Snaaart sovdags :)

I vanlig ordning trött som en tok efter dagens träning. Sitter mest och glor men utan att se något. Ska försöka kämpa ända till kvällen. Om jag tar en promenad kan jag ju i alla fall inte somna.

Efter träningen besökte jag två fotoutställningar på NUS bibliotek varav den ena; I kroppen min, var gjord av Emma Svensson, Kristian Gidlunds goda vän.

 

 

Det känns spännande med invigningen av Kultuthuvudstadsåret i morgon och jag hoppas på skapligt  väder samt att isen håller. Fortfarande är det öppet vatten på sina ställen. Härom kvällen provades belysningarna och jag (som bott så länge i Kiruna) trodde först att det var norrsken.

Köttets lustar

Ännu ett besök på ännu en mottagning hos ännu en läkare. Ibland får jag en känsla av att jag har ett viktigt uppdrag här i livet; att hålla vårt sjukvårdssystem igång. Blir lite trött och less på uppdraget eftersom jag inte orkar så mycket annat men är väldigt nöjd med mottagandet och noggrannheten hos mottagningar och läkare. Dagens läkare frågade om jag var från Finland eftersom jag blev så besviken när hon avrådde från bastubad. Hon sa att umeborna inte var speciellt förtjusta i sådant. Åren i Kiruna har präglat mig :)


Många dagar är samtalen med taxichaufförerna de enda samtalen utanför NUS men det är faktiskt helt ok. Man vänjer sig vid det mesta och de allra flesta är glada och trevliga.
I morse lyste solen så starkt att den såg ut som en glödande boll och jag försökte fånga det på bild inifrån bilen. Det lyckades inte.

 Vissa dagar är det roligare att vittja postlådan än andra och i dag var det en sån dag.

 

Ännu en sak som jag lärde mig tycka om uppe i norr- torkat renkött.

Gasstatistik

Knappast någon har väl missat vad som hände i Nyköping sedan skolbespisningen infört en köttfri dag och LRF parkerade sig utanför och bjöd på gratis hamburgare. Lovisa Norberg, arrangören bakom det säger sig inte alls ha något emot köttfria dagar men hon "vill bara att ungarna ska få ordentligt med näring alla dagar. Det är särskilt viktigt för tjejer som växer, idrottar och ska bli snygga". Så urbota korkat så man tror knappt det är sant! För det är väl inte någon som på fullt allvar tror att det är hennes syfte. Jag tror att LRF förlorar på detta. Vi vet att svenskarna har ökat sin köttkonsumtion väldigt mycket sedan 90-talet och att vi borde minska på den samt öka grönsaks-intaget för hälsans skull. Lovisa efterlyser också siffror på människors fisar efter intag av bönor, eftersom hon tycker att korna kommit i skottgluggen. Det tyckte jag var riktigt kul :)

?

Latmasken



Oj så jag fick kämpa emot latmasken i morse, när det var dags att stiga upp och ta sig till Thorax efter några ynka timmars sömn. Jag kände verkligen efter om jag ändå inte hade lite värk, lite flimmer eller så...Näe... Funderade på om inte en ordentlig städning skulle ge lika mycket träning och dessutom resultera i en trevlig lya... eller om jag skulle satsa rejält på pluggandet och uträtta stordåd just i dag. Så tänkte jag på de trevliga träningskompisarna och insåg att inget kan ersätta dem och då var det plötsligt ganska lätt att pallra mig upp. Extra roligt att jag inte blev sjuk efteråt och efter att ha lyssnat på de andra har jag också börjat vila efter träningen och det mår jag gott av. Mår också gott av att himlen varit så blå och att solen lyst så starkt. Snart är det vår :)

Jag njuter av tulpanernas fräscha doft men jag har problem med att få tulpanerna att hålla sig fina länge. Hur gör ni? Har ni några bra knep? Visst är det märkligt hur dofter kan få oss att minnas? När jag känner blomdoften kommer minnen över mig från när barnen var nyfödda och jag fick blommor. Just de minnena är ju extra ljuvliga förstås.  

