En skruv lös?

En pytteliten skruv ramlade ut från ett etui i dag och jag försökte komma ihåg var den ska vara. Minns bara att jag placerade den i asken under en vinter på Gran Canaria. Kanske hör den till min gamla laptop. Kanske inte. Slänger jag den kommer jag helt säkert ihåg var den behövs. Alltså sparar jag den på ett nytt "säkert" ställe.



Hur har ni det med glömskan? Vad tänker ni när ni glömmer något? Än har jag inte börjat tänka på någon kommande demens men om jag får fortsätta leva så kan jag tänka mig att sådana tankar kommer att dyka upp. Det påstås att man är "skyddad" om man studerat länge fast när det är som mest stressigt misstänker jag att studierna påskyndar en eventuell demens i stället.

Just nu håller jag på med examinationsuppgifter inom forskningsmetodik och i kväll kombinerade jag en intervju med en trevlig träff på ett café. Länge sedan jag besökt Mekka som är ett av de där gamla caféerna som fanns redan när jag var ett litet barn, även om det inte ser riktigt likadant ut nu. Då gick man en trappa upp och jag minns ännu både hur det såg ut och hur doften från bageriet kändes.

 Kan detta vara någon typ av kaffekvarn?

 

 

 Insidan av de vackra taklamporna ser ut så här.

Kärlek och änglabeskydd med förbehåll

Dagen bjöd på ett strålande vackert väder igen och jag tänkte gå ut och ta några bilder på morgonen innan sjukresebilen skulle komma men avbröts i mina tankar av att chauffören ringde och meddelade att han var på plats. Någon sorts missförstånd gjorde så hämtningstiden hade blivit ändrad. Väl framme vid NUS fanns mest byggnader och bilar och inomhus råder fotograferingsförbud. Ett par timmars vistelse där tillhör numera veckans glädjeämnen och jag vill inte tänka på att det kommer en dag när det är dags att börja träna någon annanstans. Visserligen känns det motigt ibland och i morse hade jag god lust att dra täcket över huvudet och somna om men med en inbokad "privatchaufför" blir träningen av.

Vad tycker ni om såna där kloka ord som cirkulerar på facebook? Många är fina med vackra bilder och fina texter och även jag gillar dem och delar med mig av dem ibland. Däremot har jag betydligt svårare för den typen som är utformade som "kedjebrev" där det t.ex. kan stå något fint om ens barn och avslutningsvis "Dela om du älskar dina barn" (!) Hur har någon människa ens kommit på tanken att författa en sån slutkläm? Ett uteblivet delande innebär ju då per automatik att man inte älskar sina barn. Ve och fasa, tänk om det sitter ett antal söner och döttrar vid sina skärmar och undrar varför inte deras föräldrar lägger ut något liknande? Ja ni kanske skrattar men tänk OM.

Det absolut värsta är kanske sådana mail som antyder att något bra kommer att hända om man skickar det vidare till X antal personer. Ofta är änglar inblandade och min personliga uppfattning är att om det finns änglar som vill hjälpa oss i våra liv så gör de helt säkert det utan att vi måste skicka meddelanden på facebook. Tanken hos avsändaren är säkert god men det kan också vara så att den personen helt enkelt inte törs något annat och i så fall har mailet skapat ångest i stället för välmående. Ett exempel:

I natt bad jag en ängel att vaka över dig, men han kom tillbaka. Jag frågade ”varför?”. Ängeln svarade. ”Änglar vakar inte över änglar! Det finns 20 änglar i din värld. 10 sover, 9 leker och 1 läser denna berättelse. Var snäll och läs, detta är inget skämt. Ängeln har märkt att du kämpar med något. Hon säger att det är över nu. Du får en välsignelse. Om du tror på änglar sänd då vidare denna berättelse . I natt kommer två stora saker att få sin lösning i ditt sinne. I morgon kommer att bli en underbar dag. Skicka detta till 10 vänner (inklusive mig). När du får 5 svar tillbaka kommer någon du älskar att ge dig en överraskning.

 Låt oss tänka goda tankar om varandra och önska varandra lycka och glädje utan förbehåll.

