Sol och regn

Har man inga blommor på sin egen gård, kan man gå omkring och njuta av grannarnas odlingar :)

Här i Villanäs växlar det mellan regn och sol, lite liknande mitt humör just nu. Där handlar det nog till övervägande del om sol men plötsligt ibland, kommer tårarna helt oväntat.

Det är så annorlunda mot förra sommarens vistelse här, då jag kunde cykla, åka buss, flytta och bära saker. Då när jag hela tiden trodde mig veta hur det skulle bli här så småningom, när jag hade en plan, ja tusen ideér. Nu tar jag dagarna som de kommer och försöker förstå situationen. Att träffa stuggrannarna och byta några ord, titta på vackra blommor, intressanta insekter och de underbara kvällshimlarna fyller dagarna och ger mig mer intryck än hela sommaren hittills.

Grannarna är alla så snälla och hjälpsamma och de betyder så mycket för min önskan att kunna behålla stugan. Några av dem har jag under vintern längtat jättemycket efter att få träffa och det var så härligt att få återse dem. Vi har skrattat så tårarna kom i går och jag hade aldrig kunnat få bättre grannar. I förrgår fick jag skjuts in till stan och hjälp med införskaffandet av nya stövlar och skor. Utan hjälpen hade jag absolut inte kunnat klara det.I går hjälpte en annan mig med att plocka in mina smultron och jordgubbar. Hoppas att jag någon gång kan vara dem till hjälp.

Blött om fötterna

Kyligt och regnigt i Villanäs.
Mina stövlar som stått ute i alla månader går inte att använda längre och även tofflor och inneskor är förstörda. I natt var det elfilten som höll mig varm. Den är verkligen en härlig uppfinning.
Elementet fanns på loftet tills idag när en snäll stuggranne tog ner det till mig.

I kväll begav jag mig till busshållplatsen för att undersöka om det är möjligt att få upp rullatorn på bussen och om man får hjälp med det. Glömde bort att hastigheten är en snigels, så jag missade bussen och fick istället lift med ytterligare en vänlig granne.
Vilken skön känsla att kunna ta sig in i butiker själv! Fick hjälp av Lindexpersonalen att välja lite smink att dölja ringarna under ögonen med, inhandlade duschskydd till gipset och till sist blev det matinköp på Maxi. Det ekade i kylen och jag hade hunnit bli orolig för att bli helt utan mat och därför var det extra roligt att kunna handla. En varukorg ovanpå rullatorn rymmer en hel del och överst tronade en kartong jordgubbar :)
Taxi tillbaka och den jättetrevlige chauffören hjälpte mig ända in i stugan med kassarna. Detta trots att han endast fick några kronor i dricks, istället för de 300 jag höll på att ge. Fick för mig att han fått två hundralappar och sa "behåll växeln" men det var en femhundring...

Är det någon av er som vet var man kan hitta blommiga stövlar, så blir jag glad om ni tipsar mig. Har försökt både på nätet och hört med butiker, utan resultat.

Mina fina stövlar före...

...och efter :(



Sommaräventyr

I onsdags bar det av med flyg till Umeå via Arlanda. Eftersom jag inte fick tag i någon ledsagare chansade jag på att allt skulle gå bra med hjälp av SAS assistans och det visade sig fungera. Jättetrevlig personal på planen och på Kiruna flygplats men på Arlanda fungerade det inte så bra. En ny och märklig känsla att vara så utlämnad till andras hjälp och ett ögonblick, när rullatorn försvann på Arlanda kände jag mig rätt hjälplös.

Taxichauffören som körde mig ut till Villanäs, visade sig vara trädgårdsmästare och han suckade när han såg området runt min stuga. Likaså gjorde jag...Man skulle kunna säga att naturen jobbat aktivt med att ta över. Områdesansvarige hade dock inte varit fullt så aktiv och inte mycket av allt som utlovats var gjort. Massor av prylar från stugan fanns ute och var förstörda av väder och vind och stugan var inte i närheten av det utlovade skicket. Jag fick en stark lust att sälja stugan omgående och allt kändes rätt hopplöst.
Dagen därpå träffade jag en företagare inom grus, som lugnade ner mig och lovade att söka några firmor som skulle kunna hjälpa mig att ta itu med allt arbete. Sätter mitt hopp till honom.

