50 nyanser av grått

Vilket grått väder vi har i dag. Himlen ser ut som på bilderna från Beijing, där solen inte förmår lysa upp marken som vanligt. Under hela februari månad har Umeå haft sex soltimmar! Inte är det konstigt om man börjar tröttna på allt grått. Alla Kirunavintrar gjorde att jag vande mig vid att snö ska vara gnistrande vit men här har snön 50 nyanser av grått. Å andra sidan känns det bättre med grå snö än med gul...

Förmiddagens styrketräning var extra rolig efter en veckas uppehåll. Skoj att träffa tränings-kompisarna och höra att de saknat mig. Lite sjukhus-shopping hanns det med innan hemfärden och jag köpte ett ljuvligt rött te vid namn Blåbärslunden. Massor av härliga blåbär- perfekt för en som inte längre törs ge sig ut i blåbärsskogen :)

Min ett år gamla laptop har låtit högt ända sen jag köpte den. I dag tystnade den och jag drog en lättnadens suck... tills jag kände på den och den var glödhet. Som tur var hade jag en kylplatta men jag misstänker att jag kommer att behöva lämna ifrån mig datorn. Hoppas det kan vänta tills i Juni när kursen är klar och att den inte "dör" innan dess.

Västerbotten till extrapris!

Som barn brukade jag besöka Västerbottens museum här i Umeå tillsammans med skolan och med mina föräldrar och släktingar. Trots att jag flyttat hit för mer än ett år sedan har jag inte varit dit förrän i dag när Strokeföreingen ordnat ett studiebesök med anledning av Sune Jonsson-utställningen. Det var trevligt, både att träffa andra medlemmar och att se alla fina bilder.

 

Hann också titta lite på några andra utställningar, bland annat "100 kärl av glas" av Monica L Edmondson. Det ingick också vackra fotografier med de här glasen ute i naturen, i snön.

 

Slutligen hann jag beundra den här gamla cykeln. Mumma för en cykelälskare.

Visste ni att snitthastigheten för höghjulingarna var 26 km/h? För drygt hundra år sedan

körde man omkring med dem här i stan och de slog mycket lätt över om underlaget var ojämt.

 

 

Undrar om man borde köpa köpa några kilo Västerbotten nu när det är rea?

 

 

Tillfällig förälskelse?

I går, innan premiärbadet, kände jag mig smått förälskad men mina förälskelser brukar vara rätt kortvariga och tydligen även denna. Premiärbadet gjorde mig riktigt varm. Det berodde tyvärr inte på varmt skönt badvatten, utan på den ansträngning som krävdes för att ta mig upp till stående. Det var omöjligt att få ens merparten av kroppen under vattenytan samtidigt och vissa delar kom över huvud taget aldrig i kontakt med vattnet. Den nyinköpta halkmattan var hal som såpa och då karet är så tunt och vingligt måste man ta sig upp genom att belasta en viss yta. Det var ytterst nära att jag ringde efter dottern men rädslan för att hon då skulle larmat vaktmästaren eller brandkåren avhöll mig. Nu ska jag ta mig en funderare på om det blir ett snyggt litet badkar till salu här i stan...

För att få lite vatten på ryggen lade jag upp benen mot väggen.

 



Badkarskärlek

Äntligen, äntligen har jag ett badkar!  Jag är så lycklig och känner mig nästan nyförälskad. (Om jag nu kommer ihåg hur sånt kändes, vill säga) Det är så långt ifrån de badkar jag hittills stött på som man kan komma. Väldigt litet, extremt lätt och man får vara försiktig så man inte stöter emot fronten, eftersom den då flyttar sig. Egentligen ska karet monteras i väggen men jag kan ju inte börja borra hål i hyreslägenheten hur som helst. Många timmars arbete krävdes innan det var hopmonterat och jag är djupt tacksam för hjälpen. Detta hade jag inte grejat själv. Det blir nog ett premiärbad i kväll, trots att inte avrinningsröret är på plats. I stället finns där en med silvertejp fastsatt plasthandske med tre avklippta fingertoppar ner i avloppet :) Nöden är uppfinningarnas moder.

