San Agustin

Turkietveckan är över och jag befinner mig äntligen i San Agustin. Det kändes som att komma hem och jag som haft två hysteriskt stressiga dygn i Kiruna, varvade ner i samma stund som planet tog mark.

Marcel hade kommit hit från Barcelona, enkom för att ta emot mig och ge nyckeln. Han har slutat hyra ut lägenheten och bor egentligen här själv nu men ville inte berätta det eftersom han en gång lovade mig att komma tillbaka. Så snällt av honom!

Lägenheten är nyrenoverad och jättefin med bl.a. en vit skinnsoffa, som jag är livrädd att smutsa ner. Sängen har en tjock och härlig madrass, långt ifrån min extrabädd därhemma och jag njuter av lyxen att få bo så här fint.

Internetuppkopplingen fungerar bra så om jag misslyckas med tentan är det inte uppkopplingens fel. En vecka kvar och jag har ännu inte tittat i böckerna sen jag kom hit. Däremot har jag promenerat många timmar varje dag och lyckats få nya skavsår, förutom de jag fick i Turkiet. Huden flagnar på i stort sett hela kroppen efter den intensiva solen i Alanya och jag hoppas det går över och att jag får lite ny färg på alla ljusa fläckar.

Det var inte alls så smidigt som jag trott, att packa om väskan och hinna med Kommunstyrelsesammanträdet och en massa ärenden, under den korta tiden jag var hemma. På avresedagen slängde jag över sakerna till en annan väska och det var rent galet stressigt.

Å andra sidan var det värt det. Veckan i Alanya var så skön och allt var bättre än jag kunnat drömma om. Kan fortfarande inte fatta att jag bodde och åt hela veckan för samma pris som en övernattning kostade. Middagsbufféerna var underbara, långt ifrån hur jag annars brukar äta på mina resor.

Sista kvällen hemma åt vi en jättegod musselsoppa som min äldste son lagat till. Det var bra så inte övergången från hotellliv till min vanliga mathållning blev för tvär.

I morgon ska jag inte promenera så mycket, utan satsa på pluggandet. Naturligtvis utomhus, på stranden. Det skulle verkligen vara skönt att få bo här under en längre tid till vintern, samtidigt som jag pluggar. När man är hemma är det så mycket annat som lockar och drar.

Bilden är från Turkiet.

Paketet på mitt köksbord innehöll en borttappad gammal foppatoffel, som grannen hittat :)

Packa mammas kappsäck

I övermorgon är det dags igen, att resa iväg till varmare trakter. Det blir en vecka i Turkiet med direktflyg härifrån. Skönt att slippa flygplansbyten och övernattningar.

Har inte bestämt mig för om jag ska ta med datorn eller ej. Antagligen blir det mer pluggande utan den, eftersom jag nu ska läsa böcker en tid innan tentan. Samtidigt hade jag behövt den för att läsa handlingar inför Kommunstyrelsesammanträdet dagen efter hemkomsten. Har ännu inte fått svar från hotellet huruvida det finns internet tillgängligt.

Idag ska jag låna några ljudböcker samt packa väskan. Jag älskar att packa resväskor! Har väl fått en viss rutin på det genom åren. Älskar också alla små smarta prylar som kan vara bra på resor. Fick en överraskningspresent häromdagen av en god vän, en hård shampotvål, som doftar gott och som man kan ta i handbagaget.

Har också fått en annan oväntad present, som jag dock inte vet vem som har gett. I går låg den plötsligt på mitt köksbord och ingen av mina inneboende säger sig veta vem som lagt den där. Märkligt.

I kväll blir det vårfest tillsammans med Bouleföreningen och det ska bli så roligt att få träffa dem igen. Senast var det på höstfesten och jag skäms allt lite för att jag inte tagit mig tid till att spela med dem under vintern. Snart är det iaf dags att spela utomhus igen och då kommer jag ju också att ha mer tid.

Det är en märklig känsla att inse att jag kanske lämnar Kiruna om några år. Jag som längtat härifrån sedan första dagen, borde ju enbart känna glädje men det är ju inte roligt att lämna sitt sociala nätverk, som man byggt upp under alla år. Å andra sidan kan man träffa nya vänner om man bara är öppen för det. Drömmen är ju att kunna bo i Spanien under vinterhalvåret och i Umeå under somrarna men än är det en liten tid kvar innan den drömmen kan realiseras.

Tills vidare dagdrömmer jag om den lilla kolonistugan, om hur jag ska inreda den, vilka bärbuskar jag ska plantera, samt om att då kunna ta del av Umeås kulturutbud. Det längtar jag mest till, så det bästa hade väl egentligen varit att bo i en lägenhet mitt inne i centrum...

Gå gärna in på den här länken, där Kirunas godbitar presenteras under 90 sek.

http://www.youtube.com/watch?v=ptBcF6yRSiY