Valborgsmässoafton

Det blev en fin avslutning på en härlig aprilmånad i dag. Jag hade ju vunnit fyra biljetter till en vårkonsert med Renhornen och Christer Sjögren och vi valde den första, på eftermiddagen. Som vanligt var Aula Nordica fylld med glada människor i fina vårkläder. Våra platser var längst fram och det blev en helt annan upplevelse mot tidigare år när jag suttit långt bak. Christer Sjögren har ni väl alla hört men kanske inte Renhornen så därför bjuder jag på ett litet klipp.

Blomman jag fick matchade väskan perfekt.

Väl hemma igen sken solen på min lilla balkong och jag får inte nog av att vara därute.

Efter en stunds vila begav jag mig till Ön där en av Umeås populäraste majbrasor brukar finnas. En hel del olika körer uppträdde men jag hann bara lyssna till det sista framträdandet som gjordes av Snösvängen, en studentorkester. Proppfullt med folk, långa bilköer, massor av cyklister. En riktigt härlig valborgsstämning med andra ord.

                                         

I lördags var det dags för en konsert med Kalle Moraeus, Orsa Spelmän och Tina Ahlin, en födelsedagspresent av min väninna. Hon följde med som sällskap trots att även en manskör uppträdde och körsång är inte det hon gillar mest här i världen ... Själv njöt jag i fulla drag.

                                        

Efteråt var det äntligen dags för oss att få träffa vår goda vän och fd stuggranne. Vi åt och drack gott, pratade och skrattade mycket och så var dags för ännu mer presenter, bl.a. den här lilla flaskan.

I Torsdags fick jag och en god vän ta del av ännu en av den senaste tidens vinster, en dansföreställning på Norrlandsoperan. Roligt, spännande och annorlunda.

Nu kanske det verkar som om tillvaron består av idel konserter, fester och annat kul. Så är det inte. Den fylls också av tuffa arbetsuppgifter , problem med hälsan, många vårdkontakter men inget av det är speciellt kul att fotografera och hänföras över. Därför fokuserar jag på allt som ger livet glädje och just nu när sommaren är på väg kan jag inte vara annat än glad över att få finnas med ännu en vår.

Vårtecken

Som alltid den här årstiden är jag ute och samlar vårtecken och blir glad för varje ny blomma eller annat vårlikt som dyker upp. I måndags på väg hem genom stan hann jag upptäcka en mängd härligheter plus en bisamråtta, som jag att döma av andra åskådares reaktioner, förstod inte uppfattades fullt så härlig.

Den dök efter "grönsakerna" och kom upp och åt.

På torget fanns solstolar och glasskiosken hade öppnat.

Glada patrullerande poliser.

Hur brukar ni reagera när våren kommer och solskenet flödar? Personligen blir jag väldigt glad och hela livet känns lättare. För en tid sedan blev arbetsdagen kortare än förväntat och jag gladdes åt att hinna få en promenad ute i solen. En av kollegorna blev förvånad eftersom hon inte kunde njuta av sådant nu. Hon såg bara sina smutsiga fönster och då kunde hon inte känna någon glädje över våren. Jag blev förvånad över att det kunde förhålla sig så och vi fick ett givande samtal om livet. Min övertygelse är ju att vi själva väljer hur vi ser på saker och ting. Vi kan inte påverka vad som sker men däremot hur vi tänker och agerar. Våra hjärnor är ganska lätta att lura så det är tacksamt att ändra tankesätt och på så vis känna en större glädje. Personligen skulle jag aldrig låta mig nedslås av smutsiga fönster eller ha städning som högsta prioritet. Risken är stor att jag då aldrig skulle komma mig ut. Den dagen min tid här på jorden är slut vill jag ha hunnit njuta så mycket som möjligt.

Mitt fönster i vårsolen.

Går jag hit ut slipper jag fönsterrutor.

Utsikt från min solstol.

Ett par dagar i veckan arbetar jag på sjukhuset och passerar Alva Kultur där jag upptäckt att en hel del intressant händer, till exempel författarbesök, som i onsdags då Stina Wollter berättade om sitt författarskap. Jag är en beundrare av henne sedan tidigare så det var naturligtvis extra kul att höra henne på plats.

Så mycket klokhet, kärlek och humor det ryms i en enda människa.

Sara Beischer berättar om när hon för första gången insåg att hon tillhörde arbetarklassen.

Förra veckan gästade var det Sara Beischer som berättade om sin bok Jag ska egentligen inte prata om det här. Väldigt intressant och jag köpte båda hennes böcker som hon fått inspirationen till från den tiden hon arbetade i hemtjänst och på äldreboende. 

