Tummen upp

Vintern rasat ut...Ja har den verkligen det? Det kunde man undra här i Umeå i dag. Luften har varit fylld med stora virvlande snöflingor och några mil härifrån blev det vitt på marken. Visst, jag har verkligen önskat lite svalare luft, lite mindre pollen och kanske en skvätt regn men det här var väl att ta i? Trots dagens snöfall så är våren ovanligt tidig i år och att björkarna är utslagna den här tiden hör inte till vanligheterna. Ännu en tid håller jag mig inne och åker färdtjänst dit jag ska. Det fungerar så bra och jag är tacksam för deras hjälpsamhet. I går fixade och trixade de så jag kunde göra ett snabbt besök i en galleria för apoteksbesök. Inte nog med att jag fick bästa sprayen hittills, jag hann köpa en sushi också (inte på apoteket).



 

 

I dag var det dags för Renhornens Vårkonsert i Aula Nordica tillsammans med min träningskompis. Riktigt bra konsert med duktiga musiker och sångare. Extra roligt att få lyssna till den stora kören
bestående av Midgårdsskolans musikklasser.

 

Vårminnen

I förrgår kom jag så äntligen ut till kolonistugan! Som jag längtat.... Var helt säker på att jag skulle börja gråta av lycka när jag fick se stugan men kom liksom av mig direkt eftersom det var så många andra därute. Det första jag gjorde var att koppla Roland till eluttaget men se då blev han lite knäpp och försökte ge sig ut på en klipprunda inne i stugan. Efter en omprogrammering hoppas jag att han står kvar där jag lämnade honom. Fick hjälp med att ta ut några trädgårdsmöbler, placerade grodan under äppelträdet och inspekterade ägorna. Såg knoppar på äppelträdet, nyutslagna blad på vinbärsbusken, utslagna krokus och påskliljor på gång. Varmt, soligt och alldeles underbart!

Priset jag fick betala för denna utflykt bestod av ett par timmars hosta men det var det värt :)
På kvällen stod rökt älghjärta på menyn hemma hos dottern med pojkvän och både tårta och muffins fick jag med mig hem. Känner mig bortskämd.

I dag är det betydligt svalare, 10+ och jag hoppas på ett rejält regn. Stannar fortfarande inomhus då astman behåller greppet om mig och kämpar på med uppsatsen men är lite för mosig i hjärnan av mediciner och sömnbrist. Snopet om man skulle "falla på målsnöret" men inget jag kan göra något åt.

När jag såg vinbärsbusken vid stugan kom jag att tänka på Hildur, min vinbärsbuske på gården i min förra stad. Mindes hur varmt det brukade bli på uteplatsen på våren, hur barnen sovit i vagnarna där och lyckan när  sommaren äntligen kom och poolen togs fram. I dag försvann de härliga minnes-bilderna rätt bryskt när jag såg alla bilder på fb från ett snötäckt Kiruna.

Dagsfärsk bild från min förra gård.

En ding ding värld

Men vad är det med oss människor? Hur är det möjligt att en miljon av oss samlas för att en människa bestämmer sig för att två andra, numera döda, är s.k. helgon? Att dessutom en mängd betydelsefulla människor samt personer från olika europeiska kungahus finns på plats gör att jag just i dag känner rätt litet hopp för mänskligheten.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18783837.ab

Tänk om alla dessa människor i stället skulle manifestera emot det katolska prästerskapets utbredda utnyttjande av små pojkar? Barn som skadats för resten av sina liv, trots att det sällan varit någon hemlighet för den katolska kyrkan.

Här i Umeå skiner solen även idag och det är 16 plusgrader. Jag sitter inomhus och det närmaste jag kommer fågelsång är det pipande ljudet när jag andas.

Tätt värre

Nog är det skönt att bo i lägenhet! Särskilt om man som jag har tvättstugedörren en halvmeter ifrån min egen. Extra bra nu med en ny tvättmaskin dessutom. Likaså är det skönt med en vaktmästare som krattar och gör fint på gården och dessutom hjälper mig olika småfix inne i lägenheten. Om jag tycker att det är bra nu, hur bra ska jag då inte tycka att det blir i en annan lägenhet, ovan jord och med ett trapphus som städas? Såg att det fanns en fin etta öst på stan, 38 kvm och balkong men det krävdes fem års mer kötid än vad jag har. Skön tanke att om några år kan jag börja välja mellan de olika lägenheterna.

