Livet och de´och sånt

Just nu har jag bekymmer. Bekymmer med firman som jag köpt den fina marmorgrillen av. Firman visade sig nämligen inte vara fullt så fin som själva grillen och ända sedan det utlovade leveransdatumet har det varit problem. Sånt är inte roligt alls och särskilt inte om man är konflikträdd... Jag har både lagen och Konsumentrådgivarna bakom mig men känslan är ändå att jag också har vargar bakom mig. Hittills i livet har jag nog haft tur med de flesta firmor som jag anlitat och kanske gör det att man blir extra blåögd. Nu är grillen äntligen placerad där den ska vara men eftersom firman försöker få mer än den avtalade summan av mig, har glädjen grumlats en aning.





Då känns det extra skönt att ta en promenad i solskenet och njuta av det fina sensommarvädret, titta på alla vackra blommor, på de som leker med vattenskotrar och båtar på älven, de som klättrar och roar sig i en närliggande parkour samtidigt som jag hade mamma i telefonen. Skönt och trösterikt. Vi talade inte om ohederliga företag eller andra bekymmer, utan om visheten som kommer med åren, vilka personer som verkligen betytt något och om hur vi vill ha våra begravningar. Det var ett värdefullt och väldigt positivt samtal. Livet rusar och ibland finns det helt enkelt inte tid till att prata om oväsentligheter.

 

Hjälm eller suspensoar? Det är frågan.

En artikel i lokaltidningen innehåller fakta om de många cykelolyckorna och om hur stor del av dessa som får skallskador till följd. På nätets kommentarsforum har jag nu läst en av de roligaste kommentarerna på länge:

Jag har cyklat i Umeå, i Norrland, i Stockholm, i Sverige, i Köpenhamn, i Amsterdam, i Europa, i Kina, i Thailand, i Asien, i Afrika, på Australien, i nord- och sydamerika, genom Kanadas vildmarker, över öknar, förbi vulkaner, längs Autobahn, till skolan, med stödhjul, på ett hjul, på bakhjulet, utan bromsar, utan reflexer, tävlandes, blundandes, utan att hålla i styret, en gång på framhjulet och en hel del annat. Jag har kraschat, ordentligt, flera gånger. Jag har skadat armar och ben, skrapat sönder knän och händer, näst intill brutit ryggen och fått otaliga blåmärken, MEN jag har Aldrig någonsin skadat huvudet. Aldrig. Jag skulle hellre rekommendera en suspensoar (för killar) än en cykelhjälm. Cykelhjälm är dessutom töntigt... och fult.

Vad säger man om detta? Helt tydligt är det i alla fall att han värderar snoppen högre än huvudet. (Kan man verkligen vara säker på att hans huvud är oskadat?)
Jag kunde inte låta bli att skriva en kommentar men den blir nog inte införd...

Nu ska jag ta på hjälmen och cykla till Stadsbiblioteket för att låna den första boken som jag behöver. Hoppas de övriga snart levereras trots ett meddelande om att en var slut hos leverantören. Snart är detta "friår" till ända och vardagen tillbaka med stress och jäkt. Det har jag trots allt längtat efter för det var en märklig upplevelse att inte göra ett enda dugg.

Trevligt värre

Dagens besök i stugan var extra trevligt. Känslan när jag kom in och det var städat och fint gjorde mig så tacksam att jag ville gråta. Det hade jag dock inte tid till eftersom grannen och hennes väninna hojtade in mig på kaffe med dopp, blommor skulle vattnas och Roland skulle justeras. Ingen ordning på honom nu heller men jag hoppas att ett litet skjul med en vägg kommer att göra så han inte kör fel.

 

 

 

De här vackra kopparna köpte jag hos Röda Korset förra veckan. Det finns många second handbutiker här i Umeå och i dag besökte vi Pingstkyrkans second handbutik här på Teg. Där var det riktigt låga priser och ovanligt rent och fräscht. Några fynd till stugan blev det.

Ahh!

En alldeles ljuvlig sensommarkväll och jag passade på att ta en stavgångspromenad. Musiken från en av restaurangbåtarna hördes över älven. Solen färgade vattnet och himlen i rosa och guld. Med jämna mellanrum kände jag den aromatiska doften av äpplen. I en trädgård med en gigantisk gräsmatta såg jag en robot ljudlöst köra omkring och klippa gräset. Lite roligt ser det allt ut.

