VAL(borgsmässo)AFTON

Alla dessa val! Oftast tycker jag nog att det känns bra att själv välja alltifrån elbolag till pensionsfonder. Kanske inbillar jag mig att jag då har någon form av inflytande och styr en del själv?
Ibland däremot känner jag mig trött på att ta beslut och skulle nästan önska att det inte ens var möjligt att själv välja. Efter några dagars funderande hit och dit bestämde jag mig i eftermiddags för vilken bredbandsleverantör jag ska ha och det blev T3 eftersom jag fick en deal om att frysa abonnemanget halvårsvis när jag bor utomlands.
Därefter var det dags att välja restaurang för kvällens middag och det var inte heller helt lätt. Umeå har många restauranger och jag känner endast till ett fåtal av dem.
Till sist var det dags att välja från Gandhis meny och då blev det jobbigt igen... Nästa gång kanske jag borde bestämma mig hemma så jag inte drabbas av beslutsvånda på restaurangen.



Av middagssällskapets reaktion 
förstod jag att det inte låter bra
när en medelålders kvinna säger att
hon gillar lammkött och
brukar köpa det utomlands ;)

Lamm Karai, starkt och gott.

Till efterätt blev det Kulfi för mig och

Golabjam och Glasslassi för de andra.

Mums!

 

Gick för första gången i den nybyggda tunneln mot Haga och det finns bara ett ord: Fantastiskt!
Klicka på länken: http://www.tv4play.se/program/nyheterna-ume%C3%A5?video_id=2240968&utm_medium=sharing&utm_source=permalink&utm_campaign=tv4play.se&starttime=19

 

 

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne

 

Bilden togs i går, i dag var isen borta :)

Det tar tid att vänja sig vid allt igen t.ex.
Att ta med rätt kundkort till butikerna och dra korten själv, inte som på GC, lämna dem till kassörskan.
Att säga "Hej" och inte "Hola" när man kommer in i en affär.
Att inte säga: "Do you speak English?" innan man frågar om något.
Att sopsortera.
Att komma ihåg portkoden är praktiskt och när man ringer färdtjänsten är det bra att veta sin egen adress :) Problemen med de sistnämnda sakerna skyller jag på att jag inte hunnit bo här så länge.

Stången i min (överfulla) garderob har lossnat och jag kan inte hänga upp kläderna, följaktligen inte heller packa upp det som nu ligger i en väska. Har tänkt köpa en klädställning i vitmålat trä från Mias Lustgård men vet inte hur jag ska få hem den. I en färdtjänstbil får jag endast ta två kassar och paketet med klädställningen är drygt 150 cm långt. Mycket konstigt har jag fraktat hem på Carl-Oskar men kanske finns det en gräns...

Med plats för lååånga paket.

Denna gång tar det verkligen tid att komma i ordning. Att gå igenom all post, packa upp alla pinaler, ringa myndigheter, vårdkontakter osv. Förr gjorde jag saker och ting så snabbt som möjligt, ville få undan det. Nu tar orken slut innan jag ens hinner sätta igång ibland. De dagar och stunder när hjärtat sköter sig vill jag passa på att komma ut och då är jag ännu tröttare efteråt. Tröttare men gladare :)


Konstigt nog så vänjer man sig vid detta också. Vid att låta allt vara och bara ta det lugnt. Att koppla av och njuta av en blå himmel utanför fönstren, trots att fönstren är smutsiga och har spindelväv mellan glasen. Att ta en dag, en stund i taget. Jag längtar till, hoppas på och ser fram emot olika saker men mest av allt lever jag i nuet, för det är det enda jag säkert har.


Gräsmattorna börjar skifta i grönt, iaf om man tittar noga...

 

Jag ser fram emot att kunna cykla längs Umeås fina cykelbanor igen.

 

Söndagseftermiddagen som tillbringats på stan tillsammans med dottern avslutades med middag på Eurasia och det är inte klokt så dyrt det är att gå på restaurang i det här landet!




Du är ung i sinnet- hur visste de det? :)



 

Vinst...igen!

Tidigare i våras, på Gran Canaria, hade jag tur och vann högvinsten i ett lotteri på Svenska Kyrkans vårbasar. Tro det eller ej men i går var det dags igen och jag blev lycklig vinnare till ett bokpaket från Kiruna Bokhandel i deras tävling i samband med Bokfestivalen. Jag blev så överraskad och glad, kunde knappt tro det var sant. Extra roligt nu när jag måste vila så mycket och jag ser fram emot att "hugga in" på dem.

