Tydligen är jag väldigt osvensk, iaf om man ska tro Aftonbladets kolumnist Fredrik Virtanen som idag skriver att majoriteten av svenskarna är bakfulla på midsommardagen. Det låter ju inge vidare. Visserligen har jag aldrig varit bakfull men jag har alltför många i min omgivning som brukar bli det. Jag tycker det räcker med det trista vädret idag. Stannar i stan tills i morgon då bättre väder utlovats.
Det blev verkligen en trevlig midsommarafton i år. Hedlundakyrkan var fylld med glada, somrigt finklädda människor, borden var vackert dukade och maten smakade utsökt. Min bordskavaljer var så artig och fyllde hela tiden mitt glas och jag som inte ville verka oartig drack så klart upp hela tiden, vilket resulterade i många toabesök...
På borden låg små lappar med dikter och vi fick läsa dem högt eller för närmsta bordsgrannarna. Jag fastnade för denna, skriven av den brasilianske ärkebiskopen Dom Helder Camara:
Då visade det sig att även Lena Wåhlin fäst sig vid den. Så mycket att hon målat en tavla med dikten som motiv. Jag blev jätteförtjust i den och tjatade sen på Lena om att få köpa den varje gång vi sågs under kvällen. Hon tyckte inte att den var en riktig tavla, mera kladd och ville inte sälja sånt men till sist, efter konserten blev tavlan min :) Lena ville inte själv ha pengarna, utan de ska komma gamla till del och de ska bli bjudna på gott fika. Nu pryder den sovalkovens vägg och jag kan se den innan jag somnar och när jag vaknar. Den fyller mig med glädje och energi.
En annan av Lenas tavlor.
Lisbeth Fors Malm och Ange Turell bjöd på somrig sång och musik i kvällens konsert.
Här kommer ett smakprov. För första gången på över ett år kunde jag sjunga. Vilken lycka att få ta i under allsångerna!