 

Något annat som känns bra är att ICA Maxi börjat med e-handel, så jag slipper gå utanför dörren om jag inte vill eller orkar för att få hem maten. Det är marginellt dyrare än att åka färdtjänst men så mycket enklare. Färdtjänst innebär att jag själv måste kånka ner varorna till lägenheten och lägga ett par timmar på inköpen. E-handeln kan jag nyttja ute i stugan också, den ligger ju bara en halvmil från Maxi. Eftersom jag inte är någon vän av shopping men älskar listor desto mer så blev e-handel min favorit redan första gången jag använde mig av den. Det var i Kiruna men tyvärr försvann den möjligheten då för få kirunabor använde sig av den. Kiruna är en biltät stad med många täta människor...

Själv är jag också rätt tät nu, trots all medicinering och besöken på hälsocentral och sjukhus har avlöst varann både dag och natt . Nu gäller det bara att ta det lugnt här hemma. Har legat i sängen precis hela dagen och klev upp för nån timme sedan.

Otroligt fult på Akuten med galonklädda möbler. Påminner lite om väntrummen på

Centro Salud i Mas Palomas men där var det endast tunna plaststolar.

 Den här boken kom i går och jag kan verkligen rekommendera den till alla er som går i odlartankar.

Totalt förvirrad

Efter en sömnlös natt är det nu lättare att andas och det är skönt. Talade med "min" läkare i morse som rådde mig att hålla mig inomhus så mycket som möjligt, alternativt flytta till en söderhavsö. Behöver jag säga att jag gillar den läkaren?

Stoppade nyss i mig morgonmedicinen...trodde jag... Tills jag tittade i dosetten och insåg att jag förmodligen tagit kvällsmedicinen... så då stoppade i mig morgonmedicinen. Nu vet jag inte längre vad jag tror...kanske blev det dubbla morgonmediciner och kanske hoppade jag över kvällsmedicinen i går? Kan konstatera att hjärnan inte är alltför vass utan sömn.

 

Ansiktet är blossande rött, förmodligen av kortisonet men det känns faktiskt rätt trevligt, eftersom året i Sverige gjort mig blekare än jag kommer ihåg att jag någonsin varit.

 



Krax

Hemma igen efter ett akut besök på hälsocentralen. Fylld med kortison och diverse medikamenter så nu ska jag väl förhoppningsvis bli människa igen. Återigen måste jag lovorda vården här i Umeå. 15.48 ringde jag och 16.15 fick jag läkartid. Skönt, skönt, skööönt att vara i Sverige såna här gånger. Inte för att jag blev dåligt omhändertagen på Gran Canaria men på deras allmänna sjukhus ska man ha en god portion tur om läkaren talar engelska.

Har hållit mig inomhus i dag och jobbat på andningen i stället för på uppsatsen. Ibland blir man lite speedad av kortison och kanske kommer den här kuren ge mig den skjuts framåt jag behöver med skrivandet.

I dag är det 27 år sedan jag fick mitt fjärde barn, min dotter och sönernas lilla prinsessa. Så älskad, omhuldad och dyrbar. Nåde mig om jag inte lät tillräckligt mild på rösten när jag talade med henne. Då fick jag genast arga blickar från hennes bröder som på studs omringade, tröstade och kramade henne. Själv tronade hon i barnstolen vid honnörsplatsen med darrande underläpp och tårfylld blick. Deras kärlek till sin syster har hållit i sig, min likaså och hon har växt upp till en av de mest godhjärtade människor jag vet. Lyckan är stor, att just jag fick bli hennes mamma.

Attjooo!

Den efterlängtade sommaren är på gång, det märks inte minst på rinnande ögon, nysningar och igenkorkade luftrör. Det här har jag alltså längtat efter ;)
Lyckades genomföra en intervju i dag men tror informanten misstänkte att jag var rejält förkyld.
Två eller tre intervjuer till och sen är jag nöjd. Misströstar lite vad gäller chansen att hinna tota ihop nåt uppsatsliknande.



 

Kunde inte låta bli att gå på blomjakt i dag igen. Man blir ju alldeles lycklig för varje nytt blomsterställe. I dag har jag tillbringat exakt ett helt år i Sverige och det är 18 år sedan sist. Bra jobbat! I och med att jag har mitt lilla paradis i koloniområdet är längtan härifrån så gott som obefintlig sommartid. Vintertid är Umeås rika kulturutbud en stark motvikt till varmare trakter.

 

Bombat?

Läser i Aftonbladet om en kille som efter att ha slagits medvetslös vaknade upp som ett geni. Funderade på om det kanske är lösningen på arbetet med statistiken och min uppsats? Att helt enkelt be någon drämma till mig med något lämpligt tillhygge? Fast efter att ha läst vidare om mannens tillstånd tror jag det är bäst att avstå...