 

Solen skiner även i dag och jag ser fram emot att ta en promenad och upptäcka vårtecken. Hela gårdagen tillbringades inomhus och det blev ingen singelträff, för orken tog slut.
Nyss träffade jag en kvinna som till min glädje städade trappuppgången. Jätteskönt eftersom det var så lerigt och smutsigt när jag kom hem att jag blev lite fundersam. Hon ryckte in för sin dotter som egentligen brukar göra detta men som nu befinner sig utomlands. Tänk så viktigt deras arbete är och så snabbt det märks när de är borta.

Läste ni detta: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16673015.ab ?
Det är nästan så jag skulle vilja flytta till Stockholm. En tvåa med låg hyra, fina gemensamhetsutrymmen och trädgård. Där är det nog alltid städat i både tvättstuga och trappuppgång. Inkomstkriteriet klarar jag men frågan är om jag uppfyller deras önskan om en ”intellektuell senior med stil”?

Aprilväder och sminktips



Även i dag skiner solen och Umeåborna kan njuta av 10 plusgrader.

När jag satt vid bordet hörde jag knäppande ljud och ryckte till eftersom det brukar innebära kackerlackor... ja just det, jag befinner mig inte längre på Gran Canaria, utan i Umeå och mina silverfiskar är så tystlåtna, knäpper ingenting.
Tittade ut och en kraftig hagelskur var orsaken till ljudet. Betydligt trevligare än kackerlackor.

Det tar ett tag innan man fattat att man är här, innan själen landat. Hittills har jag varje morgon trott att jag befinner mig i lägenheten i Tarahal.

Besökte Åhlens i går då jag tappat mitt läppglans på Gran Canaria och behövde ett nytt. En makeup-kunnig tjej kom till min hjälp och föreslog att jag skulle köpa något i orange (färgen som min spanska frisör säger är big no för mig). Samtidigt kunde jag köpa något med volymeffekt. Jag tvivlade på en sådan effekt men om jag skulle betala några hundra så garanterades ett med stark effekt, något som man kommer att känna som en stickande, brännande känsla. Jaha, det låter ju inte speciellt behagligt. Hon rådfrågade sin kollega om vilken färg jag skulle passa i och denna föreslog orange eller ännu hellre ett läppstift i en kraftig cerise färg (360 sek). Hon lovade att mina blå ögon då kommer att framträda ännu mer, att de kommer att "ploppa ut"! Hmm.

 

Stickande läppar? Utploppade ögon? Behöver jag säga att det blev ett vanligt, diskret läppglans?

 

 

I kväll blir det Singelcafé och det ska bli skoj att återse de jag träffade i höstas. Det känns lugnast utan voluminösa läppar och med ögonen på plats :) 



Vår i luften

Så skönt att vara hemma i min egen bostad. Att få skruva upp väggklockan och höra det välbekanta och hemtrevliga ljudet av den. Gå igenom många månaders post, njuta av ett fungerande internet och packa upp väskornas innehåll lite i taget.
Detta är första gången på flera år som jag återvänt till en bostad som bara är min, som jag inte delar med inneboende. Trots att många av dem var jättetrevliga och de bästa hyresgäster man kunde tänka sig, var jag aldrig ensam och vissa gånger bävade jag för hur huset skulle se ut när jag kom hem... Det var nog en orsak till att jag inte ville åka till Sverige och till att jag denna gång tycker att det känns så skönt.


I går var det grått och trist väder men desto roligare att bli bjuden på middag hos dottern som kom till världen den 23:e april för 26 år sedan. En av mitt livs lyckligaste dagar.
Att vi nu bor i samma stad är ytterligare en anledning till att jag trivs i Umeå och blotta vetskapen om det fyller mig med glädje.

Dock saknar jag balkongen med havsutsikt för utsikten från mitt källarfönster är inte riktigt densamma...

 

I dag bjöd Umeå på ett strålande vårväder och solen sken hela dagen. Jag tog en promenad och letade efter vårtecken. I brist på hav går det rätt bra med älven och jag lyckades också hitta några blommor här i närheten, även om de inte kan jämföras med de på Gran Canaria.

