Nyårsafton 2017

Tiden går och ett tu tre så är nyårsaftonen här. Det känns som ett alldeles ypperligt tillfälle att skriva några rader i bloggen. Det blev ett par hektiska höst- och vintermånader i år när problemen med hälsan ökade samtidigt som jag arbetade alldeles för mycket. Förhoppningsvis blir det lite lugnare snart och sedan en tid håller hjärtat sig i schack och då blir det mesta så mycket enklare. Underbart att kunna andas lättare och få ligga ner på nätterna. Nyårsaftonen tillbringar jag hemma i ensamhet och det njuter jag verkligen av. Funderade ett tag på att bjuda hem några men tyckte det räckte med matlagning efter annandagens middag. Det behöver ju inte gå till överdrift. Besökte den närmaste kyrkan där det var Nyårsbön med vacker solosång och tror nästan det får räcka vad gäller utevistelse för i dag. På andra sidan älven går ett stort firande med bla Tommy Nilsson och fyrverkerier av stapeln senare i kväll men jag är så rädd för raketer så jag struntar nog i att gå dit. De rädda hundarna har min fulla förståelse.

Det är väldigt vackert nu med ovanligt stora snömängder. Bilden togs dagen innan julafton och sedan dess har det hunnit snöa mycket mer.

Julaftonen hade jag nöjet att få tillbringa hemma hos dottern och njöt av ett vackert julpyntat hem, god julmat och många juklappar. En märklig känsla när ens yngsta barn tagit över ansvaret. Märklig men alls inte oangenäm. På juldagen var det dags för kören att sjunga på julottan i en liten by några km utanför stan. Hur mysigt som helst.

Att slå in julklappar är roligt.

Att göra godis likaså men polkagrisarna var i hårdaste laget så morteln, inte godiset, gick sönder.

Som vanligt är det så mycket som händer att det är en omöjlighet att hinna vara med på allt. Musikhjälpen var här i Umeå i år och det var fint att se hur så många Umeåbor engagerade sig. Några julkonserter har jag njutit av och ett par föreläsningar har hunnits med samt biobesök och en trevlig lunch på Orangeriet tillsammans med mina fd stuggrannar. Tack vare våra kolonistugor träffades vi och blev året-om-vänner. Nu är stugeran över för oss alla men vänskapen består.

                                                               

                                                               

Årets bubbel = c-vitamin med blåbärssmak

Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År och tackar för att ni läst min blogg och tagit er tid att kommentera här, på fb eller i privata meddelanden.

Nya friska tag

Efter ännu fler vändor och en inläggning på sjukhuset törs jag nästan inte tro att jag ska vara hemma nåt längre tag. Skönt är det i alla fall att vara utskriven och skönt var det att få några permisar för att sova hemma. Det ger en helt annan vila och jag kunde t.o.m. vara med och lyssna på konserten med Samuel Ljungblahd och den stora kören med bl.a. "min kör". Alla intäkter från konserten går till Frälsningsarméns julgryta så det känns extra bra med ett fullsatt Idun.



Det hann bli vinter medan jag låg inne och vem vet, kanske kommer den här snön att ligga kvar?

Vid "utsläppet" på tisdag eftermiddag.

 Utanför mina fönster i dag.

Jag lyckades skjuta upp inläggningen så jag hann vara med på en föreläsning av Rickard Åström, musiker och forskare som studerat körsångens effekter på hjärtrytmen och där man bl.a. kunnat fastslå att människornas hjärtrytm synkroniseras när de sjunger tillsammans. Han lät oss se ett se ett sådant exempel då han lät några personer sjunga tillsammans samtidigt som deras hjärtslag registrerades. Efter en stund kunde vi se hur deras puls fick samma hastighet. Liknande effekter fås när många människor tillsammans lyssnar på konserter. Det skulle alltså kunna förklara den där speciella glädjen och njutningen av att gå på konserter.

Till sin hjälp hade han körledaren Ange Turell.

Avslutningsvis fick vi njuta av hans skicklighet som pianist.

Jag skattar mig lycklig

På måndag är det dags att betala in kvarskatten och det får mig att tänka på hur mycket jag får tillbaka på min inbetalda landstingsskatt, särskilt den senaste månaden då jag fått ovanligt mycket för pengarna. Nog har vi det bra som får både transporter och vård när vi behöver, oavsett plånbokens tjocklek. Ja, jag vet att vården är långt ifrån jämlik, beroende på var vi bor och jag har själv erfarenhet av det ... men ... just nu känner jag bara ren tacksamhet. I det stora hela är personalen fantastisk och vid den senaste akutresan var ambulanskillen så empatisk och hans bemötande betydde så mycket, liksom några sköterskors inbördes jargong och galna skämt. Så skönt med humor och att få skratta mitt i allt.

Det händer mycket nu och jag hinner knappt reflektera desto mer utan försöker bara hänga med i svängarna och ta vara på varenda stund av glädje, för såna finns det trots allt gott om. Är så tacksam över alla i förväg inhandlade biljetter. Kultur är en kraftfull medicin, helt utan biverkningar. Här ett litet urval av den gångna höstens händelser :

Under en kvinnas hjärta

Danslektionen

Projekt Mamma

Italienska Tonfall & en kopp njutning medan regnet faller utanför.