 

Under eftermiddagen tog jag en promenad i grannskapet och upptäckte att det fanns både julstjärnor, julbelysningar och julgranar kvar. Antingen är vi som bor i det här området av stan lite sena, eller så är vi väldigt tidiga. Om ca sju månader startar de första butikerna med att ta fram julgrejorna...

Fast först ska det bli vår, sommar och höst och vi ska sitta i solen

och få lite lagom skugga under de stora träden.

Förbjudet att hoppa

Så kom då dagen när mitt efterlängtade badkar levererades. Det är så litet och lätt att transportkillen bar det nerför trappan och in till mig, under tiden som han skrattade gott och sa att han inte visste att det fanns så små badkar. Jag är tacksam för att han inte frågade om jag trodde att jag skulle få plats...
Eftersom jag haft badkar när jag bodde i huset, trodde jag att det skulle vara en lätt sak att ställa det här på plats men icke... En påse innehållandes många pinaler samt en bruksanvisning på polska gör att karet står omonterat i rummet.

 

När jag talade med försäljaren i dag, sa han att karet nog inte klarar att man hoppar omkring alltför mycket i det. Bra. Då vet jag det :)
I morgon får jag hjälp av dotterns pojkvän och under tiden får jag väl förbereda premiärdoppet. Levande ljus, musik, vin (eller kanske champagne?)

Söndagskonsert

Helgen har till största delen ägnats åt att sova men när tiden närmade sig kvällens konsert i Umeå stads kyrka med anledning av Folkmusikfestivalen kunde jag inte hålla mig, utan var tvungen att bege mig dit. Det var The Voice of the Strings som spelar harpa, fiol samt sjunger på ett lite annorlunda sätt. Ibland när jag varit på konserter och känt mig trött har jag önskat att kunna ligga ner och lyssna. I kväll var det första gången vi i publiken erbjöds detta. De tunna små madrasserna lockade mig dock inte.

 

På slutet av konserten befann sig plötsligt flera musiker uppe på läktarna och när ett par dragspelare dök upp var lyckan fullkomlig

Den äldsta överlevaren från Förintelsen har avlidit, en kvinna vid namn Alice som blev 110 år. Hon var musiker och gav många konserter i Theresienstadts koncentrationsläger. Alice sa att det var musiken som hållit henne vid liv både i lägret och sedan under hennes liv. Jag instämmer i att musik är välgörande, rena medicinen. Människan är en lustig varelse som verkar ha ett nedlagt behov av sång och musik.

Quaesitio

Quaesitio betyder att man försöker elda upp känslorna med hjälp av en mängd snabba frågor, något som Sverker Olofsson i Plus var bra på. När jag tittar ut och möts av detta undrar jag vad han skulle sagt om han bott i den här källarlyan just nu. Kanske:

– Ska det verkligen vara så här? Är det så här vi vill att det ska se ut? Menar ni att det ska vara på det viset?

 

 

Känner mig hängig och stannar nog inne i dag med. Har ju mycket som behöver läsas, så sysselsättningsproblem finns i alla fall inte. Lånetiden på UB:s kurslitteratur är bara två veckor men på Medicinska Biblioteket är den fyra veckor. Det tackar jag för.

Funderar på det här med kultur och vad vi menar med det. För mig klingar ordet positivt och rymmer mycket. Tänker på det som något som berikar oss människor och som vi mår bra av. I en av kommentarerna till en krönika i VK inser jag att alla inte delar min uppfattning. Eller vad sägs om det här stycket från en kommentar?

"Sanningen är att kulturmänniskor är dom som har svårast att umgås med folk som har andra intressen, ni har svårast att acceptera att någon tycker annorlunda . Kultur ska bredda sinnen och öka toleransen och göra oss till bättre människor. Jag hävdar att för mycket kultur många gånger är direkt förödande för en människas karaktär. Dom tre största Svenska kulturpersonligheterna under 1900-talet Ingemar Bergman, Strindberg, Selma Lagerlöf var alla fullständigt vidriga mot andra människor. Ta en titt på dokumentären hur Bergman behandlade sin hushållerska. Man skulle ju tro att dessa människor som andas och är kultur borde ha blivit bättre människor om nu kultur är så jäkla bra!"

