IKEA

Måndagen har ägnats till återhämtning. Gårdagens cykling på de isiga, ojämna cykelbanorna tog på krafterna. För ovanlighetens skull begav jag mig till IKEA utan att ens ha något egentligt ärende. Köpte några ljus till fyndpris, ett par tygblommor och en rosa "gladblomma".

Vi är nog många som kan intyga att Ingvar Kamprads livsgärning betytt mycket för oss. Minns när jag var tonåring och tog Ikea-bussen ner till Sundsvall för att köpa ett möblemang i orange och brunt. Hur jag ett antal år senare, som ung småbarnsmamma, knappt kunde få nog av IKEA. På den tiden fanns inga lågprisaffärer, iaf inte i den lilla staden i norr, där jag då bodde och det var rena himmelriket att kunna köpa så mycket roliga saker till barnen och hemmet. Sedan fick jag nog, när barnen flyttat och jag inte längre behövde en massa prylar och när så småningom min egen flytt var över och jag ägnat så mycket tid åt att sälja alla prylar. I huvudsak tar jag numera emot saker som skänks eller köper begagnat. Upplever att prylar tynger och framförallt känns väldigt onödiga. Kanske var det åren på GC som fick mig att inse hur lite vi egentligen behöver. Visst kan jag fortfarande glädja mig åt något fint men då inga trendiga inredningsprylar, såna passar helt enkelt inte in hos mig.

Vila i frid Ingvar.

 

På eftermiddagen i går drack jag mitt kaffe på Fika i Väven samtidigt som jag lät mig underhållas av Rockabilly med en kör från Hörnefors. Jag har ju bara levt några månader på 50-talet och har inte vuxit upp med den sortens musik men i den här formen kan den ju vara rätt kul. Att Fågeldansen som blev så poppis i början av 80-talet hade sitt ursprung i Schweiz 1963 och själva melodin 1957, hade jag ingen aning om.

 

En aning förb....d

Dagen har tillbringats hemma istället för som planerat på Västerbottens Museum med anledning av Förintelsens Minnesdag och efteråt en orgelkonsert. Trött och med värk efter gårdagens arbete sov jag halva dagen och sedan har jag inte gjort något vettigt alls. Kanske blir det ett litet motionspass med snabeldraken. Såg att SVT Play visar en intressant film som jag nog avslutar den här dagen med. I morgon är en ny dag, med nya trevliga aktiviteter att ta del av, t.ex. detta.

Veckan har bjudit på både regn och plusgrader men det hjälpte föga mot de stora snömängderna. Så här såg det ut utanför min sovalkov dagen efter att jag vädjat till vaktmästarna att inte tippa mer snö där ...

Annars är det onekligen vackert med all snö och mina tankar går ofta till min förra stad som förutom massor med vit snö också hade en vidunderlig utsikt och ett ljus som inte finns här.
Man kan inte få allt och här finns å andra sidan exemplariskt röjda gång- och cykelvägar, oftast i alla fall. I går, efter regnet med åtföljande minusgrader var de varken plogade eller sandade och jag hade stora problem med att ta mig fram.

 

Onsdagens dimbankar gjorde så vyerna mest liknade akvareller.

Avslutade onsdagskvällen med Tantteaterns Skiljetecken. En kvinna i publiken var förberedd med näsdukar men själv blev jag absolut inte rörd. Möjligen en aning förb....d, vilket nog är rätt sunt.

Lyftkranarna är ganska dekorativa, förutom att de står för framtidstro.

Spännande värre

Kylan biter i kinderna och jag har hållit mig inomhus de senaste dagarna, skjutit upp arbete och struntat i att handla mat. I dag var det 14 minus på väg till arbetet och jag cyklade samtidigt som jag undrade om öronen skulle frysa bort. Nu är det "bara" -10 och snart dags att bege mig till kvällens körövning med åtföljande matinköp. Det är så bra ordnat att kyrkan jag sjunger i sitter ihop med en ICA-butik, som dessutom är ett postserviceställe. Vad mer kan man önska?