Savant syndrom är en kombination av förståndshandikapp, neurologiska rubbningar och enorm minneskapacitet. Vissa personer kan minnas extrema mängder sifferserier, tågtidstabeller eller fotbollslag. Andra kan minnas och återge musikaliska eller arkitektoniska detaljer och sammansatta mekaniska konstruktioner. Förmågan till abstrakt tänkande är starkt reducerad, känslolivet är begränsat och patienten kan visa tecken på autism.

Denna muurikka som väninnans make gav mig hade kanske fungerat som tillhygge?

Inte alltför stor och tung.

Även denna dag har tillbringats inomhus då jag har tungt med andningen just nu, något som förvärras av allt som grönskar där ute. Vi har haft sol och 15 grader varmt i dag och fåglarnas sång har hörts in genom fönstren. På fb fortsätter bilder från norr med massor av snö att läggas upp och det som tidigare var fint börjar nu kännas lite jobbigt att se. Är glad över att slippa snö den här årstiden och tycker att vintern är mer än tillräckligt lång här. Fast det är klart, pollenallergin var betydligt lindrigare där. Arbetet med transkriberingar och upplägget av uppsatsen går vidare. Mest hela tiden funderar jag på om jag kommer att bli klar den här terminen, eller om jag måste fortsätta nästa år. Det är ingen katastrof i så fall. Huvudsaken är att jag inte tar ihjäl mig utan orkar med själva tillvaron också. Det kommer nya terminer och om inte så spelar nog inte uppsatsen så stor roll.

En rondell i stan har "pelargonbombats" och det förvånar mig lite att händelsen blivit så pass omskriven i landets tidningar. Fast kanske är det så att vi behöver läsa mer om sådana glada händelser. Handelsträdgårdsägaren Lena Brandt och hennes syster har planterat ut 600 pelargoner för att bjuda umeåborna på en färgklick, önska Glad Påsk samt fira deras föräldrars 50-åriga förlovningsdag.

Söndagsfrid



I går efter bion, kändes det som sommar i luften och jag gav mig själv en friluftsdag med cykling på schemat.

 

Färden gick ut på Ön och lövskogen som tillhör Umedeltat. Där finns många sångfåglar och det var ljuvligt att stå där och lyssna. Normalt sett skulle jag aldrig kliva av cykeln inne i en skog men dels tänkte jag att björnarna kanske inte tagit sig ut på Ön, dels var jag alldeles i närheten av den livligt trafikerade Kolbäcksbron. Fick också se en bäver som simmade alldeles vid stranden inne i stan.

Här kan ni höra fåglarna sjunga

 

 

I dag vaknade jag med rejält ont i halsen men eftersom planen för dagen var att plugga gjorde det inte så mycket. Ett besök av väninnan gjorde att pluggandet fick skjutas på framtiden för sen blev det matlagning och middag med mina käraste. Sallad med ljumma rödbetor och chevré till förrätt, cykelhandlarens fiskgratäng till varmrätt och chokladmousse till dessert.

Lax, västerbottensost, vitt vin mm
 

Resten av kvällen har jag njutit av stillhet och ro.

Trampet av små, små....

Ingenting är som att välkomnas redan i hallen av "de små liven". Nu snackar vi inte små barn, utan om diverse kryp som gillar källare. I går kväll hann jag bara stänga dörren så ilade en stor och välväxt tusenfoting rakt emot mig. Smack! Så satt den under skosulan... Det finns en plats i lägenheten där jag aldrig sett någon silverfisk, tills i går vill säga, då såg jag två. Den lilla hann jag ta ihjäl men den stora var ruskigt snabb och resten av kvällen kände jag mig inte alls ensam...

Mamsen väntade med en superb påskmiddag och vi blev servade och mätta så magarna stod i fyra hörn, samtidigt som hon underhöll oss med berättelser från hennes barndom och ungdomstid.
Detta är en liten del av allt vi blev bjudna på. Nu funderar jag som bäst på hur vi ska lyckas övertala henne till att låta oss laga maten och bjuda henne någon gång.

 

 

 

Strax blir det bio med filmen 10 000 timmar och jag hoppas den är kul. Solen skiner och vi har 13 grader varmt. Kanske hittar jag några fina blommor längs vägen?

Uppe med tuppen

Vissa mornar piggnar man till snabbare än andra....

Ännu en intervju i går och dessutom fick jag hjälp med att hitta fler informanter. Vilka rara och hjälpsamma människor det finns. Jag känner mig fortfarande jätteglad efter mötet med en sprudlande glad och alert person.

Så roligt det känns att få fira påsk i Sverige igen och i dag åker vi till lilla mamma som bjuder oss på mat. Det var stört omöjligt att få henne att komma in till stan och äldst vinner, så är det bara. Jag antar att det finns lite påskpynt i någon flyttkartong men orkade inte börja leta. Därför fick tuppen "Tok-Frans" följa med hem från ICA i går.

