Aj, aj

Umeå har ju ett fantastiskt fint sommarväder just nu och i går tog jag min första lite längre promenad. Det är ju så kul att se parker som håller på att anläggas, nyplanterade träd och vackra blommor. Alla uteserveringar fyllda med glada människor ger en känsla av att befinna sig utomlands och jag njuter av folklivet. I morse vaknade jag upp med kraftiga smärtor som har hållit i sig men efter ett samtal med en av de opererande kardiologerna vet jag nu att de "bökade" så mycket att detta är vad man kan vänta sig och att det kommer att ta den här sommaren innan allt läkt. Han liknade det vid brännskador på insidan och då är det viktigt att inte "riva upp sårskorporna". Roligt att höra hans glädje när jag kunde berätta att inte ens det minsta flimmer visat sig. Jag är ju själv jätteglad.
Nu ska jag ta en promenad igen men fuskar nog med färdtjänst en bit.

En del av den nya omdiskuterade Broparken. Pris 12 miljoner.

 



11 sådana här träd är planerade utanför Umeå Energi.

 

 Man fylls av energi av att titta på de ljuvliga blommorna.

 

 Maskrosor är ju också fina, så länge de inte växer på den egna gården.

Läst och hört

Såg en rubrik i NSD där det stod att "Svensson fick nytändning av timeout" och blev alldeles förskräckt eftersom jag trodde att det handlade om Alf Svensson... Som tur var handlade det om en roddare; Frida Svensson. För nog måste man få undra hur många av alla de äldre männen på olika poster, vanligtvis politiska, resonerar när de envist hänger sig kvar år efter år, samtidigt som de säger sig önska en föryngring.

 

Min lägenhet må vara hur fin som helst men huset som den ligger i är inte roligt. Hörde att huset kallas "Knarkhuset". Väldigt smutsigt i trapphuset och tvättstugan som jag skrivit om tidigare är värre än någonsin. Nu luktar det riktigt illa och även om tvätten efter en omgång i en av maskinerna. Misstänker att en av grannarna råkat tvätta en fisk i samband med tvätt av fiskekläderna... Golv och övriga ytor är i så dåligt skick att det helt enkelt inte går att rengöra. Vet inte riktigt vart man kan vända sig såna här gånger.

 

Nä nu ska jag sluta gnälla och i stället gå ut i det fina sommarvädret. 26 + nu på eftermiddagen. Gårdagen tillbringade jag inne men som tur är skiner solen in genom källargluggarna, så man njuter av finvädret ändå.

Tålamod

Det tar tid att hämta kraft och kondition och det där med tålamod är kanske inte riktigt min grej. Vill oftast att allt ska ske på en gång eller helst i går. Nu var det ju så att jag var inställd på en lyckad operation och i tankarna redan framme vid inköp av en läcker rosa vespa, eller åtminstone en ny somrig cykelkorg till min gamla Skeppshult. Trots att både läkare och sköterskor förberett mig på att jag skulle vara medtagen och att allt skulle ta sin tid, trodde jag innerst inne att jag var ett undantag.
I nuläget har jag i flera dagar gruvat för att ta mig in i cykelförrådet och märka cykeln... Första juni förs alla omärkta cyklar till polisen. Till veckan får jag kanske en ny rullator, eftersom Carl-Oskar blivit rätt illa medfaren av flygresorna. Cykel- och vespadrömmar får förbli drömmar ett tag till.

 

I går var det ännu en strålande sommardag och jag bjöd mig själv på middag på en grill i närheten. Efteråt när det var dags att bege mig till kyrkan för en Vårkonsert med Umeå Bläckblåsare hade orken tagit slut och taxi blev räddningen. Efter endast tre försök lyckades chauffören hitta kyrkporten ;) De bjöd på både marschmusik och sommarpsalmer. Tyvärr råkade jag radera en klämmig marsch så ni får hålla tillgodo med denna psalm.

