Lagom korvar är bäst...

”Vill inte att det står hur många korvar jag köpt”

Läser att Kungen inte vill redovisa alltför detaljerat över hur kungahusets 18 miljoner i apanage spenderas. "Vill ju inte redovisa varenda korv jag köpt" Jag blev genast nyfiken. Jag menar han nämner KORV när han pratar om vart 18 miljoner tar vägen. Jag kommer osökt att tänka på Kicki Danielsson... Döljer sig ett korvmissbruk här? Visst, korv är gott. "En korv är ju alltid en korv" som Kommandoran i Emil i Lönneberga sa men för 18 miljoner får man måånga korvar.

 

Rapport från idet

 

I går kväll härjade flimret med mig, något som tar all ork ifrån mig.
I dag ser min dag ut så här:

09.00 Vaknade, tog medicinerna, somnade om.
10.00-12.05 Toabesök med sömn däremellan.
12.05-13.00 Surfar på Ipaden, somnar om.
14.55 Vaknar av mina snarkningar, stiger upp och duschar.
15.47 Druckit the, ätit och hoppas hålla mig vaken några timmar så jag hinner få något gjort.

Hur ska jag hinna packa och ta bort julpyntet med den här förlamande tröttheten i kroppen?
18-24 månaders väntetid för operationen och jag har avverkat fyra...

Färdtjänst

Sedan många år tillbaka har jag haft färdtjänst, något som underlättar tillvaron och möjliggör ett aktivt liv där inte all energi går åt till att ta sig till en aktivitet. Tidigare var jag så lyckligt lottad att jag hade många dagar när jag orkade ta mig fram själv, kunde cykla och gå och emellanåt. Nu är läget annorlunda och speciellt nu på vintern är jag helt beroende av färdtjänsten. Kommunens handläggare, beställningscentralen och de flesta chaufförer är väldigt vänliga och trevliga men...det finns undantag. Såna som inte alls borde köra färdtjänstkunder. Häromdagen skulle jag åka till Postens företagscenter och bil beställdes dit. Chauffören var den sorten som inte ens säger hej och när jag påpekade att vi nu åkt förbi destinationen svarade han inte utan fortsatte köra. Han körde och teg. Jag protesterade samtidigt som jag sa att de snart skulle stänga och att mitt ärende var viktigt. Framme vid Postcentralen ville chauffören att jag skulle gå ut (jag tolkade det så eftersom han stannade och öppnade dörren, fortfarande tigandes) men jag vägrade eftersom det var fel. Till slut ringde han till beställningscentralen och sa sina första ord under körningen "Kunden påstår att Företagscentret ligger på Signalgatan. Vad ska jag göra?" Hon svarade honom att han skulle köra dit :)
Jag är helt övertygad om att han inte skulle betett sig likadant mot en sk vanlig taxikund. En chaufför talade hela vägen om vilken dålig affär det är att köra färdtjänstkunder, att det var rena förlusten. En tredje sa åt mig att det var vääldigt bra att jag åkte rätt ofta istället för att köra egen bil (!) eftersom jag annars kunde förlora färdtjänstkortet... Som tur är så är majoriteten både trevliga och hjälpsamma.

I går på kvällen lyste fullmånen så vackert och det blev en promenad med Karl-Oskar till bion för att se Rust and bone. Inget i min smak, alltför mycket våld och blod. Skönt iaf att komma ut efter några kalla dagar. Nu är det -2 och till nyår har det utlovats plusgrader.

I kväll skulle jag promenera mellan två ställen på ett ytterområde eftersom jag tyckte det var onödigt att åka taxi den biten. Efter en stund i mörker, blåst och snöoväder var jag inte fullt så kaxig. Fick lov att ringa sonen för guidning och gissa om jag var glad när jag kom fram :)
Den promenaden fick jag betala med ett par timmars flimmer...

Höger eller vänster?

Obefintlig sikt



Plötsligt kom jag till Las Palmas!