 

Titta vilken fin analog klocka det fanns i dagens sjukresebil (Mercedes).

 



Var det bättre förr?

Jag förundras ofta över reklam. Ibland tror jag faktiskt att reklammakarna tror att vi är korkade, speciellt kvinnorna. Hur ska man annars tolka reklamen för IsaDora Wake Up Make Up, där en kvinna hörs säga: "Det är morgon men min hy är redan vaken". Eh...hur då? Brukar hennes hy annars vakna lite senare? Det är så fånigt att jag skäms. Eller är det möjligt att vi kvinnor villigt låter oss luras av sånt här? Tror vi på fullt allvar att vi kommer att se pigga och fräscha ut genom att kleta in oss med lite färgad kräm? Tydligen, eftersom skönhetsindustrin omsätter 250 miljarder dollar(!) varje år. Vi köper serum för att få långa ögonfransar. Strunt i att ögonen skadas, det är väl ändå viktigare att vi ser bra ut? Vi opererar helt friska normala bröst (med material som sedan visar sig ge skador). Titta på dagens artister och skådespelare och jämför med 70-talets. Vi har blivit så vana vid silikonbröst och ankläppar att vi hajar till över de naturliga 70-talskvinnorna. Nu, en bit in på 2000-talet anser vi oss vara medvetna och upplysta men det tvivlar jag starkt på...

Snyggt?

Jag är glad över att ha fått vara tonåring på 70-talet, innan någon hade hört talas om push up, fransserum, salongsnaglar "skönhetsinjektioner" och bröstimplantat. Vi slapp undan mycket av pressen som dagens tonåringar utsätts för. Jag undrar bara hur deras mammor tänker? Varför de inte reagerar? På vår tid färgade några av våra mammor håret när de blivit medelålders, de flesta gjorde det inte och tonåringar hennafärgade med kletiga leror om vi ville förnya oss. Vi använde behåar i strumpbyxmaterial och hade ingen aning om att bröststorleken var något man skulle skämmas över... En hel del var faktiskt bättre förr :)

Från början tillverkades de av två strumphälar.

Nu får det vara slut på dagens gnäll och dags för en kopp kaffe innan jag tar itu med pluggandet. Ni som trodde att det bara är vi människor som diggar till musik; titta på detta!

 



Här är det lugnt

Ännu en helg i lugnets tecken och i dag, på själva vilodagen, har den mesta tiden tillbringats i sängen. Jag har knappt dåligt samvete över det och undrar om det kan vara ett tecken på att jag så smått börjat acceptera läget? 

Läser i lokaltidningen att det varit fylla, rån, misshandel och mordförsök här i Umeå i helgen och även i mitt hus var det polisbesök i går kväll. Tänk så lugnt det skulle vara om inte alkoholen fanns, för nog är det ofta alkoholrelaterat stök. Från mina år i Tingsrätten minns jag hur vi efter vissa dagar konstaterade att utan alkohol hade den dagens alla mål inte heller funnits...

Läser också om att köttfärs ännu en gång visat sig vara salmonellasmittat. Då känns det extra skönt att nästan helt ha gått över till sojaprodukter. Personligen tycker jag att det smakar godare men det är också praktiskt eftersom man inte behöver tänka på kort datum och så klart detta med dålig djurhållning, transporter och smittor. Jag är inte vegetarian men får allt svårare att äta kött. Som ung åt jag vegetariskt men när barnen kom blev det mer kött. Nu när jag inte behöver ta hänsyn till andra blir det återigen ofta vegetariskt. Dock har jag beställt torkat renkött från en butik i Kiruna och det torde vara här i början av veckan. Har även funderat på att torka kött ute vid stugan. Synd bara att jag sålde min torrköttsbur i samband med flytten.

Önskar er alla en skön söndagskväll!

 

 

Kalsongfylla och annat nytt

Alltid lär man sig nåt nytt, det är då ett som är säkert och i dag lärde jag mig ett nytt ord: Kalsongfylla. Det är tydligen när man stannar hemma och festar i stället för att ta sig till en fest. Som t.ex. i landets norra delar där kylan understiger -30 grader i kväll.