Det här trädet står på min gård

och jag har fått löfte om att plocka äpplena.

Vänner

Jag har världens bästa vänner! Så är det bara och jag är innerligt tacksam. Inte nog med att de förgyller tillvaron både här i stan och ute i stugan, i dag är några av dem i min stuga och storstädar. Vad säger man om det? Just nu tycker jag det känns pinsamt och blotta tanken på hur de sliter för min skull är genant. Samtidigt är jag naturligtvis jätteglad eftersom det här gör så jag kan börja sova där. Hur mysigt ska inte det bli?
Tror bestämt jag måste inhandla en liten kamin från Clas Ohlsson inför hösten.

Till veckan startar pluggandet och internetuppkopplingen är så dålig där ute men jag får väl försöka göra så mycket som möjligt när jag är inne i stan och ägna mig åt rent skrivarbete och bokläsning i stugan. Trots att kursplanen över statistiken ger magont så längtar jag verkligen efter att sätta i gång med studierna igen. Det har ju varit ett märkligt år när jag inte ägnat mig åt något annat än att bara vara. Alla i min omgivning påstår att jag har för bråttom, att det måste få ta sin tid men jag känner mig rastlös av att inte få ägna mig åt någon sysselsättning för intellektet, någon utmaning. Om det sedan kommer att lyckas återstår att se...

För att förenkla och minimera stressen har jag beställt de böcker jag saknar den här hösten. Tidigare har jag lånat det mesta men det kan bli en stor stressfaktor och innebär en massa skannande.

Adlibris var ett par hundra kronor billigare än Bokus.

Bella notte!

Gårdagen bjöd på slösande sol och värme och jag njöt av att vara på stan och av den fina cykelturen. Nästan omöjligt att föreställa sig att hösten snart är här.

 

Eftersom det skulle bli fest i en av kolonistugorna hade jag noga planerat eftermiddagen så de små laxpajerna skulle vara nygjorda när färdtjänsten skulle komma. Kände mig såå nöjd när jag greppade plåten och sa "åh, skjuts in i ugnen" men då upptäckte jag att ugnen var kall... Har ännu inte vant mig vid den och gjorde som jag brukat göra med min förra ugn. Där sprack tidsplaneringen och jag fick skjuts med en väninna som var på väg till samma fest. Stressen gjorde att jag inte hittade mina leggings och förde med sig en liten garderobsstädning i dag :)

Vi åt och drack gott, timmarna rusade i väg medan vi satt i växthuset, pratade, skrattade och njöt av den svarta augustinatten utanför. Mysigt med alla olika belysningar i trädgårdarna och när jag tittade mot min så fanns där många lyktor och t.o.m. Roland lyste med ett blått sken. Jag har ju bara varit där på dagtid och trodde faktiskt att lyktorna tjänat ut. Plötsligt var klockan nästan tre och nu vet jag att Umeås färdtjänst fungerar bra även då. Innan jag åkte bestämde kompisarna att de skulle hjälpa mig att städa stugan så jag kan sova där och jag lämnade nyckeln. I dag känner jag mig dum när jag tänker på att de sliter där och jag planerar en grillfest som tack.

https://www.youtube.com/watch?v=QALRgeSoZRs

Mamma 88, tipsade om laxformarna. De var goda ljumma men lika goda kalla. Receptet ger 25-30 st och jag gjorde en halv sats.

LAXFORMAR

2 hg smör
4 dl mjöl (jag tog dinkel)
3-5 msk kallt vatten
-----------------------
Arbeta ihop degen, forma till en rulle och låt vila 30 minuter i kylen.

1 knippa salladslök
4 lätt vispade ägg
2 dl gräddmjölk
2 hg kallrökt lax
Salt, vitpeppar
----------------------
Skiva löken, skär laxen i små bitar
Blanda ägg, gräddmjölk, salt, vitpeppar. Dela degen i skivor och tryck ut i små kakformar eller folieformar. Lägg i lax, lök och häll på äggstanningen till 3/4. Grädda i 200 g 10-15 minuter. Stjälp upp dem efter en stund.

Pensionärsvarning

Vilken underbar sommar vi haft i år! Det känns som en oändlig räcka av varma, soliga dagar och den närmaste veckan ska det tydligen fortsätta. Nu när jag är piggare har dagarna dessutom  blivit betydligt längre och jag får fler soltimmar.
I morse var det provtagning igen och sen begav jag och väninnan oss till Lindex där det bjöds på frukost och lite annat smått och gott bl.a. en mascara, något som jag aldrig brukar använda. Kanske dags nu?

