Utlottning

Blå himmel, sol och 25+. Helt perfekt om det inte vore för att jag har en gulnad gräsmatta, torr som fnöske ute i kolonin. Är rädd för att skada den ännu mer om jag vattnar den eftersom rötterna då söker sig uppåt. Ett nytt batteri till Roland har kommit men jag anar att det är något annat fel, frågan är bara vad. Ja, har man inte bekymmer så skaffar man sig...

NÄR ska regnet komma?

 



Till veckan blir det iaf ett bekymmer mindre för då kommer en målare och hjälper mig att få uteplatsen klar. Det ska bli roligt att fixa och dona så den blir mysig nu när de mörka kvällarna är här. Hade tänkt plantera blommor i mina stora zinktunnor men vet inte hur man ska göra för att slippa fylla dem med jord. Därför hoppas jag att några av er läsare har ett bra tips och att ni vill vara snälla och skriva det i en kommentar här på bloggen (inte fb) Bland de inskickade tipsen kommer jag att på söndag dra en vinnare som får en trisslott. Viktigt att ni har en signatur och inte skriver anonymt om ni vill vara med och tävla.

Efter den här varma sommaren har jag ingen större längtan efter att resa till värmen, möjligen under hösten men då kommer jag att ha fullt upp med pluggandet. Få se, kanske blir det någon kort visit för att hämta hem mina prylar från Gran Canaria. De flesta av oss har väl nån gång varit på en charterresa men alla har nog inte haft glädjen att gympa tillsammans med en sån här glad herre :)

Blixt och dunder

Ett kort besök i Villanäs i dag med vattning på schemat. Varmt och kvavt med åskan mullrande på avstånd. Först sent i kväll brakade ovädret loss här i stan men knappt något regn och inte förrän om en vecka lovar prognoserna en aning regn. Gräsmattan utanför stugan är rätt gul vid det här laget och jag hoppas den kommer att hämta sig.
Eftersom det mesta är i oordning på uteplatsen pga inoljningen av altanen kan jag inte färdigställa något och nu sätter jag mitt hopp till Senioruthyrningen. I morgon får jag besked om de har någon som kan komma och hjälpa mig. Håller tummarna.

Inte mycket fanns att fotografera där i dag men en ros är alltid en ros.

 

På grannarnas gårdar finns desto mer, tex den här gigantiska liljan.

 

I kväll åt vi middag i min lya och i morgon lämnar mina hjärtan Umeå för ett besök i deras hemstad. Lycklig över att ha fått träffa och umgås med "min prins" (yngste sonen) och hoppas att det inte ska dröja ett år till nästa gång. Vi har bara våra barn till låns en kort tid, mycket kortare än vi kan ana när de är små och nyss kommit till oss. Då kändes framtiden som oceaner av tid. Nu känns tiden ändlig och inte alls så självklar. Tack mina älskade ungar. Ni var livets största lycka då och är detsamma nu.

 

 

 

 

 

Abstinens

I går samlades vi cirkeldeltagare för att titta på planteringarna i närheten av Östra Station, knycka några frön och fika. Varmt, soligt och roligt att titta lite närmare på de träd och blommor som man annars bara cyklar förbi.

Gårdagskvällens ynkliga åskväder tog inte bort värmen och gav inte heller grödorna i Villanäs tillräckligt med vatten. Lite svalare dock och under dagen har det varit 26+ som varmast här i Umeå. Vi var på Café Göteborg och åt, mina hjärtan och jag och jag blev alldeles för mätt. Deras portioner är gigantiska  Normalt sett skulle jag valt antingen en maträtt eller en dessert men vi använde Restaurangchansen och åt för halva priset. Sedan cyklade jag till Lidl där det är spanska veckor nu.

Fyndade en jättefin spansk bildordbok med användbara ord för en kolonist

och för en källartant...

 

Vaddå? Längta tillbaka till Gran Canaria? Jag?

Nu ska jag ÄNTLIGEN dricka dagens första glas te. Snacka om abstinens!

