Visste ni att det varje dag under hela året firas flera olika temadagar? I dag firas t.ex. Den helige Mikaels dag, Dövas dag, Kaffets Dag, Internationella hjärtdagen, Äpplets dag, Alla soffpotatisars dag, Internationella sjöfartsdagen och Återvinningens dag. Själv kände jag bara till att det var Äpplets dag och tittade extra mycket mot alla fina, äpplen högt upp i äppelträdet här på gården...
Svenska äpplen är dyra i butiken, om än mer lättplockade.
Eftersom jag iaf inte ville fira dagen som en soffpotatis gav jag mig ut på en stavgångspromenad här i närheten. Sol och vackra höstfärger gav energi. Kanske borde jag ta med kameran men det är länge sedan jag använde den. Smidigare med en Iphone.
Blir skraj när jag närmar mig en skog men tänkte att det väl knappast kunde finnas någon björn på Bölesholmarna. Det fanns det inte heller, inte vad jag kunde se...
Det blev en lite snopen avslutning på den här hösten i och med att jag blev sämre. Hade planerat att kunna vara ute i koloniområdet och pyssla lite eller åtminstone vara ute och njuta av det relativt fina vädret. Det har varit en solig dag och nu sent på kvällen är det 7+. Enligt prognoserna ska det tydligen inte bli så mycket kallare än på ett tag. Här inne ska det bli spännande att se hur länge paprikaplantorna klarar sig. Det är nog lite väl mörkt i källaren och de är för stora för fönstren. Längtar redan till nästa sommar och planerar i tanken vad jag ska odla.
Gul och röd paprika
Fick ett telefonsamtal och erbjöds en lägenhet, i hus som håller på att byggas. Stor balkong, några våningar upp och ingen dyr hyra. Blev så ivrig att hjärtat fick fnatt men ivern dämpades snabbt när jag fick mailet med alla uppgifter. En bit över 6000/ månad för en etta = bye, bye frissa, teater och färdtjänst och dessutom tre km till centrum och till handelsområdena. Nä, då stannar jag kvar i min källare. Här har jag nära till det mesta och trivs ju, även om "Senioren" var förfärad över att någon människa i Sverige bor så här...
Middag på Allstar i går. God mat och gott sällskap. På Bishops Arms var vi in men vände. Inte för att det hängde pottor i taket, utan för att det var knökfullt.
Vissa saker drar jag mig för och dit hör att be om hjälp med och att anlita firmor till hushållssysslor. Tycker att jag borde klara sådant själv och det gör jag också till viss del men orken är väldigt begränsad och ibland måste jag inse det. I går fick jag hjälp av Senioruthyrningen med tvätt av mina fönster och så rena har de förmodligen inte varit på många år. Ett av dem tvättade jag hjälpligt tidigare i somras men "senioren" hade till sin förskräckelse aldrig någonsin sett så smutsiga fönster...och då var hon som sagt senior och torde ha sett ett antal. Nu när insynsskydden (spindelnäten mellan rutorna och allt gräsklipp utanpå) är borta kan jag plötsligt se ut och om det regnar eller ej. I går var det 7+ och rätt soligt men det känns att vintern närmar sig och i dag har det kommit snöblandat regn några mil härifrån. Inte kul alls. I min förra stad, Kiruna, har de fått lite vitt på marken men där är det inte ovanligt den här årstiden.
Härligt med rena fönster.
Fick god hjälp av dotterns pojkvän i eftermiddags med att inhandla och montera en hylla till stugans förråd och att ta undan allt möjligt inför vintern. Själv ägnade jag mig åt att fräscha upp "Roland" innan han ska få flytta till ett varmare ställe under vintern. Han har förresten fått ett litet hus, eller ska man kanske kalla det carport? En händig och hjälpsam granne ordnade det.
Ett besök till behövs innan allt är klart till vintern. Skulle vilja hinna sätta lite vitlök och helst också blomlökar. Frågan är bara var? Nu är det ju gräsmatta överallt...
Dagen startade med träning på Hjärtgymmet. Slås av vilken trevlig stämning det är där, kanske är de flesta liksom jag, glada över att vi lever.
På eftermiddagen blev det en resa till Universitetsbiblioteket för att hämta en doktorsavhandling med titeln Vishet i ett åldrandeperspektiv. Har valt att skriva min examinationsuppgift i vetenskapsteori utifrån den och tror det blir riktigt intressant. Lite skoj att taxichauffören som körde hem mig och inte hade en aning om vad jag gjort eller lånat, berättade om en väldigt gammal kvinna som han för många år sedan brukat köra och hur levnadsglad och klok hon var och hur negativ syn han tyckte att vi i Sverige har på de gamla.