Det här klippet skrattar jag lika mycket åt varje gång och med det önskar jag er alla en

GLAD PÅSK!

"Nog jer he konstigt"

Alldeles strax ska jag gå till sängs och njuter i tanken av att få sova ut men först vill jag föra över intervjuerna till datorn och titta igenom bilder osv. Så nöjd med dagen och fylld med tacksamhet över de snälla personerna som låtit sig intervjuas. Vackert vårväder trots blåst och härligt att se alla
knoppar i träden och de alltmer grönskande gräsmattorna.

 På den här järnvägsstationen råkade jag hoppa på fel tåg en gång i tonåren och i stället för

en åktur på några minuter hamnade jag i Ånge och kom hem igen morgonen därpå...

 

Denna gång kom jag hem som det var planerat.

 

Gillar verkligen tunneln mellan Järnvägen och stan med alla Sara Lidman-citat. Tycker också det är roligt att lyssna på "bondskan" här i trakten och på tåget kunde jag inte låta bli att lyssna till två äldre män från inlandet som språkade med varann. Påminde nästan om vissa resor i andra länder när man försöker gissa vad människorna säger. En hel del förstod jag, bl.a. "hemkoke rö´vinbärssaft´n" som den ene mannen tog fram ur väskan :) Utanför fönstret svepte välbekanta vyer förbi och jag såg vägen som svängde men där jag körde rakt fram och bilen klövs av en lyktstolpe.

Väl hemma blev det ett besök på Åhléns och när jag gick ut bar jag på den här flera dm långa grodan som jag kallar prinsen och som ska få bo ute vid kolonistugan. Förälskelsen var ögonblicklig men jag ska försöka låta bli att pussa honom.

När man inte bor så att det går att ha egna påsk-blommor

går det lika bra att flanera omkring och njuta av andras.

 

Min kandidatuppsats kommer att handla om äldres livstillfredsställelse och då tycker jag

att det här klippet med den 80-åriga damen passar förträffligt. Titta och låt er imponeras!

"Vårdag av ljus"

Känner mig nöjd med vetskapen om att inte ha några dagar på Thorax den här veckan. Tydligen har dessa dagar starkt bidragit till stressen. Vem vet, kanske får jag plocka bort dem helt resten av terminen, så jag får mer ork till uppsatsen?
I morgon blir det en resa till en liten ort ett par mil härifrån för två intervjuer och jag både ser fram emot det och gruvar lite. Man vet ju aldrig hur det går. Kanske, kanske lyckas jag hitta ytterligare en informant där.

I morse skrev Mark Levengood så här:

Vårdag av ljus, att släppa alla bekymmer på.

Någon har sagt:

Att oroa sig i förväg är som att betala ränta på ett lån man aldrig har tagit!

Så sant och i alla fall jag behöver påminnas om det ibland.

 

Lustigt väder i dag. Solen sken från en blå himmel samtidigt som det regnade. Fönstret var öppet, plötsligt doftade det sommar och inom mig ilade det till av glädje och förväntan inför den kommande sommaren och min älskade kolonistuga. Så ljuvligt att ha detta framför sig!

 

En del av födelsedagsblommorna finns fortfarande kvar och det gläder mig.

 

 

 

Egentillverkade öronproppar- tanter kan!

En fantastisk jubileumsgala i Robertsfors i går! Så roligt att få ta del av de olika artisternas bakgrund med början i den kommunala musikskolan och vilket erkännande till lärarna som inspirerat sina elever. Av alla som gått i Robertsfors musikskola under de här 55 åren är det ca 60 som arbetar professionellt med musik! Här har många kommuner mycket att lära. Även jag och alla mina barn har gått i kommunala musikskolor och min övertygelse är att det borde satsas mer på sådant och inte som nu, i vissa kommuner, där man t.o.m. tar bort dem.

För vår del inleddes kvällen med en god middag hos en av väninnorna och vid kvällens slut efter en drygt fyra timmars konsert kunde vi konstatera att varenda liten kalori behövts.

 

Vi hade till att börja med inga öronproppar men tillverkade raskt

sådana av medhavda pappersnäsdukar och det funkade riktigt bra.

 

 Frida Hyvönen och Josephine Forsman.

 



Väl hemkommen hade jag så ont i öronen och satt uppe till fram på morgontimmarna. Vid fyrasnåret på morgonen tyckte någon i huset att det var en lämplig tid att köra gång allt i tvättstugan (vägg i vägg) och samtidigt startade efterfesten hos grannen...

 

Om några timmar kommer dottern med pojkvän på middag men innan blir det en tur med cykeln i det fina och soliga vädret. Önskar er alla en trevlig söndagskväll!

 

Är det nån av er som vet vad det är för fåglar ute på isen?