Vilodag

Hemma efter några timmar ute vid havet i sällskap av mina närmaste. Yngste sonen är här på semester och det var såå roligt att träffa honom för det var ett år sen sist. Ingen av oss badade och det var faktiskt rätt skönt att slippa sanden eftersom vi låg på klipporna.

Nu är jag  mätt och belåten efter en söndagsmiddag bestående av finncrisp med kaviar och ägg. Funderar på en cykeltur med ett besök på Iksu Spa för det fina vädret håller i sig. Till veckan ska det bli svalare och lite regn är utlovat. Det ser jag fram emot med tanke på kolonilotten där allt är så torrt nu. I går var jag där och vattnade samt försökte få liv i Roland men han verkar stendöd :( Dessutom såg äppelträdet fortfarande rätt visset ut, likaså rosen och gräsmattan. Några grannar lånade ut sin gräsklippare till mig och så småningom var det lite prydligare men det återstår en hel del arbete och jag funderar på att leja en firma igen.

Bondbönor

Tomaterna är på G

Liksom sockerärtorna

Snart gör jag slut med Roland...

 

Borttappad mobil

Gårdagskvällens cykeltur var skön, om än varm och jag hamnade på torget en stund och lyssnade till Sara Parkman på Queerbussens tak, som spelade, sjöng och läste dikter.

I dag är det absolut nödvändigt att jag tar mig till Kolonistugan för att titta till växtligheten och göra ett nytt försök att få igång Roland. Förmodligen är det för varmt att vara där över natten men ett par timmar ska jag väl klara av. Jag har alltid älskat sol och värme, ända sedan jag var ett litet barn och det gör jag fortfarande men hjärtat protesterar numera. Det känns lite konstigt att undvika värmen, eller rättare sagt ansträngning i värmen. Ännu konstigare är alla som är fullt friska som klagar, pustar och stönar över temperaturen nu. För samma människor kan spendera stora summor på att åka till exotiska länder med betydligt högre temperaturer och rapporterar då glatt dagens maxtemp på fejjan. Hörde i går om en man som påstod sig må dåligt i värmen men samme man tillbringar vinterhalvåret i Thailand för att han då påstår sig må bra i värme...
Kanske är vi ett klagande släkte? Min snart 89-åriga mamma håller sig inomhus för hon vill då inte dö innan hon är 90 säger hon. I hennes lägenhet är det lika varmt som utomhus och det måste vara rätt påfrestande. Nåja, snabbare än vi tror är det vinter och kallt och vi får klaga på kylan. :)

 

En morgon när jag vaknade kunde jag inte hitta mobilen. Var tror ni jag hittade den?

 

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

 

Under mitt lår ... Inte direkt nån prinsessa på ärten ;)

 

 Får mig osökt att tänka på denna bild:

 

 

 

 

Nya rekord

Den sköna värmen finns kvar och rekorden står som spön i backen. Det är 132 år sedan Umeå hade så här varmt och det är ju lite kul att få vara med om detta. Fast okej, jag behöver inte lida i en varm lägenhet utan tillhör de priviligierades skara, källarfolket. Det ser ut att fläkta lite i dag och nu när kvällen nalkas är det dags att bege sig ut och njuta av en cykeltur. Så gjorde jag även i går och vi var många som sökt oss ner till vattnet i Rådhusparken. Med jämna mellanrum hoppade några i den svalkande älven, jag njöt av kaffe, ljudbok och av att bara vara medan dottern med pojkvän kämpade med inoljning av uteplatsen vid min stuga. Gissa om jag hade dåligt samvete...Samtidigt är jag så oerhört tacksam för all hjälp. Mina kära stuggrannar ger första hjälpen till blommorna för jag törs helt enkelt inte bege mig dit i den här värmen. Få se, kanske i morgon.

Att titta på himlen och fundera lite borde alla unna sig ibland.

 

Vi var många som njöt av sommarkvällen.