 

Efter att ha sovit länge använde jag den nya ministekpannan för första gången. Perfekt för en person! I dag blev det två små bananpannkakor i den.
1/2 mosad banan vispas med 1 stort ägg och en dryg tsk majsmjöl.
Jag tillsatte lite vaniljsocker.
Kul att variera frukostägget lite och det blev en god start på dagen.
Snart ska jag ta en promenad. Vi har -6 och det är alldeles lagom. Ett besök på ICA står på tur och jag ska hitta något att lägga på det här fatet, som liksom stekpannan är inhandlat i M-magasins webbshop. Där finns en hel del billiga och fina/ smarta saker.

Här snålas det inte

En vecka kvar tills invigningen av Kulturhuvudstadåret och ceremonin ute på isen... Det råder sedan en tid tillbaka full aktivitet där och man konstfryser älven så den ska hålla. Jag slås av tanken på vilka resurser som satsas på detta och trots att jag förstår att det är helt olika områden kan jag inte låta bli att tänka på de överfulla förskolorna, behovet av äldreboenden, bostadsbristen mm. Hela projekttiden, 2009–2015, beräknas kosta 410 miljoner kronor och Umeå kommun betalar 100 miljoner. Resten kommer från regionen, staten, EU, sponsorer och biljettintäkter. Umeå satsar flera miljarder kronor på infrastruktur i samband med Umeå2014.

 Finns det inte natursnö på plats så tillverkar man helt enkelt snö och fraktar till centrum.

 

Artiklarna om den enorma ökningen av saneringar mot möss var sk plusartiklar, det vill säga omöjliga att läsa om man inte är prenumerant. Först tyckte jag det var skönt att inte veta vad som fanns att läsa om detta men efter några timmar tog jag mig till biblioteket, läste och rös...

 

Det är ju inte var dag som man läser en papperstidning och när jag läste annonssidorna kom jag på mig själv att med fingret på en bild försöka "klicka" och öppna annonsen. Hög pinsamhetsfaktor.

 

Äntligen en försmak av våren i lyan!

Barfotachock

Det är skillnad på fötter och fötter. I alla fall om de visas i TV-rutan på bästa sändningstid. Om jag blev lite lätt skakad första gången jag såg Ernst i rutan, sittande barfota på ett golv som han nyss målat rutigt, var det alls inget mot vad jag blev när jag i går kväll plötsligt såg Leif GW Persson vifta med sina bara fötter. Milda makter! Förmodligen har han snappat upp något om Ernst omåttliga popularitet och kanske fått för sig att den är kopplad till de bara fötterna.
Nej Leif, nej! Detta med Ernst är något helt annat och jag är ledsen att behöva säga det men ni tävlar i helt olika klasser...

Jag som var så trött att gäspningarna nästan fått mina käkar ur led, vaknade i alla fall. Har ni förresten tittat på SNN News? Rachel Molin låter ju nästan på pricken likadant som Leif GW!
 

 

Lyssnar till Mats Paulsons Barfotavisa för att få lite andra bilder i mitt sinne ;)
 



Pigg & glad med choklad

Hemma igen efter ett lyckat träningspass utan flimmer. Ibland känns det som om hela min tillvaro rör sig kring vården och sjukhuset och jag känner mig liksom hemma när jag går in genom dörrarna. Är det så här barnen känner det när de lämnas på förskolan? De kanske inte alltid vill vara där men vet att de måste och så är ju kompisarna trevliga att umgås med.

Problemen med att få ut min licensmedicin fortsätter och trots många telefonsamtal, besök på olika apotek och träff med läkaren så är det Nej! Fast de kan se både recept och historik så fick jag höra att "Hur skulle det se ut om vi skulle börja ge ut såna läkemedel till vem som helst?" En lycklig slump gjorde så att jag i dag skulle kalibrera min egenmätare och eftersom värdet råkade vara för lågt ringde AK-mottagningen hem och det slutade med att de skulle ordna licensen. Tack för det!


