Musikterror

I hotellet bredvid står en man och blåser i sin klarinett sedan drygt en vecka tillbaka. Klarinettmusiken i sig har jag inga aversioner emot men jazz... Har verkligen försökt lära mig att tycka om det för somliga påstår att man med stigande ålder brukar börja gilla jazzmusik. Jag är tydligen för ung fortfarande. (O)ljudet letar sig in till mig och det kryper i hela kroppen av obehag. Jag blir stressad av jazz. Det känns som om de aldrig lyckas hitta vare sig takt eller melodi.

Fotat från badrummet

För några år sedan var jag inbjuden till ett stort event i Kulturens Hus i Luleå. Gry Forsell var konferencier och på lördagskvällen var vi flera hundra förväntansfulla som bänkade oss för att ta del av underhållningen som beskrivits som det bästa Sverige har att erbjuda, ja i världsklass. Ta daam! Rigmor Svensson, Tim Hagan och jazzmusik hela kvällen lång. Folk började smyga ut efter ett tag och i pausen var publiken halverad. På morgonen därpå träffade jag frun till en känd entreprenör som berättade hur hemsk de tyckt gårdagskvällen var. När mannen dök upp, frågade mitt sällskap vad han tyckte om underhållningen och mannen sa att den verkligen varit bra. Hans fru: "Du vinner, du ljuger bäst."

Även idag har det varit kyligt, mulet och blåsigt och därför fotade jag dels från badrumsfönstret, dels från balkongdörren. Ett tag sprack molntäcket upp och jag gick ut och la mig vid poolen, lyssnade på ljudbok, tittade upp på himlen och filosoferade.
Nu sitter jag ute på en bänk och fryser så jag skakar men måste ladda ner en ny ljudbok.

Fotat från balkongen

Sol, vind, vatten och lite musik

Det är ett tag sedan jag skrivit men uppkopplingen hemma har försvunnit. Ibland har det varit för kallt för att sitta ute, ibland för blåsigt och ibland så fint väder att jag vill njuta av solen.


Den senaste veckan har bestått av bra stunder och av jobbiga stunder. Är oerhört tacksam över att jag kunnat vara med på både en konsert i Templo Ecumenico, en spännande föreläsning av en sjökapten som arbetat på kryssningfartyg och mässan i svenska kyrkan i söndags när ett litet barn döptes.

I går hade jag många timmar när hjärtat gick som på räls och jag kunde promenera längs stranden. Hur djupt måste vattnet vara för att det ska räknas som att man badar? Är ankeldjupt tillräckligt? Eller krävs det att man är i till knäna, eller hemska tanke, ända till midjan?

Lagom vattendjup

Vågorna får vänta tills det blir varmare



Att gå längs strandpromenaden är härligt. Upptäcka någon ny blomma som slagit ut, lyssna på en musikant, se på de olika vattensporterna, träffa goda vänner. Här nedan en lite ovanligare musikant.

 



Modiga norrmän och goda grannar

När man bor halva året här, så får man naturligtvis grannar som man lär känna lite mer, som man gärna byter några ord med, precis som i Sverige. Den här vinterns vistelse blir ju lite kortare men likafullt hinner man träffa och prata med de andra. Vi har ju gott om tid.
I dag har fyra norrmän kommit hit och just nu befinner de sig vid poolen, precis under min balkong. Jag älskar att höra det norska språket, de låter alltid så glada. Eller så är norrmän gladare än svenskar.
Hittills har tre av dem simmat i den iskalla poolen, något som inga andra gjort den här vintern. En av damerna har nu gått i för tredje gången och ropar "Kom igen!" till de övriga. Svenskarna brukar känna med handen eller doppa en fot och sen bestämma sig för att det är för kallt.

Paret från Kalix är de enda som prytt sin balkong med blommor samt parasoll och det ser så trevligt ut. Då bankade mitt hjärta lite extra, liksom av stolthet, för en del av mig känner mig som en norrbottning. Kalixmålet är ju också en härlig dialekt som jag blir glad av. Många svenskar gillar förmodligen gotländska och ja, det finns även gotlänningar här i huset. De låter godmodiga, trygga, på något sätt. Ja, så var det de två härliga damerna, systrar, som tyvärr åkt härifrån nu men som var så jättetrevliga och så långt ifrån "arga tanten" man kan komma. De gav mig en hel del av sådant de inte ville ta med hem; matvaror, värmeljus mm och på morgonen samma dag de åkt stod en kasse utanför min dörr med ännu mer.