Jag är så tacksam över att kunna ta mig till olika ställen och aktiviteter tack vara färdtjänst och sjukresor och i dag sa en chaufför att det är bra att jag åker ofta, det tjänar samhället på. Så ska jag försöka se det :)
Senare på kvällen valde jag att vara med på en Allsångskväll med Ängskören och Ume Spelmanslag i Böleängskyrkan. Det var ett väldigt bra val, kan jag säga. Vilken härlig musik! Visste ni förresten att Lasse Berghgen har skrivit en psalm, eller att Evert Taube skrev Änglamark med tankarna på Vindelälven?
Musik påverkar oss verkligen, fyller sinnet och hela kroppen och en tanke om att så småningom kunna dansa igen gjorde mig så lycklig.
Körledaren Richard fokuserade på mitt favoritämne; tacksamhet och berättade att han varje morgon gjorde sig en bild av att han hade en tom skål som under dagen fylldes med allt som han kände glädje och tacksamhet över. När kvällen kommer brukar skålen vara full. Detta i stället för att starta dagen, tänka att skålen är fylld och att den sedan töms innan kvällen. Vi väljer hur vi tänker.
I dag för 15 år sedan gick min pappa till sängs för nattvila den allra sista gången. Det känns som om det var alldeles nyss och jag saknar honom för jämnan. Kan fortfarande höra hans röst inom mig, hur han kallade mig för "lilljänta" trots att jag närmade mig 40 och hur gott han brukade skratta. Det kändes extra bra att få lyssna till folkmusik just i kväll, eftersom det var min pappas älsklingsmusik, folkdansare som han var i yngre dar. Lilla Pappa, jag vill tro att änglarna spelar upp till dans och att du kan ta en svängom, så ofta du vill.
Denna dag har gått åt till återhämtning efter gårdagen och jag har inte ens gått utanför dörren. I morgonbitti är det dags för några timmar på Hjärtgymmet och då vet jag ju hur onsdagen ser ut... Jag vill så mycket mer än jag orkar nu och det är svårt att hålla koncentrationen på topp vid pluggandet. Måste jag välja så blir det träning, har inget val. Stressnivåerna är på topp och jag tog fram en ask tuggummi för att förhoppningsvis maxa hjärnarbetet. Det finns vissa studier bl.a. från National Institute of Radiological Sciences i Japan som visar på att kapaciteten kan öka 10%. Det som är helt fastslaget är iaf att magen blir orolig av sötningsmedlet av dem...
Det blir inte alltid som man tänkt sig. I lördags skulle jag varit med på Hjärt-och Lungsjukas förenings Jubileumsfest men hälsan satte stopp. Senare på kvällen kunde jag i stället ta mig till Tegskyrkan och en konsert med Kör-och folkdanslaget Finlandia Order of Runeberg från Österbotten och Umeåkören ChorAll. Vilken humörhöjare! Ledsenheten försvann och ersattes av musikglädje.
ChorAll framförde många favoriter, en vän till mig sjöng Saknadens rum och som avslutning fick vi lyssna på Kärlekens tid.
I eftermiddags åkte jag till stugan för att förbereda inför vintern. Det kändes lite ledsamt att slänga de fina blommorna men solen sken och det var rätt skönt att dona där ute och stoppa i sig lite smultron mellan varven. Tog upp potatisen (som jag odlar i sopsäckar) men av rödlöken syntes ingenting. Jättekonstigt. Några paprikaplantor och en hibiskus fick följa med till lägenheten.
Bye, bye
Bäramplarna var fulla med getingar
och jag råkade t.o.m. plocka en av misstag.
Sommarens sista tomater kanske blir till lite marmelad?
Det här är en av de roligaste annonser jag läst på länge. När jag såg den för ett par dagar sedan, anade jag att det var ett skämt och i dag bekräftades det i VK. http://www.vk.se/984152/filosof-soker-bostad Någon tyckte tydligen att det var olämpligt med tanke på alla bostadssökande här i stan men nog måste man kunna skämta om det mesta? Ibland märker jag hur min något morbida humor blommar upp när läget egentligen inte alls är så roligt, kanske väldigt allvarligt och jag tror det fungerar så för många av oss. Huvudsaken är väl att man inte sårar folk medvetet. Skratt fungerar ju lite ångestdämpande och många gånger, när livet är som mest galet kan man bara skratta åt eländet.
