Leva livet

Vräkigt värre

Så där ja, nu har jag genomfört praktiken i konflikhantering. Kan ju vara intressant i motsats till all teori jag läser.

Övningen bestod i en avhysning under gårdagskvällen och resulterade inte alls i ångest som jag hade trott, utan en rätt behaglig känsla, av att ha handlat rätt.

Fast okej, lite förstärkning krävdes dock och mina tidigare hyresgäster kom undsättandes och gav stöd och lugn.

Hoppas att starten på tiden här hos mig inte blev alltför turbulent för min "nygamla" hyresgäst.

Senare fortsatte jag med kopiering av litteratur och packning och ännu en natt kom jag i säng först vid tretiden. Gissa om jag ska sova skönt i hotellsängen i kväll.

Om två timmar kommer flygtaxin och jag har ännu inte fått någon resfeber. Känner istället endast lugn inför vetskapen att det kommer att fungera här hemma och att jag kommer att få vila ut inför den intensiva hösten. Skönt också att det mesta är ordnat både vad gäller mina nya hyresåtaganden, höstens utbildning och resa och boende i Spanien.

Nu är det dags för en sista cykeltur på ett tag, som i vanlig ordning går till sjukuset.

Bilden visar en del av min uteplats förra sommaren, när jag hade blommor överallt. I år har jag inte ens rensat rabatten och det känns som att jag mentalt redan är i min lilla stuga och att jag inte bryr mig om detta längre.

Ett riktigt rivjärn

En del kvinnor sägs vara riktiga rivjärn och jag har en känsla av att jag har en hel del att lära av dem, så konflikträdd som jag är.
Åren som hyresvärd har visserligen lärt mig en hel del och själv tycker jag allt att jag fått mer skinn på näsan men faktum kvarstår: Jag har otroligt svårt att tackla problem som uppstår med mina inneboende. Mår rent fysiskt illa när det behövs sägas till om något och kan gå omkring och gruva mig i dagar innan jag kommer till skott.
Denna gång handlar det om att en obetald hyra, ett ostädat duschrum, samt försvunna grytor och pannor.
Efter en upptejpad lapp så är grytorna tillbaka, från duschrummet hörs ett intensivt arbete pågå och i morgonbitti återstår att se om hyran blir betald.
Har förberett mig genom att skriva ett dokument om hyresgästers skyldighet och hur en uppsägning går till. Det känns verkligen jättetråkigt men det hjälps inte, hyror måste betalas för att jag ska kunna betala mina räkningar.

Googlade på ordet rivjärn och läste bl.a. att ett rivjärn ska kunna göra jobbet snabbt och lätt utan att knogarna blir sargade...

Ikväll kommer min sista privata hyresgäst, en jättetrevlig tjej som bott här för två år sedan. Lite snopet känns det att jag själv kommer att vara bortrest största delen av månaden men hon får ju iaf lugnt och skönt.
I går började jag äntligen ta itu med saker som legat och väntat en längre tid. Konstigt det där, att man ofta måste känna lite tidsnöd, för att komma till skott.
Kopierade litteratur inför hösten/ vintern och det arbetet kommer att fortsätta idag.
Städade och förberedde de två tomma hyresrummen, tvättade, manglade och skriver listor.
Många listor blir det...

Nu ser det ut som att jag kommer att bo på ett ställe i San Agustin som heter Flamboyan och ligger högt upp på andra sidan motorvägen med utsikt ner mot havet. Det ligger nära Svenska kyrkan, vilket känns bra, eftersom det är där jag gärna tillbringar min fritid. Där träffar man alltid en massa trevliga människor eftersom det är en slags samlingspunkt för många, både tillfälliga turister och de som bor där halvårsvis eller helt och hållet.
Lite dyrare än lägenheten jag tittade på men det huset verkade så mörkt och sunkigt, att jag mådde lite dåligt av att tänka på en vinter där.
Förhoppningsvis kommer några av mina barn, kanske med sina respektive, att hälsa på till vintern. Det skulle verkligen vara jätteroligt, för det är ju dem jag kommer att sakna mest. Hade det inte varit för att de brukar komma upp till Kiruna under julledigheterna, hade jag redan för ett par år sedan bott i Spanien vintertid. Jag avskyr verkligen all svensk julhysteri men Magdalena har lovat att ta med en tomte :)