I förrgår var det dags för ett par timmars tur med segway för oss; barnen, deras respektive och jag. Då jag förstått att barnen upplevt det ångestfyllt när jag varit sjuk och under alla år tex. känt rädsla vid ljudet av sirener, tyckte jag att de var värda att muntras upp lite. Ville ge dem nåt lite extra att minnas.
Det var verkligen jätteroligt och jag gladdes åt deras förtjusning, åt att de kunde slappna av och ha roligt och inte oroa sig för mig. Så kom vi till en uppförsbacke och jag råkade göra en volt och landa med huvudet i asfalten. Som tur var hade jag hjälm men äter man waran ska man över huvud taget inte ramla. Mina stackars barn fick ännu en gång en chock. Ambulansen hämtade mig och vi tillbringade många timmar på akuten innan jag blev inlagd. Klarade mig med en hjärnskakning och en liten handledsfraktur som jag fick åka in och gipsa idag. Det hela hade kunnat sluta betydligt värre. Barnen fick sannerligen nåt att minnas ;)

Apropå Segways, visste ni förresten detta?

http://www.svd.se/naringsliv/branscher/handel-och-tjanster/segways-agare-dog-pa-sin-segway_7009389.svd

En skön sommardag

I natt sov jag för första gången på väldigt länge i min säng i sovrummet. Ensam i huset och inga hyresinkomster, då är det lika bra att använda rummen. Det är onekligen en skillnad på en riktig säng och en smal bäddfåtölj...

På dagen fick jag hjälp av hemtjänsten med städning och att hänga upp spetsgardinerna, så denna natt blir det ännu mysigare att sova där. Har suttit ute och lapat sol och kaffe medan biståndshandläggaren, hemtjänstpersonalen och jag samtalade om kommande insatser. Tre gånger i veckan ska jag få hjälp att komma ut och promenera och det blir nog jättebra. Något som jag saknat är att kunna gå ut när jag vill. Har sagt det förut och säger det igen; vilka fantastiska människor som ser till att jag får hjälp! Trodde aldrig att det skulle fungera så snabbt och bra nu i semestertider och jag är både imponerad och tacksam.

En riksfärdtjänstresa till Villanäs är beviljad och jag hoppas på att få någon som kan följa med mig. Om inte, åker jag själv. Det blir bra att se hur jag klarar mig i stugan, eftersom jag räknar med att vara där senare under hösten om ingen lägenhet dyker upp. Hade hoppats på att hinna få en förbränningstoalett installerad men fick förra veckan höra talas om att sådana orsakat många stugbränder i Norge. Blotta tanken på att min lilla stuga försvinner upp i rök, gör att jag för närvarande avvaktar med den investeringen.

Garaget är tömt med hjälp av son med flickvän. Containern fylldes snabbt och det var en märklig känsla att se saker slängas. Massor av minnen dök upp. Alla kläder jag stickat och sytt till barnen och vid vilka tillfällen, hur livet var just då, glädje och sorg. Många tårar på natten efteråt.
Nu försöker jag sälja så mycket som möjligt för att få in pengar till betalningen av containerhyran.
Det är verkligen tur att vi lever i en tid när man kan sköta det via nätet. Inser dock att den här hösten är det dags att lära mig be om hjälp. För snart är det dags att beställa ännu en container...

Dags att vakna nu

Periodvis i livet har jag drömt mardrömmar, under några år pga läkemedel. Då var det alltid skönt att vakna upp och inse att det handlade om just det; en dröm. Den senaste tiden har det emellanåt känts som om jag befinner mig i en slags mardröm. Känslan av overklighet försvinner allt oftare och jag börjar tro att det läkarna säger är sant, speciellt när jag stiger upp från min stol och beger mig ut. Även om jag tror att en del av orkeslösheten beror på de många veckornas stillasittande och förlorad kondition, går det inte att bortförklara att något annat hänt. Insikterna gör så ont och jag vill inte läsa breven från sjukhuset i Umeå, vill inte ens öppna dem vissa dagar. Orkar inte tänka på att jag ska gå in på sjukhuset, orolig och rädd.
Jag vill vakna en morgon och tänka; så skönt, det var bara en otäck dröm. Vakna på loftet i Villanäs, öppna fönstret, titta ut, känna sommarens dofter...