sluta känna glädje.

En person som glatt oerhört många av oss är Sven Melander som nu tyvärr lämnat den här dimensionen. Själv tycker jag att han blev allt bättre med åren och jag uppskattade hans engagemang och rakryggade åsikter i olika frågor.

I går kväll besökte jag en konsert i Umeå stads kyrka med Hemvärnets musikkår där intäkterna gick till Ukraina. Konserten inleddes med Ukrainas nationalsång och därefter Sveriges. Mycket stämningsfullt och fint. Härligt också att få sjunga med i två psalmer. Känner hur jag saknar körsången som jag fortfarande pausar från pga smittorisken.

Ni som känner mig vet att jag sedan mitt ofrivilliga möte med en nyfiken och orädd björn drabbades av björnskräck och att den hindrar mig från att cykla överallt eller bege mig ut i skogen. Rädslan blev inte mindre av att vårt koloniområde fick björnbesök och de senaste åren har det ofta rapporterats om den allt större björnstammen här i trakten. Att köpa ett antal terapitimmar kändes meningslöst eftersom ingen terapi i världen minskar antalet björnar. Inte heller hjälper det att människor säger åt mig att björnen är räddare eftersom den jag träffade var totalt orädd. Sådant säger bara de som inte själva kommit i närheten av en björn. Nu kanske jag hittat något som kommer att råda bot på rädslan och hålla björnarna på avstånd. Betydligt billigare än terapi iaf.

 

Ser fram emot kommande cykelturer.

Sommartider hej, hej ...

 I söndags fick vi sommartid och förra söndagen inföll vårdagjämningen. Ytterligare en tid innan dess upptäckte jag de första vårblommorna; scillor, krokus, påskliljor och blåsippor. Underbart är ett alltför svagt ord för att beskriva känslan. 

Ett par oplanerat lediga timmar i samband med lunch gav tid till en härlig cykeltur längs älven och över Sveriges längsta hängbro; Lundabron. 

Lunchen intogs utanför en ny restaurang som dessförinnan varit den kyrka där vår kör hållit till.

I år gick det att promenera över älven en tid, något som inte varit möjligt alla vintrar pga svag is. Visst ser det härligt ut?

Detta ser väl inte fullt så härligt ut men även svart snö och stora vattenpölar ger mig vårfeeling.

De här bilderna är tagna 24 Februari, ett datum som vi för alltid kommer att förknippa med något fruktansvärt och som då ännu kändes overkligt. Det var en fantastiskt solig och vacker dag och snön smälte och orsakade stora vattenmängder på gatorna. Minns att fåglarna sjöng så vackert och plötsligt hörde jag en fågel jag aldrig tidigare hört så jag stannade och tittade mot trädtopparna. Det var sannerligen en ovanlig fågel. Ljudet visade sig komma från en cykel som framfördes av en man, antagligen helt ovetandes om vilket påslag det gjort för mina vårkänslor. 

Måste erkänna att vårkänslorna kom av sig en smula sedan vintern återvände ...