Så kan det gå

För en tid sedan blev jag tvungen att inse att jag inte är någon hulken. Jag som känt mig så stark och duktig när jag promenerade omkring med bungy pumpstavarna.
Det blev nog lite väl ansträngade och speciellt i kombination med kraftig blåst. Min läkare blev smått förskräckt när han förstod att det inte var vanliga stavar jag brukar gå med och det blev big NO, NO för dessa. En dryg vecka tog det att hämta mig efter det senaste förmaksflimret. En vecka när jag knappt kunde ta några steg utan att hjärtat fick fnatt. Då kan man ju kanske tänka att jag istället ägnade tiden åt att plugga. Nä, inte ens det orkade jag, utan sov mest.

Har äntligen fått träffa en av mina bästa vänner, som bott i Kiruna för några år sedan. Nu var hon och hennes man här på ön och de hälsade på hos mig och jag åkte till Amadores och träffade dem. Det var verkligen det bästa på hela vintern.
Har även kommit mig till marknaden i San Fernando eftersom jag lovade hennes dotter att köpa några väskor. Det resulterade i elva timmars shopping! Förmodligen rekord för mig. Rätt kul var det, då jag själv inte behöver handla så mycket numera. Ibland när jag köper något, brukar jag fundera om den inhandlade varan kommer att hålla livet ut. Har ju inte heller plats för mer prylar, utan försöker hela tiden minska på ägodelarna.

Om jag har tur kommer jag att få hyra ett förråd i Umeå-trakten. Det är på tio kvm, alltså drygt 20 kbm och borde räcka till mitt bohag. Ungefär halva priset i jämförelse med företagsmagasinering. Även om jag inte säljer huset förrän nästa sommar kan jag då föra dit en del prylar redan denna sommar. Kan ju vara praktiskt, eftersom jag då inte längre behöver åka upp till Kiruna bara för att hämta saker och kläder. Så nu skriver jag listor och längtar ännu mer till sommaren...