Dagarna mörkna minut för minut ...

Precis som i Tove Janssons Höstvisa är den blommande sommaren nu snart slut. Ja egentligen är den väl slut eftersom vi gått in i september månad. En skön månad, utan större förväntningar på varken värme eller sol så varje fin dag är en glad överraskning. Nystart för mycket; kursstarter, körövningar mm. Den här veckan startar min kör övningarna igen och det är alltid lika roligt. I helgen har jag tjuvstartat lite och var med i kören på drygt 70 personer som sjöng tillsammans med Samuel Ljungblahd när Hedlundakyrkan firarade 50 år. Under lördagen övade vi och i på söndagen var det konsert. Fullsatt. Underbart att få sjunga tillsammans! I morse var jag fortfarande uppfylld av glädjen i sången och en av låtarna satt envist kvar i mitt huvud. 

Ett litet smakprov från vår övning i lördags och vår eminenta körledare Petra.

Det myckna regnandet har fortsatt och det förvånar mig att det mesta på balkong och loftgång ändå växer så bra. Hoppas på en lång och varm höst så alla små tomater och paprikor hinner växa till sig och mogna. Sedan hoppas jag också att jag i god tid innan vintern tar bort växter och krukor så jag inte ännu ett år står där i kylan med fastfrusna plantor.

Någon som vet vad detta är för blomma? Hårda blad och lite vedartad stam. Den har nu blivit full med knoppar efter att ha varit i norrläge på loftgången hela sommaren. Vid fotograferingstillfället upptäckte jag att grannarna stod ute på balkongerna med uppmärksamheten riktad ut mot gatan och insåg att kungaparets kortege inte passerat ännu. Därför blev det även ett litet klipp på det.

I kväll var det äntligen dags för ett Aquapass på Iksu Spa efter ett 22 månader långt uppehåll. Konstigt nog kändes det inte det minsta ansträngande, enbart skönt. Bastun var ljuvlig. Som jag har längtat! Kanske kom energin tack vare all körsång? Isf var den välbehövlig. På lördag kväll gick jag till Operan eftersom jag hade en fribiljett men då somnade jag stup i ett igenom hela den drygt timmeslånga föreställningen. Tyvärr hade jag min plats längst fram och det kan inte ha känts speciellt uppmuntrande för aktörerna med en sovande åskådare.