Ingen duktig flicka

Det där med matlagning är inte något jag ägnar mig åt speciellt ofta nuförtiden. För drygt sex år sedan flyttade yngsta barnet hemifrån och mitt "ungkarlsliv" startade. Jag som tidigare verkligen älskat att laga mat och baka, sylta, safta, torka, salta klev då in i en ny epok i livet. En tid utan så många måsten och med mer tid till studier och politik. I samma veva blev hälsan succesivt sämre och jag minns den sköna känslan av att slippa kånka tunga matkassar och att känna mig nöjd med att det alltid fanns en trave makrillburkar, en kartong ägg och några avokado i kylen. Ibland kändes det konstigt och jag hoppades att barnen skulle ha förståelse för att de inte blev hembjudna på söndagsmiddagar speciellt ofta. Likaså kunde jag ibland känna ett behov av att berätta till nya bekantskaper hur jag varit i mitt "tidigare liv". Kanske kände jag mig lat. Nu vet jag att jag inte är lat, vet hur fort orken tar slut och börjar acceptera det. Är tacksam för närheten till den stora ICA-butiken i närheten med dess utbud av färdig mat, för uppriktigt talat, efter sex år med makrill som basföda börjar man onekligen ledsna...

Nu kompletterar jag med några nya favoriter, som Felix matiga soppor. Godast är den vegetariska indiska, därnäst kommer kyckling och sist fisksoppan. Nygrillad kyckling är en annan sak som jag uppskattar ibland. Ibland får jag höra att jag slösar, att "det är så enkelt att laga till sådan mat själv". Ja visst men då kanske jag inte orkar ta mig ut eller göra något annat den dagen. Man får välja vad som är värt att lägga energin på. Viktigast av allt är att släppa behovet av att vara "duktig".

 Frusen chili finns alltid hemma och piggar upp de flesta rätter.

 

Ibland överraskar jag mig själv och ger mig en present :)

Goda råd

Kämpar på med examinationsuppgiften och mot den förlamande tröttheten. Vägrar ge mig.

Snart blir det en liten sväng utomhus för syretillförsel och proviantering. Omställningen till vintertid märktes verkligen när det mörknade så tidigt i dag. Det har jag i och för sig inga problem med men om jag skulle lyssna på omgivningens förmaningar om att inte vara ute när det blivit mörkt, torde det bli knepigt under vinterhalvåret.

Konstigt det där med goda råd förresten. Brukar ni lyda dem? Det beror naturligtvis på vad det handlar om och om man själv bett om råd. När jag tänker efter så har jag nog sällan lytt goda råd som jag inte efterfrågat, även om de varit aldrig så välmenta. För så är det ju, att när vi ger andra råd beror det på att vi vill dem väl, kanske hindra dem från att göra samma dumheter som vi själva gjort. Tänk om livet skulle vara så enkelt, att vi genom andras misstag kunde undvika egna. Hur kloka skulle vi då inte bli? På samma sätt förhåller det sig vad gäller att se lösningar på andras problem. Då vet vi minsann betydligt bättre än när det gäller egna...

 

Ni har väl inte missat det senaste? Klicka på länken här nedanför.
http://www.tv4play.se/program/snn-news?video_id=2467737&utm_medium=sharing&utm_source=permalink&utm_campaign=tv4play.se

Önskar er en trevlig söndagskväll!

Fiske på hemmaplan

Det händer inte så mycket alla dagar och jag är rätt nöjd med det. Behöver tid för reflektion just nu. Kropp och själ går inte alltid i takt utan behöver vänta in varann ibland. Vissa stunder sköljer ledsenheten över mig och jag låter den komma, försvinna och torka upp. Efter samtal med Arytmienheten på SÖS har jag insett att det nog blir fler besök där men jag vilar i en slags förtröstan; de vet vad de gör, jag har tur som kommit under deras vård och tur att jag lever mitt liv här på jorden just nu. Morgonens taxichaufför satt inne med lösningen för alla hjärtsjuka, eller åtminstone orsaken. Förr när folk började arbeta efter årskurs sju så höll de igång så de blev helt enkelt inte sjuka (!) Jag orkade inte svara men tänkte inom mig att nä, de dog ju istället i unga år. Såna här och många andra sjukdomar fanns även då men människor överlevde inte eftersom det inte fanns vare sig läkemedel eller operationsmetoder som nu. Skönt att träffa de övriga på styrketräningen, alltid lika trevlig stämning med skämt och skratt. Vi är medlemmar i samma "hemliga klubb" för det syns inget utanpå.

Få se om jag hinner ikapp lite mer vad gäller pluggandet under helgen. Fortsätter det soliga och vackra vädret vill jag hinna vara ute också. När jag sen kommer in och sätter mig somnar jag vid bordet :)

 

Gårdagens promenad blev en riktig skönhetsupplevelse med alla träd

som såg ut att vara överdragna med guld.