 För att hålla tröttheten borta brukar jag äta både D-vitamin och rosenrot och skillnaden när jag gör uppehåll med rosenroten är markant. I dag inhandlade jag dessutom Q10 som också påstås vara bra och på burken står att läsa: Äkta japansk fermenterad Q10. Fermenterad...surströmming är ju också fermenterad. Alltså måste det vara riktigt bra :)

För att vara riktigt säker på att bli pigg tog jag en chokladboll (lchf) till kaffet.

Om inte annat så var den riktigt mumsig.

Magiskt vackra vyer

Åtta minusgrader och ett lätt snöfall här i Umeå. Så skönt efter de senaste dagarnas kyla. Bara nu snönivåerna inte stiger för mycket...
Saknar ibland de där vackra vintervyerna från Kiruna och är tacksam för alla fina bilder som duktiga fotografer lägger ut på fb och för att de har gett sin tillåtelse till att publiceras i min blogg. Den här magiskt vackra bilden har Leif Soutukorva tagit.

Uppe i norr biter sig kylan envist kvar och tågen samt många bussar står stilla. Törs inte tänka på vad som skulle kunna hända vid akuta sjukdomsfall/ förlossningar i Kiruna just nu.
Om ni klickar på länken kan ni höra lite om hur kirunaborna ser på detta och på avvecklingen av sjukhuset. Sjuksköterskan Birgitta Stålnacke vet vad hon talar om med sina 43 års erfarenhet i bagaget. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/nordnytt/sa-ser-kirunaborna-pa-sjukvarden

I Aftonbladet kan man läsa om Arto som går på hundpromenad i -41,7 graders kyla i Junosuando. Kan man verkligen vara säker på att det är Arto och inte någon av hundarna på bilden?

Ibland överaskar jag mig själv och lagar lite roligare mat. I går var det en sådan dag och jag bjöd mig själv på en grönsaksterrin efter Rantamors recept. Ersatte potatisen med sötpotatis och åt detta utan kött eller andra tillbehör. Väldigt gott och enkelt. Har ni inte varit inne på hennes receptblogg Matbibeln och andra jävla recept tidigare kan jag varmt rekommendera den.



Livets stora ögonblick

I dag är det 29 år sedan min yngste son föddes och jag har svårt att förstå var alla åren tog vägen. Minns det precis som om det vore i går. Hur jag skurade golven och vek tygblöjor det sista jag gjorde. Hur bråttom det blev, hur jag bad om att få lustgas men att de inte hann koppla apparaten. 30 minuter tog det totalt och nog var det tur att det fanns ett BB i Kiruna på den tiden.
Minns den berusande lyckokänslan över att ha fått en tredje liten prins och hans bröder välkomnade honom på allra bästa sätt, fanns alltid vid hans sida. Den här lille prinsen fick några kämpiga år eftersom han föddes svårt sjuk och sjukhusvistelserna avlöste varandra. Konstigt nog verkade han aldrig någonsin ledsen eller irriterad utan hans humör var soligt för det mesta. Det anställdes en person som hjälpte till med den dagliga skötseln och ytterligare ett par personer från hemtjänsten. Hela livet förändrades och jag minns hur jag funderade på vilken framtid han skulle gå till mötes.
Nu, med facit i hand, vet jag. Han inte bara överlevde. Han skapade sig en alldeles förträfflig framtid och karriär. En riktig kämpe ända sedan start och jag, hans mamma, står bredvid och känner den djupaste tacksamhet man kan känna.

I hatten

Tydligen har det varit en "snackis" om vad kungen hade för något på huvudet när han bevistade SM här i Umeå. Det kan jag förstå och själv blev jag full i skratt när jag såg en bild på när han kom ut från flygplanet med en tvättbjörn på huvudet. Förlåt, tvättbjörnsmössa. För mig är det helt oförståeligt hur man kan ha päls på sig och jag har nog dessutom någon slags pälsfobi, för jag vill inte komma i närheten av någon form av päls och ryser hur länge som helst om det ändå skulle ske. Fick en gång ett svart sadelskydd i skinn av en friare som samtidigt berättade att det hade funnits ett rött med vita prickar på men att han valde pälsen (!) Jag kunde inte ta i det utan handskar och mådde dåligt av blotta vetskapen att det befann sig under min bak...



