Evigt ung

Vad är det som gör att vi är så rädda för att bli gamla? Som gör att vi ständigt behöver påpeka att vi känner oss minsann inte gamla inombords.
I dag satt jag på Cafe Suecia i San Agustin och lyssnade på samtalen runt omkring mig. En äldre man upprepade ivrigt att det inte spelade någon roll hur gammal man är, bara hur man är gammal. Ja, så långt kan jag väl hålla med men de som så gott som alltid i samband med att de talar om sin ålder tillägger att de inte känner sig så gamla, vad menar de egentligen? Kan man känna sig yngre än sin fysiska ålder? Det torde ju vara omöjligt. Det handlar väl om hur man mår psykiskt. Oavsett om jag är 30, 40 eller 50 år kan jag må bra eller dåligt, känna mig harmonisk eller inte. För att känna mig i balans är det enligt min åsikt viktigt att jag accepterar både min ålder, mina krämpor och mina tillkortakommanden. Om jag däremot hyser en skräck inför att åldras, kanske jag inte riktigt accepterar min ålder och känner mig stressad. Då börjar jag kämpa emot, en kamp som är dömd att misslyckas. Så vad gör jag då? Jo, jag talar om att jag minsann inte är som alla andra i min ålder, jag är minsann mycket yngre till sinnet...

Det är förståeligt att vi känner en rädsla inför åldrandet. Livet går fort, alltför fort tycker man ju äldre man blir. I västvärlden har vi tyvärr en rätt negativ syn på äldre människor och en slags ungdomsfixering. Skönhetsindustrin tjänar enorma belopp på vår rädsla att åldras för att inte tala om plastikkirurgin. Hur kan det värderas högre att vara ung än att vara gammal? Borde vi inte värdera erfarenheten och klokheten högre? Jag skulle absolut inte vilja vara yngre än jag är, eftersom jag då skulle vara utan de erfarenheter och den kunskap åren gett mig.

Att säga att man trivs i sin ålder är tydligen provocerande. En gång när jag sagt att jag tyckte om att ha blivit tant blev en av mina bekanta väldigt upprörd. För henne var ordet tant negativt laddat och hon ville inte bli påmind om att hon nu var äldre.
En jämnårig manlig bekant debatterade på fb och hävdade envist att han kände sig yngre än sina år. Hur tänkte han då? Det skulle isf innebära att han vet hur andra mer normala 54-åringar känner sig. Jag kan bara skratta och fortsätta känna mig tillfreds med min ålder.