Den stora tragedin

Ännu en dag när så många känner ett behov av att få protestera mot att de inte längre får säga ordet neger. En dag när somliga känner att de blir så arga eftersom de tycker att vi i Sverige är "flata". En dag när ett antal "korkskallar" ånyo säger sig inte förstå skillnaden mellan att säga neger och färgen vit (!) Suck! Det känns rätt meningslöst att förklara till dem som befinner sig på en sådan nivå.

Hur är det möjligt att känna sig upprörd och kränkt över att man i en barnbok anpassar texten efter vår tids värderingar? Om man är så lättkränkt är det ju tur att de inte är mörkhyade för då skulle de utsättas för kränkningar varenda dag... Vill dessa människor vrida tiden tillbaka? I så fall- hur långt? Det finns tre saker som driver de här människorna:

• Inskränkthet
• Fördomsfullhet
• Rädsla

Ni som tycker det är hemskt att Astrid Lingrens sagor inte får vara ifred kanske ska läsa detta:

http://www.expressen.se/omtalat/astrid-lindgrens-egna-ord-i-dag-skulle-jag-aldrig-gjort-pippis-pappa-till-neger/



Vi som tror på alla människors lika värde och som emellanåt misströstar och blir trötta måste fortsätta att kämpa och minnas Martin Luther Kings ord:

Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad

Hamstrandet fortsätter...

I dag gick det inte längre att skjuta upp besöket i kolonistugan och jag åkte tillsammans med stuggrannen för att ägna mig åt några timmars intensivt arbete med att tömma krukor, skörda grönsaker och tömma kyl mm. Soligt och fint väder gjorde att det kändes rätt okej men vi var båda överens om att det kändes bäst när vi kom tillbaka till stan.

 

 

Sedan kom väninnan och jag lagade den sista middagen från Linas matkasse; Kalkonwallenbergare, citronpuré, smörstekt äpple och ärtpesto. Mumsigt värre. Vi avslutade vår kväll med att titta på Hallonbåtsflyktingen innan jag begav mig hemåt till köksregionerna. Tog hand om bondbönorna som verkar fina trots att det varit minusgrader en natt. Ett himla jobb med att sprita, koka och skala och jag är tveksam om det är något jag ska fortsätta odla. Trots att jag gallrat morotslandet dåligt blev det en bra skörd men rödbetorna var ynkliga. En hel del gröna tomater som jag så klart tog hem och några blev till marmelad i kväll.

 

I går köpte jag en fin låda till sommarens blommor på en lokal fb-sida. Konstigt det där, att tanken på våren, planteringar och blommor gör en så lycklig.

 

Fungerar även som cykelkorg.

 



Look-alike

Nästan varenda gång jag hört mig själv på någon inspelning har jag slagits av att jag låter som Maud Olofsson. Ännu mer nu sedan jag flyttat tillbaka till Umeå och börjat prata som umeåborna. Till råga på allt kan jag se att jag även utseendemässigt liknar Maud och jag hoppas att hon inte köper nya glasögonbågar, för i mina gamla blev jag läbbigt lik henne. När vi kursare skiljdes åt i torsdags kom en kvinna fram och sa: "Jag måste bara få säga att du är så väldigt lik Maud Olofsson. Är ni släkt?"

 

Lördagen har bjudit på soligt och fint väder, 14+ men rätt blåsigt. Planen var att åka ut till koloniområdet för att skörda men jag har svårt att uppbåda någon större entusiasm för kolonin så här års och det slutade med att jag stannade hemma och tog hand om lite mer äpplen. Tänker alltmer på att det kanske vore en bra idé att sälja stugan till någon som verkligen gillar lantlivet. Enda anledningen till att jag köpte den var ju för att ha någonstans att bo under sommarhalvåren i Sverige. Jag föredrar att bo mitt i stan med asfalt under fötterna och med kulturen inom gångavstånd.