En något annorlunda upplevelse att vara på stan innan butikerna öppnat och att köa till både rulltrappa och Clas Ohlsson.
Efteråt blev det besök i olika second handbutiker och hos Röda Korset fyndade jag några jättefina kaffekoppar. Ni vet såna där tunna som är så goda att dricka ur.

I Villanäs stod Roland stilla mitt ute på gräsmattan och flera gånger fick han fnatt, körde åt fel håll, backade och fastnade. Kompisen sa att han var utarbetad så nu har jag programmerat honom att endast jobba två dagar i veckan.

Hemma igen och jag undrar hur många veckor eller månader det ska ta innan trapphuset städas nästa gång? En av grannarna i källaren har tröttnat på silverfiskar och snusk och ska flytta. Undrar när jag kommer att flytta?

En tystlåten, flitig herre.

Ni får tycka att jag är tjatig om min Roland, det spelar ingen roll, jag kan inte hejda mig. I går tillbringade jag ett par timmar på Thorax och under tiden fick jag sms från en av stuggrannarna: "Roland står lydigt kvar på samma ställe du lämnade honom." Skönt att veta, eftersom jag var orolig att han gett sig ut på egna äventyr. Väl i stugan upptäckte jag att jag råkat programmera hans arbetstid fel, därav stillaståendet. Så var det då dags för hans första arbetspass och då råkade han köra fel och hamnade i en grusränna.

Därefter skötte han sig dock perfekt och jag kopplade av i solstolen. Ibland blev jag orolig eftersom han är så tyst att man knappt hör honom, 56 dB. Nästa gång jag är där ska jag minska klipphöjden. Nu var ett område i gräsmattan riktigt högt men han klarade det fint även om han morrade lite.

I dag kom ett sms från en annan stuggranne:  "Nu klipper Roland gräset".
Skönt, då kan jag ägna mig åt tvättstugan och lite ärenden på stan. Egentligen borde jag väl passa på att vara där ute när vädret är så fint men jag vill bli lite piggare först. Känner mig lite utlämnad av vetskapen att inte snabbt kunna ta mig därifrån.

Min "PT" på Thorax bad mig gå så snabbt jag kunde under sex minuters tid i korridoren. Det lät nästan löjligt enkelt och jag var övertygad om att de missbedömt mig.
Nu vet jag att sex minuter i rask takt är på gränsen till vad jag klarar. Lite snopet. Som tur var tjatade han inte om rullator när jag vägrade utan föreslog korta promenader med stavar.

Fint besök.

 



På kvällen var det dags för Plantagens trädgårdsskola om beskärning av fruktträd.

 Mycket intressant och lärorikt.

 



Min nya kärlek

Ännu en varm, solig dag i Villanäs och arbetet med att fästa ledningslinan fortsatte. En stund innan jag var klar blev jag bjuden på surströmming hos en av grannarna och jag skyndade mig att bli klar så Roland skulle stå på laddning under tiden. I boken stod det att det skulle lysa blått från en av delarna men det var fortfarande gult. Grrr! Nåja, efter en stunds trevlig samvaro och inmundigande av Mannerströms strömming försvann stress och irritation. Efteråt upptäckte vi att det skulle lysa blått från laddningsenheten, vilket det gjort hela tiden. Jag hade alltså lyckats med installationen och Roland stack iväg rakt över gräsmattan medan vi förskräckt tittade på och trodde han skulle ramla i diket. Det gjorde han inte, utan körde elegant upp på slingan och hem till laddningsstationen. Den lilla raringen. Det känns nästan som kärlek redan. Jag tror vi kommer att få ett bra förhållande. Enkelt och okomplicerat. Jag programmerar in vad han ska göra, hur ofta och på vilket sätt och han utför det. Kan det bli så mycket bättre?
I morgon är förmiddagen uppbokad av besök på Hälsocentralen och Thoraxavdelningen och jag känner mig lite orolig för vad som hinner hända ute vid stugan. Tänk om han smitit iväg på egna upptåg och fastnat i något. Känslan påminner om när man lämnat en tonåring ensam hemma första gången...

Sol, slit och humlesurr

I går morse begav jag mig till koloniområdet för att ta emot min stora, tunga, italienska marmorgrill. Tyvärr fick jag inte hjälp med att lyfta av den från lastpallen men förhoppningsvis ordnas det snart.