Dagarna blir allt ljusare och jag får i vanlig ordning en släng av vårkänslor trots kylan och de stora snömängderna. I morse kom vaktmästaren och skottade fram mitt fönster. Det är onekligen lite eljest att bo i en källare. Har ännu inte kommit till skott med att sätta ett nytt insektsnät i sovalkovsfönstret och brukar fundera på om jag kommer att skrika eller svimma ifall en mus ramlar ner på sängen. Hörde att en grävling ramlat ner i en sån här cirkel utanför ett källarfönster i min stadsdel och behövde hjälp för att komma därifrån. Milda makter om en stor grävling dimper ner!

 

Fascinerande att se hur fort blomlökarna växer från dag till dag.

 

De här pinjekottarna var spännande. Plötsligt började det knaka och smälla från en av dem och den öppnade sig så jag kunde ta fram nötterna. Väldigt mycket arbete för att få några nötter. På vänstra bilden en oöppnad, en öppnad och en skördad kotte.

 

 

En helt annan sorts spänning var det när jag spelade boule förra veckan

Först smorde jag kråset med den godaste vegoburgaren ever och en riktigt god pralin.

 

Nyvaken

I takt med att hjärtat sköter sig blir jag allt piggare. Det är inte klokt vilken skillnad det är när hjärtat slår som det ska mot när det krånglar. Allt går lättare och jag inser att under flera månader har jag befunnit mig i nåt dvalliknande tillstånd. Måtte detta hålla i sig en längre tid så jag hinner hämta krafterna. Det är så mycket jag vill passa på att göra, bl.a. försöka få tillbaka lite kondis. Gick ut väl hårt förra veckan och borde ta mig till "min" fysioterapeut men det tar många timmar varje gång och dessutom är jag så hiskeligt rädd för att vara ute på vägarna i vinterföre.

Har fått några roliga jobberbjudanden, varav det mest udda i går morse då jag blev en av tre antagna till att medverka i en reklamfilm. För många år sedan var jag statist i några filmer och tänkte att det skulle kunna vara kul. När jag fick beskedet blev jag först glad. Sen läste jag "Det involverar som sagt en bastuscen" och då kändes det med ens inte lika roligt och rollen fick gå till någon mindre blyg. Ett av de andra erbjudandena fick jag i går eftermiddag men det är inte helt klart ännu. Glad blev jag iaf, riktigt glad och ännu gladare blev jag lite senare när det var dags för terminsuppstart för vår kör. Så härligt att träffa de övriga och få sjunga och skratta tillsammans. Vår alltid lika omtänksamma och duktiga körledare är en mästare på att peppa oss och jag ser fram emot vårens körhändelser. Ni Umeåbor som läser detta är såå välkomna att börja sjunga med Ängskören! Ung eller gammal, man eller kvinna, van eller ovan spelar ingen roll. Jag lovar att ni får trevligt.

När jag "vaknat till" så vaknade även lusten att laga mat och jag har överraskat mig själv med att göra alltifrån grönkålschips och rotmos till fisksoppa och fröknäcke de senaste två dagarna.

 

I söndags deltog jag i Metoo:s fackeltåg för kvinnors rätt tillsammans med ett par hundra Umeåbor. Smärtsamt att det ska behövas men hoppfullt att något äntligen börjar hända.

 

Visserligen var det tulpanens dag i måndags men de här små krokusarna lockade mer. Det är så härligt att följa dem när de öppnas mer för var dag. Tänk, om två månader kan man ibland se de första vårblommorna ute i naturen. Så jag längtar!

 

 

 

Gammal vänskap rostar ibland

De senaste dagarna har vi haft en hel del kyla, minus 18 som lägst. Hjärtat har varit stabilt så jag har kunnat promenera en del och då håller man värmen bättre än på cykeln. Under veckan har det blivit tre biobesök, varav en gratis förhandsvisning av en riktigt bra film Få se om jag försöker hinna se Ted-För kärlekens skull under helgen. Hans musik var en stor del av min tonårstid, liksom ABBA och de låtarna var de som vi oftast fick sjunga på musiklektionerna. Gissar att många minnen kommer att dyka upp under filmen.