 

I mitt förra inlägg fick jag ett par trevliga kommentarer och det vore roligt om fler skriver något här på bloggen, så alla kan läsa det och inte bara i mail eller på fb. Jag läser alla kommentarer innan de publiceras och vill ni inte att det ska publiceras kan ni skriva det.

En resa med tåflört

Äntligen hemma efter att ha varit på resande fot i 12 timmar! Ett envist flimmer större delen av resan ställde till det lite men då är det verkligen till stor hjälp att ha WCHR med den assistans man får. I början var det något främmande och jag kände mig besvärad. Nu känner jag tacksamhet eftersom det möjliggör resor på egen hand. Något annat som förgyllde resan var det trevliga resesällskapet och jag fick nöjet att sitta bredvid en liten passagerare med så här söta små fossingar. Finns det något gulligare än en liten bebisfot?



Sen råkade jag bli trampad på min egen fot av en herre som nog inte tyckte att den var det minsta gullig, eftersom han såg bister ut och min medpassagerare antydde att man ju får ta till alla medel när man vill fånga en karl ;)

 



På Arlanda gick jag in i en kiosk, njöt vid åsynen av alla svenska tidningar och hajade i vanlig ordning till över de svenska priserna på allt. 35 kr för den här flaskan. Fast sen läste jag att den inte bara innehöll 50% aloe vera, utan att de även stoppat ner en hel del kärlek (!) i flaskan och då blev det ju en helt annan sak och jag slog till ;)

 

Umeå välkomnade med ett ruskigt väder: 1,5+ och regn men dottern med pojkvän är glada för att våren kommit... Det var underbart att få krama om dem igen och riktigt spännande att komma till lägenheten, eftersom jag inte hunnit bo där så länge och nästan glömt bort hur det såg ut. Att dessutom komma hem och det är städat, vårfint på bordet med tulpaner, ny duk, druvor och choklad samt mat i kylen, gjorde att tårarna kom. De skämmer bort mig och jag hoppas att jag inte blir alltför odräglig.

 

 





Ögonblick

Ibland har jag hämtat mat från "Hålet i väggen" som det kallas, eftersom det är ett så litet ställe. De lagar den goda maten på plats och till ett lågt pris.

I går hämtade jag en portion lasagne men när jag tog ut den från mikron undrar jag om det som jag trodde var ost, i själva verket var plast? Nu är det iaf i magen :)

De här kvinnorna är inte dolda under någon typ av burkor, utan försöker surfa i solskenet.

Det blir inte alltid som man tänkt sig.... men det kan bli väldigt bra ändå :)

 

 

Min högvinst som har räckt ända tills nu, gjorde mathållningen något annorlunda.

Det som liknar stekt potatis är kanelbeströdda äppelbitar och fick bli middag en dag.

 

 

Avsked

De senaste åren har rymt många farväl av olika slag. Att bo här halvårsvis innebär ju alltid att dels ta farväl av mina närmaste och vänner i Sverige varje halvår, dels att ta farväl av mina vänner här varje halvår. Mycket hinner hända tills man ses nästa gång och man blir väldigt medveten om det. Det för med sig att jag passar på att tala om för mina vänner hur mycket de betyder och det kanske jag inte annars skulle gjort på samma sätt. Vi ska aldrig tveka inför att säga positiva saker till människor men däremot ta både en och två funderingar innan vi säger något negativt.

Förra söndagen besökte jag den sista mässan i Svenska kyrkan innan den stängs för renovering. Fick än en gång lyssna till kantorn och hans skönsjungande fru men vetskapen om att de nu efter tre år lämnar församlingen och flyttar hem till Sverige gjorde att det kändes vemodigt. Tills någon visar mig något annat, är han den absolut bäste körledare man kan tänka sig och jag är enormt tacksam över att ha fått vara här samtidigt.

Ett avsked innebär ju också att något annat väntar, förhoppningsvis något positivt. Eller något nytt som vi ännu inte vet något om.
I oktober flyttade jag från den stad som jag kommit att kalla min under drygt 34 år och tog farväl av huset som varit mitt hem i nästan 27 år. Det förde med sig många olika avsked men trots tårar var det fantastiskt att summera åren, tänka på allt som var värt att känna tacksamhet över, bli medveten om hur oerhört fort ett liv egentligen passerar. Det innebar ju också början till något nytt, en ny bostad (om än en källaretta), nya vänner och förhoppningsvis den vård jag behövde.