 

 

Det är inte varje dag man får ett brev med spännande innehåll. Kanske kan detta inte kategoriseras som spännande men i vart fall som lite annorlunda. Innehållet var klistriga fällor som ska locka silverfiskar till sig. Undrar hur de ska fungera tillsammans med klossarna av rödcederträ som skrämmer bort silverfiskar?

En firre gick direkt i fällan. Äckligt värre!

 

Till sist: klicka på länken om ni vill se vad man kan syssla med i Kiruna just nu.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/nordnytt/dags-att-plocka-fram-skidorna-i-kiruna

Satfläsk så grymt!

Detta med dialekter är kul och här i Umeå kan man höra en  hel del olika uttryck som jag, trots att jag är uppvuxen här, inte förstår. Dialekterna varierar mycket mellan olika orter och några mil kan göra stor skillnad. När min mamma var ung och nyss flyttat ut till den by jag växt upp i, kom hon i samspråk med en man från byn intill, vars dialekt hon helt enkelt inte förstod och hon beklagade sig till min pappa som dock ansåg att problemet helt enkelt var att hon var stadsbo. Ju närmare Umeå man bott, desto större språkproblem :)

Min uppväxt vid kommungränsen innebar att jag per automatik inte hade så mycket med barnen i grannskapet att göra, då allt; skola, vård, släkt och vänner var inne i stan. Genom hela uppväxten tycktes större delen av tiden handla om att ta sig in till Umeå, det var ju där allt fanns. Förutom den ständiga åksjukan fick det till följd att jag inte lärde mig "bondska". Ibland när jag hör vissa uttryck kan jag komma ihåg hur min pappa sa när han ville reta mig men trots det kan jag absolut inte uttala orden rätt. En märklig språkmelodi har ändå infunnit sig och det är nog bara en tidsfråga innan jag svänger mig med allehanda ord.

Lyssna på detta: http://www.youtube.com/watch?v=cLnN-HIAC2c
Tur att det finns hjälp: http://sigge.warpgate.se/#category7
Såg ett uttryck på facebook idag; Satfläsk så grymt! och förstod att det var ett starkt positivt uttryck (även om jag först läste saltfläsk.)
Har ni några dialektala kraftuttryck? Kommentera gärna och berätta!

Nu ska jag gå väg och hämta min "Guldklimp" (efter att notan för arbetet är betald, är den ännu dyrbarare).

Dom, domare, dummast

 

Knappast någon har väl undgått att ta del av den omdiskuterade domen i Göta Hovrätt angående flickan som smygfilmats av den före detta pojkvännen.
Många gånger när Tings- och Hovrättsdomar diskuteras i media och olika sociala medier, saknas det fullständiga underlaget och framförallt kunskapen om hur vårt rättsväsende ser ut. Man bör därför vara lite försiktigt i sina uttalanden.

Denna gång reagerar jag väldigt mycket på uttalandena av hovrättsrådet Lennart Östblom, som utsetts att till allmänheten förklara de tre manliga domarnas tankegångar.
"Det går dock inte att bortse från det förhållandet att det inom inte alltför snäva kretsar av befolkningen med tiden har blivit alltmer socialt accepterat att vara mycket öppen och utåtriktad avseende sina sexuella vanor."
Angående dessa numera riksbekanta orden i domen säger han sig inte känna till någon empiri, några undersökningar eller vetenskapligt stöd för detta, bara att det är deras uppfattning av verkligheten men att den kanske är fel. "Vad vet jag?"
Ja, det verkar uppenbarligen som att de har fel...Hur i hela friden vet de här tre männen något om vad som är accepterat och inte bland befolkningen?Jag undrar i vilken verklighet de här herrarna lever? I alla fall verkar de leva rätt långt ifrån oss övriga människor här i landet.

Snön som föll i går har regnat bort och Umeå bjuder på 11 + så här på eftermiddagen. Det har slutat regna och jag är nästan besviken över att inte få använda min nya regnjacka. Det kommer nog fler tillfällen. Nu blir det en promenad med Skeppshultaren till verkstaden här bredvid för byte till vinterdäck. Det är inte säkert att det blir några cykelturer ö.h.t. men jag vill i alla fall vara beredd :)

Ett glas starkt och en vinter på G

Ibland är det rätt skönt att bo i en källare och inte se speciellt mycket av det som händer där utanför. Som nu till exempel, när jag tittade i iPhonen för att se temperaturen och den berättade att det snöade. Det behöver man ju inte nödvändigtvis vilja veta. Det är tur att tiden går allt fortare ju äldre man blir. Jag menar, då borde ju vintern snabbt vara överstökad...