Nytt hemresedatum

I går, precis när jag var på väg ut och lyfte mobilen, såg jag att det ringde från skyddat nummer. Såg, inte hörde, eftersom den pga alla reklamsamtal var på ljudlöst. Vilket märkligt sammanträffande att jag lyfte den precis när min kardiolog ringde! Ett 44 minuter långt samtal följde och efter mycket funderingar hit och dit bestämdes det att jag ska skickas till Södersjukhuset i Stockholm för operationen, så den garanteras bli gjord så fort som möjligt. Han trodde att det skulle vara bra att jag stannar här under våren, så slipper jag alla virus som florerar i Sverige. Efteråt bara grät jag men vet inte om det var av lättnad eller rädsla. Kanske både och. Gråtandet fortsatte under natten med och idag skulle det varit bra med nån sorts antiage-ögoncreme.

Den här kanske, Ole Henriksen Ultimate Lift Eye Gel rollon, 450 sek för 15 ml! Själv misstänker jag att Ole Henriksen har ansiktet fullt av skrattrynkor efter alla gånger han gått till banken...

 

Just nu är depån för tårvätska tömd och jag sitter ute på balkongen med solen brännande i nacken, en kopp kaffe och en bit lagrad getost. Livet känns ganska behagligt och vetskapen om att hemresedatumet (i vanlig ordning) är framflyttat, gör det inte sämre. Hade planerat att jobba på solbrännan och för en gångs skull smort in mig med solskyddsmedel men nu börjar molnen hopa sig, så jag slipper. Har ju märken efter sandaler, shorts och tröjor och det skulle kanske vara trevligt att bli brun på hela kroppen.

I kväll blir det Trivselkväll i Svenska Kyrkan med en föreläsning om livet till sjöss. Hoppas bara att hjärtat håller sig  schack denna gång.
här är en länk till hemsidan för Tarahal, där jag bor. Kan verkligen rekommendera det här stället.
http://www.apartamentostarahal.blogspot.com.es/

Arga Tanten

Har ni sett det där klippet med en arg Skellefteåtant i samband med Melodifestivalen? Jag tyckte det var jättekul, att hon fanns på riktigt trots att publiken trodde att det var fejk. Klicka här:
http://www.vk.se/802827/arga-tanten-finns-pa-riktigt

När en av mina söner efter att ha arbetat i butik, drabbats av en sorts tantskräck och beskrev hur de medelålders kvinnorna betedde sig och hur de omotiverat skällde ut personalen, då drabbades även jag av en skräck att själv bli sån. Nu har det förflutit några år och än känner jag ingen ilska i kroppen. Har en slags hypotes om att bara jag ser till att må  bra, så kommer jag också att behandla mina medmänniskor bra. Ibland kan jag känna att jag skulle kunnat säga ifrån lite mer, att det kanske vore motiverat t.o.m. men det tar nog för mycket energi och jag behöver all energi själv.

Nyss tittade jag ut genom mitt badrumsfönster och såg  Ullförsäljerskan kånka in sina väskor i hotellet bredvid. Ullförsäljerskan som för en vecka sedan tittade oss i ögonen och sa att hon inte skulle återkomma hit, utan att vår chans att handla var den dagen. Misstänker starkt att "hennes chef lovat henne att ge kunderna ett mycket speciellt erbjudande endast denna vecka" med, kanske t.o.m. exakt samma som förra veckan... Plötsligt känns det inte speciellt troligt att jag köper något av henne. Jag anar lite "arga-tanten" i mig. Intressant känsla :)

Ute gassar solen och det är uppenbart att vintern är förbi och att våren kommit. Glömde ta medicinen tidigt i morse men snart ska jag bege mig ut i värmen, titta på blommorna, lyssna på havet och bara vara. I Svenska Kyrkan är det loppis i dag men då jag inte behöver något överlåter jag åt andra, de behövande, att gå dit. Eller de som gillar våfflor och semlor.

Favoriter i repris

Det finns sådant jag aldrig verkar tröttna på och dit hör havet, fågelsång, vackra blommor och annorlunda växter. Därför är det smart att bo här :)

Lyssna på gårdagens intensiva konsert av småfåglarna i det närliggande Brasilianska Rosépepparträdet. Det är fullständigt översållat med vackra röda pepparkorn just nu men man ska undvika att äta den då den kan ge allergiska reaktioner. Äkta rosépeppar växer också här men den är inte mogen ännu.