 

 

I går hade jag turen att vinna två biljetter till Hallonbåtsflyktingen så på måndag blir det bio med en väninna. Som alltid den här årstiden vimlar det av både filmsläpp och olika teaterföreställningar. Jag försöker låta bli att läsa alltför mycket om utbudet eftersom jag varken har tid eller råd att gå på allt. Vänta bara jag tills blir klar med pluggandet och fixat lite inkomst... då blir det till att ränna på teatern...

 

Vad tycker ni om benämningen Kulturtant? För mig klingar det positivt och jag misstänker att jag kvalar in. Är man osäker finns olika tester :) http://mittkulturkort.se/kulturtantstest

 

 

 



Rekord

Det finns trevliga och mindre trevliga rekord. Köldrekord räknar jag till den sistnämnda kategorin och under natten mot i går var det -8,5 här i Umeå. Senast sådan septemberkyla noterats var 1858.
Även i Stockholm var det rejält kyligt och regnet öste ner.
Cellbes kallar detta för "den friska årstiden"...  Det får ju stå för dem. Här i Umeå har det regnat och blåst kraftigt hela dagen och det känns inte det minsta friskt.

Ett par ansträngande dagar är över och jag gruvar redan för nästa gång. Stockholms Universitet huserar på ett vidsträckt  område och det var nära att jag inte klarade att ta mig till vår byggnad på onsdagen. Inför dag två sas det att den salen låg endast en kort promenad från T-banestationen men ingen nämnde något om alla trappstegen och uppförsbackarna. Det var hemskt och jag kände en uppriktig rädsla för att hamna på sjukhus igen.

Själva kursen var desto trevligare och det blir extra intressant när människor från så olika yrken träffas. Kursen heter "Det professionella samtalet" och jag som kommer från en väldigt teoretisk utbildning uppskattar verkligen dessa dagar. Lärorikt men ack så svårt.

 

På onsdagskvällen drack jag en stor kopp kaffe för att piggna till så mycket att jag skulle orka äta middag. Det hjälpte inte och jag la mig strax efter 18 och efter en dryg timme orkade jag inte hålla ögonen öppna längre. Först morgonen därpå upptäckte jag hur otroligt litet rummet var och att det t.ex saknade garderob. Mig spelade det ingen roll, inte heller att det var fönsterlöst, tvärtom.

 

 

Ovanligt många fisande människor både i tunnelbanan och på flyget, månne om torsdagens ärtsoppa var boven? På planet mot Umeå var det ytterst nära att jag tog fram spypåsen...



 

 

 

 

Fjärilar i magen

Tidig uppstigning i morgonbitti och jag gruvar både för att bli liggande sömnlös och för själva kursdagen. Måtte det gå smidigt att ta mig till universitetet och att hitta rätt hus. Det känns skönt att ha haft tvättstuga i kväll och att ha hunnit undan lite här hemma. Alltid roligare att komma hem igen då. Nu väntar jag på att den sista tvätten ska bli torr och att sockret i äppelmusten ska lösa sig så jag kan hälla upp på flaskor. Läser in mig på litteraturen inför morgondagen och det känns riktigt kul. Få saker är så roliga som att börja en ny kurs och extra roligt förstås när man valt den själv. Lyxigt med endast svensk kurslitteratur.

Var en sväng på stan och det var riktigt kallt, bara sju grader. Snart är det slut med att stå på gångbron, fota och njuta av utsikten.

 

Konstaterar att det inte ryms några kantareller i min budget.

Skördetider- bråda tider

Ja, så kan det tydligen vara, trots att jag inte kommit mig ut i skogen och har bär eller svamp att ta hand om och trots att mina egna odlingar inte direkt resulterat i något överflöd. Det räcker så gott med alla äpplen, minimal kyl och frys samt ett hjärta som ånyo börjat krångla.

 

 

En period har det varit lugnt och jag hann tänka tanken att det kanske vänt, kanske kommer inte flimret tillbaka på samma sätt. Har njutit i fulla drag av att orka mer, kunna andas ordentligt och t.o.m. sjunga. I går morse var det som vanligt och allt blir besvärligare. Gruvar mig för resan till Stockholm och för hur jag ska klara mig men går det inte så har jag i alla fall provat.