 Kulturtant

 

En av mina älskade söner skickade den här låten till mig i dag. Jag har lyssnat och gråtit och lyssnat igen. Pojken min, jag vet. Jag älskar dig härifrån, till evigheten och tillbaka igen.

Snöoväder och sommardrömmar

I morse vaknade jag till snöfall och en kropp som inte var kry så i stället för styrketräning blev det några sömnpass i soffan innan eftermiddagens läkarbesök. Under tiden som jag väntade på medicinen besökte jag CM Cykel. Älskar cykelbutiker och att titta på nya modeller och alla smarta cykelprylar. Min dröm om en rosa vespa förblir nog en dröm om det inte blir nån ordning på hjärtat men en el-cykel däremot...Tittade på en med sju växlar och farthållare...

 

Snöandet tilltog och nu är det full vinter här. Det blir spännande att se om jag är insnöad i morgon. Här är det Folkmusikfestival den här helgen men jag måste ta det lite lugnt och stannar nog hemma.

I dag blev det mer matlagning än vanligt, dels för att jag hade en bit lax i kylen, dels för att om jag blir sämre är det bra att ha lite färdig mat.

Den här söta ängeln som nu välkomnar i hallen fyndade jag på Expo.

Tant

Vad tycker ni om ordet tant? Läser i Cecilia Hagens krönika att hon är rejält trött på att Marit Paulsen sedan 20 år tillbaka kallar sig för tant. Marit var tydligen 55 år när hon började med det officiellt, kanske ännu yngre privat? Vad är nu det att uppröras över?

Så har vi Elin Ek som är 36 år och sedan länge kallar sig tant och även skrivit en bok i ämnet. Liite tidigt kan jag tycka men är det så hon ser på sig själv så är det hennes upplevelse.

 

Jag tycker det är värre när medelålders och äldre kvinnor försöker verka yngre än sin egentliga ålder, precis som om åldern vore något att skämmas över. Sen kan ju ord ha lite olika innebörder för oss alla men för min egen del så är tant enbart positivt och jag associerar till någon som är tillfreds med sig själv, som accepterar både ålder och utseende och som törs stå för sina åsikter. Cecilia anser att ingen kallar sig tant utan avsikter! Väldigt märkligt uttalande som jag funderat en hel del på men det enda jag kan tänka mig är att hennes egen syn på tanter är riktigt negativ.
För min del klingar däremot ordet kärring väldigt negativt och det anses väl oftast vara ett skällsord, även om vissa karlar när de kritiseras för sitt språkval, brukar påstå att det betyder att de älskar sin kvinna och plötsligt uttala det som käääring.

Damen här nedan torde räknas till den allra värsta sorten:
http://www.expressen.se/tv/nyheter/utrikes/mormor-skot-sin-svarson---15-ganger/

Vinst?

För några år sedan prenumererade jag på miljonlotteriet. Vann aldrig något förutom de utlovade garantivinsterna och hade nästan glömt bort det hela när jag upptäckte att vinstsumman skulle försvinna om jag inte beställde något senast denna månad. Tveksamt om detta kan räknas till en egentlig vinst. I kväll hämtade jag ut paketet innehållandes en typ av shoppingvagn och ett par hantlar. Vagnen verkar jättefin och kanske kan den göra det lite enklare för mig att få hem maten.

 

Annars får jag väl träna upp styrkan lite...

I dag har jag inte gjort många knop. Det brukar ju bli så dagen efter träning eller någon form av aktivitet. Är glad över att det är så skönt väder och nu i kväll kom jag att tänka på vårkvällarna i Kiruna. Ja, deras typ av vår, med snö och kalla nätter. Ibland kommer minnena över mig så starkt och det är ofta rätt känslosamt. Så stor del av mitt liv som jag tillbringade där uppe, hela mitt vuxna liv. Glädjen över att vara här är stor och fortfarande efter 16 månader, måste jag nästan nypa mig i armen för att förstå att jag verkligen bor här. Som jag längtade alla år och så många tårar jag gråtit alla gånger när jag skulle köra norrut efter besöken här. Ibland grät jag ända tills jag vek av från E4:an.