 

Här är några favoriter i repris:

 

 

 

 

 

 



Grymt

Det kommer larmrapporter om hästkött i färdigmat och kobajs i hamburgarna och det känns som  om det är en galen värld vi lever i. Tänker på de färgade fläskfiléerna som såldes som oxfileér. Varför duger bara de allra exklusivaste styckningsdetaljerna åt oss nuförtiden? Med risk för att verka som en urtidsödla så vill jag påminna om att det inte är speciellt länge sedan som man brukade beställa lamm eller köpa en halv gris eller kalv. Så gjorde jag på 80- och 90-talet. Då tog man tillvara allt, vilket blev både billigt, gott och förde med sig ett visst mått på kokkonst från grunden. Inte är det konstigt att köttet inte räcker till längre och att det börjar fuskas.
Vissa saker var bättre förr.


Handlaren som ville köpa upp alla färdigrätterna och ge till de svältande hindrades. Helt fruktansvärt i mitt tycke. Vi har i Sverige brukat äta hästkött men det verkar som om inte alla känner till detta. Hamburgerkött, det rökta pålägget som är rätt vanligt, är ju faktiskt hästkött. Personligen kan jag inte alls förstå varför det skulle vara värre att äta häst än ko? Däremot är det ju helt fel om hästar stjäls och slaktas eller om köttet inte deklareras rätt.

När jag var tonåring började jag äta vegetarisk, trots att jag var uppväxt på en bondgård där slakt tillhörde vardagen. Grönsaker i alla de former serverades alltid i mitt barndomshem så det var inget stort steg att ta. Så flyttade jag långt norrut där folk inte alls åt grönsaker på samma sätt, där de flesta var jägare och potatis var tillräckligt med "grönt". Barnen kom och köttätandet återkom dock med mycket vegetarisk mat. Nu får jag ibland en längtan efter att äta kött eller fisk och gör då det, njuter av det. Ibland får jag rysningar av det, när jag tänker på att det är likdelar vi tuggar i oss. Därför skulle jag aldrig kunna gå in i den här butiken som skyltar med en gris och köpa kött. Tvärtom, när jag går förbi där, blir det en vegetarisk middag.

Personbästa?

12.25 var det dags att slå upp mina blå idag. Bara att glömma alla planer jag haft för den här lördagen. Jag hade tänkt mig ett marknadsbesök på morgonen för att köpa jordgubbar eftersom de är så mycket godare än de som säljs i butikerna. Sen var tanken att ta mig till Maspalomas och tillbringa dagen på stranden då det är första dagen med svag vind sen jag kom hit för en och en halv månad sen. Nu väntar jag på att medicinerna ska hitta rätt i kroppen och passar på att blogga när uppkopplingen fungerar. Mycket märkligt men jag lyckas emellanåt komma in på ett wifi som
egentligen kräver lösenord och betalning.

I går blev den en promenad längs strandpromenaden och precis då friskade vinden i, som tur var i ryggen, så jag kunde fortsätta och sen ta taxi hem. Njöt av solen, havet, av att titta på ödlor och krabbor. Köpte några smycken i butiken som sedan flera år skyltar med att de snart stänger..

Från bildens mitt och mot vänster kan man se krabborna.



 



På kvällen var det fest på Skandinaviska klubben med levande musik och jättegod mat, en enorm paella, pannan var ca en m i diameter. Trots att vi var många som åt med god aptit, blev det mycket över och vi köpte och tog hem i formar. Nu har jag mat för ett par dagar.

 

Här kan man se ett klipp från Kyrkokörens vårkonsert i Templo Ecumenico. När jag såg det bara forsade tårarna, av saknad efter att kunna sjunga, efter att få vara frisk och kunna vara med som åren innan och av sorg över hur fysiskt tungt livet faktiskt är just nu. Det var nog lika bra att jag inte kunde vara där och lyssna...

 

                                    

Sova sött

I morse vaknade jag 11.28 och min planerade dag på stranden hanns inte med, då kroppen behöver några timmar för att komma igång.

Ingen större trängsel på stranden.



Det var äntligen mindre blåsigt och jag kunde gå iväg på en promenad och hälsa på några goda vänner. Blev så glad över det att jag tänkte fira med att äta middag ute men då startade plötsligt ett kraftigt flimmer. Hade sån tur att Kicki i Café Suecia märkte det och körde mig hem samt hjälpte mig nerför trapporna med Karl-Oskar. Vilka snälla människor det finns!

