Åldersrelaterat? Kolonistugesyndrom? För mycket att göra? Eller beror det helt enkelt på att jag har så mycket roligt för mig?
På datorns skrivbord finns en liten ruta där nedräkningen till Spanien har börjat. Nu känner jag inte samma förväntan längre, utan ser istället hur oroväckande snabbt denna säsong i stugan går. Inser att det inte är något alternativ att bo här under vintern och tröstar mig med att jag nu har möjlighet att uppleva det bästa av två världar.
Bilden jag haft inom mig av hur tillvaron här i Villanäs skulle bli, har delvis stämt men delvis visat sig bli helt annorlunda. Av alla de planerade lugna cykelturerna in till olika kulturella begivenheter, har hittills ingen blivit av. Många cykelturer, de flesta i högt tempo och med andra mål, som t.ex. vårdcentral, apotek, Clas Ohlson, ICA Maxi och återvinningen, har det dock blivit.
Innan såg jag detta mest som ett prisvärt alternativ till att bo inne i Umeå och tänkte att det är lätt att cykla eller ta bussen in till stan. Nu vill jag knappt lämna området och har upptäckt att det är jättemysigt med lugnet och fågelsången inpå knuten. Ja, d.v.s. när inte ljudet av alla flygplan överröstar kvittret. Det visade sig att kolonistugeområdet är väldigt nära flygplatsen och det är orsaken till att det inte får byggas några permanenta bostäder här. Mig stör de inte, utan jag funderar mest på hur jag ska lyckas fota den perfekta bilden av ett plan i snygga färger. Får nog se till att ha kameran runt halsen, så jag är beredd.
På midsommarafton kom Rory på besök och under kvällen åkte vi ut på en biltur i omgivningarna. Det var inte helt lätt att i dimman hitta rätt väg till de platser jag kom ihåg från uppväxten, så vi nöjde oss med att hitta och fotgrafera annorlunda vägskyltar. Det kändes som ett bättre alternativ än att plocka sju sorters blommor. Ett gäng kossor låg ute på en åker och när jag närmade mig med kameran i högsta hugg, blev de blickstilla och glodde på mig. Lite läskigt...
Midsommardagen minns jag inte så mycket av, eftersom jag blev sjuk under vår biltur kvällen innan och helgens sista dygn tillbringades på Neurologen. Valde att åka till stugan istället för att stanna ett tag till, för jag trodde att det skulle gå lättare att vila här. Glömde att i ett koloniområde råder ingen vila. Flitiga människor med sågklingor, hammarslag och så flygplanen inte att förglömma, är inte det lämpligaste vid svår huvudvärk ;) Rory har satt igång med målningen av stugan, för nu måste jag ta det lugnt ett tag. Jag är väldigt tacksam men det är stressande att inte kunna själv, eftersom han har en egen stuga att ta hand om. Gruvar lite för hur det ska gå när han åker och funderar starkt på att gömma bilnyckel och kanske kläder och skor, för att hindra honom från att åka...Så om ni läser om en naken, liftande man längs norrlandskusten, vet ni vem det är.
Apropå midsommar, som en del uttalar missommar; lyssna på det här klippet. Det måste vara jobbigt att bli så arg för en sådan bagatell.
http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=73&play=3215143&playtype=Sändning&t=467