I dag var tanken att åka ut till Villanäs och "göra vinter" eller åtminstone skörda tomater, morötter, rödbetor, potatis och bondbönor men då jag fortfarande har kylen full med äpplen måste jag först hinna ta hand om lite mer av dem. Får hoppas att väderprognosen stämmer och att det fina vädret, om än kyligare, håller i sig. Konstigt detta med hur jag på höstarna förvandlas till en ekorre som känner att allt ska tas om hand, inget ska förfaras, inte ens de minsta gröna tomaterna. Någonstans när jag en dröm om att kunna odla mer och jag dagdrömmer ibland om ett stort gammaldags skafferi, matkällare och en frysbox. Är det riktigt normalt?

 

En annan företeelse som jag reagerar på och undrar över är hysterin kring nya smartphones. Folk diskuterar mobilmärken så till den milda grad att de blir osams och anhängarna påminner om religiösa fanatiker. Ingen kan väl ha undgått att Apple släppt två nya modeller som redan under första dygnet såldes i fyra miljoner exemplar. Fyra miljoner! Människor har uppmanats att ställa sig i kö för dem eftersom de annars riskerar att få vänta flera månader. Eh...jaha, vad skulle det innebära? De nuvarande telefonerna kommer ju knappast att sluta fungera. Min egen teori är att vi på något sätt bygger bilden av oss själva med dessa prylar. Vi tror att vi själva blir uppdaterade, smartare, ja kanske t.om. bättre när vi i själva verket tycks ha tappat både sans och vett. Medan världens fattiga svälter, dukar under i sjukdomar, flyr och dödas i krig så konsumerar vi allt mer. Fler och fler shoppinggallerior, tonvis med kläder och prylar kasseras efter en säsong och vi stillar vårt samvete genom att lämna in dem på någon second handbutik. Vi säger ofta att pengar inte är lyckan men vi lever som om det vore så.

 

Tänk när alla hade fasta telefoner, exakt likadana. När man inte hade en susning om vad det innebar att vara nåbar och när man tyckte det var bra om det fanns en telefonkiosk på den ort man besökte.

Bättre förr?

Fredagsfeeling

Knappt har den Internationella matmarknaden packat ihop förrän Smakfestivalen packat upp och samtidigt är det marknad på Gammliaområdet. Man får ligga i om man ska hinna med allt och jag hinner definitivt inte mer än en bråkdel. Kanske tur det, för när jag passerade några av tälten på väg hem blev det både en take-away från Sagami ,torkad renkorv och en bit färsk kaffeost. Mätt, belåten och trött som en tok men eftersom jag är nyfriserad och strax ska på teatern låter jag bli att lägga huvudet  på kudden.

 

TANT-DE-LUX

Förra hösten var det ljuvligt att vara ute och känna doften från alla äpplen men i år är det snäppet ljuvligare för nu doftar det äpplen i hela lyan. Jag har fått massor med äpplen och jag somnar och vaknar till den härliga aromen. En godhjärtad tjej lät på en lokal fb-grupp meddela att de hade ett överflöd av äpplen och jag var en av dem som hade turen att få komma dit och plocka. Samma dag kom min väninna med en kasse äpplen så nu gäller det att hinna ta hand om allt. 

 

 

I går blev det en laddning must och i dag är det äppeldricka och äppelmos på schemat men innan dess måste fler flaskor och burkar införskaffas. Med anledning av Umeå Teaterförenings 80-årsjubileum har jag fått en fribiljett till kvällens föreställning Sufflören och det var ju svårt att tacka nej till. Däremellan har jag en tid hos frissan och jag har en känsla av att pluggandet inte kommer i första hand just nu. På onsdag och torsdag är det dags för första träffen på Stockholms Universitet och då måste jag vara förberedd och ha hunnit med en uppgift. Det värsta är att jag sneglar lite på vilka teaterföreställningar som går de dagar jag ska dit fast jag inser att det inte kommer att finnas någon energi till det... Finns det avgiftning för kulturberoende?