En av mina favoritkomiker var Martin Ljung och i morse kom jag att tänka på hans "Vi SKA Klara Av'et! " när jag kommit till Hjärtgymmet och allt kändes så tungt, nästan omöjligt. Armarna darrade, benen svajade och hjärtat tappade takten... men då hörde jag Martin Ljungs stämma i mitt inre och blev full i skratt.
Jodå, visst klarade jag av det och ser redan fram emot nästa gång.
Mycket är positivt men mycket är också sådant som jag inte kan påverka, bara försöka klara av. Dessutom mer bekymmer med hälsan som naturligtvis ökar stressen. Ibland känns det som ett heltidsjobb att vara sjuk, orka med allt det för med sig, ordna och dona för att allt ska fungera. Visst, jag är oerhört tacksam över all vård och hjälp som fungerar på allra bästa sätt men det krävs mycket planering för att få vardagen att fungera och det gäller att inte missa något. Då kan man plötsligt bli stående någonstans och hela den dagens planering spricker. Det gäller att ha full koll på vilka klockslag färdtjänsten går i en viss riktning från bostaden och från olika områden och hem. Man får inte glömma att boka sjukresorna två dagar i förväg, absolut aldrig lita på att de olika läkarna har full koll på medicinernas styrkor och doseringar och det känns ibland som att jag aldrig kan slappna av, alltid måste dubbelkolla allt.
För att testa min simultanförmåga ytterligare lagade jag i måndags färska kycklingben som inte var fräscha, vilket gav en tvådagars ofrivillig "slankekur". Kvinnan på Kronfågel undrade varför jag lagade mat som luktade illa. Ja, det kan man fråga sig...
Dagens läkare verkade tycka att mina strumpor
var lika intressanta som journalerna.
Att ha fått ner äpplen från trädet och gjort mos
fyllde mig med glädje och lägenheten med härlig doft.
En annan sak som fyller mig med glädje är de människor jag har glädjen att få kalla mina vänner. En av dem, som jag känt sedan jag var ung, kom in till stan i går, bjöd på en god lunch och goda skratt. Det är enkelt att umgås för hon förstår läget, utan en massa ord. I dag fick jag träffa en underbar människa, som bor i min förra stad och stunden med henne och hennes härliga systerdotter lyste upp tillvaron, så jag märkte knappt att det både var mörkt och regnade på vägen hem.
Efter att ha tillbringat två timmar tillsammans med en duktig sjukgymnast på gymmet på NUS är jag hög av endorfiner. Vilken lycka att återigen vara i en sådan miljö, att återupptäcka muskler och känna rörelseglädje! Förstår ju att det kommer att ta lång tid att hämta tillbaka kondis och styrka men jag är fylld av tillförsikt. Är så tacksam över att allt fungerar så bra med sjukresor till och från sjukhuset och för att jag får den här möjligheten. Innan operationen hade jag väl trott att jag skulle sätta igång med vanlig träning någonstans och blev onekligen rätt besviken över att det inte lyckades. Nu har insikten hunnit sjunka in och jag väljer att lägga fokus på det jag kan, det som är möjligt i stället för att sakna det som varit. Får glädjas över alla år när jag kunde vara med i allehanda typer av träning, över alla roliga buggträningspass, linedans mm. Vilka härliga minnen!
I dag är det Kyrkoval och jag hoppas innerligt att många fler än vanligt tar sig till vallokalerna. Var själv kyrkopolitiker under en mandatperiod men tyckte att partipolitik inte hörde hemma i kyrkan. Det kändes fel eftersom kyrkan inte längre är statlig, utan fri precis som vilken kyrka som helst. Skulle önska att det endast var människor med ett engagemang i och intresse av kyrkan som styrde men inser samtidigt att även det kan bli väldigt fel, att den folkliga styrningen är både demokratisk och förmodligen det som gjort att vår kyrka är både öppen och inte längre så konservativ. Vi vet att Sverigedemokraterna har för avsikt att göra ett bra kyrkoval och satsar stort på det och att de hoppas på att detta ska bli en dörröppnare till Riksdagsvalet. Alla vi som inte vill ha dem och deras bakåtsträvande och främlingsfientliga åsikter i kyrkan måste därför ta vårt ansvar och rösta i dag. Tänk på att deras politik inte bara går stick i stäv mot bibelns budskap utan även drabbar alla anställda i kyrkan som ju är en stor arbetsgivare.