Snaaart

Snart är den över, ja julen alltså. Det ska bli skönt. Fast sen kommer nyår...
Om jag stannar i Sverige nästa vinter ska jag se till att ordna något slags firande under helgerna och förhoppningsvis har jag då lärt känna fler människor.

I dag var tanken att tillsammans med några andra från "singelgänget" besöka "Bakfickan" och äta julbord men så hörde jag på radion att det var tredje dagen i rad som bordet dukades upp och det kändes inte så lockande. I stället är vi några kvinnor som bestämt oss för att gå och se "Mammas pojkar" i kväll. De bor här i närheten och jag är glad över att de bjuder in mig till deras gemenskap.

Tänk så fort saker och ting kan ändras. Nyss bodde jag i Kiruna och kände ofta att jag hade svårt att hinna träffa alla vänner och nu bor jag här och jobbar på att få vänner. Spännande och lärorikt.

Julottan stannade jag hemma från i år, trots att jag hade sett fram emot det så mycket. Vill inte riskera att smittas av något så här nära avresan. Jag tillhör ju en sk riskgrupp och är rätt infektionskänslig och man brukar säga att julottan är ett typiskt smittställe eftersom många går dit trots att de är sjuka.

En pytteliten skinka lyckades jag få tag i
och tillsammans med den goda senapen
från min kompis gav den smaken av jul.


Det märks att det är kris i Spanien och att många står med outhyrda bostäder. En av dem fortsätter maila trots att jag ber honom sluta då han är för dyr. Dagens andra mail från "Andy":
Ga till apollo kanske hittar du billigare boende ????????

Kommer aldrig att hitta bungalows för 600euros i manaden vatten el inkluerad 

Snart vet jag om det här är bilder på den lägenhet jag ska bo i eller om jag blivit lurad.

 

 

Ensam hemma

Nu är det jul igen...
Jularna duggar tätare ju äldre man blir. Skulle helst vilja lägga mig ner och sova för att vakna när helgerna är över. En önskan jag förmodligen delar med många andra som också är ensamma. Ensamheten blir extra påtaglig när så mycket fokuseras på umgänge och man kan läsa om att folk önskar att ingen enda människa ska vara ensam på julen samtidigt som statusuppdateringarna vimlar av allas redogörelser över hur de firar tillsammans med tjocka släkten.
Att vara ensam under jularna i Spanien var på något sätt lättare. Då får man ju sakna och längta efter sina kära utan att det anses konstigt. Att vara ensam i det hysteriskt julfirande Sverige är knepigare. Här i Umeå hade jag gärna besökt något alternativt firande men Svenska Kyrkans är för långt hemifrån och det andra anordnas av Korskyrkan, dit jag aldrig annars går.

I går passade min dator på att ge upp, eller i varje fall skärmbelysningen. Vilken tur att NetOnNet hade öppet! Nu sitter jag framför en ny slimmad liten sak som jag försöker bli bekant med. Som tur var hann jag spara det mesta från den gamla på en extern hårddisk. Allt utom det som jag sparat på skrivbordet...

Lyssna gärna på detta med en av mina favoriter: Unicef



En jättefin ljusstake designad av Ernst Kirchsteiger
har jag också fått. Gillar hans stil och sköna ord.

Det sista adventspaketet innehöll
en härlig duschkräm.
Älskar vanilj!



 



Dan före dan före Dopparedan

Vi kompletterade glöggen med D-vitamin

Åh så skoj det var i går kväll när mina väninnor och jag hade glöggkväll! Tänk vilken tur att just de blev mina stuggrannar. Längtar redan tills jag är tillbaka här i Umeå och får träffa dem igen.

Vi hann avhandla det mesta, alltifrån vitaminer till män...

Har startat med julgråtandet i god tid i år, så inte allt kommer på julafton. Då ska jag ju först gå till kyrkan på Julkrubba och sen se Kalle Anka. Tänk, i år får jag äntligen se det och även äta julskinka. Som jag saknade det de senaste vintrarna!