Avskedet av vännen som betytt så mycket och som jag ännu inte kan förstå är borta var sorgligt men vackert.

Det är vackrast när det skymmer ...

Ibland hinner jag ta mig till älven för att njuta av solnedgången.

Ett oväntat men mycket välkommet besök av en riktigt fin vän satte guldkant på hela den gångna veckan.

Tro, hopp, kärlek och lite tur

Under lördagen gjorde jag ett besök på Syfestivalen och det kändes som att befinna sig i paradiset, härligt att se alla tyger, knappar, fantasifulla skapelser och glada människor. Min absoluta favorit är Stina Jakobsson, som jag brukat handla av genom åren. Hennes koncept är genomtänkt och hon är en person som fullkomligt strålar. Den här gången köpte jag ett cerise viskostyg till en tunika och ett par smycken. Ringens text är: NÄR- VAR- ANDE.

Stina brukar smyga in olika symboler i mönstren, så också i detta tyg som passande nog heter

"Tro, hopp, kärlek och lite tur". Som gjort för mig :) 

Stina till höger och hennes lika trevliga medhjälpare.

Ett omtumlande dygn är till ända och vore det inte för ekg-lapparna på mitt tvättställ skulle jag nästan kunnat tro att det bara är något jag drömt, då jag nu sitter hemma vid mitt bord precis som vanligt.
Kanske blev det för ansträngande med lördagens arbetspass eller så blev det för mycket sorg för mitt hjärta att hantera. Vaknade tidigt i går morse av så starka bröstsmärtor att nitron inte hjälpte. Ett samtal till 112 och vips var de här. Mer nitro tills jag tyckte det kändes bättre och då ville jag inte följa med dem.

Husläkarnas fina väntrum med väggurets hemtrevliga tickande.

Fick lova att  lägga mig och kontakta HC senare under dagen. Ett samtal till HC och vips kom en sjukresebil och hämtade mig. En träff med läkaren och hux flux befann jag mig på Akuten. Där var det slut med de snabba rycken för min del och efter många timmar i väntrummet orkade jag inte mer utan bad dem klippa bandet och beställa en hemresa. Så skönt att få sova hemma i egen säng! Känner mig lite mörbultad och HC säger att det måste blivit något misstag när de lät mig sitta där och att deras akutremiss fortfarande gäller. Tack men nej tack. Jag tror istället att jag ska ta mig till kören. Kanske ett par timmar där är bättre medicin.

Läser att det kommit snö i min förra stad och minns hur tufft jag tyckte det var. Här dröjer det väl förhoppningsvis ännu ett tag. Jag föredrar regn eftersom det inte är lika svårt att gå på som is och snö. Känner stark sympati med flickan i klippet:

Tacksägelsedag i sorg

Min vän som drabbats av ALS somnade in i går och livet har för alltid förändrats. Självklart för hennes närmaste men också för min familj som under 27 år fick glädjen att vara deras grannar. För mig som inte hade några rötter i den staden kom hon att bli så mycket mer än en vanlig granne. Hon blev min vän och en "extramamma" för både barnen och mig, en trygghet och en klippa när det stormade i livet. Hennes man kom även han att betyda så mycket och ställde upp på alla möjliga sätt, alltifrån att knyta pojkarnas slipsknutar, vara med i en film som pojkarna i kvarteret producerade och till att åka till Tunisien när jag reste dit eftersom hans fru ansåg att det absolut inte var lämpligt att jag åkte ensam. Jag skulle kunna skriva om många händelser men tror ni förstår hur mycket de betytt. De räckte till och betydde så mycket för så många, både i Sverige och andra länder och jag brukade undra om de förstod hur mycket de betydde för en helt vanlig grannfamilj.

Sorgen är blandad med tacksamhet och just i dag råkar det vara Tacksägelsedagen. Jag har mycket att vara tacksam för även om det just nu känns som om tårarna aldrig kommer att ta slut.

Tro hopp och mycket kärlek

Oops! Ser att det är två veckor sedan jag bloggat. Orsaken är en huvudmans flytt där jag har det övergripande ansvaret. Inte helt enkelt då det är många olika aktörer inblandade och det inte alltid är självklart vem som ska göra vad. Vissa dagar känns det som att den mesta tiden går åt till att ringa runt till personer som ständigt hänvisar till varann.

Här har hösten nu kommit på allvar med mycket regn och blåst. Jag hann aldrig ta mig ut och fota höstfärgerna på Bölesholmarna men det kanske inte är försent. Däremot har jag hunnit med några biokvällar, konserter och teaterföreställningar och fler blir det. Utan kultur skulle jag skrumpna ihop likt ett höstlöv. 

Spring Uje, spring var väldigt gripande och fick stående ovationer.