 

Här har vi -16 och det är för kallt att gå ut tycker jag. Lite synd, för annars hade jag kanske fått se en meteroit som på låg höjd åkte över Teg. Fast jag hade nog trott att det var ett flygplan eftersom flygplatsen ligger alldeles i närheten.

I Kiruna behövs inga meteoriter för där är vyerna så fantastiska ändå. Vad sägs till exempel om den här bilden som  Henrik Päiviö tagit en kväll. Han berättar att det var -36 vid fototillfället!

 

 

Ha en riktigt bra lördagskväll!

 

 

 

Varken takt eller ton

Solen skiner in i källarlyan, fönstret är öppet och jag hör fåglarnas kvitter utanför. Livet är gott att leva! I natt satt jag uppe alltför länge och filade på min uppsatsplan och i morse hade hjärtat fullständigt tappat takten, så det var bara att avbeställa taxin och strunta i träningen. I stället fanns det en ledig tvättstugetid och det är ju aldrig fel. Nu ska jag försöka bli klar med skrivandet och sedan hoppas jag kunna ta en promenad i det vackra men kyliga vädret. Till kvällen verkar det inte vara någon konsert så jag får tåla mig till i morgon när Lisa Oscarsson ger en Bachkonsert i Umeå stads kyrka.

 

Under veckan såg jag några vackra ljuslyktor i fönstret hos Indiska och gick in. När jag gick ut hade jag med mig tre plagg, en liten ljusslinga och en jordglob! Så det kan bli. Globen blev jag omedelbart förälskad i, trots att den hade halva Norge och Sveriges västkust bortkapad.

 

 

Och vet ni vad? Alldeles nyss städades trappuppgången för tredje gången på knappa tre månader!

Det börjat bli ofta nu och en viss risk för att slitageskador uppstår ;)

Önskar er alla en trevlig fredag med mycket mys!

Minnen och längtan

För många år sedan när barnen var små, innan jag blev sjuk, älskade jag att sy och sticka och det fanns ju alltid någon att tillverka ett plagg till. Det gav en djup tillfredställelse, detta att kunna göra något med sina händer och det var ett sant nöje. Plötsligt kunde jag inte längre göra något av det där och återupptog då ett gammalt intresse; körsång. Efter ytterligare några år blev politik mitt stora intresse och det mesta fick stå tillbaka pga det. Förutom dans vill säga och många år buggade jag flitigt, flera gånger i veckan. Kommer ihåg att fötterna började röra sig av sig själva när en "bugglåt" spelades i radion. Så började hjärtat protestera och det blev dags att sluta med bugg och i stället ägna mig åt linedans. Till sist blev även det för ansträngande och det var då mina vintrar började tillbringas på Gran Canaria. De första åren var jag med och sjöng i svenska kyrkans kör men på slutet orkade jag inte med det. För varje aktivitet som man måste sluta med infinner sig en saknad, ibland en slags sorg men ofta kan man hitta något nytt att ägna sig åt.


Jag brukar trösta mig med att jag hunnit dansa så många timmar, likaså sjunga, resa, åka skidor mm. Tänk vilken tur att jag verkligen gjorde allt det där och inte sköt upp det. Nu har jag massor av härliga minnen och kan fortfarande komma ihåg hur det kändes när varenda cell i kroppen fylldes av glädje.
Den här bilden är från min allra sista skidtur. Jag såg till att åka från Gran Canaria medan spåren var fina i Kiruna. Glömmer aldrig känslan...

