Pyspunka

Efter läkarbesöket i förrgår känner jag mig som den där dockan i tomteverkastaden, som får en ok-stämpel i baken. Ultraljudet visade att hjärtat inte blivit förstorat och att aortan var fin och jag tog åt mig och kände mig riktigt smickrad. Man såg också några små läckage men med betoning på små, så känner jag mig väldigt nöjd och glad.

Översatt till cykelspråk kanske jag har fått lite pyspunka.

Doktorn sa också att jag måste lära mig att bromsa lite, också det ett begrepp som jag som cyklist känner till, även om jag inte praktiserar det speciellt ofta.

Läste nyss i Aftonbladet att amerikanska forskare kommit fram till att människor som aldrig gifter sig löper större risk att dö unga än de som gifter sig och sedan skiljer sig.

Förra året kom forskning som visar att kvinnor lider mer av ett dåligt äktenskap än deras män.

Det ökar kvinnornas risk för att drabbas av hjärtsjukdomar.

Alltså, vet jag varför jag blev sjuk men också att jag förmodligen inte dör i första taget :)

Efter att otaliga gånger ha försökt maila till mannen som äger hyresfastigheten där jag sökt boende, ringde jag till slut idag och han skickade sin mailadress. Få se vad han svarar på alla mina frågor. Jag har även sökt lägenhet i ett lite trevligare område men där var hyran högre och i går läste jag på nätet att många tydligen upplevt alla katter i området som besvärande. Det i kombination med att de enda lediga lägenheterna låg på markplan gjorde att mitt intresse svalnade snabbt.

Vem vet, kanske är flygbiljetterna bokade innan dagen är slut?

Ensam hemma!!

Sedan några dagar tillbaka är jag ensam i huset och känner hur lugnet sprids inombords. Det är underbart.

Två av hyresgästerna kommer tillbaka vilken dag som helst men mitt sovrum kommer att vara tomt ytterligare en vecka och jag passar på att sova i den sköna sängen.

Den senaste tiden har Kiruna visat sig från sin allra sämsta sida med regn, åska, storm och kyla. Jag som för en tid sedan hyste vissa tvivel angående mitt kommande stugliv, känner nu inte den minsta tvekan. På sommaren vill jag att det skall råda sommarväder med sol och värme och för mig är det viktigare än mycket annat.

Drömmer, fantiserar och längtar efter nästa sommar. Läser i tidningar om torp och stuginredning och försöker att inte köpa på mig alltför mycket redan nu. Det finns säkert ännu mer begagnade möbler och prylar i Umeå-trakten.

Få se hur resan i Kroatien avlöper eftersom jag inte alls är frisk den här sommaren. Läkarbesöken avlöser varann och jag är så trött. Rent teoretiskt har jag vetat att det så småningom skulle bli så här men var ändå inte förberedd. Redan? Känner hur rädslan tar tag i mig och tankar om framtiden dyker upp. Kommer jag att kunna resa på samma sätt som förut? Orkar jag cykla på alla de fina cykelvägarna i Västerbotten, som jag längtat så mycket efter?

Tanken på en el-cykel ger mig hopp.

Måtte jag känna tacksamhet över livet även i fortsättningen. Kommer livslusten och glädjen att finnas kvar livet ut?

Jag som hade tänkt välja att studera på heltid kanske måste nöja mig med halvtid, även om jag befinner mig i det bästa tänkbara klimatet, utan något annat som tar energi.

Samtidigt skäms jag över att känna besvikelse, när jag tänker på alla dem som har mycket värre sjukdomar, som gör att de alls inte kan göra något av allt som jag ändå klarar av.

Jag följer en ALS-sjuk kvinnas blogg: http://harpasione.blogg.se/

En annan blogg är: http://annasanatomi.blogspot.com/2010/02/basta-brorsorna.html

Den skrivs av en Umeåkvinna vars son dog i leukemi i vintras. Det måste vara den allra tyngsta sorgen man kan råka ut för.

Vuxenleksaker

Skrev i min statusuppdatering på fb att det var kul med vuxenleksaker. Då menade jag i detta fallet alla roliga appar till Iphonen, som tex cyclemetern som visar hur långt, snabbt samt var jag cyklat. Jättekul! Fast inte fullt så kul när yngste sonen påpekade att vuxenleksaker ofta betyder nåt helt annat...
Kyliga vindar och åtta plusgrader med lite regnstänk, kräver lite roligheter.

För ett tag sedan tyckte jag att det var för varmt och för mycket mygg för att ta itu med trädgården. Nu har det varit för regnigt och kallt. Sanningen är nog att jag egentligen inte är så förtjust i dessa sysslor.