Efterlängtade grisrumpor



En av julens höjdpunkter



Jordens undergång

I dag fick jag klartecken att åka iväg till Gran Canaria. Har lovat att ta syrgas på planet ifall det blir för jobbigt samt att inte vänta för länge med att åka in till sjukhuset. I smyg hade jag emellanåt hoppats på ett nej, eftersom det är så trevligt att bo här, mycket att göra. Samtidigt förstår jag ju att det vore bra att slippa kylan och att det är ett tillfälle med gott om tid att hinna vara ute och njuta av solen.

Var ut till stugan i Villanäs och hämtade sommarkläder i dag och kan konstatera att en kolonistuga gör sig bäst på sommaren. Dagen har bjudit på 5-6 minusgrader och, som vanligt, snöfall.

Läser att turister i Mayastaden Chichen Itza köpt enkla biljetter dit. Hmm, om det nu är så att jorden går under i morgon spelar det väl ingen roll ifall man spenderar lite mer på en tur- och returbiljett?
Om det blir undergång så hoppas jag den kommer riktigt sent så vi hinner ha vår glöggkväll hemma hos mig innan.

Partnerbyte

Kanske låter rubriken mer spännande än den egentliga händelsen men låt mig presentera min nye kavaljer Carl-Oskar. Ernst visade sig vara en rätt klen typ och klarade inte riktigt av Umeås rikliga snömängder. Så idag åkte jag och hämtade hem en robustare typ. Röd metallic, rätt passande så här i jultider. Ser ut att rymma betydligt mer i varukorgen också.
Fick även två ortoser till handlederna för all rullatorkörning har gett inflammation. Vilken tur att det finns hjälp att få. Är imponerad av hur smidigt allt fungerar. Arbetsterapeuten sa att om jag inte blir hjälpt av ablationen eller om den dröjer väldigt länge, kanske jag skulle ha hjälp av en scooter! Säger bara det att om jag inte redan hade kraftigt flimmer när hon sa det, skulle jag nog ha fått det av rena ivern. Tänk att få lite fart och inte hela tiden vara så beroende av färdtjänsten.

För andra dagen har jag besökt ljusterapin och jag kan ju inte påstå att det ser ut som jag föreställt mig innan, med vita möbler, ett vitt rum och vi patienter insvepta i vita lakan. Nej, här sitter man i ett vanligt rum med bl.a. en stor TV framför oss, blommor, gardiner, fika och en ljudanläggning med väldigt hög klassisk musik. Så hög att jag blir stressad och inte kan tänka på så mycket annat än hur ostädat det är och hur smutsig toaletten är. Golvet är fullt med kaffe- och tefläckar och tyvärr är det väl inte vare sig kaffe eller the i toan...Ska bli spännande att se om ljuset har någon effekt på mig.

Ett riktigt klipp?

Att gå till svenska frisersalonger är dyrt, något som märks denna påtvingade sverigevinter. Av de salonger här i Umeå som jag hittat priser hos, har de flesta sk från-priser eller ca-priser. Till en del beroende på hur många år frisören arbetat, till en del beroende på kundens hår. Det känns rätt godtyckligt... Upptäckte för ett tag sen att det i huset mittemot finns en frisering som fått bra omdömen och dessutom har humana priser. Nyss fick jag en återbudstid och om några timmar vet jag om det var värt slantarna. Om jag åker till Spanien känns det inte lika viktigt att vara fin i håret.

I morgon ska jag besöka en läkarmottagning för att få ljusbehandling för första gången. Hoppas det hjälper lite mot den här enorma tröttheten.

Insnöad

Nu har jag blivit insnöad, även om somliga kanske ansett mig vara det redan innan...

Efter en stunds vädring i sovalkoven var fönsterbrädan täckt med snö och anledningen till snöbollen är inte min oerhörda lust att leka med snö, utan helt enkelt att det var enklaste sättet att få bort snöeländet.