 

                                   

 



Farliga grejer

Läste ni detta? Om flygplatsen som fick utrymmas eftersom laptopen och chipspåsen såg ut som en bomb. Då börjar man ju undra om det verkligen är så ovanligt med chips i väskorna att personalen inte känner igen det? Visserligen är chips rena kaloribomben men faran inskränker sig väl bara till den som stoppar i sig dem?

För många år sedan, blev jag plötsligt indragen i ett rum vid säkerhetskontrollen på Umeå flygplats av en person som sa "Jag hoppas verkligen att du handlat på Clas Ohlson, säg att du handlat på Clas Ohlson". Föremålet för deras oro var en kasse från nämnda butik med två förpackningar batterier som enligt personalen såg ut exakt som patronbälten... Då jag inte ser särskilt skum ut antog jag att de var skärrade eftersom terrorattacken mot World Trade Center nyss skett.

 

Nuförtiden ser jag tydligen inte det minsta farlig ut för jag får ta med både vattenflaskor och annat genom säkerhetskontrollerna. Misstänker att det beror på att jag körs i rullstol men tycker nog att det visar på brister i personalens omdöme.

Konsumtionshets

Har ni läst om Crop100? Det är ett projekt som går ut på att vi ska minska röran i livet och väcka tankar om en hållbar konsumtion bl.a. genom att göra oss av med 100 saker under ett år. Mycket tänkvärt och intressant och jag instämmer till fullo med att våra prylar tynger ner oss. Hur många av oss har inte sparat saker som kan vara "bra att ha", eller för att våra barn kanske vill ha dem en dag? Tro mig, det vill de inte. I samband med min flytt gjorde jag mig av med större delen av alla mina ägodelar och det var en befriande känsla. När jag började bo halvårsvis på Gran Canaria upptäckte jag hur lite jag egentligen behövde och det blev extra tydligt eftersom jag resterande tid av året endast hade ett eget rum där det jag behövde rymdes. Vi behöver verkligen bara en bråkdel av allt som vi har men påverkan genom reklam och annat är massiv om att vi blir lyckligare om vi omger oss med "rätt" prylar, bor i ett tjusigt hem och shoppar, shoppar, shoppar. Lite lustigt och rätt motsägelsefullt är det faktum att så många av oss gillar att bo riktigt enkelt under semestern. Hämta vatten i brunn, utedass udda, avskavda möbler mm. Kanske anar vi nånstans att vår hysteriska konsumtion inte är lycka...
Se gärna det här inslaget om en kvinna som gjort totalt köpstopp och sparat 10 000 kr i månaden.

 

För er som undrar så nej, jag är inte emot all konsumtion. Tycker många gånger att det är roligt att köpa något nytt och kan bli frestad av alla fina saker som jag läser om i olika trädgårdsbloggar eller ser i butiker osv men inser att jag inte på något sätt blir nöjdare eller lyckligare av att köpa dem. Det är ju endast en kortvarig tillfredsställelse som shoppingen ger och de som är beroende av att shoppa har djupare problem att ta tag i. Märkligt att vi bor i en del av världen där vi har en sådan god ekonomi att shoppingberoende är vanligt förekommande.

Morsdagspromenad

Det gör inte fullt så ont att andas i dag och det knastrande inandningsljudet upphörde vid lunchtid. Ännu kan jag inte röra mig obehindrat eller ligga på sidan men sömnen är ändå jättebra mot tidigare. Jag njuter och tar ut glädjen över en lyckad operation i förskott. Först efter tre månader kan man säkert veta resultatet men jag kan inte vänta så länge :)
I eftermiddags var det dags för den första promenaden och jag var förväntansfull eftersom vädret var fint och jag såg fram emot en skön stund ute i solen. Efter att ha gått uppför trappstegen var jag inte fullt så kaxig och det var nära att jag vände om när jag upptäckte hur tufft det var att gå utan att kunna djupandas. Hmm, jag som kände mig så pigg och kaxig här hemma.
Kom iaf till gångbron och kunde njuta av vackra vyer och blommande hägg. Så härligt!

 

 

 

Sen kom dottern med pojkvän och  jag blev bjuden på thaimat, fick ljuvliga rosor och hjälp med att få både rullgardin och skåpknoppar på plats. Tack! Ni ger mig guldkanten i tillvaron.