 

Resten av dagen ägnades åt att förbereda Rolands placering i trädgården. Arbetet tog många timmar och ännu är inte ledningen på plats. Förhoppningsvis blir jag klar i dag. Gårdagen var solig och varm och i dag är jag solbränd med träningsvärk i hela kroppen. En skön känsla efter de senaste åren.

 

Emellanåt läste jag instruktioner och njöt i solen.

 Det här är min spalje, gjord av gärdsgårdsvirke. Också grannens

rudbeckior lutar sig mot den och jag får njuta av de gula solarna.



 

En gång för många år sedan, efter min första stroke, sa min yngste son att jag var som humlorna som flyger fast det egentligen inte är möjligt. De orden har jag burit med mig och jag tror sällan att något är omöjligt.

Bomber och granater

Har nyss följt min goda vän till tåget efter att ha fått njuta av hennes sällskap sedan i torsdags. Vi har hunnit prata om det mesta, vara ute i stugan, äta thailändskt och italienskt, fika på Umeås äldsta café, shoppa och prata lite till :) Mina stackars blommor och bär ute på kolonilotten har blivit ompysslade av min kompis och det har även jag blivit, trots att jag längtat efter att få serva och skämma bort henne. Nåja, jag blir väl piggare och då blir det hennes tur. I de här läckra solstolarna i nya Broparken tog vi igen oss efter alla timmars shopping i går.

 

 Rena vattenbomben. Ikeas segelduk är väldigt töjbar...

 

Den gamla gräsklipparen drog sin sista suck

och själv fick jag en rejäl stöt i båda händer.

 

 Invito är en restaurang jag kan rekommendera.

 

 Vackra röda äpplen såg jag på morgonpromenaden.

 

 Det ser ut att bli gott om rönnbär i år.

Turligt nog bestämde kardiologen sig i onsdags för att jag skulle minska på en av medicinerna och jag blev omgående betydligt piggare. Det kändes lite som att vakna efter en lång, lång sömn och nu är den där förlamande tröttheten borta. Tyvärr började hjärtat bete sig lite taktlöst men det kanske ordnar sig efter ett tag. Nu har jag njutit av att ha tagit min allra första morgonpromenad på flera år och jag hoppas det blir möjligt att återinföra dem. Chansen att pluggandet ska gå vägen är också betydligt större om jag blir lite piggare och jag ser fram emot hösten.

 

Fick precis ett sms från min kompis som berättar att Rådhustorget är avstängt nu eftersom man hittat en granat där. Jag som brukar ta den vägen men just i morse tänkte jag att det kanske finns nån galning ute och vek av en gata innan...

 

 

Roland

Så där ja, nu har jag hämtat Roland från Jula och fört honom till stugan. Det ordnade sig tack vare hjälpsamma färdtjänstchaufförer och den alltid lika hjälpsamme stuggrannen. Nu ska det väl bli ordning på gräsmattan, utan att jag kolavippar på kuppen. Om ni undrar vem Roland är så har ni en bild på honom här:

Sen måste jag kanske låta bygga ett litet garage till honom, ifall han är känslig för solen men nu längtar jag bara tills kabeln är på plats och jag kan släppa ut honom. Alternativet till Roland hade varit att leja hjälp men min erfarenhet av många tvåbenta "Roland" är att de är betydligt krångligare att ha att göra med än dem på fyra hjul.

 

I morgon får jag ett kärt besök av ännu en god vän som ska gästa mig ett par dagar men innan dess ska jag få besök av ett par goda vänner som är på genomresa. En av de stora fördelarna med att ha flyttat är faktiskt att få besök av vännerna. Då blir det lite mer intensivt umgänge än när man bodde i samma stad. Den här sommaren har jag hunnit träffa många av mina bästa vänner och jag sparar alla härliga minnen för att ta fram senare i min ensamhet.

 

Här är en annan Roland. Roland Järverup som ger några packningstips. Det kan ju vara bra så här i semestertider :)



http://www.youtube.com/watch?v=3QYgEryYPTE

Va? Har det hänt nåt?