Nu är det allt rätt mysigt att sitta här nere i den goa värmen och dricka te. Har en ny favorit, ett rött te med chili och choklad från Tehörnan. Tjejen i butiken sa att var starkt och fick dra max några minuter, att det blev odrickbart om det fick dra tio. Häromdagen lät jag det dra 30 minuter och det var alldeles underbart. Det doftar choklad i hela lägenheten och chilin kittlar skönt i strupen.

Mmm

 

Musik ska byggas utav glädje...

En helg i sångens och musikens tecken har snart passerat. Hade det funnits tid skulle jag gärna besökt kvällens orgelkonsert här på Teg men jag knåpar på en inlämningsuppgift som ska vara klar senast vid midnatt...

Caroline af Ugglas imponerade stort på mig och det var verkligen fantastiskt hur hon lyckades få en fullsatt Sagateater att sjunga så kraftfullt. Många duktiga körledare har jag haft genom åren men då har det har oftast handlat om körmedlemmar som redan är rätt duktiga på att sjunga. Caroline verkar ha en förmåga att få en total nybörjare att klämma fram rena toner, dessutom med en enorm humor och sångglädje.

 

Som barn föddes jag i Umeå Landsförsamling och tillhörde Backens Kyrka här i Umeå. Det gjorde även tegsborna men allteftersom staden växte började man tycka att det blev långt att ta sig till andra sidan älven och bildade en egen församling.
I år firar Tegs församling 50 år och idag var det en Jubileumsmässa för att fira detta och läktarorgelns 40 år. Biskop Hans Stiglund gästade oss och vi bjöds på mycket sång och musik av körer med vackra namn: Aqua Viva, Cirrus, Himlagnister och Stjärnväsen. Efteråt blev det en god kyrklunch och en stunds god gemenskap och ytterligare några nya bekantskaper knöts.

"Helvetesapparaten"

Nyss färdigställt och i samma kvarter som den kommande citygallerian Utopia.

 

Kom så äntligen i väg för mina ärenden på stan i går. Himmel så jobbigt! Tufft att gå utan vare sig cykel eller "kavaljer". Apropå den senare, så vet ni ju vad jag tycker om att gå omkring med den och att det knappast har hjälpt att namnge eller pimpa. Färdtjänstchauffören berättade om sin pappa som kort och gott kallade rullatorn för "Helvetesapparaten". Ord och inga visor. Om jag börjar använda den igen finns en risk att jag kräks på dem som talar om för mig att "den är ett så bra hjälpmedel och att jag ska se den som min vän". Det har jag hört till leda och alltid av dem som själva inte behöver en...

 

Till veckan blir det vinterdäck på den gamla Skeppshultaren, då blir den ett säkrare sällskap.

Det känns att vintern är på väg även om solen skiner och himlen är blå. Det luktar snö. På något konstigt sätt längtar jag till vintern här i Umeå, ja inte efter kylan och snön förstås, utan efter de kommande konsert- och teaterbesöken, slippa den ständiga längtan efter sådant och efter att för andra året i rad vara i Sverige under adventstid och få ta fram julsaker och pynta lite. Dessutom är det en skön känsla att inte ständigt behöva känna stressen pga en otillräcklig internetuppkoppling. Så länge jag studerar och fortfarande behöver rätt mycket vård är det så mycket enklare att vara här men i framtiden hoppas jag kunna vistas en hel del på GC.

Något att längta till när snön ligger djup

När jag bodde i Kiruna, som är en stad med rikt förenings- och kulturliv, kunde det ibland hända att det körde ihop sig om man ville hinna ta del av allt. Nu är det bara att inse att i Umeå finns inte en chans att gå på alla evenemang utan det gäller att välja. Närmast på tur står En kör för alla! med Caroline af Ugglas i kväll och biljetter till ytterligare tre konserter är köpta :) Bokar inte in något samma kväll som uppgifter ska lämnas in men annars tror jag det är nyttigt att komma ifrån lite.

