Vilodag

En skön söndag är snart till ända och jag har verkligen helgat vilodagen.
Veckans inlämningsuppgift blev klar vid halv tre-tiden i natt och det tog sina timmar innan jag somnade, upprymd och glad som jag var.
Efter alltför få timmar var det dags att stiga upp och bege sig till kyrkan, tjänstgöra som kyrkvärd och njuta av gospelkörens sköna toner.
Därefter en god middag hemma hos Rory. Så skönt att få sätta sig vid dukat bord och bara njuta.

Nu väntar jag på att mina inneboende skall komma tillbaka men hoppas hinna städa lite innan.
Sedan kanske det är dags att börja packa en väska...
Tolv dagar kvar och varje dag fylls av diverse förberedelser, antingen rent praktiska sådana här hemma, eller diverse telefon/ mailkontakter, eller besök hos läkare, tandläkare, apotek. Bara en sådan sak som att ta ut mediciner för en längre tid, var ett mindre företag.

I tisdags var jag ute på en härlig cykeltur och njöt av ett snöfritt Kiruna med torra cykelbanor. Tänkte att det kanske var lite dumt att låtit byta till vinterdäck och likaså att det var synd att inte få användning för de nya, fina vinterskorna.
En timme senare föll snön...det snöade...snöade...och snöade...och jag ångrade mina tankar om vinterskor.
Fast efter några dagars snöande, måste jag erkänna att vintern är verkligen vacker här i norr och jag får ständigt känslan av att befinna mig i ett vykort.

Separationsångest eller resfeber?

Tiden fram till avresan går med en rasande fart och det är endast vid några sällsynta tillfällen som jag ser fram emot detta. Vet inte varför men kanske är det någon form av separationsångest eller helt enkelt vanlig resfeber.

På kvällarna gråter jag titt som tätt när jag tänker på hur långt bort ifrån barnen jag kommer att vara och under hur lång tid. Löjligt? Kanske det men inte desto lättare. Vi ses ju inte så ofta alla gånger men bara vetskapen att man kan hälsa på varandra eller slå en signal och höra deras röster, känns ju bra.

Rätt ofta händer det att jag hamnar på sjukhus och naturligtvis är jag orolig över att det ska bli så medan jag bor i Spanien. Har legat på spanskt sjukhus så det räcker och blir över...

Hoppas verkligen att sorgsenheten och oron släpper när jag väl är där. Då får jag väl ta itu med pluggandet desto mer och kanske börja sjunga i kyrkokören.

Solljuset har ju en dokumenterad effekt på nedstämdhet och det borde väl bita även på mig.

Saknad

Ibland kommer den över mig, saknaden efter min pappa. Plötsligt, oväntat, blixtsnabbt slår den till och det värker i mig av längtan efter honom. Att få ett telefonsamtal, som jag ibland inte tyckte att jag hade tid med, eller att själv ringa upp för att rådgöra med honom om något, eller berätta något om barnen. Han tyckte om att höra om dem och han var den ende som jag någonsin kunnat dela alla sorger och glädjeämnen med.

Det känns ofattbart att tolv år har gått sedan han dog. Jag kan ju fortfarande höra hans röst inom mig, precis när jag vill. Han kallade mig "lilljänta", trots att jag närmade mig fyrtio...

När jag inser att jag aldrig kommer att glömma, ger det lite tröst.

Flitens lampa...

Flitens lampa lyser och har lyst många timmar om dygnet den senaste tiden. Då menar jag lampan på skrivbordet i rummet där jag pluggar, sover och lever. Halkade ju efter med studierna eftersom det politiska arbetet tog mycket tid men nu har jag äntligen arbetat mig i kapp. Min plan var ju att ligga lite före kursplaneringen och åka ner till Umeå men så här tre och en halv vecka innan avresan till Spanien, ser det ut som att schemat är rätt fullspäckat.

I dag faller snön och jag ljuger om jag säger att det gör mig glad. En del människor gillar snön för att det blir så ljust men jag har aldrig haft problem med mörker. Tvärtom, midnattssolen gör mig tillräckligt knasig, utan att det ska vara ljust även på vintern.

Längtar till Spaniens mörka, varma kvällar.

Ett tandläkarbesök stod på dagens agenda, eftersom jag haft ont i en tand och vill kolla upp sådant innan avresan. Tandläkarmottagningen var flyttad till den gamla prästgården och allt var så vackert och mysigt med öppna spisar och vackra möbler. När jag blir rik ska jag köpa det där huset och omvandla det till ett vandrarhem eller pensionat men fram till dess kan de få hålla till där. Efter tandläkarbesöket tänkte jag hitta en lätt siden morgonrock men kom hem med en helläcker lång tunika istället. Så det kan bli men jag klarar mig nog utan morgonrock i Spanien.

Den här hösten har verkligen varit fin. Lång och härlig med mycket sol och med temperaturen ibland högre än under den gångna sommaren. Vilket ju iofs inte säger så mycket...

Varje dag utan snö är en bra dag, även om jag inte hinner ut speciellt ofta, utan mest sitter inne med näsan över böckerna. Brukar ta en stavgångstur mellan varven men den senaste veckan har varit alltför blåsig för mig.

Fyra veckor kvar till avresan och det börjar vara dags att plocka ner lite saker i väskan. Har insett att det måste bli två väskor dena gång pga av alla böcker. Det är ju inte heller samma sak som en ö-luff när man knappt behöver ha med sig några kläder. Här behövs både solplagg och varmare kläder samt några mer prydliga plagg för kyrkobesöken. Hoppas att det inte är alltför kallt i lägenheten där jag ska bo. Får väl gardera mig med fårskinnstofflorna.

Har planerat stugan tillsammans med mannen som ska bygga den och nu är plattan gjuten och rören dragna. Tvättstället skulle placeras längst inne i hörnet! Ska man krångla sig förbi toaletten för att komma åt det? Fast gjort är gjort och det är väl för sent att komma med synpunkter nu. Han har ju byggt förr, så jag överlåter det åt honom.

Många ger mig råd om stugtoaletten. Allt ifrån potta/ hink till mulltoa/separett men jag har bestämt mig och det blir en förbränningstoalett som kostar en mindre förmögenhet men som jag tror är den bästa lösningen för mig. Någon har föreslagit att jag helt enkelt ska huka mig bland buskarna och kissa i det fria men i ett nytt kolonistugeområde, utan höga träd eller buskar tror jag att det är säkrast att låta bli.

På bilden är det en av mina grannar som föreslår denna variant.

Funderar på om det blir snyggt med en röd stuga med vita knutar eller en grå? Eller kanske en behandlad med järnvitriol och röda knutar? Älskar att tänka på sådant och på hur jag ska ha det därinne, hur köket ska se ut, om jag ska ha en TV osv. Bara tanken på att jag kommer att ha en alldeles egen liten bostad utan några inneboende gör mig alldeles salig. Tänk att kunna gå omkring i morgonrock eller kunna lämna disken ett tag och slippa städa efter andra. Lääängtar.

Mina grannar var i området under helgen och kunde berätta att det såg fint ut, att vissa stugor hade mysiga belysningar utomhus. Då längtade jag ännu mer....