I går var det en rätt varm men ovanligt grå dag och nog märks det att hösten väntar runt hörnet.
Några färgklickar fanns ändå i form av vackra blommor men även dessa:
Ett av träden i parken hade fått målade glaslyktor.
Lite rosa piggar ju alltid upp.
Nu har jag plockat alla äpplen som jag når från marken.
Sneglar på de vackraste som hänger retfullt högt...
Bråket med det oseriösa företaget fortsätter och det påverkar sömnen... Sömnbrist påverkar hjärtat... Flimret ger syrebrist som gör mig darrig och allmänt slut. Så är läget...men ...det finns ju trots det en mängd saker att glädjas åt :)
I dag monterade snickaren upp ett förråd till mig och jag är väldigt nöjd med hur fint det blev. Vi får inte bygga ut stugorna eller bygga upp fristående byggnader, utan det är sk ryggsäckslösningar som gäller. Nu ska jag inreda förrådet och sen ser jag fram emot att slippa ha en massa krukor och redskap inomhus. Dagen ägnades åt att trimma alla ställen där inte Roland kommer åt, lägga om kontaktlinan, beskära äppelträdet mm och i vanlig ordning blev jag så trött att jag knappt tog mig till taxin. Trött men nöjd och glad. En ny, mycket trevlig, stuggranne utbrast: Det här är livskvalité! Kan bara instämma. Jag är så enormt tacksam över att kunna vara där, över att färdtjänsten fungerar så bra och det går inte en dag utan att jag tänker på kardiologerna som lyckades så bra med operationen. De gav mig faktiskt livet tillbaka. Kanske inte som jag hade hoppats och önskat men skillnaden mot hur det var innan är enorm och än är det för tidigt att säkert säga hur bra jag kommer att bli.
Före Efter
Trots att det är mitten av september och kyla och regn är i antågande har jag inte hjärta att städa undan alla vackra blommor. De blommar vackrare än någonsin och jag inser att det finns en risk att det hinner bli vinter innan jag får tid att göra det. Den risken tar jag.
I morse fick jag en glad överraskning när en av mina förra grannar i Kiruna ringde och aviserade ett besök senare i dag. Så jätteroligt att få se dem och tänk att det nästan är ett år sedan jag flyttat hit. Det känns alldeles nyligt. Mannen var en av dem som bar och kånkade på flyttkartonger och som fraktade iväg grovsopor och ibland undrar jag om han någonsin hämtar sig efter det...
De här personerna kom att betyda väldigt mycket under många år och blev lite som "extraföräldrar" åt både barnen och mig. Jourhavande slipsknytare när gossarna hade julfester, barnavakter när något akut inträffat och medmänniskor när livet var svårt. Mycket skoj har vi haft genom åren, många härliga minnen finns sparade. Då förstår ni hur roligt det var att få visa dem hur jag bor nu och extra skoj att de ville åka till mitt lilla paradis i Villanäs. Till och med Roland blev lite exalterad och for iväg över gräsmattan och visade sina färdigheter.
Mannen plockade ner några äpplen från trädet här i stan och vi konstaterade att de är riktigt goda, så nu är jag beredd inför morgondagen med äppelplockaren på skaft, burkar, flaskor och saftmaja.
Så här i älgjaktstider kan man se bilder på fb föreställande döda, blodiga älgar och läsa kommentarer med gratulationer och hejarop. Jag mår illa och skulle inte kunna få ner en köttbit just nu. Vet att det är lite knasigt eftersom jag kan äta kött ibland. Dock inte gå in på en sådan där spansk restaurang med en uppstoppad ko utanför.
Mångfald mot enfald; jag lånar uttrycket från kyrkoherde Kenneth Nordgren. Tycker det är så bra. För att fortsätta citera andra kommer jag att tänka på det som Martin Luther King sa:
Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet
utan de goda människornas tystnad.
I kväll är jag sannerligen stolt över att vara umeåbo. Stolt över att så många tagit sig till torget och deltagit i demonstrationen mot nazism. Det finns hopp. Ett par äldre män intill mig sa att så här mycket människor var det då inte när kungen besökte Umeå. Så bra. Då har umeborna förstått vad som är viktigt.
När byggarbetarna lade ner arbetet så de öronbedövande oväsendet tystnade under tiden som manifestationen pågick, fick de rungande applåder från folket. Sedan fick de arbeta övertid...