Hemma tröstade jag mig med den fina Alla-Hjärtans-Dags-presenten jag fått och nog kändes det som om de söta sockriga godsakerna var rena medicinen. Jag kommer nog att sova extra sött i natt.

En speciell dag?

I dag kan ingen undgått att det är Alla Hjärtans Dag. Många tycker att det är trevligt, romantiskt och roligt. Andra att det är ett löjligt kommersiellt jippo. De menar att man ska visa varandra kärlek under årets alla dagar. Visst ska man det, självklart men jag tror faktiskt inte att de som vill fira den här dagen beter sig kärlekslöst resten av året.

En märklig sak är att samma personer som fnyser åt den här dagen glatt firar jul (där kan vi snacka om kommersialism), påsk, kanelbullens dag, fettisdagen osv, osv. Någon kanske invänder att de minsann bakar semlorna mm själv. Kan så vara men i mina ögon är det lite märkligt att trötta kvinnor ändå känner sig tvungna att göra ett lass semlor (och stoppa i sig alltför många) för att sedan kämpa med diverse dieter. Samma sak med julbak, julgodis, påskägg.

Läs gärna Yohannas inlägg idag. Den här dagen kan bli hur kärleksfull som helst, utan att kosta pengar.



För mig personligen innebär dagen att jag tänker lite extra mycket på dem som står mig nära. De som är ensamma. Försöker höra av mig till några av dem. Tankarna går också till alla hjärtsjuka människor, särskilt de små barnen.
För egen del är det här med hjärtat högst påtagligt och min stora önskan är så klart att få bli opererad och förhoppningsvis komma att må bättre. Det är tungt nu.

Fängelse

Sitter bakom fönstret och tittar ut. Himlen är blå med lätta moln och jag vill ut!

Den senaste tiden känns det nästan som om jag sitter i fängelse men istället för taggtråd och murar är det den kraftiga blåsten som håller mig inomhus. Visst har jag gått iväg några korta promenader (permissioner) men då kommer flimret som på beställning.
Även de som inte blir sjuka av blåsten har tröttnat och IOR skriver att de troligen väljer ett annat resmål nästa vinter.

 

Tur att jag har en förmåga att snabbt glömma sånt som varit jobbigt. När vädret blivit bättre kommer jag väl att säga att vintern varit finfin. Skulle behöva ta mig till marknaden i San Fernando. Kanske tar jag en taxi dit. Där kan jag inte tänka mig att blåsten är lika stark. Det är ju Alla hjärtans dag i morgon och jag behöver lite blommor.

 



 

Senare på eftermiddagen är det ett välkomstmöte för oss som är nya medlemmar i Skandinaviska Klubben. Hoppas på god uppslutning. Ett hundratal nya personer har blivit medlemmar den senaste vintern. Kan varmt rekommendera er som vistas här kortare eller längre tider att lösa medlemskap.

 



Ännu mer försäljningssnack

Hemkommen efter en märklig kväll. Jag, liksom de flesta av oss hade förväntat oss att psykoterapeuten Berit Gezelius skulle tala om vikten av att må psykiskt bra, att ta tillvara glädjeämnen i livet osv. Tydligt är att Berit inte alls hade rollen som terapeut i kväll. Långt därifrån.

Berit är även franchiseföretagare i vitaminpreparatbranschen och i kväll var det vår tur att få veta att vi kan bli 150 år om vi köper ett visst vitaminpreparat och börjar äta. Vill vi även få mer lust och bli pigga kan vi betala lite mer. Hon kunde berätta att dessa piller var de enda vitaminer i hela världen som fungerade och att man med en "lasermätare" kunde se nivåerna av näring i kroppen. "Hennes" företag hade nämligen forskat om lasermätningsmetoden sedan 30-talet! En man påpekade att det då inte fanns lasermetoder...Berit var stressad och forcerad, besatt uppenbarligen ingen medicinsk kunskap och till råga på allt totalt oteknisk, så hon lyckades inte visa bilderna för oss.