 

På hemvägen träffade jag några odlare vid Broparkens stadsodling. De berättade om projektet, visade grödorna, välkomnade mig att vara med vid träffarna på söndagarna samt gav mig en rejäl knippa med dragon. Hängde upp den på tork men kanske borde jag fryst in den? Eller gjort en sån där fin flaska med olja och kryddor? Det får väl bli lite dragon i pallkragarna nästa sommar.

 

20-årsjubileum

Så länge jag lever kommer jag att minnas den där varma julidagen 1994 när jag fick min första stroke. Hur väskorna var packade inför hemresan till Kiruna dagen därpå. Hur nöjd jag var med semestern och med att vi varit till Tammerfors. Hur jag längtade tillbaka till jobbet och det sista året där innan den planerade flytten ner till Umeå. Minnas känslan när domningarna spred sig och jag förstod att det var allvar. Minnas neurologens ord till mig, hur skräcken tog tag i mig när jag under några sekunder tog in allvaret. I dag är det exakt 20 år sedan min första stroke, vilket i sig inte är något att fira men jag firar att jag överlevde och fick leva tills alla mina barn blev vuxna. Kommer ihåg känslan som påminde om att ha varit ytterst nära att falla utför ett stup men ha klarat sig i sista stund. Lyckan över att få vakna varje morgon och sätta ner fötterna på golvet. Lyckan över att ha överlevt men också smärta och kaos. Vilken tur att jag då inte visste något om framtiden. Varje årsdag noterade jag framstegen, vilka förmågor som kommit tillbaka och i min värld fanns bara hopp och framtidstro.

Livet blir inte alltid som vi trott, om vi nu trott något. Oavsett vad vi planerar, hur vi sköter oss och så vidare så tar livet sina alldeles egna vägar och det enda vi kan göra är att följa med. När jag återigen kunde läsa, räkna, gå hjälpligt och laga mat mm tänkte jag att om jag skulle drabbas av ytterligare en stroke skulle jag inte orka träna tillbaka förmågorna igen. Så fel jag hade. En läkare sa till mig att jag så småningom skulle ha en ständig syrebrist. Minns hur förskräckt jag blev, hur jag undrade hur det skulle bli, hur jag skulle orka. När jag stängde dörren och lämnade sjukhuset bestämde jag mig för att läkaren hade fel. Levde livet till 100%, kände aldrig någon rädsla men desto mer livsglädje. Många resor blev det, oftast med minimal budget men härliga och äventyrliga.

Bugg, tjejtramp, linedans, simning, körsång. Allt fick jag sluta med så småningom. Jag förstod inte allvaret utan trodde att det berodde på att politiken och studierna tog så mycket av min ork. Hade absolut ingen aning om vad som väntade trots att min  familydoctor skickade mig till kardiologerna i Vecindario och sa att det var bråttom att få hjälp. Blev totalt överrumplad när jag efter några dagar i Sverige hamnade på sjukhus och vistelserna avlöste varann. Jag är så tacksam över att jag inget anade. Tacksam över alla lyckliga år jag haft. Nu är allt annorlunda och jag har fullt upp med att anpassa mig till det och framförallt att acceptera läget. När jag sitter vid bordet känns allt nästan som innan och jag planerar allt jag ska göra...tills jag stiger upp och blir påmind. Försöker hitta alla glädjeämnen, fokusera på roligheterna och låta bli att sörja och sakna det som inte längre är möjligt.

I går var det en extra rolig kväll; Visfestivalens Jubileumskonsert i Döbelns Park tillsammans med en väninna. Hade hållit mig inomhus hela dagen eftersom det var 34+. Värmen slog emot mig som en vägg när jag kom ut och jag kände tacksamhet över min källarlya som håller lagom temperatur. Vi startade med middag och det hade lika gärna vara någonstans vid Medelhavet, så varmt var det. Arrangörerna hade nog lite otur i tänket när de bestämde priset eftersom vårt förköp/paketpris blev dyrare än om vi köpt på plats...