Solen? Hallå??

Ibland kommer jag på mig med att fundera på hur det kändes när solen sken. En del umeåbor hävdar att solen inte alls visat sig i år, andra att den inte visat sig i februari och jag undrar om den någonsin mer kommer att lysa? Det känns som att befinna sig i en svart/vit värld. Ofta vaknar jag till ljudet av regn från stuprännan utanför sovalkoven. I morse när jag stod ute och väntade på en försenad sjukresebil och solen lyste med sin frånvaro var det några plusgrader och absolut vindstilla. Fåglarna sjöng så vackert att jag blev lycklig ända in i själen och jag sände en tacksamhetens tanke till taxi för lite street-mindfulness.

Min gata

En väg på Gran Canaria

 

Bilden här ovan är tagen på Gran Canaria för några dagar sedan och nog känns det märkligt att det ser lika vintrigt ut där, som här i Umeå. Längtar absolut inte dit just nu för snömodd har vi nog av här hemma.

Goda nyheter från några av sönerna har gjort mig lättad och glad och för att toppa den känslan besökte jag kvällens allsång i Böleängskyrkan. Tyckte en av solisterna verkade välbekant och det visade sig att han är psykolog och medverkade vid en teater om psykoterapi tidigare i vinter. ( Ja, jag övervägde att fråga honom om hjälp med spss...)

Tyvärr var jag lite sen i vändningarna men ett litet prov på hans ljuva stämma får ni här:

 



 

Kunskapsluckor

Alla har vi väl läst Spendrups uttalande om feminismen, som avslöjade hans totala avsaknad av kunskap inom området. Nog hade man kunnat vänta sig lite mer av honom. En annan känd person som vänder sig emot feminism är Blondinbella men där kan jag förstå okunskapen lite bättre. Hon har inte ens avslutat gymnasiet och då missar man av förklarliga skäl en hel del. Så även om hon är en driftig tjej och lyckats med sin blogg och sitt företagande finns många rena kunskapsluckor. Jag är övertygad om att hennes svar inte kommer att vara likadant om några årtionden. Läs den här krönikan av Anders Westgårdh. Såå mitt i prick!

Vad anser ni om dem som saknar utbildning och som i stället säger att de gått i "Livets Hårda Skola"? För mig är det ett signum på att de hyser ett slags komplex gentemot dem som är utbildade men de avslöjar därmed sin okunskap om utbildningar och om de som valt att utbilda sig på högre nivå. Eller vad menar de annars med benämningen? I själva verket anser jag att det är studenterna som fått kämpa, dels med tuffa studier men också med en ofta dålig ekonomi. Studielån, kollektivt boende, sommarlov där det gäller att lyckas få arbete, samtidigt som lönen dröjer och de i stort sett får leva på ingenting. Alla har inte välavlönade föräldrar som kan hjälpa till. Under tiden har de som struntat i att studera ofta fått arbete, ibland riktigt välavlönat, egna bostäder, kanske både bil och semesterresor. De slipper ha studierna hängande över sig hela tiden och kan istället ägna sig åt diverse fritidsaktiviteter. Frågan är då vem som går i "den hårda skolan"?

 

I vårt land är vi så lyckligt lottade att alla har möjlighet att studera. Det är inte endast de från välbärgade familjer, utan alla som verkligen vill. Naturligtvis krävs en förmåga att klara av utbildningen, godkända betyg osv. Jag välkomnar kommande beslut om att höja kraven på högskoleprovets resultat för blivande lärare. Skrämmande att de som ska undervisa våra elever har antagits trots bottenbetyg från gymnasiet och närmast osannolikt dåliga resultat på högskoleprovet.

 

Jonas Gardell: Pastor som hävdade att hans tro skyddade honom mot ormars gift dog av ormbett. Saliga äro de korkade, ty de skola flyta när floden kommer.