Ibland har det sina fördelar att sova så här mycket. Missade t.ex. regnovädret här i Umeå i morse. När jag vaknade såg jag på nätet att det var kaos på sina ställen och att några källarlägenheter fått evakueras genom fönstren eftersom vattnet stod meterhögt utanför dörrarna. Jag tordes inte gå och titta utanför min dörr på en gång.
Nu skiner solen och himlen är blå- precis som det ska vara :)
http://www.expressen.se/tv/nyheter/regnkaos-i-umea/

Har ni tänkt på hur vädret nuförtiden beskrivs i media? Superåska, regnkaos, extremvärme, extremkyla kryddat med diverse superlativer. Lite märkligt med tanke på att vi bor i Sverige och har ett normalt svenskt väder året om. När jag var barn och ung, hörde man aldrig talas om dessa väderbeskrivningar. Då hette det kyla, värme åska, regn, sol med tillägg av kraftig/ kraftigt eller stark. Håller vi på att tappa ett normalt språkbruk? Måste allt beskrivas på kvällstidningarnas sätt?

Har talat med en sjukgymnast som ska ta sig an mig och se vilken form av träning jag kan börja med. Nästa vecka blir det ett så kallat svikt-test och jag ser verkligen fram emot att börja röra mig mer. Det känns nästan lite som att ha fått en personlig tränare med den skillnaden att det här gymmet heter Thorax vårdavdelning.

 

 

Lugn och ro?

En god vän till mig kom på efterlängtat besök och vi åkte ut till kolonistugan eftersom jag behövde klippa gräset. Väninnan ombads sätta sig med en kopp kaffe i solen men hon hade upptäckt mitt senaste blocketfynd och satte igång med att montera bordet. Därefter upptäckte hon att min klippning inte gick så där alldeles jättebra och jag gick till stuggrannarna och fick låna deras klippare. Då gick det undan minsann och väninnan som hade sett fram emot några lugna sköna semesterdagar konstaterade att hon plötsligt hamnat på arbetsläger. Som final bär jag in prylarna från bordet, bl.a. hennes kaffemugg och eftersom jag tror att den är tom sveper jag runt med den så golvet och mina vitmålade stugväggar blir nerstänkta. Stackarn, hon hann inte ens dricka kaffet.

Det är bara att konstatera att den här har tjänat ut.

  

 Tidigare i dag upptäckte jag den här i min säng.

 

 En minut och ett primalskri senare.



Älskade barn

Ni som har barn, små eller stora, vuxna, känner till den där känslan när man känner ren fysisk smärta om de har det svårt och man skulle kunna göra vad som helst för att bära deras bekymmer för ett tag.
Tyvärr är det omöjligt, vi kan inte göra något alls mer än att bära dem i våra tankar. Ord blir för futtiga och kanske befinner vi oss rent fysiskt långt ifrån varandra och kan inte ens hålla om.

Min gamla mamma ringde i dag och berättade att hon hört en så vacker psalm i radion och hon undrade vilken det var. Det var "Må din väg gå dig till mötes", ursprungligen en irländsk folkvisa. Jag håller med henne och den har redan innan varit min favorit. I kväll tänker jag på mina nära när jag läser den här texten.

Må din väg gå dig till mötes.
Må vinden vara din vän.
Må solen värma din kind.
Må regnet vattna själens jord.
Och tills vi möts igen - må Gud hålla dig i sin hand.

Hittade ingen bra inspelning av den men här är iaf melodin.
http://www.youtube.com/watch?v=a0PJTUyUFDg

Nolia dag två.

I dag bestämde jag mig för att den stora italienska marmorgrillen ska få bo i min koloniträdgård och i början av veckan ska den levereras. Hoppas nu att det kommer att gå bra och att inte gräsmattan skadas. Sen ser jag fram emot mörka augustikvällar framför elden. I morgon, efter vårt kolonistugeföreningsmöte, hoppas jag att orken finns för att städa loftet så jag kan sova över. Hoppas också att inte växterna hunnit torka ihjäl sedan i tisdags.

Just nu njuter jag av ett norrländskt mellis: kaffe, rökt, torkat renkött och kaffeost av getmjölk. Mmm! Åren i Kiruna lärde mig att älska kaffeost och "torrkött" men den här osten var ännu godare. Mer smakrik med getmjölk.

 

På Noliamässan finns ALLT och lite till. Mycket som man inte hade en aning om att man behövde...

T.ex. dessa helt ljuvligt mjuka och sköna sockar för drygt 7 kr paret.

 



 

Fredrik Paulin sålde böcker och livsmedel för glatta livet. Eller...så där väldigt glad såg han ju inte ut.

 

 

Det ungerska paret som sålde langos såg betydligt gladare ut, så jag handlade där i stället :)