Kvällens konferencier var Ronny Eriksson vilket resulterade i många skratt. Så härligt att sitta där och njuta av de olika artisterna och när solen gick ner påmindes jag om utomhuskonserterna i Kroatien. En av kvällens artister var Buffy Sainte-Marie. Hon låter inte som förr men nog är det imponerande av en 73-åring.

Min lilla fällstol fungerade perfekt som benstöd.

Nu skulle jag alltid vilja ha med den :)





Jag och bikinifolket

I går eftermiddag åkte jag iväg till Bettnesands havsbad, något jag inte var ensam om...  http://www.vk.se/1239042/polisen-flytta-bilarna-i-bettnesand Taxin fick backa tillbaka och trixa innan vi kom fram. Det fick mig att tänka på liknande trafiksituationer på Gran Canaria, när samtliga slänger sig på tutorna och därefter gärna hojtar och gestikulerar. Här var det alldeles tyst.

Fick av en äldre dam veta att här är det mest bikinifolket, muskelknuttar och uppblåsta typer och att i Norrbyskär finns barnfamiljer. Ja, då får jag väl räkna mig till de uppblåsta. Har också förstått att den stora bänken som jag satt på ett par timmar kallas ljugarbänken och att där sitter man och glassar. Jag åt min matsäck och lyssnade på "Tid för förändring" av Patricia Tudor-Sandhal.

Vattnet var varmt och sanden mjuk. Påminde om Gran Canaria.

Det gjorde även det här.

 

En gullig chaufför fick sin motionsdos eftersom en vägbom var nedfälld när jag skulle hem och han fick knata runt och köra en hel del för att hitta en annan väg utan brant backe att gå uppför. Utan rullator tar det lång tid att gå och han visade inte med en min att han blev stressad, utan pratade om den vackra utsikten. Handikapptoaletten var även den stängd efter kl 15 och jag orkade inte gå till de vanliga. Det krävs tydligen en hel del planering för att besöka Bettnesand en eftermiddag.

 

Om dagen var tuff blev natten tuffare och i dag känner jag mig om inte uppblåst så vätskefylld. Ute är det 32+ och dagen har tillbringats inomhus med vätskedrivande. Har fått veta att Roland gått i strejk och skulle behövt åka till Villanäs och försöka trixa lite med honom men det får bli en annan dag. Snart bär det iväg till Döbelns Park för Visfestivalens Jubileumskonsert och middag tillsammans med en god vän. Har ringt och kollat möjligheterna att sitta med benen i högläge och blev verkligen imponerad av den tillmötesgående festivalamiralen.  

 

I förrgår besökte jag Iksu Spa för några timmars njutning. Där kan man sola utomhus, slipper gå i backar och toaletterna är garanterat öppna. Underbart med en stund i vattenmassagesängen, simma i varm bassäng, bastu och som avslutning använda härliga väldoftande spaprodukter.

 

 

Kyligt bemötande i sommarvärmen

När jag vattnade blommorna hemma hos dottern i lördags återvände semesterfirarna hem och de påstod sig vara rätt övertygade om att jag passat på att bo där när de varit borta...
Kvällen var varm med en magiskt vacker solnedgång som bilden tyvärr inte ger rättvisa.

 

I går fick jag hjälp med inköp av jord, gödsel mm och sedan åkte vi ut till Villanäs och de började olja in uteplatsen. Det kommer att bli så fint! Har valt en olja med färgpigment. Själv lyckades jag upptäcka vad som förstört mitt äppelträd i år:

 Ser ni den lilla gröna masken?

Som avslutning på kvällen blev jag bjuden på en riktig gourmetmiddag med bl.a. enrisrökt röding.

