Det hänger på håret

Gårdagens frissabesök gav ett lyft, inte bara för håret. "Min" frissa är så bra, både duktig och trevlig, en riktig klippare :) Bad henne göra nå´t tufft och vips fick jag en tuff frisyr och hon sa att mitt hår verkar ha svarat på hårkuren, vilket även jag tyckt.

Blötsnö på diagonalen i går

I dag sken solen från en klarblå himmel och marken och träden hade ett vackert vitt täcke.
Morgontimmarna gick åt till att kommunicera med vården men sedan hade jag glädjen att få luncha i trevligt sällskap på ett mysigt och för mig nytt ställe. Kände hur livsandarna började vakna till liv. Riktigt klarvakna blev de när jag efteråt tillsammans med min kära "kulturtankollega" löste ut en knippa biljetter för vårens föreställningar. På väg ut upptäckte vi affischen med Arja Saijonmaa och då högg vi till även på den. Vi såg också en affisch med Claes Malmberg men måste fundera på om han är värd sina slantar. Kanske borde vi fundera på hur djupt fast vi är i kulturträsket? Jag bad iaf den hjälpsamma tjejen i kassan att den närmaste tiden säga att allt är slutsålt om jag dyker upp där...

 

Gårdagens överraskning ledde till mer tårar men denna gång glädjetårar.

Vem är du, vem är jag?

Läste att det varit en stökig lördagsnatt här i stan med ovanligt många placeringar i fyllecell. Orsaken till allt stök sades bero på att det var löningshelg, så då får jag väl vara glad över att inte ha nån löning, för vem vet hur det då skulle sluta? En man omhändertogs eftersom han inte visste vem han var, var han var eller vart han skulle. Det fick mig osökt att tänka på Arja Saijonmaa och "Vem är du, vem är jag?"

Tycker ni om hennes sånger? Jag gillar dem och hennes sätt att framföra dem på. Här är några av mina favoriter att klicka på: Arja 

Här i källaren var det lugnt och inte det minsta stökigt.

Jag som trott att jag tacklar de flesta bekymmer rätt bra och upplever mig som en glad och positiv person, överrumplas nu av tårar titt som tätt och kämpar med att hålla dem borta när jag vistas bland andra. Försöker intala mig att jag snart hittar tillbaka till mitt vanliga jag med mitt vanliga positiva tänk. För det är nog så att oavsett hur bra copingstrategier man brukar använda sig av och hur positivt man brukar tänka så måste man tillåta alla känslor när något händer.

Hälsopiller i massor

I går kväll tog jag mig an Rajden och bokade in ett antal teaterföreställningar och konserter för våren. Det känns bra att få se fram emot sådant. Vi har verkligen ett enormt bra utbud här i stan och en stor del av utbudet är dessutom gratis.

Fredagsrysare

Examinationsuppgiften skulle in senast 23.59 och universitetet hade inloggningsproblem under dagen så jag kom inte åt mina dokument. När det väl lyckades blev det hektiskt och aldrig någonsin har jag haft så högt tempo vid tangent-bordet. Nu ska jag hämta andan, ta itu med sådant som inte hunnits med och inte minst hinna komma ut och röra på mig. I lördags skämde jag bort mig med ett Iksu spa-besök :)

 



Bordet den senaste tiden.

 

Nej, det är varken svett eller tårar utan ett stort glas te. Hann iaf rädda böckerna.





Halkan fortsätter att ställa till det och jag kämpar rätt mycket med att ta mig fram, så flimret tar nya tag. Sjukhusbesök, tuffa besked, vårdkontakter, krånglande läkemedelslicenser, tomma lager hos fabrikanterna och därmed besök på olika apotek runt om i stan påverkar orken. Varje morgon bestämmer jag mig för att inte ge upp. Vissa dagar fattar jag beslutet flera gånger...

 

 Lite "tröstfika" på anrika NK.