Cykelturen hemåt blev som vanligt en skönhetsupplevelse. Träden har börjat skifta i höstfärger men värmen håller sig kvar och parkerna var fyllda av människor som passar på att njuta av detta.
I tidningarna kan man läsa om både brittsommar och indiansommar men ingen av benämningarna passar in den här hösten/ sensommaren eftersom det då krävs en kyligare period innan. Någon kyla har vi ju inte märkt av. Alltså är det bara något så enkelt och skönt som en ovanligt varm sensommar.
Kvällens cykeltur gick en bit norrut längs älven för att spana in ett bostadsområde där en lägenhet blir ledig. Tyvärr tror jag det blir lite väl långt från centrum. Kvällen var vindstilla och varm men den aromatiska doften från äppelträden blandades upp med gödsellukt. Inte fullt så njutbart...
Som många av er kanske redan läst så utbröt ett tumult i centrala Umeå i dag när ett tjugotal demonstranter från Svenska motståndsrörelsen (SMR) gjorde en otillåten demonstration och dessutom angrep personer som tackade nej till deras flygblad. En mängd människor flydde in till Åhlens som därefter låste dörrarna. Min dotter var på plats och en av alla som protesterade mot dessa nazister och när jag nu läser på SMR:s hemsida blir jag förskräckt.
Där finns i stort sett inget vettigt alls, bara en massa mer eller mindre galna artiklar. T.ex. den om Hitlers livvakt som nu avlidit och som sagt att Hitler inte hade anlag för att vara mördare: ”Jag kan inte föreställa mig Hitler som mördare. Det är helt enkelt omöjligt. Han var så vänlig, så trevlig.”
Man kan bli mörkrädd för mindre.
Talade med min mamma om detta och hon berättade om hur det var när kriget var slut och den ena hemskheten efter den andra avslöjades från koncentrationslägren. Hur det visades på biograferna, så folk kunde ta del av det. Nu är hon rädd för att nya generationer inte ska tro på att det verkligen förekom, att allt ska falla i glömska när deras generation är borta. Hon säger att det viktgaste är att föräldrar pratar med sina barn om sådant och jag instämmer. När jag hör hur jämnåriga uttalar sig smygrasistiskt, eller kanske i rent oförstånd gillar smygrasistiska grupper på fb, undrar jag vad som gått fel. Jag är stolt över att mina barn tar avstånd från allt vad nazism och rasism heter och själv kommer jag aldrig att tiga. Det vet dottern som ringde från stan eftersom hon var rädd att jag skulle vara där och gå fram till demonstranterna och försöka prata förstånd med dem :)
Om två dagar är det höst här i Umeå. Ja kanske inte i år eftersom vi har så mycket varmare än normalt men annars infaller den 9:e september. I villanäs redan i dag. I Kiruna kommer hösten redan 13:e augusti och i Göteborg den 8:e oktober. Intressant att se hur kort vintern är i Göteborg- endast 54 dagar. Jag har alltid sagt att vintern i Kiruna är åtta månader men nu ser jag att den endast är sex månader och tre veckor...
Mina vänner tipsar om lägenheter och mina barn säger att jag inte kan bo kvar i källaren hur länge som helst. Jag trivs och har det bra men i går, efter att en pigg och välväxt silverfisk vågat sig in i rummet, kände jag att det snart får vara nog. Har i dag talat med en kvinna på Umeå Kommun och ställt mig i kö för några centrala lägenheter. Kötiden är uppemot tio år och hyran är alldeles för dyr men man vet ju aldrig vad framtiden bär med sig.
Nu ska jag bege mig till centrum. Där finns just nu en Europeisk Matmarknad med allt möjligt gott och jag hoppas hitta något till helgens surströmmingsdessert. Sen blir det Åhlens för att hämta ut en ny Soda Stream då den gamla slutat fungera. I kväll blir det bubbel!
Nu har jag snart all litteratur och det känns skönt.
Skönt också att inte gå omkring och vara sysslolös ;)
Visste ni att det varje dag under hela året firas flera olika temadagar? I dag firas t.ex. Den helige Mikaels dag, Dövas dag, Kaffets Dag, Internationella hjärtdagen, Äpplets dag, Alla soffpotatisars dag, Internationella sjöfartsdagen och Återvinningens dag. Själv kände jag bara till att det var Äpplets dag och tittade extra mycket mot alla fina, äpplen högt upp i äppelträdet här på gården...