Apropå bostäder och de reaktioner jag ibland fått för att jag bor som jag gör, så såg jag en annons på Hemnet där en trea i Umeå beskrevs som en representativ lägenhet. Hur tänker man då? Är det verkligen så illa att vi skaffar/ inreder våra bostäder med tanke på vad omgivningen ska tycka?

Hett

Gårdagen ägnades åt att packa det som ska förvaras här och återhämtning efter onsdagen. Hade så gärna velat ge mig av till en strand men tordes inte riskera att inte ha allt klart innan avresan. Ingen fungerande uppkoppling hemmavid och inga pengar på telefonen, så på kvällen blev det en liten promenad till shoppingcentret för att "tanka" internet. Man vet ju inte hur länge man klarar sig utan... På eftermiddagen är ett besök hos frissan inbokat, i morgon lunch på Flamboyan och senare ett besök på Gloria för pedikyr och manikyr. Kanske ändrar jag på det senare och åker till Amadores en sista gång istället.
Har dock blivit varnad för att ge mig ut de närmaste dagarna eftersom calima och extrem värme utlovats. Uppemot 36+ på dagarna och 28+ på nätterna. Bra, då gör det inget att jag packat ner fleecetröjan :) Sitter nu på balkongen, det är hett, luften är tjock och irriterar både ögon och hals.

Nu märks det verkligen att vistelsen är på sluttampen både genom den märkliga mathållningen då jag tömmer skafferiet och på att jag börjar fundera på om toalettpapperet kommer att räcka eller om jag ska använda de röda julservetterna...

Sista dagars njutning och en långlunch värd namnet.

 

Fyra dagar kvar här på ön. Fyra dagar när jag ska försöka hinna med allt som hör till avslutningen på säsongen: tömning, städning, tvätt, packning av resväskor, av det som ska lämnas här och sist men inte minst NJUTA. Av solen, värmen, havet. Spara minnena inombords. Känslan av att stiga ut på balkongen på morgonen och se ut över det glittrande havet, av att lyssna till den intensiva fågelsången, av promenaderna med alla vackra blommor, doften av dem...

Jag kommer att behöva de här minnena sedan, när jag är tillbaka i Sverige, i källarlyan och när det är dags för operationen. Då ska jag plocka fram dem och jag vet att de kommer att vara till hjälp.

Blev hembjuden på lunch i går och är fortfarande glad inombords efter en mycket trevlig eftermiddag som övergick till kväll innan vi bröt upp och jag tror vi fick mycket endorfiner av alla goda skratt. Maten var inte bara ovanligt god, utan också vackert upplagd och hade sannerligen förtjänat att bli fotograferad men vi högg in på den omedelbart...

I dag åkte jag till Amadores för att kunna vara på stranden och slippa blåsten. Lite för blåsigt och rätt ansträngande, så hjärthostan ekade över playan. Brukar fundera på om omgivningen tror att jag har nåt smittsamt. Trots det blev det en härlig eftermiddag och jag hoppas kunna göra om det i morgon och då kanske det är dags för ett premiärdopp?

 

Den grovkorniga snäckskalssanden är skön för både fåglar och människor.
 

Inbjudande

Jardín de la Marquesa

En vårdag ordnade Skandinaviska Klubben en grillutfärd med ett besök i Jardín de la Marquesa, eller Markisinnans trädgård, en botanisk trädgård med 2500 växter och ca 400 arter. En dröm för mig som älskar att vandra omkring och titta på träd och blommor.
Bananer, kamferträd, lampborste var bara några av alla växter. Palatset var också vackert att beskåda, om än bara från utsidan. Fina detaljer och jag blev förtjust i de vackra belysningarna.

 

Sedan bar det iväg till San José del Alamo, ett stort område med många grillar och bord dit spanjorerna åker för att grilla. Vi bjöds på champagne och stora söta jordgubbar som entré. Jag hade beställt all inclusive och det var bara att ställa mig vid grillen med det färdiga spettet, korven och köttet och därefter sätta mig till bords och njuta av alla goda tillbehör. Jag har skrivit det tidigare och jag skriver det igen; Skandinaviska klubben har gett denna vinter en guldkant och jag känner en djup glädje och tacksamhet över de bekantskaper jag gjort.