 

Den här veckan blev det endast ett yogapass. En av kvinnorna i kassan tyckte det var säkrast att avstå från tisdagens och torsdagens pass då veckans instruktör är känd för sina extremt ansträngande pass och hon känner till mina hjärtproblem. Vad gör man då med en yogamatta men ingen baddräkt och två timmar tills färdtjänstbilen kommer? Jo, man köper en ny baddräkt- en supersnabb :) Himmelskt att simma i den extra varma bassängen med tända ljus och vacker musik. Tänk om den anläggningen låg närmare min stadsdel. Ett nytt badhus håller på att byggas nära mig, mitt inne i centrala Umeå men jag vill helst slippa en massa skrikiga barn och dessutom är vattnet för kallt. Har blivit erbjuden Hjärtcentrums bassängträning men är så less på att vara patient.
 

Jag gjorde ett tanttest och blev, föga förvånande en Tant de lux.

 

Gratulerar, du är en TANT-DE-LUX!

Du njuter till fullo av vad livet har att

erbjuda. Unnar dig spabehandlingar,

utvecklande kurser, inspirerande

umgänge eller kanske bara en stilla

stund vid havet. Rynkor, gäddhäng och

gråa hår bekommer dig inte. Med skinn

på näsan och båda fötterna på jorden

kan du utföra stordåd. Om du vill.







Kolonibesök och tältlägerdito

Gårdagseftermiddagen tillbringades ute i koloniområdet tillsammans med stuggrannen. Stressande att se Roland stå stilla, omgiven av det höga gräset men skönt med några timmar utomhus i solskenet.

Rogivande sysselsättning

 

 

 

Konstaterar att tomaterna inte klarar sig speciellt länge utan vatten, att det enda som var rött i bäramplarna var bladen och att det sista av de ursprungliga 14 äpplena nu ramlat av trädet...

Vi bestämde att åka ut i dag igen och jag tog med ett par böcker som jag planerade att läsa i solstolen men vädret var lite trist och vi åkte ut till ett av tiggarnas tältläger här i stan och frågade om det var något de var i speciellt behov av. Efter några timmars sökande i gömmorna återvände vi och blev väl emottagna. Det känns fruktansvärt att människor ska behöva leva så här, att de har det så svårt i sitt eget land att de inte ser någon annan möjlighet än att lämna det för att försöka få ihop till sin försörjning. Visst måste vi se till att de får hjälp i sina egna länder, att deras regering tar sitt ansvar men nog har var och en av oss möjlighet att hjälpa dem om vi verkligen vill. Det är inte vår egen förtjänst att vi föddes i just det här landet och vi vet aldrig vad framtiden har åt oss. Kanske är det vi som behöver hjälp en annan gång?

 

Böckerna förblev olästa men det kommer nya dagar.

 

I går fick jag min leverans av Linas Matkasse (inspirationskassen) och idag lagade jag den första rätten. Riktigt gott och ett recept som jag kommer att använda mig av fler gånger. Det ska bli spännande att se hur de andra rätterna blir.

 





 Nu är det dags för veckans första yogapass och i vanlig ordning är jag mest orolig över att börja snarka på avslappningen, något som den här 96-åriga damen inte ser ut att ha problem med :)



En Konst(ig) dag

En härlig lördag må jag säga. Varmt och soligt, massor av människor ute på stan där det bland annat var Pilgatans kulturmarknad, Bondens marknad och Internationell matmarknad. Själv begav jag mig till Umeå stads kyrka och dagens evenemang Vernissageexpressen som gick till fyra olika kyrkor och deras konstverk i projektet Fyren. Klicka på länken för att läsa om konstnärernas tankar om sina verk.

Bondens marknad

Två bussar med glada kulturintresserade människor.

 

"Hoppare" av Mikael Åberg

 

"...och jag ska viska ljus i ditt öra". Konstnären Anna Berglind i vit klänning.