Umeå Pride var i lördags och vi var många som slöt upp och gick i tåget. En härlig och glädjefylld dag som avslutades med en Kärleksmässa i Umeå stads kyrka. I väntan på den hade jag glädjen att träffa en fd granne från min gata i Kiruna och hennes dotter och dotterdotter. Så roligt och med ens svischade alla minnen från åren däruppe förbi.

I brist på plagg i regnbågsfärger sydde jag ihop dammtrasor till en sjal.

Det finns hopp

Förra söndagen var det församlingsdag i Tegs kyrka och den inleddes med en Svensktoppsmässa där vår kör medverkade. Därefter bjöds vi på mumsig vegetarisk mat och sedan var det dags för diverse aktiviteter. Med andra ord en trevlig dag med fin gemenskap.

Den här lilla söta ponnyn var hela 17 år.

Körledaren nöp tag i min skinka

Rubriken är betydligt mer spännande än händelsen bakom. Deltog i kväll i en extra körövning tillsammans med en annan kör i en kyrka i närheten inför söndagens Svensktoppsmässa. Under fikarasten bjöds det på smörgåsar och eftersom jag inte tål vanligt bröd tog jag pålägget och la det på en servett medan jag gjorde i ordning temuggen. Då kom körledaren in, tog tag i skinkan och lyfte upp den, eftersom han trodde att den var överbliven. En av kvinnorna i kören sa att jag absolut inte fick säga att körledaren tagit tag i min skinka ... Den här kören verkar vara lite mer stram och korrekt än den jag är med i :)

När hösten väl har kommit är den en härligt tid. Så roligt när olika aktiviteter dras igång, när biosalongerna åter är fyllda, mysigt att tända lampor och ljus, alldeles underbart att få komma hem till min lilla lya när jag är blöt och kall efter cykelturerna i regnet. Sist men inte minst sover jag såå mycket bättre när kvällarna är mörka. Enda orosmolnet skulle väl möjligen vara den stundande julen men den är ju snabbt övergående.

Söndagens konsert med Jenny Holmgren var bra. Synd bara att det var så få i publiken. Kanske var det fler än jag som aldrig hört talas om henne?

En trevlig kväll tillsammans med dottern i måndags. Först middag och sedan förhandsvisningen av Victoria och Abdul som var riktigt bra. Igår var jag en av många köande för biljetter till höstens medlemskväll på SF. Jag hade tur och fick bra platser och dessutom även då sällskap av dottern.

Äntligen kom mina nya glasögon men tyvärr rätt olika dem jag beställt. De var riktigt färgglada medan dessa var mörkare och mer bruna. Få se om jag ber dem göra en ny beställning. Skönt att kunna se bra i alla fall. Det är fem år sedan jag köpte de förra och synen hade ändrat sig rätt mycket.

Åh, dessa ljuvliga mörka höstkvällar när luften fortfarande är ljum! I söndags på väg hem efter att ha röstat åt en av mina huvudmän i en stadsdel som jag sällan befinner mig i, upptäckte jag de här fina ljusinstallationerna. Sommartid är vattenstrålarna i bassängen till för barnen att leka med.

Ännu en fördel med hösten. Man behöver inte sätta en hink över huvudet för att slippa se det stökiga. Det räcker med att släcka taklampan och ha levande ljus i stället.

Vi har ett val

Passade på att rösta i går när jag ändå besökte Väven och enligt röstmottagarna var det ovanligt många som röstat hittills. Hoppas verkligen att det visar sig vara så och att medlemmarna i Svenska Kyrkan stiger upp från sofforna och tydligt tar avstånd från SD och deras unkna åsikter. I dag skedde en otillåten nazistdemonstration i Göteborg som ändå tilläts fortsätta. Vad sker härnäst? Vi måste reagera innan det är för sent.

Det blir alltmer höstlikt.

Fortfarande blommar det dock vackert.

Här i Umeå har Internationella Matmarknaden varit denna vecka och det har gått att hitta allt ifrån krokodilburgare till franska kakor. Det mesta till överpriser men ändå väldigt trevligt med alla goda dofter från de spännande maträtterna. För min del blev det bläckfisk två av veckans dagar.

Sötpotatis och en ljuvlig fransk räk- och bläckfiskgryta.

Den brittiska konfekten har det varnats för i olika sociala medier då den sägs vara smaklös och kunderna inte erbjuds smakprov innan köp.

Efter gårdagens runda på stan tillsammans med dottern var det en timme kvar till kvällens konsert och jag valde att gå in på Espresso House och ta en cappuccino. Väl där upptäckte jag att jag var ute i väldigt god tid för konserten är i kväll. Så strax gör jag ett nytt försök.

Deras cappuccino är enorma, en hel måltid.

Min tacksamhet över att inte längre vara stugägare håller i sig. Dels för att jag slipper hugga i med höstsysslorna i kylan och få värk i händerna. Del för att björnen fortfarande syns till i byn. Hur rädd skulle jag inte ha varit om jag behövt vara där nu? Kanske lika rädd som killen i det här klippet?

Önskar er en trevlig söndagskväll!

Skrolla neråt

Skrolla lite till

och lite till