I går eftermiddag var det cafébesök med väninnan på schemat. Sedan följde jag henne till Folkhögskolan där hon skulle sjunga i "Alla kan sjunga- kören". Passade på att besöka toaletten men blev också tillfrågad av några personer om att följa med och sjunga. Eftersom jag sällan lyckas säga nej, så förstår ni ju hur det gick. Två timmars sång och trevlig samvaro blev följderna av det toabesöket. Oplanerat, oväntat men otroligt roligt!
Nu ser det ut som att jag plötsligt är med i två körer. De har helt olika upplägg men även den här kören har jätteduktiga ledare, två musiklärare, som är väldigt entusiastiska.
Två timmar i veckan har man väl alltid möjlighet att avsätta men i fortsättningen kanske jag ska fundera en extra gång innan jag springer in på en toalett...
På kvällen var det så dags för författarafton med prästen Annika Borg, känd från bl.a. Amelia & Radion. Mycket intressant var det att följa hennes tankegångar kring dagens krav på hur vi ska leva våra liv. Ständigt på hugget, alltid presterande något, alltid "normala", vad det nu är.
Hon vänder sej emot att allt ska medicineras bort, känslor som ju är helt normala, ångest, nedstämdhet, oro och sorg. Uttrycket Carpe Diem, gillade hon inte eftersom det blev ytterligare en stressfaktor. ( Det är mitt favorituttryck.) Annika menar att vi behöver inte alltid vara så aktiva och tro att vi påverkar så mycket. Livet pågår ändå. Det var skönt och avstressande att lyssna till henne.
I morgon är det dags för Lapplandsmästerskapen i pimpelfiske, på Torneträsk.Förr om åren gjorde jag allt för att komma mej dit och jag har frusit mej igenom åtskilliga tävlingar. Nu är jag mer tveksam till att delta eftersom jag misstänker att jag kommer att gå till historien som tjejen som aldrig fick napp. Om man nu inte räknar en 10 centimeters aborre förstås... Prissumman är 50 000 kr och dessutom fanns det fem solresor i potten, så jag får väl ta mej en funderare under kvällen. Blir det fint väder kan det ju vara trevligt bara att komma ut på sjön. Det är jag ju inte bortskämd med.
Den senaste tiden har jag tagit fram dragspelet och börjat öva så smått. Oj, vad stela fingrarna hunnit bli! Jag passar på att spela när hyresgästerna är ute. Vill ju inte skrämma slag på dem.
Roligt är det och nu i skrivandets stund inser jag plötsligt vad mitt ryggonda beror på...