Vilodagen

Tredje budet: Tänk på vilodagen så att du helgar den. Det är då ett som är säkert, att den här dagen ägnades till vila i första hand. Min plan var att besöka kyrkan eftersom det var en sk sändningsmässa där både biskopen och en mycket bra kör skulle medverka. Vaknade i skaplig tid och tyckte att det var så väldigt skönt med de nymanglade lakanen, att jag vände mig om för att njuta en liten stund till... Vaknade med ett ryck 10.37! Det skyller jag helt och hållet på mangeln, för det finns inte en chans att jag skulle tyckt det var så härligt om lakanen varit skrynkliga. Inte är det konstigt att mangeln har sin plats i bokhyllan :)

Väl uppstigen, duschad och fylld med te skärpte jag till mig och skrev lite statistik (med betoning på lite). En promenad till ICA då jag konstaterade att mina icebugs tål den tur-och returpromenaden i rätt djupt vatten, så när som på ca 20 meter... Sedan vidtog köksbestyr och matlagning tillsammans med dottern. Hennes pojkvän kollade på något på TV, OS tror jag det hette...

 

Tack Rantamor för tipset om de goda Västerbottensostkorgarna! Mycket lyckat.

Arbetsflöde?

Läser i Sköna Hem om hur viktigt det är att planera köket rätt och hur man undviker misstag. Vitvaror, spis och diskho ska inte placeras för nära varann, till exempel ska man ha minst 80 cm mellan diskbänk och spis, gärna 140 cm. 140 cm! Det är ju nästan hela mitt kök...Jag har kylen på ena sidan och spisen på andra sidan diskbänken. Det är också viktigt att man får ett bra arbetsflöde och det talas om den gyllene triangeln. Diskmaskinens placering kan tydligen sabotera flödet. Sån tur att jag inte har någon sådan då... Här får det flöda fritt :)

 

Min diskbänk är 40 cm och jag får inte plats med något diskställ.

 

Egentligen är väl inte mitt kök något kök, utan en kokvrå men jag kallar det för kök, likväl som jag kallar rummet för vardagsrum, bibliotek, eller matsal beroende på åt vilket håll jag tittar. Allteftersom tiden går trivs jag allt bättre här i min lilla lya och småler när jag läser lägenhetsannonserna där de luftiga lägenheterna beskrivs som representativa. Är det verkligen så illa, att våra bostäder representerar oss själva? Är det därför vi renoverar och inreder med sådan frenesi? För att vi måste bevisa hur fina vi är? Hmm, i så fall är jag en kompakt, varm, mysig och rätt gullig typ :)

Valentine's Day

Att det är Alla Hjärtans Dag har inte gått obemärkt förbi och på fb vimlar det av bilder på alla tårtor, blommor, presenter och kort som folk fått. Som singel kan jag känna att det verkar lite löjligt när samboparen önskar varann en fin dag via fb. Däremot hyser jag större förståelse för hälsningar till dem man inte har nära intill sig. Dagen inleddes passande nog med ett pass på Hjärtträningen och sedan gick några av oss iväg på Hjärtcentrums firande av dagen. Intressanta föreläsningar där Ulf Näslund visade hur orättvis vården är beroende på var man bor. Vi fick även ta del av skrämmande siffror över hur de senaste årens lchf-dieter gjort så folks kolesterolvärden skjutit i höjden och man befarar att antalet hjärtinfarkter kommer att öka drastiskt.

Eftermiddagen ägnades åt klädtvätt och därefter något som jag sett fram emot i månader: En konsert med Helen Sjöholm! Hon var inte så bra som jag förväntat mig. Hon var bättre. Vilken fantastisk röst! Hennes sång gick direkt in i våra hjärtan och det var en fröjd att se hur hon efteråt tog sig tid att prata med alla som så önskade och hur glad hon blev när människor berättade om hur de upplevt konserten.

 

Vi fick också lyssna till fyra duktiga musiker, bland annat den här mannen, som gärna ville vara med på bild:

Jodå, jag lägger också ut en bild på ett kort som gladde mig mycket. Från en riktigt kär vän som jag snart hoppas få träffa.