 



Rent mjöl i påsen

Tjugondag Knut, en dag som inte alls ägnas stor uppmärksamhet nuförtiden. I dag ska alltså enligt traditionen granen slängas ut (om vi nu inte har en plastgran förstås). Förr var julgransplundringar vanligt och efter att ha dansat runt granen och kanske ätit upp pepparkakshuset så brukade barnen få godispåsar. På den tiden var det inte vanligt med samma godismängder som nu och när vi handlade smågodis fanns det bara små, platta påsar. Minns därför plundringarnas påsar där det fanns plats för lite mer och alltid en clementin.
Många "tar bort julen" redan innan nyår nuförtiden och kanske har det att göra med den allt tidigare julskyltningen i butikerna. Vi kanske helt enkelt tröttnar. För min del gick det snabbt att städa undan julen, ja städa är väl en överdrift men att plocka bort den lilla tomten och den lilla adventsstjärnan var ju snabbt gjort.

Endera dagen ska jag köpa mig lite vårkänslor.

 

Även här, i min lugna del av Umeå, händer det lite saker ibland. Ja, förutom i mitt hus där det händer lite för mycket...
I går hittades ett vitt pulver på vår postterminal, något som senare visade sig var mjöl,  vilket deras chef kände sig övertygad om från första stund. Lite fundersam blir man ju över vem som sitter och fyller vetemjöl i brev... Barnsligt enligt mig och väldigt kostsamt för oss alla.

Hudton "Fonus"

Det är rejält kallt här i Umeå och det är flera dagar sedan jag varit utomhus, om man nu inte räknar besök till soptunnan förstås.

Känner fortfarande mest en längtan efter att gå i ide och vakna upp framåt vårkanten men får väl skärpa till mig eftersom resan till varmare breddgrader närmar sig och det nu endast är 19 dagar kvar. Innan dess är det en hel del som måste hinnas med så då går det inte att ligga kvar i idet. Examensarbetet ska bli klart, frissabesök, läkarbesök, licensansökan, kontakt med diverse mottagningar, konsert och den sista kvällen- en teaterföreställning :)

Mitt "ide"

 

Jag är blekare än någonsin och funderar på att ta mig till något solarium, åtminstone en gång innan resan så jag inte bländar folk i närheten. Kanske går det för mig som för Mark?

 

Mark Levengood:

Efter en dag i Kapstaden har min hudton skiftat till nyansen "Griseknoen"

Mycket mer klädsam än min förra, "Fonus".

 

Apropå Mark, har ni lyssnat på detta? Om inte- gör det och få ett gott skratt.





Ibland är fb en tidstjuv, ibland en kontakt med vänner och ibland en inspirationskälla, som under helgen när en av mina vänner skrev om dadelbollar och jag gjorde en sats.

Inspiration eller frestelse?

 

 

[scho/joh]

Ni som är Västerbottningar känner säkert till vårt sätt att instämma på- ett läte som vi frambringar under inandning. Själv avslutar jag det med ett p när jag vill markera att jag verkligen tycker så.
Dottern, umeåbo sedan rätt många år, använder sig inte av detta ljud men så har hon ju rötterna i Kiruna där det talas mer sk rikssvenska.

 

I dag hämtade jag sill från Brobergs här intill och på dagens meny har det stått sill, sill, lite bröd, sill.
Jag har aldrig tidigare ätit en godare sill än deras och då ska ni veta att jag är uppvuxen med sill, gjort åtskilliga inläggningar i mina dar och köpt alla möjliga sorter.

 

Sillen sköljdes ner med lite kaffe.

En skön, solig dag men fortfarande lika isigt överallt. Icebug på fötterna, ståldubbad cykel att hålla i mig i och pyttesmå, hasande steg. Någon skrev på en lokal tips-sida att man ska försöka gå som en pingvin för att inte halka(!) men där någonstans går en gräns...

Genvägen till fiskhandlaren.

Men det hade kunnat vara värre...

Övertäckt is och förtäckta hot

Ännu en dag när jag inte gått längre än till soptunnan. Det är så halt och utan cykel tar jag mig inte långt. Trettondagens promenad kändes livsfarlig eftersom ett snölager täckte isen och gör det ännu svårare att ta sig fram. Somliga påstår att de gillar årstidsväxlingarna och tror att de annars inte skulle uppskatta sommaren. Jag och andra som under längre tider helt sluppit vintern kan intyga att vi uppskattade frånvaron av vintern och njöt av sol och värme heeela tiden.