Äntligen över!

Vilken lättnad att operationen är över och att allt gått bra. Det var besvärligt, gjorde rejält ont men kardiologen förklarade att det berodde på att ena lungvenen var så förstorad och att hjärtväggen hade så tjocka muskler. Det där med muskler tar jag som en komplimang :) Hade jag varit gammal eller haft ett otränat hjärta skulle operationen gått mycket snabbare. För säkerhets skull isolerade han även de övriga lungvenerna, vilket betyder att risken för återfall är minimerad. Efteråt reagerar hjärtat pga av att de varit där inne och bråkat, vilket betyder att man får ont och problem med andningen men jag har inte den minsta antydan till flimmer just nu och det är nästan svårt att förstå. En sådan lycka!
Tänk att jag blev skickat just till Södersjukhuset, där de är extremt duktiga på detta och vilken tur att det är nu jag behövde opereras och inte för tjugo år sedan när man inte kunde göra sånt här. Nu ser jag fram emot att bli piggare och piggare och det känns som om jag fått själva livet tillbaka.

Flygvärdinnorna tyckte inte att jag såg fräsch ut, så jag fick denna som resesällskap. (Lite fräckt av dem...)















I morse knarrade det väldigt när jag andades och kardiologen ville träffa mig men efter ett par timmar och ett par liter mindre vätska är det bättre. Vem vet, kanske tar jag mig ut på en liten promenad innan dagen är slut?

Promenad var vad jag och yngste sonen ägnade oss åt, kvällen innan operationen. Hotellet ligger nära Tanto Norras koloniträdgårdar och det är ju alltid kul att se (iaf för mig, sonen verkade inte fullt så hänförd). Härligt att få träffa honom igen, vi sågs senast förra sommaren.

 

 

 Jag vill tacka er som tänkt på mig, hälsat och skickat meddelanden. Plötsligt kände jag mig inte fullt så ensam, utan tvärtom, buren av de goda tankarna.

En stunds stillhet i sjukhuskyrkan på onsdagen.

En ensam resa

Jag älskar att resa och har så gjort så länge jag kan minnas. En del resor gjorde jag tillsammans med barnen, några tillsammans med kavaljerer (och då menar jag inte Carl-Oskar), några med väninnor men oftast har jag rest ensam. Det är något alldeles speciellt med det, mer äventyr, fler nya bekantskaper men också den viktiga tiden i sitt eget sällskap. Tid att bara vara, reflektera, tänka, skriva. Att lära känna sig själv på riktigt, långt ifrån min hemmiljö, de vänner och den omgivning som vet vem jag är. Alla borde få göra några ensamresor, upptäcka hur skönt det är.

 Bosnien

 

 Kroatien

Nu skulle man kunna säga att jag gör en annan sorts ensamresa. De senaste åren har hjärtproblemen eskalerat och sedan ett år tillbaka köar jag till en lungvensablation. Utanpå kan man inte se att jag är sjuk. Möjligen att jag går med en rullator och stannar rätt ofta. Eftersom jag vistas i Spanien långa tider är jag ofta solbränd. Av födsel och ohejdad vana är jag dessutom glad och har lätt till skratt. Detta gör att de flesta uppfattar mig som väldigt frisk och har svårt att förstå vad som är problemet och endast de allra närmaste vet vad det handlar om, varför jag behöver sova så mycket och inte kan göra något fysiskt längre.
Ibland läser jag på ett forum om andra med samma problematik och även om många inte blir lika handikappade, utan kan både arbeta och träna, är det skönt att få kontakt med andra. Likaså att prata med personalen på Södersjukhuset där de bara arbetar med sånt här.

Jag har blivit många erfarenheter rikare, erfarenheter som jag naturligtvis inte vill vara utan, även om jag helst skulle velat vara frisk. Kanske blir jag friskare snart. Kanske kommer jag att glömma hur det känns just nu. Kanske är den här ensamresan snart över. I morgonbitti åker jag, på torsdag är det dags och om ett par månader kommer jag att veta resultatet.  
Jag har en låång lista med saker som jag längtar efter att göra...

