"Kärringskvaller"

Blomman på bilden fick jag av en snäll granne, som hittat den intill vägen och som hjälpte mig att gräva ner den. När jag sökte information om den, visade det sig vara en Jättebalsamin, även kallad kärringskvaller pga den snabba spridningen. En kvinna som sått några frön i rabatten, kom efter fem veckor tillbaka och fann sitt köksfönster övervuxet...40 000 frön kan slungas ut från en enda planta och i Finland har befolkningen fått direktiv om att blomman ska utrotas. Några andra stuggrannar berättade att de i sitt förra koloniområde ägnat många år åt att försöka bli kvitt just denna blomma. De måste ha känt en viss oro innan jag grävde upp den och förde den till skogen.

I måndags var det återigen dags för ett besök i Kiruna, dels för tjänstgöring i Tinget, dels för mottagandet av intressenter till rum. Måndagen innebar även kursstart på B-kursen i psykologi, en riktig rivstart dessutom. Mängder av föreläsningar, uppgifter och info växte under dagen fram på kurssidan medan jag tillbringade timmarna på buss och tåg...Minst sagt stressande.
Som tur var har jag fått tag på all litteratur till första delkursen, den sista boken med hjälp av Simon, strax innan avresan. Tur ändå att jag bott i Umeå. I Kiruna hade det kunnat ta lång tid.
Ska nu rådgöra med kursansvariga om det är möjligt att tillbringa vintern i Spanien, eftersom vi kommer att behöva vara uppkopplade under gemensamma seminarier rätt ofta och Gran Canarias internet sällan är välfungerande. Vet inte heller hur införskaffandet av hela årets litteratur ska ordnas, eftersom flera böcker bl.a.till uppsatsen väljs senare under vintern. Det känns lite ironiskt att en stor del av kursen i Arbets- och hälsopsykologi handlar om stress...

Sedan ett dygn bor en ung rymdgymnasieelev i huset och eventuellt flyttar också någon av hans kompisar in. Det tredje rummet är det många som står på kö till men de flesta vill/ kan inte skriva ettårskontrakt. En man som var här och tittade idag, verkade vilja flytta in omgående. Fembarnsfar med erfarenhet av tonåringar, kan det bli bättre?

Så snart allt är klart, åker jag nog tillbaka till stugan. Det är trots allt skönt att få bo själv, även om jag här i huset kan njuta av toalett, dusch och varmvatten. Madrassen på loftet är dock mycket skönare än den smala bäddfåtöljen.

 Höstrudbeckian som jag fått av en kvinna från byn, är iaf inget ogräs och har nu fått stora gula blommor.

Kognitiv Chockterapi

Det tog några dagar att hämta sig efter VK:s besök här i koloniområdet. Jag tillhör dem som förordar kognitiv beteendeterapi vid allehanda problem, fobier osv. Tampas själv med björnskräck men känner inte riktigt för att ta itu med detta på ett beteendeterapeutiskt riktigt sätt...En annan sak som gör mig obehaglig till mods är att bli fotograferad och även en liten snabb passfotografering får mig att må illa.
När så VK:s fotograf Pelle dök upp och hans kamera började rassla, berättade jag om detta och att jag helst ville slippa vara med på bild, varpå han lovade att endast använda en liten bild. En...liten...bild.
Nästa morgon kör en man förbi, hojtar, skrattar och säger att jag finns på tre sidor, varav ett mittuppslag. Då detta är en mycket skämtsam man, skrattar jag tillbaka och håller med. Efter några timmar får jag ett mail från stuggrannen, som berättar att det tydligen är sant; jag finns på bild i dagens tidning.
Eftersom jag skulle låna en bok på biblioteket, passade jag på att sätta mig och läsa VK. Hjälp!!! Den skämtsamme mannen skämtade inte. Jag fanns avporträtterad på tre sidor och det stora rejäla bilder.
Jag kunde ju inte skrika inne på biblioteket, inte heller börja gråta. Dottern kom och fann det hela rätt lustigt, likaså tycktes hennes pojkvän se det så. Jag skulle uträtta några ärenden och märkte att vissa hade sett mig i dagens tidning...Avslutade kvällen på IKSU Spa men lyckades inte koppla av. Kan säga att besöket hos frissan märktes inte på mittuppslagsbilden, som togs efter en hel dag med sol, blåst och stenplockande. Möjligtvis den bruna färgen i pannan...
Så här ett par dagar efteråt kan jag bara skratta åt det hela. Många års rädsla för att bli fotad kanske bäst botas med en rejäl chock, många bilder, stora bilder.

Ett äppelträd är nu planterat och en hög med stenar ligger ligger på gården. Två omgångar med släp krävdes för att få hit dem och därför hanns det inte med något mer planterande. Känns lite snopet men å andra sidan- terapin ingick och sådant brukar annars vara dyrt.

Stenkul

Jag känner mig nästan turförföljd.
I kväll såg jag i en blocket-annons att ett parti natursten/kullersten skänks bort och nu är jag plötsligt ägare till många stenar! Tydligen så många och vissa så stora, att det kan behövas ett släp. I normala fall hade detta lett till problem men i morgon är dagen D när männen från VK ska komma och jag hoppas nu att trädgårdskonsulenten tycker att stenar är ett utmärkt material till min gård. Hoppas också att reportrarna har friska starka kroppar, för sten är tungt. De vet inte heller om att det under markytan här, döljer sig många stenar men det kommer de att bli varse, när träden och buskarna ska grävas ner.
Får en känsla av att detta nya grepp av VK, kanske inte upprepar sig nästa år...
Spännande är det iaf och idag blev det besök hos frissan, ifall jag blir tvungen att vara med på bild.