Har kommit att fundera på vänskap och vad det egentligen innebär. För mig har vänskap alltid varit viktigare än mina förhållanden. Vännerna har haft en central roll och vi har delat både glädje och sorg genom åren. Flytten medförde att den tidigare täta och vardagliga kontakten med många vänner upphörde men i stället fick jag en fördjupad kontakt med andra vänner eftersom vi skriver mer och när vi ses blir det mer intensivt. Nu gäller det att träffa nya vänner, att inte tacka nej till ny vänskap även om det kan kännas lite motigt ibland. Vem vet, kanske blir just den personen en av mina närmaste vänner?

Många är vi också som upplevt att vänskap tagit slut, att vi inte längre har något gemensamt och att kontakterna så småningom ebbat ut. Det är naturligt. Vi utvecklas ibland åt olika håll, får andra intressen och värderingar. Då får vi vara glada över den tid vi delat. Tråkigare är det om det uppstår meningsskiljaktligheter och det är därför vänskapen tar slut. Eller som i mitt fall nyligen, att den forna vännen inte vill inse att vänskapen tagit slut för länge sen. Vänskap är som blommor, kräver skötsel. Får den inte det kommer den att dö.

 

Känner mig nöjd efter att ha tagit undan det lilla julpynt jag haft framme. Fördelen med att bara pynta med några enstaka saker är att det går blixtsnabbt att ta bort det. Däremot är jag noga med att vänta tills det är Tjugondag Knut. Nu ska jag njuta av en kopp kaffe innan det blir en liten kvällspromenad till ICA-butiken här intill.

 

Kopp på er!

En stund på jorden ...hur underbart var inte det

I eftermiddags tittade jag upp mot fönstren och såg att hela himlen färgats rosa. Skyndade mig ut och fick uppleva en alldeles underbar promenad. Människor stannade upp, fotograferade, kommenterade och log mot varann. Magiskt. Jag uppfylldes av lycka över att få vara med om detta och Lalehs "En stund på jorden" poppade upp. Där och då existerade inget annat. Inga tankar på det arbete jag är i färd med att avsluta. Inga tankar på det nya uppdraget. Bara stunden som fyllde mitt sinne med glädje.

I mitt kvarter

 

Den gamla gångbron

Likt en akvarell

Los Reyes Magos

Så här års poppar ständigt minnen från vintrarna på Gran Canaria upp. Senast i går, på Trettondedag jul när jag befann mig i Tegs kyrka och lyssnade på predikan om de tre vise männen. Här i Sverige går vi knappast man ur huse för att fira den helgen men det är precis vad kanarierna gör. Detta är den helg då de firar jul och de heliga konungarnas ankomst men till skillnad mot här så engagerar det ALLA, både barn och vuxna. På Trettondagsafton beger de sig mot hamnen eller ut på gatorna för att se de festtåg med utklädda människor som drar genom städerna. Det är knökfullt längs gatorna och poliserna har fullt upp med att hålla ordning.

I väntan på tåget.

Sist kom kärran med kol som de elaka barnen får i stället för julklappar.

Ibland, men inte ofta, kommer jag på mig med att längta tillbaka till vintrarna på Gran Canaria. Oftast när det är svinkallt här och så mycket snö att jag inte kan ta mig fram. Då är det lätt att glömma allt teknikstrul, all pappersexercis, ökenvindarna och bostäder med kackerlackor och myror. Då minns jag bara solen, värmen, havet och Svenska kyrkans härliga kör. När jag bodde där blev jag rätt trött på kanariernas ständiga festivaler som aldrig verkade ta slut. Här i Sverige var det ibland svårt att hitta maskeradkläder för vuxna. På Gran Canaria verkade det som om alla hade flera uppsättningar i sina garderober. Glömmer aldrig den gången när jag var på väg hem från matbutiken och råkade hamna mitt i en parad ... Undrar vad folket på trottoarerna trodde att jag klätt ut mig till?

Under en stavgångspromenad, norpade en av männen åt sig min mobil

medan de övriga påbörjade "behandlingen".

Så här såg det ut i Tegskyrkan i går, långt från hysterisk karnevalsyra.

Trevligt dock med fantastiska sångare och efteråt en god kyrklunch med fin gemenskap.