 

PS. Min morfar hette Uno Valentin

Drömmen blir sann

Snart, snart blir min badkarsdröm verklighet! Äntligen har jag hittat ett litet, billigt kar som får plats i mitt badrum. Endast en meter långt men med rätt bra djup, till skillnad från de vanligaste med endast några decimeters djup. Hoppas jag får plats i det. Får väl hänga upp ett skohorn på väggen :) Det levereras ända hem, till skillnad från en annan firma, som skickade till ett utlämningsställe. Har mina aningar om att färdtjänst inte tycker att ett badkar, om än aldrig så litet, är ok. Cykel är heller inget alternativ.

Något för cykelfantasten?

 

När min finländske läkare i morse skulle exemplifiera olika typer av smärta sa han "som om jag hugger en kniv i dig" och mina fördomar om folk från Finland poppade upp. Han är min husläkare och en av de mest sympatiska läkare jag träffat (och jag har träffat åtskilliga). Förutom att han talar lika vackert som ett mumintroll så har han humor, en egenskap som jag önskar att alla vårdanställda skulle ha mycket av.

 

På hemvägen besökte jag ett solarium som skyltade med en ny sorts rör med hudvårdande och föryngrande egenskaper! Ett kraftigt rosa sken gav det ifrån sig men efter femton minuters solande är jag lika blek som förut. Huruvida föryngringen satt fart har jag lite svårt att uttala mig om. Kanske behövs det några gånger till men det gäller att stoppa i tid så man inte ser för barnslig ut :)
 



 

 Dagens Jonas Gardell:

SR: ”Så vädret: Imorgon blir det... väder i hela landet. Bra eller dåligt förbjuder vår opartiskhet oss att säga. Det var allt från SMHI”

Vårtecken

I dag hade jag för första gången tänkt besöka Aktiva Seniorer här i Umeå. Varje onsdag har de olika föreläsare eller någon underhållning. Det som intresserade mig var dagens talare professor emeritus Gösta Bucht som skulle berätta om det friska åldrandet och hur man som äldre kan bibehålla hälsan. Det skulle passat mig och min uppsats perfekt. Tyvärr möttes jag av detta meddelande.

Aktiva seniorer är inte endast för pensionärer utan riktar sig till alla åldrar men när jag läser om nästa veckas musikunderhållning med orkestern Patina, står det att de "spelar evergreens och jazzmusik som vi alla seniorer gillar". Insåg att det inte riktigt är min grej. Annars är det är inte utan att jag ibland ser fram emot att bli pensionär och kunna ta del av det stora utbudet av aktiviteter tillsammans med jämnåriga.



Hur är det med er? Ni som är pensionärer, är ni aktiva sådana med en mängd olika förenings-engagemang? Ni som är yngre, går ni på träningar, kurser, körsång mm? När mitt yngsta barn kom i skolåldern började jag sjunga i kör, därefter träna bugg och jag har alltid haft en aktiv fritid. Nu när jag är sjuk och inte riktigt orkar på samma sätt är jag verkligen glad att jag passade på att göra så mycket och inte sköt upp det, som man kan göra när man har många små barn, på samma sätt som många tänker att de väntar tills de blir pensionärer. Skjut inte upp sådant du längtar efter! Det mesta är möjligt att göra redan i dag. Hur många gånger har vi inte hört någon sucka längtansfullt efter något som den personen önskat göra? Kanske resa, börja med en ny hobby, flytta? Jag har svårt att förstå det där suckandet. Vad är det som hindrar? Våra egna rädslor kanske? En sak är i alla fall säker och det är att livet är här och nu och vi får ingen "andra chans".

Jag överlade med mig själv huruvida ett biobesök kunde vara en okej ersättning för

den uteblivna föreläsningen men det blev ett besök på biblioteket i stället.

 



Sedan begav jag mig ut på jakt efter vårtecken, den här gråa, dimmiga dagen och se, jag fick napp av det lite oväntade slaget. Ett par knipor verkade ha tagit alldeles fel på tiden och satt så fint intill vattnet. Enligt en fågelkunnig cyklist brukar de dyka upp först i slutet av mars. Det var han som berättade att det var knipor. Själv kallar jag det mesta för "fåglar" och trodde det var änder :) Han informerade också om ett fågeltorn i Villanäs som jag nu ser fram emot att besöka.

 



I väntan på den riktiga våren får jag nöja mig med min fina pärlhyacint.