Det finns en spade utanför porten och jag skulle vilja skotta undan framför fönstren men kan inte eftersom mitt sommaräventyr nu börjat göra sig rejält påmint igen.

Så istället sitter jag här inne och kurar. Myser med tända ljus och diggar musiken som grannen ovanpå spelar.

Singelmingel

Nyss hemkommen efter några trevliga timmar på mitt livs första besök på ett singelcafé .
Det infriade mina förhoppningar om att träffa kvinnor i min egen ålder som också lever själva och plötsligt har jag nu planer för både julafton, annandagen och lite till.
När taxichauffören parkerat utanför Röbäcks kyrka sa han: "Ja här är det singelmingel i kväll". Jag blev så överraskad att han kände till det och då blinkade han och sa: "Lycka till". Jag insåg att det inte bara var min väninna och min dotter som associerade till dejting...För att vara säker på att så inte var fallet hade jag talat med den ansvariga för detta, en diakon. Behöver jag tillägga att jag inte skulle deltagit i någon dejtingverksamhet?
Mycket bra upplägg och jag kommer att vara med fler gånger. Om samtalsämnena vid fikat skulle tryta fanns ett blad med olika ämnesförslag utlagda på bordet. Det fanns också samtalsstenar. Ni vet, såna där som gör att endast personen som håller i den får tala. Även ett bokbord med litteratur att låna om singellivet fanns och jag lånade denna:

Känner mer och mer att det inte alls skulle vara någon katastrof att bli kvar här denna vinter. Det finns mycket att ägna sig åt även när orken tryter. Till veckan måste första månadshyran för den kanariska bostaden betalas, så nu väntar jag ivrigt på kardiologens åsikt. Snart dags att packa väskan men det lockar inte alls de dagarna när jag är för sjuk. Den läkare jag träffade i går tyckte att jag skulle ha en sköterska med på planet och i varje fall använda syrgas under resan.
Overkligt är vad det är...

Lucia

 

Midvinternattens köld är hård...ja tydligen i nästan hela övriga landet utom här i Umeå. Här har vi haft -2 och kraftigt snöfall idag. Blöt snö= tung snö= dåligt rullatorföre. Kom mig iaf alldeles själv både till och från stan i dag och det är jag glad över efter att förra dygnet varit hemma med ett jobbigt flimmer. Nu hann jag se ett luciatåg uppträda på Stadsbiblioteket och oj, så många minnen som kom farandes över mig. Alltifrån min egen barndoms luciafirande till mina barns alla luciafiranden. Alla tidiga morgnar när fyra barns utstyrslar skulle vara klara, ljus, batterier, glitter, skjortor och tomtedräkter...Phu, det var rätt slitigt och det tog några år innan jag ens ville lyssna till luciasånger när barnen väl blivit stora. Nu är en annan tid och jag är rik på minnen.

 

Något annat som gör mig lite matt vid tanken och som jag är tacksam över att det är förbi, är politiken. Även om det inte förekom slagsmål som i det Ukrainska Parlamentet, var det många stridigheter, inte bara de i talarstolen, utan de som förekom speciellt i valtider och allt elakt prat bakom folks ryggar. Politik är att vilja och jag är nöjd med att ha försökt förändra, nöjd med mina år där och glad över det som fungerade bra och de som var ärliga.

Idel män som slåss på bilderna. Betyder det att det saknas kvinnor
i Ukrainas politik, eller att kvinnorna avstår från bråk?

Nedtrappning

Fick en vacker julblomma av mina vänner idag.

Allt har en ände och så även detta med mitt "kulturfrosseri". Jag valde att unna mig mycket av den varan den första tiden här, istället för att satsa på ny inredning. Än så länge tror jag det var ett klokt val, för det har gett mycket glädje och sköna upplevelser. I mitt läge finns en risk att man blir deprimerad, tydligen mycket vanligt och jag försöker aktivt motverka sådant. Samtidigt som jag tar in fakta och accepterar läget, vilket är en form av sorg, så har jag så många roliga upplevelser att det blir rätt jämt fördelat i vågskålarna. Lägger vi sen till mitt intag av D-vitamin och rosenrot hittar vi kanske förklaringen till glädjeskålens övervikt.

