Snökaos- djupa drivor och djup tacksamhet

Ute yr snön, vinden viner och drivorna ligger höga. Det känns skönt att vara inomhus, tända några ljus och njuta av en varm lägenhet. Läser i VK om snökaos, gruvar lite för framkomligheten den kommande veckan men mest känner jag tacksamhet över att inte längre behöva ha ansvar för någon snöskottning. Inser att jag på något sätt måste få undan snön från balkongen men det får ordnas med en sopborste eftersom jag inte längre äger en spade. Tänk att livet blivit så här enkelt, i alla fall vad gäller snön.
Ljuslyktan här till vänster tillverkade jag vid dagens 50-årsjubileum för Tegskyrkan. Det är kul att pyssla men jag hade väl aldrig trott att något pysselalster skulle komma innanför min dörr mer. Jag inte bara pysslade och åt tårta utan jag fiskade också i fiskdamm!
Det är inte klokt vad mycket man får för kyrkoskatten ;)

Uppskattar närheten till kyrkan då många konserter hålls där men själv sjunger jag i en kör som huserar i en kyrka två kilometer härifrån. En inte fullt så "högkyrklig" kör, vilket passar mig bättre. Bilden tagen tidigare under veckan, en av alla de vackra vinterdagar vi haft.

Tiden har i vanlig ordning rusat fram och både jul och nyår var över innan jag hunnit blinka. Lite väl mycket jobb hade gjort mig så slut att större delen av ledigheten sovs bort. Den här vintern har varit snörik och de soliga dagarna har påmint om Kirunas vackra vintrar. Rena ljusterapin med solen och all vit snö.

Har hunnit premiäråka podtaxi vid frakt av en fåtölj.

På Förintelsens minnesdag besökte jag Västerbottens Museum och såg filmen om Elka, 

en överlevare som bott här i Umeå och vars dotterson gjort filmen tillsammans med sin mor.

De kommande veckorna blir intensiva både vad gäller arbete och fritid. Nästa helg tillbringas  på annan ort och ägnas åt missbruksfrågor. Påföljande måndag en föreläsning i Luleå med Cristina Stielli som jag vunnit två biljetter till. Det känns lite motigt med både resor och övernattning eftersom jag har svårt att gå men alternativet, att stanna hemma, vill jag helst slippa. Den dagen kommer tids nog. Nu har jag stor hjälp av den fysioterapeut som tidigare fanns ett par mil härifrån men som nu öppnat eget i stan och därför kan få hjälp av betydligt oftare samt en jätteduktig massör som gett sig sjutton på att få fason på mitt lymfsystem. 

Lite kultur hinns alltid med och klippet är från en lunchföreställning med Solja Krapu och Malin Mullin Band. Underbart att lyssna till vardagspoesin när Solja själv läser.      

Naturligtvis köpte jag en bok av henne och den ser jag fram emot att läsa... 

när årsredovisningar och deklarationer är klara .... Till dess ska jag lyssna på en ljudbok av henne.