Hon slängde ur sig olika påståenden och en man frågade från vilken forskning en uppgift kom. Berit svarade att det var en kvinna som födde upp hästar och visste mycket om deras näringsupptag...
Enligt Berit beror 60 % av all bröstcancer på stress,  vi väljer själva huruvida vi får olika sjukdomar och lusten avtar och försvinner redan vid 35-årsåldern. (Då protesterade en 75-årig fräsch kvinna mycket bestämt)

Så mycket floskler på så kort tid har jag sällan hört och ilsknade till. Begärde ordet och ifrågasatte en del av det hon sagt, efterlyste forskning och källor samt frågade under vilken sten hon bott de senaste åren med tanke på uttalandet om försvunnen lust. Det sista var kanske hemskt av mig men jag var så upprörd över hur hon for fram och kanske gjorde många obehagliga till mods.
För 10 euro kunde man få bli skannad men efter en mans protester lovade hon att bjuda på det. Även om man kan skratta åt stolligheterna, så är det sorgligt och hemskt att  det är tillåtet att bedriva en sån verksamhet och spela på människors rädsla.

Försäljarsvada

Efter mötet med ullförsäljerskan kan jag berätta att lunchen bestod av varm mat, valfri dryck, att den utlovade presenten fanns på riktigt och bestod av en sk njurvärmare men som passar även över axlarna eller där man behöver lite extravärme.
Vi fick se en bäddutrustning av kamelull och eftersom jag sedan unga år varit en stark anhängare av ull som material, skulle jag mycket väl kunna tänka mig att köpa sådant här. Dock inte just nu. Lite kul att då få höra om att det endast är denna vecka som hennes chef tillåter henne att låta en madrass ingå i priset. En sån slump, att just nu när vi är här och inte någon av alla övriga veckorna under året råkar det vara så ;) Hennes svada var enorm och röstvolymen likaså men jag förstår att det krävs för att lyckas som försäljare bland många åhörare. När det är dags att köpa kommer jag att höra av mig till Ylva, eftersom jag vill ha kamelull och inget annat. Tycker om både färgen och känslan. Kommer ihåg min pappas förtjusning i kamelhårsunderställ. Hade han levt skulle jag köpt sängkläder åt honom.

Ylva tyckte INTE om att vi lovordade Tarahals
sköna duntäcken. Duntäcken var det "absolut
värsta man kan ha i sängen."
Nya, och alldeles underbara säger jag :)

 

För övrigt börjar jag verkligen tröttna på det här vädret. I går var det återigen alldeles tjock luft och jag lämnade bara huset en kort stund. I dag är blåsten så stark att flimret triggas omedelbart när jag går ut. Det känns onekligen lite långsamt att tillbringa så mycket tid inomhus när jag inte pluggar. Är tacksam över att ha bra ljudböcker och just nu lyssnar jag på Viveca Lärn som är en suverän uppläsare av böckerna om Saltön.

 

Nu sitter jag i solen utanför Skandinaviska klubben och konstaterar att Karl-Oskar fungerar utmärkt som datorbord. I kväll blir det en föreläsning av Berit Gizelius  som är legitimerad psykoterapeut. Hon ska berätta om hur vi ska få ett bra liv när vi blir äldre.

På spåret

Så här såg det ut idag när jag kom tillbaka in i lägenheten efter en timme. Jag hade inte plockat upp dem som kom i går på kvällen. Det är reklam för bussutfärder för en billig penning. Lunch ingår och hos vissa även en stor flaska vin som gåva. Vad är då haken? Jo, att man måste följa med in till ett ullföretag och lyssna på en föreläsning om ullvarorna. Förra vintern skrevs det en hel del om dessa resor och att man skulle undvika dem, att deras sätt att lämna broschyrer längs gator och stränder , samt peta in dem under dörrar stred mot god sed. Det är klart att det blir svårt för de vanliga turistföretagen att konkurera mot dessa priser.
Irriterande att ständigt få in detta är det iaf. Den senaste av reklamnissarna lämnade spår efter sig i trappuppgången. Förmodligen har han "genat" för att slippa gå genom vanliga entredörrar och då fått lera under skorna.

 

I dag var det en nyhet i reklamen. I hotellet intill ska man tydligen bjudas på "lunch". Lunch inom citationstecken, vad nu det kan betyda. Kanske en smörgås? Sen återstår bara frågan vilken dag som åsyftas. Tirsdag, är det månne tisdag eller torsdag? En present värd 186 sek utan förpliktelser??? Det tror jag när jag ser det.



 Jag har tänkt åka med på nån av resorna men det är lite besvärligt eftersom jag inte vet hur det står till med hälsan nästa dag och det krävs en del förberedelser. Ska bli spännande att se om jag får en flaska vin, eller om det verkligen är som det står i häftet, utdelas till de par som åkt med. Inte för att jag bryr mig om vinet. Det är principen.

