Kommentarer

Ibland kan man få märkliga kommentarer och de senaste åren har jag kunnat urskilja en speciell typ av kommentarer när människor fått reda på att jag läser psykologi. Det förvånar mig att okunskapen om vad detta ämne innebär är så stor liksom vissa av kommentarerna förvånar mig storligen. Somliga av dem roar.

Något mycket vanligt är att tystnaden breder ut sig när jag svarat och att personen som frågat levererar följdfrågan: Sitter du och analyserar oss nu? Svar: Nej, jag försöker verkligen att låta bli. Även jag vill roa mig på fester.

En kvinna i skönhetsbranchen frågade: Blir inte de flesta som läser psykologi lite konstiga? Svar: Det vet jag egentligen inte men kan inte tänka mig att så är fallet.

En hårfrisörska konstaterade: Jag är emot psykologi. Jag tror inte på psykologi. Då blir man ju rätt förvånad. Jag menar, tänk om någon skulle säga att hon var emot anatomi, eller kemi...

En annan frisör sa bestämt: Psykologi ska man akta sig för.

Det verkar faktiskt vara en ganska allmänt utbredd uppfattning, att man inte ska "rota" i vårt inre och själv tycker jag att vi människor borde rota lite mer. Fråga oss varför vi själva eller vår omgivning reagerar på ett visst sätt. Min absoluta överygelse är att vi mår bra av att ta upp problemet till ytan, ungefär som man brukar säga att trollen spricker av solsken, så brukar många bekymmer försvinna av att vi tar itu med dem, dryftar dem med någon.

En kvinna sa när hon hörde att nuvarande delkurs var kognitiv psykologi: Förut var jag skeptisk men sen jag träffat en som förde sina händer utanför mig och liksom "drog bort" det sjuka, så tror jag på det.

På en fest nyligen, sa en kvinna angående en tredje person som tydligen mådde dåligt: Henne borde du sätta dig med en timme, för hon har riktigt stora problem. Jaha, varför i hela friden tror de att jag som inte känner människan, skulle ha lust eller intresse till att under en fest djupdyka i någons problem?

Den absolut häftigaste kommentaren i vinter kom från en äldre dam i min kör. Hon sa: Kan du liksom se in i våra hjärnor, se vad vi tänker? Jag hade en sådan enorm lust att svara JAAA men lyckades kväva skrattet och sa något neutralt om att jag är glad om jag förstår mig själv.

Några av våra lärare har förberett oss på just detta kommenterande men det upphör inte att förvåna mig.
Liksom en annan typ av kommentarer tröttar ut mig lite. Det är när medelålders kvinnor blir så ivriga och säger att de minsann också läst en hel del psykologi/ är intresserade av ämnet, att det är sååå intressant. Då har jag ibland lust att dänga alla mina böcker i bordet framför dem och uppmana dem att läsa då, om det nu är så intressant. De har förmodligen kommit så långt i sina studier som till veckotidningarnas frågespalter, för de kan aldrig konkretisera vad de menar.

                                                        

Lycka

Vad är egentligen lycka? Någon sa att lyckan finns inom var och en, det gäller bara att lära sig att hitta den och det tror jag stämmer. Många människor tycker att lycka är synonymt med hälsa men det tror jag absolut inte stämmer. Det måste vara friska människor som tror det. De sjuka är jag helt övertygade om har en annan uppfattning. Naturligtvis vill ingen vara sjuk men erfarenheten av att råka ut för svårigheter, t.ex. sjukdom, vill ingen vara utan. Själv tror jag att förutsättningen för att känna lycka är att också känt djup olycka, liksom att ha känt sorg för att uppleva glädje.
De senaste dagarna har jag funderat mycket på just detta och kommit fram till att just nu upplever jag förmodligen den lyckligaste tiden i mitt liv någonsin. Jag är så tacksam och förundrad över denna insikt. Visst var jag lycklig över barnen när jag fick dem och över att fått ha dem hos mig under alla år men parallellt med detta var jag också djupt olycklig över min livssituation.
Nu behöver jag inte längre känna ständig rädsla, utan är trygg och alla fina minnen från barnens uppväxtår finns inom mig och jag kan plocka fram dem närhelst jag vill. När som helst kan jag minnas var och en av dem, hur just det barnet kändes att hålla i, nosa på, smeka. Vart och ett så unikt och efterlängtat. Det är lycka! Många minnen kommer att förblekna innan mitt liv är slut men aldrig någonsin dessa.

De här orden är fina och sanna....

Kloka ord ♥


Det är omöjligt, sa tvivlet.......

Det är farligt, sa rädslan......

Det är onödigt, sa förnuftet......

......Prova ändå.....viskade hjärtat.......♥

Förlängd vistelse

Nu är hemresan ombokad till den 6:e april och det känns bra. Däremot har jag inte hittat något boende för de sista tre veckorna men det ska väl ordna sig på något sätt.

Egentligen hade jag velat stanna ytterligare någon månad för att slippa se snö ö.h.t. men jag måste närvara på några möten. Får väl vara nöjd med fem månader denna gång och hoppas på en längre vistelse en annan vinter. Det börjar också vara dags att på allvar ta itu med stugan. Betydligt lättare om man befinner sig i Sverige och kan ringa om saker och ting. Det blir en spännande sommar och jag hoppas att jag klarar av allt arbete som väntar.

Funderar på att sälja huset i Kiruna men får jag hyresgäster behåller jag det ett tag till. Nu börjar jag känna att det snart är dags att kapa banden till både huset och Kiruna. Det känns bra, inte ens speciellt vemodigt, som jag trott innan. Tvärtom känner jag att det är bråttom, att jag tillbringat så många år där och att det är hög tid att hinna se något annat. Ju mer jag reser och ser av andra ställen i världen, desto mer instängt känns Kiruna. Instängt och kallt. Dessutom känns det inte som att jag har något val, när det skärs ner alltmer på sjukvården. Jag vill inte riskera att inte få vård i tid om det händer något och jag är verkligen orolig för att mina barn skaffar familj där. Det känns som ett högriskprojekt med tanke på avsaknaden av akutkirurgi och de långa avstånden till proffesionell vård. Överlevde en gång tack vare att jag befann mig i Umeå och inte i Kiruna. Sån tur har man nog bara en gång.

Det här klippet är underbart och jag instämmer till fullo. Glöm inte att ha på ljudet.

Jakten på solen

Här i San Agustin och i Playa del Inglés blåser det ofta och mycket, något som då gör det mer eller mindre omöjligt att vistas på stranden, iaf annat än gående.I dag fick jag nog av att frysa här och tog bussen till Arguineguin, på sydkusten. Det kändes som att kliva ut i ett annat land, så varmt, soligt och vindstilla.
Tillbringade ett par timmar på en strandrestaurang. Åt, pluggade, drack kaffe och njöt.
Därefter promenerade jag längs en vacker strandpromenad till Anfi, som är en strand gjord av importerad sand från Västindien. Det är väldigt vackert, även om allt är anlagt. Massor av vackra blommor, buskar, välskötta gräsmattor och jag fick till min stora förtjusning se en kolibri. Massor av krabbor fanns också på klipporna. En skön dag m.a.o. och jag tror jag packar ryggsäcken och ger mig iväg även i morgon.

Buenas Noches!

Var bara tvungen att lägga upp det här klippet med Mark. Kom ihåg att jag vet precis hur mysig han är att krama ;)