Utanför mitt fönster...

Fortfarande varmt och soligt och inne i min lägenhet doftar det av nyklippt gräs. Onekligen skönt att slippa sköta sådant själv. Vicevärden tittade in till mig efteråt och plötsligt hade jag fått ett nytt duschhandtag och det kärva låset till ytterdörren var fixat. Tror jag gillar hyresgästlivet, trots en närmast osannolikt grisig tvättstuga och mina "husdjur".

Lustig känsla att man får fri sikt när gräset är klippt.

Det är ju rätt fint med gräs i måttliga mängder.

 

Gårdagen innehöll en tur ut till min kolonistuga och en träff med mannen vars företag ska få ordning på min gård. Jag ger dem fria händer, de har ju lång erfarenhet av sånt arbete. Huvudsaken att det blir så lättskött att jag klarar av det själv. Roligt att komma dit och höra fågelsången och se lite blomster.

 

 Påskliljorna lyste välkomnande

 

Snart blommar äppelträdet

Vinbärsbusken överlevde vintern

Rabarber

Efteråt ett träningspass i provhytt och en träff med goda väninnan på stan.

 

Mjukglass på torget, det är sommar!

 

Som om det inte räckte med roligheter, så blev jag bjuden på grillmiddag hos dottern med pojkvän. Vilken lyx att få sitta ner och njuta av god mat och trevligt sällskap i deras fina hem. En present fick jag också. Blir man så här bortskämd när man blivit tillräckligt gammal?



 

Precis i min smak

 

Kulturnatta

I går var det årets Kulturnatta här i Umeå och det var kul att vara på plats. Förr om åren har jag längtat till att vara här, bo i stugan och cykla in till olika evenemang. Nu blev det ju inte riktigt så, jag kan inte vara i stugan utan bor inne i stan, kan inte vara med på så mycket, eller ens ta mig ut alla dagar men om man är i det läget, så är det perfekt att bo här. Det finns mycket att roa sig med, mycket att se, bara genom att vistas inne i centrum. Vädret var strålande och jag hade turen att få lyssna till Umeå Spelmanslag. Denna låt heter "Klinikchefens klagan" och är skriven av en neurolog på Kalix sjukhus.

 

Umeås Blåbandsungdom fanns på plats och i deras bar kunde man köpa alkoholfria drinkar och smaka på god socker/alkoholfri cider Moukipic Rosé.

De ville gärna vara med på bild tillsammans med min drink "Almedalen".

 

Hört i veckan:

Mannen på Folkets Hus som sa till sin bekant: "Jag skulle mycket hellre drabbas av hjärtsjukdom och ligga inne på sjukhuset, än att vara på arbetet". Jag passerade just då och nej, jag kunde inte vara tyst...

Affärsbiträdet som hjälpt mig att prova kläder: "Nu får du gå hem och sätta dig vid dukat bord och bli bjuden på ett glas vin, det har du förtjänat". Eh...Jaså?

 





Och så blev det sommar...

I går var sommaren plötsligt här och jag var inte riktigt beredd. När man bor i en källare har man inte alltid koll på vädret, så jag åkte iväg med rejäla kläder och överraskades  av värmen. Såna överraskningar har jag inget emot.

Skönsång under fikapausen  



Eftermiddagen ägnades åt föreläsningar av tre personer med egen erfarenhet av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och psykiska sjukdomar. Mycket intressant och deras berättelser berörde mig djupt. Köpte Marcus Sandborgs bok om sitt missbruk och schizofreni, en bok med ett lyckligt slut. Om ni får möjlighet att lyssna på dessa personer råder jag er att göra det.

 

 

Efteråt var det dags för middag och därefter en show.

"Vilken jävla typ" hade högt underhållningsvärde och lockade till många igenkännande skratt.

Jag brukar ju längta efter att kunna dansa igen men efter att ha sett deras gestaltning av en danskväll vet jag inte om det lockar lika mycket längre.