 

Nu känns det som om jag har "landat", funnit mig till rätta både i bostaden och omgivningarna. Vårdapparaten rullar på och jag känner mig nöjd och trygg. Dags att minska på teaterbesöken...
Några inbokade ska iaf avnjutas denna vecka: Grävskopan i morgon och Nu är det klippt på fredag.
Däremellan blir det Luciakröning i Tegskyrkan. De senaste åren har jag medverkat i Svenska Kyrkans Luciatåg i San Agustin och det är rätt skönt att nu få sitta och lyssna på andras framträdanden. Som tex. i går kväll när jag lyssnade på en julkonsert med Böleängs Gospelkör.

För att verkligen försöka mota Olle i Grind (läs depression) så har jag planerat några besök på en ljusterapimottagning. Kanske hjälper det lite mot tröttheten?

Jul i lyan

Alltmer pynt tas fram och jag njuter i fulla drag av julstämningen i min lägenhet. Får lov att behärska mig när jag ser något extra fint pynt i butikerna. En etta har ju trots allt sin begränsning (trots att jag pyntat både datorn och toan).
Jag som gruvat så för den mörka, kalla vintern i Sverige tycker att det är rätt ok. förutom kylan. Till stor del beror det på alla kulturella evenemang. De fyller mig med glädje.


Nu i adventstid blir jag glad varje dag när det är dags att öppna ett nytt paket. Min väninna tycker att dottern är så omtänksam och jag instämmer. Känner en enorm tacksamhet över att hon finns och dessutom i samma stad.

På söndag kväll tittade jag på Norwegians sida, såg de billiga biljetterna men lyckades behärska mig... tills det blev midnatt och priserna sänktes! Plötsligt hade jag bokat flygstolar (under 1400 tor.) Läkarna har ännu inte kunnat ge ett besked om det är ok. Hoppas få veta det till veckan. Den här vintern skulle det isf bli knappa tre månader men det är ju bättre än inget och jag slipper den kallaste tiden. Det kommer att bli skönt att få vara där utan att plugga. Tänk att få vara ute på dagarna och njuta av sol och värme. Kanske hinner jag gå en spanska-kurs. 27 dagar kvar...

 

Insnöad?

Hela gårdagen föll snön, formligen vräkte ner och jag frös ända in i märgen. Är det dags nu? Dags att gå i ide och vakna när vårsolen skiner. Nog känns det aningens lockande. Snart ser det ut som att jag blir insnöad här i källaren och lägenheten kanske förvandlas till ett riktigt ide.



Kanske var jag "insnöad" redan innan?

 



Av dottern med pojkvän har jag fått en hel kasse med paket, numrerade för att öppnas ett varje dag under advent. Antingen är jag extremt barnslig eller så har jag blivit lite senil men detta är bara såå roligt!

En ombonad känsla

"Fredagsinspiration: Ge ditt sovrum en ombonad känsla". Det kan man läsa i nyhetsbrevet från Sköna Hem. Kan man uppleva det mer ombonat i ett sovrum än i mitt? Tre av sängens sidor står tätt mot väggarna och omöjliggör att kunna gå runt sängen. Den fria långsidan inrymmer en dörröppning, ett skoskåp, ett sängbord, ett dokumentskåp, en flyttkartong samt ett dragspel. Här snackar vi ombonat!

Ombonat?