Denna sommar känns mest som en transportsträcka till hösten och vintern. Först naturligtvis augusti månads ö-luff men sedan höstens val och arbetet med det. Har också kommit in på mitt förstahandsval, psykologi 30 poäng mot Kalmar. Det är många hundra sökande och jag är så glad över att ha blivit antagen.
Efter en tripp till Toscana är det dags att bege sig till Spanien, där jag tänkt stanna 4-5 månader. Tänk så skönt att slippa kylan och snön och komma hem när vårsolen börjat lysa.

I går skrev jag kontrakt med PEAB och det närmaste året ska mina tre rum hyras ut till deras anställda. Skönt. Då slipper jag hålla på att söka hyresgäster och städa ur rummen. Deras ansvariga här i Kiruna ska titta till dem och hålla lite koll på huset. Jag kan knappast få det bättre.

Lyssna gärna på inslaget i Västerbottensradion, där det berättas om"mitt" kolonistugeområde.

http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=65&date=2010-07-14

Vånda och tvivel

I går blev det då klart, avtalet med ett större företag om rumsuthyrning det närmaste året. Som jag har längtat efter det, efter en viss stabilitet och trygghet, om än bara för ett år. Nu är jag där och känner istället en lätt ångest inför att behöva skicka ut mina nuvarande hyresgäster.

Visserligen bor de kvar kontraktstiden ut men de hade så gärna velat stanna kvar ytterligare en tid, eftersom de ännu inte lyckats hitta lägenheter. Desutom är de verkligen helt underbara båda två. Artiga, trevliga, snälla och hjälpsamma. Tyvärr så hjälps det inte, hur trevligt vi än har så betalar det inga räkningar och nu måste jag se till mitt eget i första hand.

De har iaf beslutat att söka en gemensam lägenhet, eftersom de blivit så goda vänner under tiden de bott här och det känns ju roligt.

Snart är det dags att packa väskan igen, för om 23 dagar startar årets ö-luff. Mest längtar jag efter att få sova ostört. Jag är så trött just nu, eftersom det är ett ständigt spring i huset. En hyresgäst arbetar nattskift, en börjar väldigt tidigt och en är uppe många gånger varje natt och röker. Då jag sover alldles nära ytterdörren och de alltid låser den och rycker för att kolla om den verkligen är låst, sover jag inte speciellt bra. Oavsett var jag hamnar utomlands så brukar det alltid vara betydligt lugnare än här hemma.

Det blåser ute i kväll och kanske borde jag börja rensa lite i rabatten, när det inte är så mycket mygg i farten... eller skrapa gammal färg från staketen... eller skura och olja in uteplatserna...

Nu är det sommar nu är det sol....

Äntligen har sommaren kommit för att stanna i Kiruna. Det var på tiden och jag kämpade verkligen emot längtan att åka iväg på en sistaminutenresa. Nu är det bara 28 dagar kvar innan nästa resa och det ska jag väl klara. Det finns en hel del utesysslor att ta hand om men jag känner ingen större entusiasm, utan är i tankarna mest i Umeå och den blivande stugan där.

Magdalena och jag har varit i Haparanda och shoppat på IKEA, samt övernattat (gratis) i en lyxig svit på Cape East. Sovrum, vardagsrum och två badrum. Inte illa för en som vanligtvis sover i bäddfåtölj i ett arbetsrum/förråd.

Dottern visade sig vara ett riktigt shoppingproffs, som målmedvetet jobbade sig igenom avdelningarna på varuhuset i två dagar. Själv behövde jag inte något speciellt och hade gärna tillbringat några timmar strosande på stan. Köpte iaf några små saker till min lilla stugas kök. En liten röd vispskål, en röd slickepott, en röd måttsats, röda kuddöverdrag och en röd liten lampa. Jättelöjligt, jag vet, men ack så roligt. Det känns lite verkligare detta med stugan om jag har några prylar och det jag vet är att stugan ska ha vita väggar inomhus och inredningsdetaljer i rött. Längtar!!

Denna vecka hoppas jag kunna ta beslut om vem eller vilka som ska bo här till hösten. Ytterligare ett företag har anmält sitt intresse och det lutar nog åt att jag väljer ett företag. Det känns enklare inför framtiden då jag inte kommer att tillbringa så mycket tid här.

Allra enklast vore det ju att sälja huset men i dagsläget ger det inkomster och fokus får i stället vara på att få det andra huset sålt. Jag har ett hus för mycket skulle man kunna säga...

Simon och Magdalena med respektive har varit här under festivaldagarna men Tony har åkt tillbaka till Umeå och på torsdag är det Magdalenas tur att åka iväg. Tråkigt för mig men roligt för henne. Precis som det ska vara med andra ord.

Bildbevis på att man kan spara in taxipengar...iaf om man har en stark dotter med sig :)