Det ska också bli lite intressant att lyssna till ullföredragningen. Minns när Sverker i Plus, i upprört tonläge talade om ett äldre par som minsann blivit lurade att köpa en jättedyr sängutrustning på Kanarieöarna. Jag har faktiskt lite svårt att förstå att man kan bli pålurad något om man inte vill. Är det inte bara att säga nej? Kanske inte, eftersom så många handlar galet dyra plastprylar hemma hos sina vänner. Där är det väldigt tydligt hur svårt de har att klämma ur sig ett nej.

Karma/ Hells Angels

Jag tror på Karma, den universella lagen om orsak och verkan, att våra gärningar påverkar det som kommer att hända oss. Det känns logiskt och på något sätt trösterikt, då slipper jag ödsla tid på att tänka på den som gjort mig illa. Den personen kommer att få sitt öde ändå. Så tänker jag t.ex. om bedragaren som lurade mig och många andra på bostad. När jag mailade till honom sista gången skrev jag att jag inte vill sjunka så djupt att jag skriver vad som helst men att jag tror på karma.

En kvinna som jag kommit i kontakt med här, fnös när jag berättade det. "Ha! Sånt biter inte på bedragare. Han applåderar istället varje karma-tant. Ännu en som inte bryr sig."
Kvinnan ville ha mannens kontaktuppgifter och jag skrev ner dem på mitt visitkort och gav henne. Hon tackade för att ha fått Herr Johansson, sa att han nu var hennes och håll i er nu: hon har kontakt med en man som har kontakt med Hells Angels!!! Ett ögonblick kände jag panik och tänkte ta tillbaka Herr Johansson men sen tänkte jag på hur han betett sig...

Välgörande busstur

I går, efter ett besök hos min vanliga frissa, för att återställa frisyren, bestämde jag mig för att åka till Amadores och få lite solsken. Oftast är det bättre väder där, mindre blåst och mer sol. Men där var himlen grå och det var för kallt att lägga sig och sola (sova).
Blommorna var som vanligt fina att beskåda och några nya upptäckte jag också.

 

 

 

Flimret som nästan jämt bråkar med mig, försvann plötsligt under bussresan hem. Kanske var en liten "nära-döden-upplevelse" det som krävdes?

 



Uppkopplad!

Jag törs knappt röra mig. Internetuppkopplingen fungerar plötsligt. Datorn är placerad på en hög pall mitt i rummet. Inte ute, inte på toan, inte på konstiga möbelstaplar. Kanske är det för att solen skiner där ute och inga andra befinner sig inne och surfar? Underbart är det iaf.

Rekord

Under gårdagskvällen blev jag allt sämre och fick ännu en gång uppmaningen av en man att söka hjälp på annat sjukhus än det jag köar till. I dag har jag överdoserat en medicin så hjärtat håller sig i schack och jag har haft kontakt med Södersjukhuset, Vårdgarantikansliet m.fl. Nu kan jag bara hoppas att jag får hjälp snart.

Skönt att den tjocka luften försvunnit. Tydligen har även den stor del av stranden försvunnit i samband med ovädret här i San Agustin. Det ska bli spännande att gå dit och titta. Undrar var all sand tagit vägen? Kanske har vi alla andats in den?

Kanske känner ni till att det finns något som kallas EU-sand? Då handlar det oftast om att sandkornen ska ha en viss storlek i barns lekparker. Alltför små sandpartiklar kan nämligen andas in i lungorna medan större fastnar i näsan. Efter de senaste dagarna kan jag konstatera att det vi andats in absolut inte kan kvalificeras som EU-sand.

Sandfylld kisse?

Tung luft och roligheter

Även i dag var luften tät och tung att andas. Höll mig inomhus ända till sent på eftermiddagen. Fick veta att detta är sirocco= sand från Sahara, blandat med kalima. Tänk vilken tur att jag bor här under en längre tid och inte bara denna vecka.

I San Agustin behöver man inte kliva över spyor som  i Playa del Inglés men däremot såna här:

I Las Palmas har brottsrubriceringen ändrats för kvarlämnande av hundbajs från lindrigt till grovt brott och bötesbeloppen kommer att bli mellan 150- 1500 euro. Får väl hoppas att liknande regler införs här i syd.

På Skandinaviska Klubben föreläste  i kväll Peter Ahlquist, psykolog och författare medan vi åt en bit paj och drack ett glas vin. Intressant och trevligt.
Har senaste palmbladet framför mig med vårens alla aktiviteter. Ser verkligen fram emot att få ta del av dem tillsammans med alla nya bekantskaper.