Kriser

I dag, efter flera månaders blogguppehåll, kände jag plötsligt för att skriva igen. Det kan möjligen bero på att det är sista dagen jag har på mig att göra mina årsredovisningar. När något är absolut nödvändigt att ta itu med brukar ju allt möjligt annat te sig extra lockande.

Ute är det blåsigt, grått och ett kraftigt snöoväder men här inne njuter jag i min varma lilla lya. Även om vi till sist fick snö som ligger kvar så märks det ändå att våren är i antågande. Dagarna är längre och fåglarna sjunger och när som helst börjar det vara dags att spana vid husväggarna efter de första vårblommorna.

Den senaste tiden har vi haft några underbara dagar med sol och vacker vit snö. De påminde om vårvintrarna i min förra stad, där sådant var självklart och något vi tog för givet.




Här nedan några bilder från den gångna vintern:

Många besök på hälsocentralen och en hel del lagda bitar på deras pussel i väntrummet. 

Min vackra amaryllis hade jag gott om tid att beskåda.

Så här vacker var himlen på min första promenad efter en längre tid inne.

December månads extraknäck krävde ett frissabesök.

En efterlängtad konsert med Lisa Nilsson tillsammans med en god vän gav glädje.

En härlig arbetsdag förra veckan gav energi.

Dessa gav bättre hörsel :) 

Efter en intensiv höst och tid fram till jul då jag dels arbetat lite mer än jag borde och dessutom blev vald till Utopias Tomtemor under december så blev jag rejält sjuk under en längre tid. Ännu en sjukdom att handskas med och det har tagit tid både att återhämta mig och att lära mig nya sätt att hantera vardagen på. När jag äntligen kände att det var bra, att kondisen återvänt så kom detta med Corona. Vet inte hur ni tänkte i början men jag trodde nog inte att det skulle få så långtgående konsekvenser. Det är iofs inte speciellt konstigt eftersom vårt land varit helt förskonade från något liknande sedan Spanska Sjukan härjade.

Uppriktigt talat, förstår någon varför folk börjat hamstra toalettpapper just nu???

Ni som känner mig vet att jag och mina närmaste har gått och går igenom en svår tid, något som till en början kändes övermäktigt att klara av. Vi människor klarar dock av betydligt mer än vi tror och så småningom har vi landat i en slags vardag. Livet blir aldrig mer som förut men det gäller att ta tillvara allt det ändå bjuder på. För min del tycker jag att vardagens glädjeämnen känns ännu mer nu, tacksamheten ännu större och medvetenheten om livets bräcklighet är tydligare. Tack till er som hört av er! Det betyder väldigt mycket.

Man brukar säga att vi utvecklas av kriser, ja själva ordet kris betyder utveckling men nog skulle jag gärna varit utan vissa erfarenheter.

Med hopp om att vi snart får njuta av vårsolen.