Hvar



Zlatni Rat



Det är viktigt att fylla på glädjenivån för den har en tendens att sjunka annars. Ansvaret för att tanka är helt och hållet vårt eget. Förra vintern var tuffast hittills eftersom jag inte alltid kunde sitta på teatern eller en konsert då hjärthostan var som mest aktiv. Då fick jag anstränga mig för att hitta glädjen vissa dagar men det lyckades :)

När hjärtat krånglar som mest är det omöjligt att läsa men ljudböcker fungerar hur bra som helst, likaså att titta på en bra film. Att klara saker i vardagen ger även det en stor glädje. Att ha tvättstugan i dörren bredvid och kunna sköta tvätten själv, frissan i grannhuset, matbutiken nära och att allt fungerar så bra med färdtjänst och sjukresor, att det finns bra firmor som jag kan köpa tjänster av. Allt detta ger trygghet, jag känner att jag klarar mig. En längtan efter olika saker finns alltid inom mig och jag tror att det kan bli möjligt så småningom. Dit hör att ö-luffa i Kroatien, sjunga i kör, spela dragspel och dansa (inte samtidigt). Till dess är jag rätt nöjd med det lilla området med vita pebbles utanför kolonistugan och att lyssna på körkonserter.



Kroatien-pebbles



Villanäs-pebbles

Dödens väg

E10:an i Norrbotten kallas i folkmun för "Dödens väg". Det är den enda vägen för att ta sig från Kiruna när man behöver komma till Gällivare sjukhus, något som behövs allt oftare i takt med att sjukhuset i Kiruna nedrustas. Där finns inte längre vare sig BB eller kirurgi. Man behöver inte alltför mycket fantasi för att inse vad detta kan innebära när det inträffar något akut och flygtransport inte är möjligt pga vädret och den enda vägen ser ut som den gör. Jag är tacksam över att jag bodde i Kiruna under de år när sjukhuset var ett fullvärdigt sådant. Tacksam över att mitt yngsta barn överlevde tack vare en erfaren barnmorskas insats. Tacksam över att det fanns en operationsverksamhet som räddade livet på mig vid en akut händelse. Nu törs jag knappt tänka på hur det ska gå, på hur många som kommer att få sätta livet till. Borde inte de beslutande i Landstinget kunna förstå att det är stor skillnad på att färdas tolv mil i fjällklimat och i annat klimat? Har de en aning om hur mycket åkande det blivit längs den vägen för att besöka vanliga mottagningar. Att det oftast krävs en hel dags ledighet för ett vanligt läkarbesök?


Fotograf: Jenny Söderberg

Min flytt därifrån för drygt ett år sedan berodde på att jag behövde mer sjukvård och att jag inte var beredd att offra livet pga problem med transporter. Jag mår illa vid tanken på alla unga familjer som riskerar livet för att de valt att bo där, de gamla som knappt orkar med alla sjuktransporter och alla dem som kommer att drabbas av olyckor, stroke mm.
http://www.nsd.se/nyheter/chaufforens-onskan-bredare-e10-8178303.aspx

Vilken dag!

I går morse kändes det vääldigt motigt att kliva upp och packa träningsväskan. Nästan fem veckors träningsuppehåll  hade gjort så latmasken bosatt sig i mig. Väl ute var det skönt, fåglarna sjöng så högt, kanske glada över den blå himlen och solljuset.

På gymmet stånkade och stönade de flesta över hur tungt det kändes och jag tänkte skrämma iväg latmasken och tog i lite extra...Då kom flimret och det höll i sig till mitt i natten. Vaknade i morse, återvände till sängen för att slumra en liten stund till och vaknade 13.27!

 

 

Det var den dagen... jag som skulle hinna så mycket redan på förmiddagen. På eftermiddagen skulle jag träffa några väninnor på ett café för att bestämma vilka teaterföreställningar och konserter vi ska ta del av under våren. Nu fick jag ringa och säga att jag försovit mig...

Julpyntet är inte bortplockat, borden överfulla med böcker och papper och det är så dammigt att jag är nästäppt.

 

När jag kommit i gång med uppsatsen och statistiken är klar så ska det väl bli lite ordning här. Vilket år som helst...