När jag sytt gardinerna ska jag fota sovrummet så ska ni få se på ombonat :)
Enklast vore ju att klippa en gardinlängd mitt itu men nån gång kanske jag kommer att bo ovan jord igen och då kan det vara praktiskt att ha gardinerna kvar.
Alltså blir det ett besök hos Ohlssons tyger idag men före det:
ett besök på Stadsbiblioteket och "Bokprat till kaffet". Kristina Andersson presenterar de Augustnominerade böckerna i den skönlitterära klassen. Intressant.
Ska också passa på att läsa Linas krönikor i NSD:s papperstidning.
Önskar er alla en skön fredag! Ta det lugnt med adventstöket, adventstiden kommer ändå.

Plus- och minuslista

När det är dags att fatta beslut kan man ibland bli hjälpt av att skriva en enkel plus- och minuslista för det som beslutet gäller. Ofta brukar man då lättare se vad som förmodligen blir det klokaste valet.

Nu närmar sig vintern och mina tankar går allt oftare till Gran Canaria och "min" lilla lägenhet där. En av mina bloggkompisar befinner sig där nu och hans blogg är fylld med härliga bilder som gör att jag vill åka dit NU.

Jag tycker detta räcker som plus- och minuslista just nu:










Säljande text

Kvällstidningarna spelar på läsarnas rädslor.

Oftast bryr man sig inte om alla märkliga formuleringar av kvällstidningar och reklammakare men om man som jag just nu, har gott om tid, kan man unna sig att grunna lite extra på sådant. Ibland funderar jag på om annonsförfattarna/ rubriksättarna verkligen tror att människor är dumma?
Några exempel:

Expressen skriver om den skilsmässovåg som nu dragit in över Stockholms kändisvärld. Hur menar de? Ska vi se upp för någonting liknande en tsunami, eller vad? De beskriver detta som något som bara drabbar, slår till, plötsligt och oväntat. Riktigt så förhåller det sig inte, det vet vi nog alla. I vart fall vi som någon gång fattat beslutet om en skilsmässa. Ingen av oss har nog upplevt att vi blev drabbade av någon sorts våg. Däremot av andra saker som osämja, svartsjuka eller våld. För dem som lever i goda förhållanden är det ingen större risk att drabbas av "vågen".

Har ni sett Doros annons om sin sk pensionärsmobil? Kanske var den svårsåld för numera kan man se följande: "Lev livet med Lill-Babs-mobilen!" Jaha, hur menar de då? Till sin hjälp med marnadsföringen har de en av de allra sämsta filmsnuttar jag någonsin sett. Tror Doro verkligen att detta kommer att locka människor att köpa deras telefon? Uppenbarligen.

 

Ett är då säkert; ALLT går att sälja med mördande reklam. 1949 när den här låten skrevs skrattade man åt den befängda idén med konserverad gröt. I dag skrattar vi inte längre åt sådant. Nu handlar vi det, alldeles oavsett om det går lika fort att koka gröten själv.

 



Minisemester

Eller mini och mini, det var nog snarare en microsemester. Tjugofem timmar från det att planet lyfte härifrån Umeå i går till det landade i dag. Ett intensivt dygn när jag och min kära väninna hann med en hel del, dock så pass intensivt att det gärna hade fått innehålla några fler timmar.
När jag satt på Arlanda Express kom ett sms från väninnan:

Normalt sett när jag reser och bor på hotell är det nästan alltid något extraerbjudande och betalningen görs i förskott på nätet, alternativt brukar det ske vid incheckningen. Det ser inte bra ut med springnota...
Till veckan kommer hotellet att få ett brev från mig med detta innehåll:

 

Nyss när jag packade upp väskan ser jag till min förvåning hotellets hårtork i den! Aj, aj, det ser absolut inte bra ut att sno med sig saker från rummet. Är ju så van att linda ihop min hårtorkssladd runt borsten och gjorde det även i morse, rent reflexmässigt. Hotellfönar brukar ju vara installerade i badrummen.

Förutom snatteri och springnota, så var det ett trevligt dygn. Teaterföreställningen var riktigt, riktigt bra med några av mina favoritskådespelare. Jag är lite småkär i Johan Rheborg, så fatta känslan när våra platser var på första raden...