Kvällsmys med Ernst

Snö har utlovats till i natt men redan i förmiddags såg jag några flingor singla mot marken, något jag aldrig skulle sett om inte fönstren varit så skinande rena...
Nu är det sedan länge mörkt och jag har ingen aning om det har kommit mer snö. Kanske är det vitt på marken i morgon bitti? Vet någon av er om man kan plantera något  så här sent på hösten och om man då ska vattna som vanligt? Under den kommande veckan ska det tydligen bli uppemot 10+ och det skulle vara roligt att försöka rädda jordgubbarna och peta ner några blomlökar.

Under morgondagen hoppas jag ta mig till centrum för några ärenden men det känns lite svajigt när jag går och än mer svajigt lär det väl vara efter träningen. Tänker allt oftare på mina f.d. kavaljerer som bor längst in i cykelförrådet och det är inte utan att jag längtar efter deras stöd. Det är då första gången i mitt liv som jag saknat några ex ;)


När gav du dig själv en blomma sist? Jag gjorde det i förrgår. Det finns en trevlig liten blomsteraffär på NUS och när jag passerade den föll blicken på en växt som nu fått ett nytt hem hos mig. Den har inte denna kulör från början, utan de sprayas. Lite kul tycker jag och den ska förhoppningsvis trivas i källaren.

 

 

 

 

 

 

 

 

Till havs

Ett par intensiva dygn är över och jag hamnade direkt efter med pluggandet. Ett dygn ombord på havet gör att min balans är borta rätt lång tid och yrseln påverkar koncentrationen. Lägg till tröttheten som kom av gående, teater, shopping och en natt helt utan sömn (!) så förstår ni att jag är rätt mör.
Mör men nöjd efter alla intryck. Rainman var precis så bra som jag förväntat mig och M-magasins kryssning planerar jag att vara med på även nästa år. Drygt 800 glada kvinnor som fick njuta av härliga framträdanden, spännande föreläsningar, god mat och fin service. Inte konstigt att så många av dem jag träffade hade gjort resan flera gånger tidigare. Roligt var det också att träffa gamla bekanta från Kiruna och Gran Canaria. Världen är liten.

 Sjöfartshotellets riktigt billiga rum saknade fönster men det märktes knappt.

Kanske en idé att ta efter?

 

 Hufvudstaden bjöd på ett strålande vackert väder. Bra planering :)

 

 Alla personer som medverkade var inspirerande och bjöd på sig själva men Marie Göranssons man hade denna dag reducerats till ett "bihang", något som han hade liite svårt att förlika sig med ;)

 

 

Flimmer, fladder och snart kompispladder

Klockan är snart tre på natten, eller om man så vill, på morgonen. Alldeles oavsett, så vill jag inte sitta uppe den här tiden på dygnet. Hjärtat konstrar, det flimrar och fladdrar så det är omöjligt att ligga ner. Tankarna far runt...beror det på stress? Eller är det bara otur? Tillfälligt, eller måste jag opereras igen? Vill verkligen inte!

Om några timmar hoppas jag ha sovit lite för se då bär det av till Stockholm med en väninna. Det gick inte att avboka så nu får vi hoppas att det blir några trevliga dar. På schemat i morgon: Rainman med Robert Gustafsson och Jonas Karlsson. Hur kul ska inte det bli?

 

På söndag bär det av på Lyckokryss till Åbo med M-magasin. Ser fram emot att få lyssna till alla föreläsare ombord: Rikard Wolf, Karin Alvtegen, Johan Jonasson, Blomsterkonstnären Gunnar Kaj, Pelle Sandstrak- författare till böckerna Mr Tourette och jag och Tourette on tour, Marie Göranzon .

Efter denna kryssning kommer jag också att veta vilka kläder som "befriar och prisar gäddhänget" vad det nu kan innebära...

 

Väskan är packad med några kursböcker att roa mig med och iPaden är laddad med föreläsningar. Det blir bra sysselsättning eftersom jag inte kan ränna runt på stan längre. Känner mig nöjd med att ha hunnit skicka in examinationsuppgiften i vetenskapsteori i kväll, även om jag bävar för att bli underkänd. Allt är med andra ord precis som det ska vara när man pluggar...

 

 

Ps. Om det är någon av er som har en aning om vad de stora krypen i förra inlägget är för något, blir jag tacksam om ni hör av er.

 

Hemma- men nästan som borta

Då syftar jag inte på den ovanligt fina och varma hösten. Gårdagens fynd i ett utrymme bakom tvättstugan där jag får förvara lite prylar gav en plötslig känsla av att befinna mig i utlandet...Första tanken var kackerlackor eftersom de är rätt så stora, ca fyra cm men det torde väl vara någon typ av baggar. Kommentera gärna om ni vet vad det är för kryp.