Min tur i tävlingar verkar hålla i sig. Först damp det ner en hudkräm, sedan två biljetter till Christina Stiellis   föreläsning, sedan två biljetter till en dansföreställning och nu i veckan vann jag två gånger, alltså fyra biljetter, till Renhornens Vårkonsert.

Den här doftade underbart!

Christina Stielli, en mycket inspirerande föreläsare.

Krock! Krock!

I dag tyckte väninnan att vi skulle åka en sväng till Ö&B och sedan plocka lite påskris och jag som sällan lämnar centrum tackade förstås ja. Jag fick erfara att en sväng till Ö&B även innefattar Jula, Rusta och Plantagen på vår jakt efter fina påskpynt och balkongattiraljer. Samt så klart att noga studera alla underbara vårblommor, olika frösorter, blomjordstyper mm.

Den här fjärilen gav lite extra sommarkänsla.

Inne på Jula hördes en man ropa "Krock" Krock!" innan han med mobilen i näven och med full kraft rusade rakt på mig. Jag blev så häpen att jag inte ens kände hur ont det gjorde först. Sedan kände jag ... Mina leder krånglar och kommer ur läge titt som tätt. Att då bli påsprungen är inte så bra och jag undrar hur fysioterapeuten reagerar när han hör min förklaring till den här veckans felläge. Ack ja. Det fanns en tid när karlarna sprang efter en och det finns en tid när man blivit så osynlig att de springer på en ...

Ögonfröjd

Så var det dags att vårpimpa cykelkorgen. Bort med ljuskedjan och granrisgirlangen och på med blommor och blad. I år köpte jag lösa konstblommor på Ikea. Tidigare år har jag köpt färdig blomstergirlang eller använt mig av hårdiadem. Få se om det kommer att hållas på plats. Det blir inte så stort slitage eftersom jag har en megastor korg på pakethållaren där jag kan ställa kassar och dylikt.

Minst lika viktigt som att byta till sommardäck.

Min lilla balkong är långt ifrån färdig. Den ska bland annat kläs in med bambu så den fula plåten inte syns men i väntan på leveransen av bambumattor och värme så kunde jag inte låta bli att göra lite påskfint. Nu ser jag fram emot att dricka mitt eftermiddagskaffe under varma soliga eftermiddagar här ute.

I går kom dagen för avsked av min huvudman som hastigt och oväntat avlidit. Jag är tacksam över att jag fick vara med och det blev en fin stund med det bästa tänkbara vårvädret utanför. Min saknad är stor och kommer ofta över mig.  Det är en gåva att få förtroendet att hjälpa en medmänniska, att som i det här fallet komma henne nära men det är ledsamt att sedan mista den personen.

Klockstapeln Backens kyrka

Våren som kom av sig

Meterologiskt kom våren till Umeå 26:e mars men som ni ser på bilden har vi både kallt och blåsigt i dag. Har tillbringat eftermiddagen med min väninna och vi startade med lunch på Ikea och därefter en tur till Rusta och diverse inköp till våra respektive uteplatser. Plåten på min balkong ska så småningom döljas med bambumattor och blommorna ska planteras mm. Det var för kyligt för att jag skulle vilja vara där ute mer än nödvändigt nu. Nu återstår att se om mina frosttåliga växter klarar den kommande veckan då både snö och minusgrader utlovats.

Inne lyser de vackra blommorna upp och gläder mig varje gång jag ser dem.

Resan till Krakow blev verkligen lyckad och vi hade dessutom ett strålande vackert väder med sol och 17-19 graders värme. Fantastiskt duktiga svensktalande guider, goda polska maträtter, lite shopping samt så klart att få umgås med mina barn gjorde resan minnesvärd. Jag har också uppvaktats mer än jag någonsin förväntat mig och ser nu fram emot en vår där jag varvar skönhetsbehandlingar med inköpsrundor.

En försmak av våren

En dag hade vi en tre-timmars promenad med bara vi tre och en guide. Mycket trevligt och lärorikt och en bra grund inför nästa dags resa till Auschwitz- Birkenau. Även om vi trott oss känna till det mesta om det som hände där var det ändå en annan sak att vara på platsen där det hände, gå på järnvägsspåret där vagnarna med judarna färdats och se rummen där de vistats och dödats. Så ofattbart grymt att det är svårt att ta in. Synen av tonvis med människohår, massor av skor, resväskor och de små barnkläderna ... 

  

Må vi aldrig glömma