Eller egentligen var det en annan sak som avslutade kvällen. Den beställda färdtjänstbilen kom inte och efter 20 minuter ringde jag och de skickade en bil. I Umeå är det så att om man får vänta mer än 20 minuter så betalar man inget för resan men när jag ringde centralen sa kvinnan där att hon kan ju inte veta om jag verkligen beställt någon bil. Jag erbjöd mig att visa mobilen där samtalet kunde ses men då sa hon att jag kunde ju ha ringt men sen lagt på luren(!) Mitt förslag om att de jag varit hos kunde bekräfta samtalet avfärdades med att de ju var mina vänner och således kunde även de vara oärliga. Vårt samtal pågick under hela hemresan då hon envist hävdade att hon inte kan veta att jag är ärlig och att hon måste utgå ifrån att jag försöker lura henne... Chauffören trodde på mig men själv var jag så sårad att tårarna kom. Senare ringde kvinnan upp och meddelade att de lagt in körningen flera månader framåt i tiden men försvarade fortfarande sitt agerande med att jag mycket väl hade kunnat ljuga.

Som sjuk och beroende av olika insatser är man rätt utsatt, medveten om att ens väl och ve många gånger ligger i andras händer. Samtidigt brottas man med sorgen över och besvär med sjukdomen. Förmodligen är man betydligt känsligare just därför men ibland märker man hur vissa människor tar ut sin ilska på oss. Likaså finns ibland en avundsjuka på allt ifrån färdtjänst/ sjukresor till hjälpmedel och sjukersättning. Det övergår mitt förstånd.

Nu nånting roligare, Veckans väderprognos. Tror bestämt det blir lite havsbad endera dagen.

 

Måndag 21 jul  28° Lägsta 22° 3 m/s

Tisdag 22 jul  30° Lägsta 18° 5 m/s

Onsdag 23 jul  34° Lägsta 21° 6 m/s

Torsdag 24 jul  27° Lägsta 23° 3 m/s

Fredag 25 jul  27° Lägsta 17° 3 m/s

Lördag 26 jul  27° Lägsta 17° 4 m/s

...och ännu mer tårar

Två dagars innevistelse medan solen skiner utanför kan dämpa humöret på vem som helst. Större delen av torsdagen gick åt till återhämtning efter onsdagens äventyr. Då blev jag hämtad av min kära stuggranne för besök i några secondhandbutiker, skjutsad till stugan för avlämnande av inköpen (två stora zinktunnor, några blomkrukor och grillredskap) och slutligen middag i glada vänners sällskap innan det var dags för Sommaren i City. Vi hade hoppats få tag i några av biljetterna till Björn Skifs, som kastades ut bland publiken men ska vi lyssna på honom får vi nog öppna börsen.

Dansare från KFUM Umeå Dansskola.

Man kan ju undra hur kajorna upplevde ljudet när kvälles huvudartister, hårdrockstjejerna Thundermother körde igång. Vi saknade öronproppar och pallade inte så länge.

Vid ett samtal med sköterskan på Hjärtcentrum igår fick jag veta att hjärtsvikten med största sannolikhet kommit tillbaka. Det kändes overkligt att höra och svårt att ta in. Hon sa att jag inte kunde sticka huvudet i sanden längre. Hm, jag har verkligen inte haft en aning om att det kunde vara så illa utan bara väntat på att bli bättre. Hon tyckte det var viktigt att jag så snart som möjligt opereras igen så inte hjärtat hinner bli för ansträngt. Stavgångspromenader avrådde hon ifrån men däremot tyckte hon att elcykelturer var att rekommendera, dels för att jag då inte anstränger överkroppen lika mycket, dels för att det är viktigt att ha roligt. Ni anar nog hur det kändes efter det samtalet och jag grät som jag aldrig gråtit förr.
För er som inte vet vad hjärtsvikt är: http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Allmanhet/Att-anvanda-lakemedel/Sjukdom-och-behandling/Behandlingsrekommendationer---listan/Hjartsvikt/

Jag ska ta fasta på hennes råd om att ha roligt. Vad har jag för alternativ?
Så fort det blir en riktigt fin dag ska jag åka ut till ett havsbad och bara njuta, lyssna på en bra ljudbok och ta med en god matsäck. Ska också besöka de konstutställningar som finns och unna mig lite mer blommor ute i kolonin. Sy de tunna vita gardinerna till pergolan och sitta där, lyssna på musik och titta ut över min fina lott.

Man har inte roligare än man gör sig