 

Ett ljuvligt väder har vi fått denna höst och i går bjöds vi på solsken och 16 plusgrader. I dag har det varit mer ruggigt men det behövdes ingen promenad efter ett tufft pass på hjärtgymmet.
Därefter har dagen ägnats åt knåpande på en examinationsuppgift i vetenskapsteori. Efter många timmar hade jag bara lyckats få ihop 592 ord och det kändes rätt hopplöst att hinna bli klar till på fredag. Efter ytterligare ett par timmar finns 1094 ord på pränt och dessutom lite nykokt grön tomatmarmelad. Skönt att få göra något med händerna som inte kräver tankearbete.

 

Här är några bilder från en kvällspromenad i söndags.

Nog är hösten vacker med alla härliga färger.

 

 

 

Ett gott skratt förbättrar resultaten?

Det går väl "sådär" med pluggandet just nu. Svårt med koncentrationen och mina förhoppningar om att träningen skulle ge mer energi stämde inte, utan jag blir i stället ännu tröttare de dagarna. Tidigare, för ett antal år sedan, var det fysisk aktivitet som hjälpte mig att klara studierna och det här är en ny situation som jag försöker vänja mig vid och acceptera. Däremot har naturligtvis träningen en rad andra fördelar som är nödvändiga och som jag mår gott av.

Läste för några år sedan en kurs i Positiv Psykologi och kom att tänka på det nu i kväll när jag tittade på ett klipp från Nyhetsmorgon och skrattade så jag fick kramp i magen.
Ni känner säkert till att skratt påverkar vårt välmående, både kroppsligt och mentalt och att det finns många studier på detta. Alice M Isen, professor i psykologi, som forskat om hur känslor påverkar vårt sätt att tänka kreativt gjorde en gång ett experiment där en grupp fick idrotta och de övriga fick se ett humorprogram innan de skulle lösa ett problem. Det visade sig att de som idrottat inte alls klarade uppgiften medan de som skrattat gott snabbt löste problemet. Isen menar att positiva känslor gör så att mer information blir tillgängligt i vårt medvetande och  ger större psykologisk flexibilitet.

Kanske dags att höja dosen humor per dag? Då trycker jag på play ytterligare några gånger:

http://youtu.be/3vEfBO7expA








För övrigt kan jag rapportera att min hibiskus inte trivs i lägenheten och inte alls är lika vacker som i Villanäs.














Något annat som är inte heller är vackert är mina märkliga sockor, som visserligen håller fötterna varma men har halkskydd (!) under och känns livsfarliga eftersom de biter fast i golvet och risken är väl snarare att man ramlar p.g.a. dem...



Ändrade planer

I morse skulle jag egentligen ha vaknat i Grekland, på Rhodos närmare bestämt. Stigit upp ur sängen, gått ut i solskenet på balkongen eller uteplatsen och tittat ut mot havet, sedan stoppat i mig en god frukost från buffén....osv. Allt var förberett, mediciner, intyg, kurslitteratur. Allt utom min kropp, som inte alls ville vara med på noterna. Snopet är en underdrift men det är bara att gilla läget.
Solen skiner här i Umeå också och vi har 14+ just nu så värre kunde det varit.

Inte bara resdrömmen gick i kras. En fönsterlampa råkade gå sönder i samband med fönsterputsningen förra veckan och i dag fick jag hjälp av en stark karl från firman med att få bort resterande glassplitter i sovalkoven. När väninnorna tjatar om att jag borde träffa någon brukar jag säga att "i den här sängen ska det aldrig vara en karl". Fast det kanske inte räknas när någon ligger ovanpå den och dammsuger?

Samma karl lyfte helt sonika loss ett trilskande fönster, delade på det och nu är insynsskyddet (spindelväven) borta även där.

 Det känns konstigt när personer som är så mycket äldre kommer hem och hjälper en, lite som att det här borde jag ju klara själv. Fantastiskt bra ändå att den här firman finns och jag kan varmt rekommendera den eftersom så många olika yrken finns representerade.

Apropå spindelnät och spindlar, så har en sommar i stugan, ett par vintrar på Gran Canaria och ett år i källaren gjort att den tidigare djurvännen i mig som tyckte synd om och helst lyfte ut krypen, numera tycker att en död spindel är en bra spindel.