 

Vet inte hur många av er som är med på facebook. Jag är det eftersom det är ett suveränt sätt att hålla kontakten med sina vänner och bekanta samt diverse olika forum. Däremot kan det många gånger vara en tidstjuv och tråkigt nog en energitjuv. Det är speciellt en typ av inlägg som berör mig illa. De kan handla om fysisk eller psykisk ohälsa och slutar ofta med en uppmaning om att dela, alltså lägga upp det på sin sida. Här är några rader från ett exempel: Till alla mina vänner som går igenom vissa problem just nu - låt oss börja dela detta lavinartat. Vi behöver alla positiva avsikter just nu. Om jag inte ser ditt namn kommer jag att förstå. Alltså med ett förtäckt hot(!) på slutet. Vad är det personen kommer att förstå? Att de av personens vänner som struntar i att kopiera detta inte bryr sig? Eller har onda avsikter? Hur många törs då göra något annat? Dessutom, tror de verkligen att diverse sjukdomstillstånd mm går över eller minskar för att folk kopierar inlägg på fb??? För länge sedan, när jag var barn och ung, förekom mer eller mindre seriösa kedjebrev. Ibland skrev tidningarna om det och varnade för dem. Nu matas vi med en närmast osannolik mängd "kedjebrev" dock i en annan form och det är upp till oss alla att genomskåda dem och sluta sprida skräpet vidare.

 

Har ni läst om det norska fusket där en backhoppare har för långa ärmar på dräkten, något som anses öka farten? Kanske struntar jag i att korta av ärmarna på min anorak?



 

Sexhundrafyrtiotvå timmar kvar....

Om tjugosju dagar den här tiden på dygnet har jag kommit fram till Gran Canaria och gjort mig lite hemmastadd. Tänk att det hunnit gå två år sedan jag åkte ner dit, den gången med rullator och stora bekymmer med hjärtat. Det känns fantastiskt roligt att komma tillbaka och vara så mycket friskare.
Såg ett filmklipp från en landning på öns flygplats och det kittlar i magen av förväntan. När jag tillbringade vintrarna där tyckte jag att de sista två veckorna gick blixtsnabbt och att allt under en månad var kort tid. Nu känner jag mig lycklig för att få stanna i två hela veckor och det är plötsligt en rätt lång tid. Har tänkt vara ledig från pluggandet och hinna vara ute så mycket som möjligt.

Längtar efter att lukta på blommorna...

och bada i havet (nåja, doppa tårna iaf).

Extra mycket längtar jag nu när de isiga vägbanorna gör det svårt att ta sig fram och de isande vindarna letar sig in i kläderna oavsett hur väl man försöker klä sig. Gårdagens cykeltur till Iksu bjöd dessutom på en tandblästring eftersom sanden blåste omkring i luften i stället för att ligga på gatorna.

Inte helt lätt att veta vad som är cykelbana och inte.

Nyårsdagen 2015

Ett nytt år ligger framför oss likt ett oskrivet blad och jag gläds vid tanken på allt spännande och roligt som det nya året kommer att bjuda på. Inte ens den stökiga kokvrån med all disk känns jobbig en sån här dag. Övervägde under ett ögonblick att fota den men avstod för allas trevnad.
Vattnet var avstängt tidigare i dag och när det väl återkom prioriterade jag en dusch och biobesök framför köksröj. Vi såg Micke och Veronica och den var jättebra. Gissa vad jag hittade i handväskan när jag skulle köpa biljetten?

Gårdagens champagneglas!

 

Tur att de inte gått sönder. Vi tog med en flaska och ett par glas när vi begav oss ut för att titta på fyrverkerierna. Hörde att Umeås nyårsfyrverkerier hamnade på landets femteplats i storleksordning i år. Det känns helt okej med tanke på att det var privat företagssponsring och inte våra skattepengar som gick upp i rök.

 

Nyårsaftonen gick i raketfart(!) men så är det väl i trevligt sällskap. Maten var god om jag får säga det själv och jag lyckades öppna champagneflaskorna även om en kork ännu inte återfunnits.

 

 

Jag önskar er alla en riktigt GOD FORTSÄTTNING PÅ DET NYA ÅRET! Låt oss glädjas åt allt som går väl och ta oss an motgångarna med tillförsikt. Ibland lyckas vi, ibland går det mindre bra, precis som i filmklippet från igår.