 

På Ålidhemskyrkans vägg fanns en videoinstallation, Paros, av Eva Koch, en dansk konstnär. Nu i dagsljus kunde man inte se videon med bilder av ljus, utan endast höra ljudet av vågor och jag ser fram emot att få återvända när det är mörkt.



Pharos

 

Vid det avslutande panelsamtalet med konstnärerna berättade Eva om en installation hon gjort i Södersjukhusets andaktsrum och plötsligt insåg jag att det var precis den som jag känt mig så lugnad och tröstad av dagen innan min hjärtoperation förra våren. Vilket sammanträffande! Eva blev glad över att träffa och höra en patients reaktion och jag över att få tacka henne.

 



 

Ännu mer yoga

Hösten är härlig på många sätt, även om den för mig numera inte alls innehåller samma sysslor som förr om åren. Då handlade mycket om att ta hand om bär, frukter och grönsaker; torka, frysa, sylta, safta och även om jag så här i backspegeln kan tycka att det var väldigt mycket arbete, så var det roligt och stimulerande. Det gjorde att barnen fick nyttig mat som inte blev så dyr och det är en sann glädje att ha hungriga barn att utfodra. Nu behöver jag inte längre gno med sånt och har heller ingen ork till det. Lite ironisk med tanke på att jag nu har en kolonilott där allt möjligt skulle gå att odla.

Lite inlagd gurka är roligt att göra och att ta fram.

Nyss hemkommen efter ett pass med Mindful Yoga med en annan instruktör och annat stuk än det vanliga. Intressant, speciellt den djupa avslappningen, Nidra, som skiljde sig från Savasana som jag är van. Gårdagens besök på Iksu Plus blev också bra. Väldigt duktig och engagerad instruktör, något som är helt avgörande för ett pass. Jag föredrar yoga på kvällstid framför förmiddagar på NUS, för då kan jag ju inte gå och lägga mig efteråt.

 

De här varma, mörka kvällarna är så ljuvliga och jag njuter för fullt. Försöker att inte tänka på att vintern närmar sig. Egentligen ska jag inte klaga eftersom jag kan åka färdtjänst när det blir kallt och mycket snö och för att jag har en varm bostad med alla bekvämligheter. Värre är det för alla stackars romer som befinner sig här i Umeå och som bor i tältläger utan vare sig el eller vatten. Tänk att efter en hel dag ute i ruggigt väder inte ha möjlighet till en varm dusch och en skön säng. Som tur är verkar det vara många engagerade Umeåbor och olika hjälpinsatser ordnas. Jag ska titta i gömmorna för helt säkert finns det varma plagg och filtar som jag kan avvara.

 

Det finns mycket jag skulle vilja skriva så här endast några dagar innan valet men i stället låter jag Henrik Dorsin imitera våra politiker. Ett gott skratt är välgörande för vårt sinne.



 

 

Husdjur

Många människor har husdjur och ofta handlar det om fyrbenta varelser som de valt att ha hos sig. Mina husdjur har en stor variation vad gäller antalet ben och jag vill inte veta av dem. I natt låg jag vaken ett par timmar efter att ha upptäckt en tusenfoting i taket. De är alldeles tillräckligt otäcka när de befinner sig på golvet... Silverfiskarna har i stort sett försvunnit (peppar, peppar, ta i trä) men spindlar finns i alla modeller och spindeljakt tillhör kvällsrutinerna.

 

Att det är valtider har nog inte undgått någon och jag försöker bilda mig en uppfattning om vilka politiker som arbetar här i Umeå. Eftersom jag varit verksam som politiker tidigare har jag lite svårt att släppa intresset och framför allt att släppa engagemanget för Kirunas sjukvård men nu är det kanske snart dags att engagera mig här?

Intressant att diskutera sjukvårdsfrågor med Harriet,

2:a namn på Sap:s landstingslista för södra Västerbotten.

 

Ibland brukar jag fundera över om Umeås cyklister är läskunniga.

Nu vet jag att några inte är det...

 

Som omväxling till att jaga spindlar ska jag nu bege mig till Iksu Plus och ett yogapass.